Jag har alltid varit rädd för fåglar. Grannens hönor hackade mig hårt på ena handen när jag var ganska liten; sedan dess har jag tyckt att fjäderfä är något läskigt som jag inte har tordas röra. En gång kom en liten fågel in i vårt hus, jag var ensam hemma. Grannen Jan fick undsätta mig, eller fågeln, och lyfta den ut i frihet igen. Rädslor är till för att utmanas. När jag nu fick chansen så gjorde jag just det; två kakaduor fick gå på mina armar. Det var inte så farligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar