Alex Voronov tar upp en angelägen fråga i lördagens ledare "Om mödomshinnan". Voronov ställer frågan hur man ur liberala utgångspunkter skall förhålla sig till problemet. Han ger inga bombastiska tvärsäkra svar själv och det är ödmjukt och rätt att låta bli det. Det är en komplicerad fråga och den kräver därför utredningar, problematiseringar och debatt innan något svar kan ges.
Voronov skriver: "En mödomshinna i hederskulturens betydelse - myten är för övrigt inte isolerad till sådana kulturer - finns inte." I Wikipedia står det: "I en del kulturer är det viktigt att en flicka är oskuld vid giftermålet, vilket anses bli bevisat genom en blödning vid första samlaget. Det ställer till problem för flickor som lever i den här typen av kulturer eftersom de flesta inte blöder." Uppskattingsvis är det 80 procent som inte blöder vid sexdebuten.
Mödomshinnan existerar alltså inte. Ändå ”rekonstruerar” Stockholms landsting den genom operationer i unga kvinnors underliv, enligt en ny rapport. Riksdagsledamoten Carina Hägg (s) säger till aftonbladet: "Man hjälper inte dessa tjejer genom att operera in något som egentligen inte finns." Alex Voronov säger: "Den upplysta statens uppgift är att försvara hennes rätt mot gruppens kollektiva vanföreställningar. När den offentligt finansierade sjukvården skapar mödomshinnor gör staten det rakt motsatta. Den deltar i upprätthållandet av hederskulturen, spelar med förtryckarna. Den upplysta staten misskrediterar sig själv."
Voronov påpekar samtidigt att resonemanget inte får avslutas där. Han ställer frågan: "Är det rätt av staten att göra det svårare för kvinnorna att använda sig av denna nödutgång?" Han syftar då på mödomshinneoperationerna. Han menar att staten har en skyldighet att förhålla sig till dagens verklighet. Jag håller fullständigt med honom, hela hans ledare är tänkvärd och välskriven. Problemformuleringarna är glasklara. Några facitsvar har vi dock inte, svaren lever i dunkel än så länge. Integrations- och jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni (fp) har fått en svår fråga på sitt bord. Jag tröstar mig med tanken, att är det någon jag tror kan ta tag i problemet på rätt sätt och med sann entusiasm, så är det just Sabuni.
Läs också, i DN: "Myten om mödomshinnan är seglivad"
PS:Vilken verklighet skall vi förhålla oss till? En sägenomspunnen mödomshinna eller sanningen om den? Som liberal har jag svårt för humbugsmakeri, upplysning och fakta är att föredra:DS
Den här debatten pågår också på Peo Wågströms blogg och Ann-Sofie Wågströms blogg.
15 kommentarer:
Jag har lite försiktigt deltagit på PeOs och Ann-Sofis bloggar i denna fråga. Det finns nog ingen lätt lösning, men den märkliga prioritering som vår allmänfinansierade sjukvård tycks ägna sig åt när de låter konstruera imaginära hinnor hos unga friska kvinnor snarare än att se till att höftleder, njurar, hjärtan och ögon hos verkligt sjuka människor i vårdkön blir åtgärdade, känns väldigt skamlig.
Rimligare vore att samhället istället satsade pengar på att låta informationen om hur vårt samhälle ser på problematiken med oskuld och mödomshinnor m.m. vara kristallklar och ingå i den allmänna information som måste ges till alla som avser att bosätta sig i vårt land, vare sig de är flyktingar eller immigranter. Vi ska inte använda de få skattepengar vi har på att operera in imaginära hinder för att tillfredsställa stenålderskulturer.
Hej Mats.
Jag är kluven i den här frågan, tycker det är oerhört svårt att ta ställning. Hoppas att regeringen tar tag i problemet och kommer med konstruktiva förslag till lösningar. Att sjukvården opererar in imaginära mödomshinner, utan att politikerna har sagt sitt, är kanske inte rätt. Politikerna är de som skall besluta vilka prioriteringar som skall göras i sjukvården, trodde jag. Nu har i alla fall frågan kommit upp, jag hoppas att den utreds ordentlig, en gång för alla.
