I dag var min stora förebild sanningssägaren Anders Ahlmark hemma hos oss på middag. Anders är mannen som blev Sveriges svar på civilkurage 1977. Han berättade sanningen om mörkandet på sjöfartsverket efter att ett ryskt oljefartyg hade gått på grund i svenskt farvatten. Han har nu en blogg där han stegvis publicerar sin bok Fången på fyren.
SVT skriver: "Det var i oktober 1977 som den ryska oljetankern Tsesis gick på grund i farleden utanför Södertäljeviken. Ett grund som Sjöfartsverket missat att rita in på sjökortet. Förste kartografen på Sjöfartsverket Anders Ahlmark slog larm om misstaget, som verket inte ville kännas vid. Ahlmark hade rätt i sak. Det slog senare högsta domstolen fast. Men hans fortsatta karriär var förstörd. Han fick inte fortsätta som kartograf och efter många år i karantän slutade han på verket. Någon ursäkt har han aldrig fått."
När jag slog larm om missförhållanden på Hallanstalten 2004 fick jag genomgå kusligt likartade saker som Anders har varit med om. Våra berättelser är så lika så att vi själva förvånas. Två statliga verk i Sverige som behandlar whistleblowers som brottslingar. Hur ser det ut på andra statliga arbetsplatser, kan man undra. Eller andra offentliga arbetsplatser för den delen? Vill vi veta det?