Norges nationaldag

Perspektivspalt:
NORGE I RÖDT, HVITT OG BLÅTT
Ett blårödvitt lämmeltåg är det vackraste jag vet, det ser man på syttende maj när norrmännen firar sin grundlag från år 1814. Då sjunger fem miljoner norrmän: ”Ja, vi elsker dette landet…” eller åtminstone 94 procent av dem, enligt en forskningsrapport. Dagen har en stark ställning i alla läger. Höyre och Sosialistisk Venstre höjer den norska flaggan med samma entusiasm. Till och med revolutionärerna längst ut på vänsterkanten ställer upp till sista man, när Norge ska kläs i rött, vitt och blått. Det norska folket går man ur huse klädda i norska folkdräkter, viftar med sina flaggor, hurrar och sjunger. Även i Stockholm tågar norrmän ut på syttende maj. Marschen går från Engelbrektsplan till Skansen. Flera tusen norrmän tågar varje år i Stockholm. Min familj och jag gör det för tionde året i rad. Vi firar ordentligt det där lilla landet väster om Sverige, som var det första landet i Norden som utvecklade ett parlamentariskt styre. Oavsett var i världen vi befinner oss, hittar vi andra norrmän som vi firar vår nationaldag tillsammans med. Jag har även gått i syttende-maj-tåg på Lanzarote. Nordens första demokratiska land har inte haft det lätt. Det sägs att ingen hel generation i Norge har upplevt självständighet och frihet på 500 år. En svensk reporter frågade Jon Skolmen (den norska komikern i filmerna Sällskapsresorna 1, 2, o s v) vad svenskarna skulle kunna göra för att bli mera lika norrmännen i sitt nationaldagsfirande. Jon Skolmen sa, att receptet för det är följande: ”När ditt land har legat 400 år under danskt styre, samt 100 år i ofrivillig union med Sverige och 5 års ockupation av tyskarna, då blir ni kanske som vi”. Den norska nationalismen, som vi kallar patriotism, bottnar alltså i en stor längtan efter frihet och självständighet. Den bottnar inte alls i de ofantligt stora oljeinkomsterna eller de otaliga VM-medaljerna i skidor. En kamp, som först såg sitt slut vid unionsupplösningen mellan Sverige och Norge 1905. Norge är det land i världen som ligger närmast Sverige i både kultur och språk. Samtidigt vet svenskar väldigt lite om Norge i allmänhet och norrmän i synnerhet. I Norge refereras hela tiden till Sverige, norrmän har ett helt annat grepp om vad som händer i Sverige än tvärtom. När vi åker till Norge på sommaren frågar folk t ex vad Mona Sahlin gör nuförtiden, diskuterar svenska tv-såpor och Fadimemordet. Hur många svenskar vet att Karius och Baktus, Klas Klättermus och rövarna i Kamomillastaden egentligen är sagor från Norge skrivna av Thorbjörn Egner? Jag behöver inte gå längre än till insändarsidan i Eskilstunakuriren 030502 för att hitta exempel på denna kunskapsbrist. Där påstår Frida Holmberg helt felaktigt att man inte har barnbidrag i Norge. Barnbidraget i Norge heter barnetrygd och är på över 1000 kronor per barn. Är man dessutom ensamstående förälder får man ett barnbidrag extra. Glädjetårarna rinner i stora strömmar när vi sjunger Henrik Wergelands sång: ”Vi ere en nasjon vi med (Vi är en nation vi också)”. Med stolthet och kärlek slår norrmännen vakt om sitt land och tackar Gud för att han håller sin skyddande hand över landet. Den syttende maj är en synnerligen lämplig dag att tacka Honom för detta!
Margit Urtegård