//Margit
MÄNS VÅLD MOT KVINNOR
När vi låter de patriarkala värderingarna få företräde vilseleder vi kvinnorna in i de nära relationer som regeringen satsar många hundratals miljoner för att stoppa.
Flera män på Ann-Sofie Wågströms blogg har friska, sunda ståndpunkter i denna svåra fråga.
Det glädjer mig mycket att de engagerar sig, för jag blir bara så trött på att vi backar bakåt i jämställdhetsarbetet och börjar om i baskursen från artonhundratalets slut. Repetion är dock kunskapens moder och det kan säkert vitalisera vårt eget avstannade jämställdhetsarbete.
Min plan ser ut så här;
1) Utbildning i svensk jämställdhet under SFI-kursen. Som feminist har jag redan nosat mig till att dessa patriarkala kulturer är en tidsinställd bomb för oss jämställda kvinnor. Det är ett problem och motar vi inte Olle i grind utan tillmötesgår dessa herrar med mödomshinneoperationer
visar staten dessutom att jämställdhet enbart är en läpparnas bekännelse.
2)Rekrytera invandrarmän som brobyggare och coacher som för samtal med de familjer med hederskulturproblem som kommunen
får kännedom om. Ombudsmän som står på flickorna och kvinnornas talan som talar samma språk och har vuxit upp i samt förstår hederskulturen.
3) När kvinnor/flickor söker för operation ska samtalstöd hos kurator eller beteendevetare istället erbjudas. Kanske borde hon välja en man som accpeterar henne som hon är - med eller utan en naturlig mödomshinna? Vi kan hjälpa flickor ur arrangerade äktenskap på samma gång.
Jag tycker att operationerna är som ett aprilskämt. Det är skamligt
att detta har kunnat fortgå i Sverige. Vems ärende har man gått?
Jag har funderat och diskuterat med irakier bl a under dagen och tycker operationerna är märkliga och ogenomtänkta. De bör absolut stoppas.
Samtidigt symboliserar de toppen av ett isberg. Jag trampar själv vatten i patriarkala strukturer och vet inte hur jag ska mig ur min egen labyrint. Jag är därför ödmjuk och emotser jämställdhets- och integrationsministerns besked i frågan.
Eva-Lena
Paulina Neuding, SvD, ställer frågan, 080730, "Ska vi betala för flickornas blod?"
Hon påpekar att då Sverige har stor invandring från länder där hederstänkandet innebär att kvinnors rättigheter kränks systematiskt, vore det naivt och dumt att tro att förtrycket inte skulle fortsätta här.
Men, vi skall inte lägga oss platt för medeltida häxerier, fortsätter hon. Vi borde stå fast vid våra värderingar även i mötet med hederskulturer.
Neuding avslutar sin artikel med: "Att ta strid för idén att en kvinna är hedervärd även om hon inte blöder i underlivet vid sex, vore en bra början."
Måste bara säga att jag är mycket imponerad över hur engagerade och insatta många journalister har visat att de är i denna komplicerade fråga, under den här veckan. Hoppas bara att de inte lämnar frågan därhän, när sommartorkan/nyhetstorkan är över!
//Margit
Hej Margit!
"Mödomshinnedebatten" sätter åter igen fokus på den underordnade ställning kvinnan har i många kulturer. Ska det dessutom vara något som offentlig vård ska syssla med??
Givetivis går det att stenhård argumentera både för och emot, men ibland är det inte så enkelt. Om vi inte gör en "mödomshinnerekonstruktion" utan patienten får vända sig till en privat klinik, så blir det bara den som har pengar som kan få hjälp. Är det mera rätt att säga nej då??
Jag tycker det är mer humanistiskt och medmänskligt att göra ingrepppet men jag tycker det är hemskt att vi ska upprättahålla denna föråldrade syn på oskulder och äktenskap!
