Inget nytt under solen från Johan Pehrson (FP)!

Johan Pehrson (FP) vill att barn som begår brott ska ställas inför rätta, det skriver han på DN-debatt. Detta är inget nytt, Pehrson har framfört dessa åsikter förut.

Pehrson skriver: "Vår slutsats är att verktygen för samhället att gripa in inte är tillräckliga. Barn under femton år som begår brott kan vi bara hjälpa om deras föräldrar frivilligt medverkar eller om situationen är så katastrofal att barnet omhändertas enligt lagen om vård av unga, lvu. Men steget däremellan är för stort. Vi måste ge samhället möjlighet att gripa in tidigare, utan föräldrarnas godkännande. Tyvärr genomsyras dagens lagstiftning av beröringsångest inför den svåra balansen mellan föräldrarnas rätt och barnens rätt. Dagens undfallenhet för barns brott är ett svek mot barnen – inte mot de föräldrar som vägrar ta emot myndigheters hjälp".

Pehrson skriver vidare: "En viktig åtgärd är just att socialtjänsten vid allvarlig brottslighet ska kunna besluta om tvingande insatser riktade mot barn. Det ska erkännas att detta innebär att föräldrarnas makt minskar – och att statens möjligheter till tvångsåtgärder ökar". Redan i dag kan, som Pehrson själv påpekar, socialtjänsten omhänderta barn enligt lagen om vård av unga, LVU. Det som skiljer är att Johan Pehrson vill ha en barndomstol. Han vill att vilsna små barn under 15 år skall kunna ställas inför rätta. Vi talar om barn. Barn som redan har blivit svikna av vuxenvärlden. Jag är djupt besviken på folkpartiet.

Pehrson påpekar samtidigt att föräldraansvaret bör tydliggöras i lagstiftningen. Föräldrarna och ingen annan har ansvar för vad deras barn gör och var de befinner sig, fortsätter han. Har jag missat något. Var ligger föräldraansvaret i dag? Ligger det någon annan stans?

Jag, som både har bott och arbetat på ungdomshem, vet att sådana placeringar av barn och unga behövs i bland. Barn som rymmer och/eller skadar sig själv och andra eller på annat sätt är i fara måste få hjälp.

I stället för mera rop på polis samt föreslå andra repressiva åtgärder skulle jag önska att FP och resten av regeringen är beredd att lägga de pengarna och resurserna på skolan. Sen behöver man sätta in mera hjälp och resurser i dysfunktionella familjer och miljöer. Många familjer kan slippa att splittras om de får hjälp av trygg och professionell personal direkt i hemmet. Jag har vänner i Norge, som arbetar i familjer i behov av hjälp och det fungerar bra. Större flexibilitet och kreativitet behövs på området. Populistiska och fantasilösa utspel från Johan Pehrson (FP) löser i alla fall inga problem.

Susanna Birgersson, på Eskilstuna-Kuriren, skriver: "Det som irriterar är att Folkpartiet fokuserar all energi, precis som i skoldebatten, på det sista steget, avskräckande bestraffning. Det vore uppfriskande, välbehövligt och numera förvånande om Folkpartiet någon gång emellanåt ventilerade den mjukare sidan av saken. Kan antalet vuxna i skolan spela roll, kanske till och med större roll än helgavskiljningar? Kan möjligheten att få tala med en kurator en gång i veckan göra skillnad? Krasst samhällsekonomiskt är det givetvis en ren vinst om barnen aldrig kommer så långt som till att faktiskt begå brott". Många kloka ord, som jag hoppas någon kan tipsa Johan Pehrson om.