söndag 14 mars 2010

Fången på fyren och jag

Margit Urtegård och Anders Ahlmark
I dag var min stora förebild sanningssägaren Anders Ahlmark hemma hos oss på middag. Anders är mannen som blev Sveriges svar på civilkurage 1977. Han berättade sanningen om mörkandet på sjöfartsverket efter att ett ryskt oljefartyg hade gått på grund i svenskt farvatten. Han har nu en blogg där han stegvis publicerar sin bok Fången på fyren.

SVT skriver: "Det var i oktober 1977 som den ryska oljetankern Tsesis gick på grund i farleden utanför Södertäljeviken. Ett grund som Sjöfartsverket missat att rita in på sjökortet. Förste kartografen på Sjöfartsverket Anders Ahlmark slog larm om misstaget, som verket inte ville kännas vid. Ahlmark hade rätt i sak. Det slog senare högsta domstolen fast. Men hans fortsatta karriär var förstörd. Han fick inte fortsätta som kartograf och efter många år i karantän slutade han på verket. Någon ursäkt har han aldrig fått."

När jag slog larm om missförhållanden på Hallanstalten 2004 fick jag genomgå kusligt likartade saker som Anders har varit med om. Våra berättelser är så lika så att vi själva förvånas. Två statliga verk i Sverige som behandlar whistleblowers som brottslingar. Hur ser det ut på andra statliga arbetsplatser, kan man undra. Eller andra offentliga arbetsplatser för den delen? Vill vi veta det?

8 kommentarer:

Nina Moradi sa...

Kärlek!

Margit Urtegård sa...

Hej Nina.

Humanism och ärlighet är kärlek. Att vara en god medmänniska är en plikt och en gåva. Hoppas allt är bra med dig.

Många
kramar

Marie-Louise F M sa...

Hej Margit!
Fantastiskt att du har fått träffa din förebild när det gäller civilcurage!
Det behövs fler som törs säga ifrån på arbetsplatser när det inte står rätt till. Sara är väl ett bra exempel där det fick som konsekvens Lex Sara i socialtjänstlagen.
Jag kan tänka mig att ni hade mycket att berätta för varandra!
Kram, Marie-Louise

Dag Bremberg sa...

Rätten att få yttra sig, även när det innebär kritik mot arbetsgivaren, är fundamental för vårt samhålle. Tyvärr har klimatet hårdnat och tystnaden brett ut sig de senaste tio åren.
Det är lika tydligt på de stora företagen som inom staten.

Dag Bremberg sa...

Jag var i fjol med och skapade ett pris för civilkurage i arbetslivet, och vi delade ut det första priset t Peter M på Södertälje sjukhus.
Har ni förslag på vem som bör få "Kollegapriset" i år så tar jag gärna emot dem.

Margit Urtegård sa...

Hej Dag.

Du skriver: "Rätten att få yttra sig, även när det innebär kritik mot arbetsgivaren, är fundamental för vårt samhålle." I teorin är det säkert så, men tyvärr inte i praktiken. Varför skulle annars folk vara så tysta? Och rädda?

Bra pris ni har infört. Kanske något för vår kommun att ta efter?

NilsGösta Enquist sa...

Jag kan bara instämma till fullo och dessutom har man upplevt Statens Järnvägar. Dessutom medveten om det företagets kultur tillsammans med ett stort fackförbund.
Valde att vara passiv, sköta arbetet till 100% och aldrig ge mig in i den verklighet jag i stället analyserade och fann som intressant!
Som Läkaren sa då jag lämnade arbetslivet. "hade de vetat om dina kunskaper och vem du är som människa, hade de aldrig givit sig på dig".
Några års samtal och mitt val av Läkare när tillfälle gavs, blev min räddning och en kvinna jag hittade genom tidningen Du & Jobbet.

NilsGösta Enquist sa...

Jag kan bara instämma till fullo och dessutom har man upplevt Statens Järnvägar. Dessutom medveten om det företagets kultur tillsammans med ett stort fackförbund.
Valde att vara passiv, sköta arbetet till 100% och aldrig ge mig in i den verklighet jag i stället analyserade och fann som intressant!
Som Läkaren sa då jag lämnade arbetslivet. "hade de vetat om dina kunskaper och vem du är som människa, hade de aldrig givit sig på dig".
Några års samtal och mitt val av Läkare när tillfälle gavs, blev min räddning och en kvinna jag hittade genom tidningen Du & Jobbet.