Kram,
Marie-Louise F M
Hej Margit och Marie-Louise! Jag tycker ni ska läsa igenom noggrannt vad Eva-Lena skriver. Precis så ska problemet angripas.
Hej Mats.
Jag har läst noga vad Eva-Lena skriver, hon kommer med flera konstruktiva förslag, som kan vara användbara. Jag tycker det är svårt att vara bombastisk i den här frågan, fast jag i grunden är mycket skeptisk till det som du kallar stenålderskultur, för det är vad det är. Debatten är i gång, bollen rullar, vi får hoppas att den rullar till frågan har fått en bra lösning.
MVH Margit
Bombastisk; storordig och pompös; ståtlig, praktfull, högtravande.
Hmmm?
Jag tycker att jag är ganska basic.
Är vi för jämställdhet och kvinnors rättigheter eller ska vi låta patriarkatet ansvara för de utsatta kvinnorna? Genom detta reproducerar/visar vi att kvinnor är svaga.
Eva-Lena
Hej Eva-Lena.
Jag kanske inte skulle skrivit bombastisk, ordet har en annan betydelse här än i Norge, enligt min uppfattning utifrån hur jag är van att använda ordet. Jag menar bombsäker, tvärsäker och att man är helt överbevisad i frågan.
Har under mina år i kriminalvården, träffat många manliga kollegor, både muslismska och kristna, från länder med dessa patriarkala värderingarna. De har berättat om att de har varit med (haft sex med) svenska tjejer under sin ungdomstid, sen har de gift sig med kvinnor från sina egna länder, när det var dax för att bilda familj. Det finns mycket att önska!
//Margit
Nu lägger jag ner den här debatten.
http://peowagstrom.wordpress.com/2008/08/03/
ett-sista-inlagg-i-modomshinnefragan-hoppas-jag/
En sak som jag reagerar lite på i Voronovs inlägg i debatten är detta: "Staten, landstinget, kan dra in skattesubventionen till mödomshinneoperationer. Den exakta effekten går inte att förutsäga, men många kvinnor skulle nog betala de 25 000 kronor som behövs ur egen ficka. Med tanke på vad som ligger i potten är prislappen liten."
Hur tror han att en ung invandrartjej ska kunna skaka fram 25 000 kronor för detta?
Det är väldigt unga förtvivlade tjejer vi pratar om, ingen 30-åring med en årslön på banken (för det ska vi ju ha enligt Ann Wibble).
Hej Ann-Sofie.
Den meningen reagerade jag också på, hur har Voronov kommit fram till den? När han skriver: "Med tanke på vad som ligger i potten är prislappen liten.", är han nog inte medveten om vad han säger.
MVH Margit
Hej Ann-Sofie.
Björn Brändewall skriver på din blogg: "Du skriver förtjänstfullt att vi i det långa loppet måste förbättra de unkna attityderna. Men med dessa operationer kommer det att bli precis tvärtom! Hur tror du synen på mödomshinnan påverkas, om ryktet sprider sig att svenska sjukhus rekonstruerar (och därmed erkänner existensen och viktigheten av) mödomshinnor?
Jag hade kunnat se en viss sympatisk pragmatism i det du förespråkar, om du hade haft en långsiktig plan i bakfickan och om mödomshinnan faktiskt var det som okunniga män tror att det är. Men nu är det inte så, och därmed går inte ens oskulder säkra. Genom att befästa denna myt gör du dem tvärtom mer utsatta."
Det jag tänker på när jag läser hans argument är just de här flickorna som inte har haft sex före äktenskapet, men inte blöder vid första samlaget ändå. Det är ca 80 procent, har man räknat ut, som inte blöder vid första samlaget. Han har nog rätt i att vi utsätter dem för fara om vi "bekräftar" mödomshinnan. Vi borde nog använda mycket kraft och energi på att sprida fakta om att mödomshinnan är ren humbug och fejk.
