20 000 läsare!

Margit med pelargoner!





















Har strax 20 000 läsare på denna blogg, sedan början på majmånad 2008. Vill härmed tacka alla mina läsare. Samtidigt vill jag lova att jag kommer att fortsätta att ha en blandad kompott på min blogg. Politik och personliga upplevelser och tankar kommer jag att skriva om även framledes. Det är kul med debatt. Det är roligt med dynamiken, som ni läsare har skapat på min blogg. Tack alla!

DET STORA ÄR INTE ATT ALDRIG MISSLYCKAS
UTAN ATT RESA SIG VARJE GÅNG MAN FALLER.
Kinesiskt ordspråk

Maria von Beetzen.

I dag har Maria von Beetzen ett bra inpass i Eskilstuna-Kuriren:

”Vi tror på Dig”
Alex Voronov efterlyser liberalt nytänkande i sin lördagskrönika. Nyliberala kretsar betraktas av honom som slentrianhöger "som uteslutande intresserar sig för ekonomiska frågor som lägre skatt och avregleringar".

Enligt min mening behöver vi inte lyfta blicken särskilt långt för att hitta ett liberalt nytänkande som på ett unikt och välgörande sätt håller på att vitalisera det svenska samhället. En förändrad skattepolitik måste inte vara en fråga om att gynna redan välbeställda. Alliansen har framförallt en annan människosyn än tidigare s-regeringar. Den gamla regeringen signalerade: "Var inte orolig lille vän, du skall inte behöva kämpa för att leva, vi tar hand om dig, rösta på oss!" Den nya regeringen säger i stället: "Faller du så når våra armar dig, men du är i grunden stark, du kan växa och nå längre om du vill, vi tror på Dig!"

Med riktade skattelättnader har regeringen systematiskt uppmuntrat de breda folklager vars arbete samhällets grundvalar vilar på. Biståndspolitiken har också förändrats. Hjälp till självhjälp prioriteras, företagsamhet och samarbete mellan länder stimuleras . Att göra människor eller länder beroende av bidrag, det förminskar i stället för att utveckla.

Maria von Beetzen (m)

När jag var 12 år blev jag föräldralös. Innan pappa dog var jag en duktig och positiv tjej. Min mattelärare tyckte att jag skulle bli forskare inom matematik, då det var ett ämne jag mästrade väl. Min gympalärare ville att jag skulle satsa på friidrotten, då det var något jag också tyckte om och var bra på. När min pappa dog, från den ena dagen till den andra, blev jag ett offer. Jag blev en journal hos de sociala myndigheterna. Från den ena dagen till den andra, blev jag en annan Margit. I klorna på socialtjänsten kunde jag inte längre bestämma eller tänka själv; de visste alltid bäst. Det tog mig ett halvt liv att återfinna min egen styrka (efter otalige institutionsplaceringar) och min egen självkänsla. Vi pratar om välfärden. Välfärd för vem? Att färdas väl i livet är inte detsamma som att den stora ofantliga offentlige sektorn alltid är eller har rätt. Smaka på orden att färdas väl. En individ måste få välja och tänka själv, ingen tjänar på att en individ blir fråntagen sin egen vilja, sin egen identitet eller för att spetsa till det: sitt eget liv!

Så för mig är Maria von Beetzens ord: "Vi tror på dig", som vacker musik i mina öron. Det är något jag försöker förmedla till de utsatta tjejer jag arbetar med i dag: "Jag tror på er!!!"

Citat från nättidningen:
"Nytänkande?
Bra att "högern" tänker om och med "omtanke" i bagaget närmar sig den politik som alltid har kännetecknat Sveriges socialliberala parti - Folkpartiet liberalena.
Tänkande nyliberaler välkomnas bland oss redan etablerade liberala nytänkare.
Välkomna till mittenblocket.
"De som är starka måste också vara snälla"!
Vi socialliberaler vill förebygga att människor "faller" genom att i tidiga skeden se individens behov och möjligheter.
Sociala reformer och äkta socialt ansvar - utan förlamande socialism, är ett av socialliberalernas mantran.
Fritt företagande uppmuntras - självfallet!"

Harpokrates

En solskenshistoria!!!

På början att detta år rasade jag i vikt, gick ner 17 kilo. Det blev för tufft för mig då en pakistansk kollega av mig på Hallanstalten anklagade mig för rasism, med resultatet att jag blev avstängt från mitt arbete, med full lön, i maj.

