Åse, Lise och Margit som gör rena sina AK-fyror!
I januari 1985 började jag göra lumpen tillsammans med fyra tjejer och 160 killar på Lahaugmoen utanför Oslo. Du ser ut som knappt 15 år, sa min man när han fick se bilderna. Har ni barnsoldater i Norge?, undrade han:-). Nej, jag hade precis fyllt 18 år när bilderna togs. Åse hittade mig i dag på Face-book och frågade om det var jag som var den Margit Urtegård hon gjorde lumpen tillsammans med. Det finns igen annan Margit Urtegård, förutom min mamma då, som dog för 42 år sedan när jag föddes.
Jag ville göra allt som min avlidna pappa hade gjort, han var min förebild, han var både militär och politiker. Fast pappa var man och därmed trebent, det är inte jag! Det är andra villkor som gäller för en tjej. Min pappa sa det ofta till mig när jag var arg som ett bi; "det kan inte vara lätt att ha så mycket temperament i en sådan liten kropp"! Han klappade mig på huvudet och log sitt härliga skratt; ett skratt som gjorde mig gott enda in i hela hjärtroten och själen. Den 27 januari i år var det 30 år sedan min pappa dog. Jag saknar honom lika mycket fortfarande om inte mer, tiden läker inte alla sår!
PS: Jag mönstrade faktiskt in i den norska marinen redan som 16 åring, jag sökte mig dit. De antog mig och jag fick goda resultat på alla tester; fysiska, psykologiska och teoretiska. Sen upptäckte de, efter några dagar, att jag tyvärr var för ung. Försöka duger!:DS
12 kommentarer:
Hej Margit!
Jag har svårt att tänka mig "soldat" Margit! Du skjuter nog bättre verbalt och får in många fullträffar! Det måste vara kul att få kontakt med en gammal lumparkompise efter så många år!
Kram, Marie-Louise
Hej Marie-Louise.
Trot eller ej, jag var en mycket duktig skytt, jag gillade att skjuta och träffade mitt i prick för det mesta. Något jag även kan verbalt; min pappa lärde mig konsten innan han dog och mitt liv har krävt dessa kunskaper rätt ofta. Lumparkompisar är det inte alla tjejer som har, jag tyckte det var roligt att få kontakt med Åse igen. Det var länge sedan. Kul att jag ser ut precis som Margarita på bilden. Det var innan livet satte sina spår i mitt ansikte.
Kram Margit
Hei mor!
Ja det kunne faktisk ha vært meg, de i bor i lag med fikk se og å de var enige =)
Jeg tror å at du skyter bedre verbalt...selv om i kan tenke meg at du var flink til å bruke våpen å at du var sterk fysiskt! Fighter!!
Nattakos til deg mor! Snakkes!
Hej på dig Margarita.
Jag har faktiskt inte tänkt på det tidigare; att vi är så lika. Kanske för att du har bruna ögon som din pappa. Det var i alla fall kul att se. Direkt när jag såg kortet där jag har en AK-fyra i knäet, då tänkte jag på hur lika du och jag är.
Tack min kära dotter för att du kallar mig en fighter, jag tar det som en komplimang. Du hade inte växt upp hos mig om jag inte hade varit en fighter. Du är tuff du också, jag är inte orolig alls. Älskar dig.
Kramar från din mamma
Ja i takker Gud for at du er en fighter! Hvem vet hvor du hadde vært, eller hvor i hadde vært hvis du ikke var en fighter!
Du nå har i akkurat vært inne å sett resultatet på min medikamenteksamen som man må ha 100% rett på, og i har bestått! 100% rett! I er så lykkelig så i vet ikke hva i skal gjøre! Det er veldig mange som stryk på denne eksamen!Så i føler meg flink!!
Ville fortelle det!
Elsker deg og!
KLEM!
Hej Margarita.
Tusen grattiskramar till dig från din mamma, vad stolt jag blir över att du klarade din examen! Du är jätteduktig!
Kram mamma
Hej Margit!
Ha ha ni ser ut som små söta snuttar, men sedan ser man vilka tuffa brudar ni är som håller ett litet skjutvapen i händerna för en stunds kvällspyssel.
Så rart//Cattis
Hej Cattis.
Du skriver att vi ser ut som små söta snuttar, men sedan ser man vilka brudar som sitter där:-). Som vi säger på norska: "Skinnet kan bedra", man vet aldrig vad som finns där bakom det söta:-).
Jag har inga bilder från den tiden, så jag blev så glad när Åse hittade mig på face-book så jag fick tillgång till dessa korten på hennes face-book. Vilka goda minnen, inga sorger, inga bekymmer! Jag var "lost in space", enligt kompisar, men det är ett ganska sorglöst tillstånd, jag lovar!:-).
Kram Margit
Är det nu det kan anses passande att säga att "Dig vill jag inte möta en mörk natt i en smal gränd"!
Det enda jag fick ut av min "lump" (förutom att jag fick upp ögonen för chokladbollar - alltså konditoriprodukten, inte negerbollar som är en godisprodukt) var just ett silvermärke i skytte!
Häromsistens försökte jag använda detta som argument för att få en gevärslicens för att kunna avverka vildsvinen på tomten, men av någon märklig anledning räknades inte denna högkvalitetsutmärkelse som självklar grund för en vapenlicens! Kan ni förstå?
Hej Mats.
Jag biter ifrån, det är en gammal ful vana som livet har tvingat mig till, jag erkänner det. Men, jag biter inte särskilt hårt och är tämligen harmlös, så mig kan du möta en mörk natt i en smal gränd utan problem:-).
Du fick väl veta vad du skulle göra för att få detta tillståndet? Fast ett silvermärke i skytte kanske borde räcka:-), vad vet jag.
Klem
Margit
Verden er bra rar å liten altså! Idag når i kom på jobb så møtte i en ny kollega,
en som vært sjukmeldt i 6 måneder..så i har aldrig møtt vedkommene...trodde i da..Presenterte meg og da sa hun " ja vi har møtt hverandre før." tenkte hmm hvorfor husker i ikke ansiktet hennes da..i er jo flink til å huske ansikt. hehe!
Men da fortalte hun at hun hadde meg når i var liten baby, 1 og 2 år. i barnehagen! Synes det var gøy! hun sa at i var like søt no som da! =)
Føles virkelig som om i har funnet hjem..møter folk som vært med i livet mitt, det livet som i ikke husker så mye av :) Ville bare fortelle deg!
Nattakos!
Hej Margarita.
Ja, så kan det vara att man möter människor i livet som man har mött förut men inte kommer ihåg så mycket från. Det får jag uppleva nu på face-book, personer som kommer in i mitt liv efter att jag inte har sett den på över tjugo år, något kommer jag självklart ihåg, men mycket är lite dunkelt än så länge. Då hoppas man på att man kan träffas och mimra tillsammans och se till att minnesluckorna blir mindre:-).
Jag vet att du har det bra i Norge och det gör mig lycklig. Just nu skulle jag vilja åka till Norge också, men jag lovade mig själv när du föddes att jag rymmer aldrig mera; jag skall ta mina kamper och krig där de finns! Ingen har rätt att bestämma var, när och hur jag får leva, fast många gör det eller tror sig ha rätt att göra just det.
Hoppas att du får ett lugnare liv än vad jag har fått och haft. Älskar dig.
Kram mamma
Skicka en kommentar