MVH Margit
Hej,
Jag undrar vad det är för pott som väntar den mödomshinneopererade flickan som satsat 25.000:- ur egen ficka ( ref; Voronovs krönika)? Inte är det en jackpot i alla fall. Jag tror på att vägleda kvinnor ur våldsamma relationer. De människor som har hjälpt mig, att se vilka destruktiva relationer jag befinner mig i, har räddat mitt liv.
Jag är förtjust över denna uppseglade debatt. Männen engagerar sig och männens "sjukdom" att dela in kvinnor i madonnor och horor sätts nu under förstoringsglaset. Män tvingas växa upp ur infantila föreställningar om kvinnors sexualitet. Goda exempel på sådana män har jag funnit på Wågströms bloggar samt Mats Werner förstås.
Sen ska man veta att tamponger får mödomshinnan att brista. Är dessa förbjudna i hederskulturerna?
Sådana elementära upplysningar måste vi ge dem som ges tillstånd
att leva i Sverige. Jämställdhetsfrågor har varit "ute" sedan 1994, säger Berit Åhs. Inget framåtskridande i jämställdhetshänseende har skett sedan 1994. Nu ser vi konsekvenser
av att jämställdhet inte tas på allvar.
Mödomshinnedebatten är startskottet för en varaktig kamp för kvinnans mänskliga och demokratiska rättigheter i Sverige, hoppas jag.
Våra systrar i Norge, Danmark, Finland och Island har betydligt mer jämlika relationer med männen.
Är det "den svenska synden" som har degraderat oss svenska kvinnor i en underordnad ställning. Det är min personliga teori. Att generöst "släppa till" verkar vara att kasta pärlor på svin. Män tycks inte kunna ta emot gåvan utan att fördöma kvinnan som slampig/billig. Detta har sedan drabbat hela det svenska kvinnokollektivet i en klump.
Det är också därför hela debatten kring mödomshinneoperationerna har blivit så förvirrad, yvig och komplex.
Svenska kvinnor sitter i samma patriarkala båt som de stackars kvinnorna i hederskulturerna. Svenska kvinnor drabbas av förakt medan kvinnor med hederskulturell
bakgrund kan drabbas av ond och bråd död.
"Same shit, different days"
Jag tror att den svenska kvinnan har kommit längst i sin frigörelse, men vi måste navigera ut ur vår sexuella objektifiering.
Den förlorar vi själva på. Därför borde könsdiskriminerande reklam förbjudas. Den kränker mig och hela kvinnokollektivet. Den signalerar att kvinnors sexualitet kan ägas. Det är fel! Kvinnors
sexualitet är en gåva att förtjäna.
Eva-Lena
Hej Eva-Lena.
Du skriver: "Våra systrar i Norge, Danmark, Finland och Island har betydligt mer jämlika relationer med männen."
Jag tror att du har rätt. Jag var 26 år när jag flyttade till Sverige från Norge. Många har frågat mig om jag har varit feminist hela livet. Svaret på den frågan är nej. Jag har aldrig tidigare behövt vara femininist, det var först när jag kom till Sverige 1993, som jag blev medveten om att mitt kön spelade roll.
I Norge var det aldrig någon, som sa till mig att jag skulle vara eller bete mig på ett visst sätt just för att jag är kvinna. I Sverige fick jag snabbt veta att jag var "fel" på alla sätt och vis, jag pratade för mycket, hade för många åsikter, hördes ocg sågs för mycket. Jag var helt enkelt helt "FEL!". Det var då jag fick läsa Berit Åhs härskartekniker, det var då jag fick lära mig att "systrar" gärna sätter en dolk i ryggen på sina egna systrar.
Det var ett tufft uppvaknande jag fick. Fört försökte jag ändra på mig, bli så som folk ville att jag skulle vara, jag gjorde våld på mig själv och blev sjuk. När jag vägde 45 kilo var det dax att tänka om; vem lever jag för??? Jag bestämde mig för att skippa alla andras krav på hur jag skulle vara. Efter det har jag blivit både älskad och hatad, det är nog priset i det här landet för att vara sig själv?! Jag vet inte. Jag blev i alla fall feminist först när jag kom till Sverige.
MVH Margit
Skicka en kommentar