Några kloka ord från Thomas Gür i SvD, som säkert kan appliceras på strängnäspolitiken och dess försök på att släcka några "bränder" i skolan! Gür skriver: "Den svenska staten klarar inte av sina kärnuppgifter eftersom de andra utgiftsområdena, välfärdsstatens åtaganden, är gökungar i boet. Skattetrycket kan inte höjas mycket mer, utan att det får negativa effekter på hur mycket staten kan ta in i absoluta pengar, och det är svårt att rulla tillbaka en gång beviljade bidrag och överföringar".
Gür skriver vidare: "Politiskt finns möjligheter att vända utvecklingen – att söka och få mandat för att statens ska fullgöra sina kärnåtaganden. Men i ett parlament där samtliga partier, såväl de i regering som i opposition, bedyrar att den nuvarande modellen är förträfflig, får vi stå ut med att ett alliansfritt land har en minister för en försvarsmakt som knappt existerar eller att brandkåren kräver poliseskort vid utryckning till vissa stadsdelar".
Många kloka ord, som sagt. Det finns möjligheter, men då måste man vara beredd att se problemen, göra nödvändiga åtgärder och prioriteringar och sluta göra som strutsen; sticka huvudet i sanden, låtsas att inget har hänt och hoppas att solen skiner när man tittar upp igen!
söndag 8 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Med hänsyn till hur många som i vår kommun sticker huvudet i sanden skulle man kunna tro att vi lever i en öken!
Som din vän Max skulle säga;
Alla har inte en foliehatt att stoppa huvudet i.
Sanden får då duga.
Hej Margit ! Gur slår huvudet på spiken.Detta borde alla partier egentligen kunna inse. Vi behöve jobba med att vända på skattekronorna, hitta effektivare tillvägagångssätt och incitament för positiv medverkan från fotfolket och vidare. Om vi skall få råd med det vi vill ha ! Bra Margit, missade denna artikel i SvD !Ha det gott/Maria
Hej Maria.
Tack, ingen lusläser tidningar som jag gör, säger Pontus. Det är bra att det kan vara till nytta även för andra:-). Det finns mycket att göra, jag säger som norske Jan Teigen sjöng i melodifestivalen för många år sedan: "mil efter mil, och det är långt att gå...".
Kram Margit
Skicka en kommentar