Min kompis, Tommy, arbetar på Fridegård i Eskilstuna. Det är ett statligt SIS/LVU-hem för flickor mellan 12 och 16 år. Tommy berättade för sin chef att jag var som klippt och skuren för att kunna arbeta på flickhemmet. De ringde mig och bokade in en intervju. Jag åkte dit i slutet av maj. Under intervjun berättade jag om konflikten jag har med min arbetsgivare, kriminalvården. Fyra timmar efter att jag hade träffat personal på Fridegård, ringde en av de hem till mig och sa att de gärna ville att jag skulle bli timvikarie där. Jag blev så lycklig, rörd och överväldigad att jag grät i timmar efteråt. Tänk det finns nog en Gud och definitivt finns det änglar; jag har precis träffat flera av dem!

När jag var 15 år bodde jag ett år på ett flickhem i Norge. Då bestämde jag mig för att när jag blev stor skulle jag utbilda mig till socionom och öppna ett flickhem. Jag blev inte socionom, jag utbildade mig till beteendevetare/sociolog i stället. Inte heller har jag startat ett flickhem, däremot har jag arbetat på ett i snart två månader. Det var tufft de första dagarna jag arbetade där, alla intryck som gav så starka associationer inom mig, tog mycket kraft. Det fanns till och med en liten flicka där som var exakt som jag var när jag var omhändertagen som tonåring; det var som att möta sig själv i dörren, häftigt! Det är den bästa arbetsplats jag någonsin har jobbat på. All personal är urgulliga, kompetenta och lyhörda. Tjejerna som bor där är goa, de är ungdomar som behöver kärlek, vägledning och gränser, precis som alla andra barn och unga.

Nu ber jag inte längre om styrka när jag ber kvällsbön. Jag tackar för att han skickade dessa änglar till mig, när jag som mest behövde dem.

Paul Potts.

Margit, Peo och Ann-Sofie.
















I går kväll var min man, Pontus, och jag och lyssnade på Paul Potts i Sundbyholm. 4200 personer hade samlats på gräset framför Sundbyholms slott för att lyssna på den brittiske operasångaren. Pontus och jag hade fått biljetten i julklapp av vår dotter Margarita.

Efter slottskonserten träffade vi Ann-Sofie och Peo Wågström, som också hade lyssnat på konserten. Utanför deras gulliga stuga de hade hyrt vid hotellet, satt vi ett par timmar och hade en intressant diskussion över ett glas vin. Kul med nya vänner.

En rumphuggen respekt!

Dra mig baklänges in i fågelholken, tänkte jag, när jag läste SvD i dag! Diplomaten Ingmar Karlsson anser att sparkraven håller på att knäcka hela UD:s förvaltning. Han anser därför att utrikesminister Bildt borde ta finansminister Borg i hästsvansen. Vad är då detta? Vilken rumphuggen respekt från en tjänsteman på hög nivå! Vad hade han sagt om Borg var skallig? Hade han bett Bildt klappa Borg på hjässan då eller?! Karlsson säger: "Jag tror att många hoppats på att Bildt skulle ta Borg i hästsvansen." Oavsett var den här UD-mannen befinner sig i världen, skicka hem honom! Sådana respektlösa personer borde arbeta med annat, än att representera Sverige ute i världen. Karlssson får gärna sjunga ut, men han borde göra det med lite hyfs i kroppen. Något han nu visade att han inte är kapabel till. Jag vet hur förnedrande det är att någon drar en i håret, det är ett otyg som högt uppsatta tjänstemän inte borde ägna sig åt! Skärpning!!!

Winston Churchill.

Winston Churchill formulerade politikens främsta sanning när han sa:

"Kapitalismens inneboende last är den ojämna fördelningen av rikedom; socialismens inneboende förtjänst är den jämna fördelningen av fattigdom."

Dick Erixon skriver på sin blogg: "Jag tror också det var Churchill som berättade historien om vad fäder säger till sina söner när någon åker förbi i en limousine. Den kapitalistiske fadern vänder sig till sin son och säger “Om du arbetar hårt kan det bli du”, medan socialisten säger till sin son “Vi måste ta hans rikedom och göra honom som oss”."

Intressant formulerat, tycker jag. Något att tänka på. I Sverige är det Jantelagen som styr mycket; "du skall inte tro att du är något".

Niklas Wykman skriver på sin blogg: "I tidningarna kan man i dag läsa att kärnan i socialdemokraternas nya jobbpolitik är att höja bidragen för dem som inte jobbar. Det är inte en ny jobbpolitik, det är samma gamla bidragspolitik."

Nelson Mandela, 90 år i dag.

I dag fyller Nelson Mandela 90 år.
Han befriade Sydafrika från apartheid, vann Nobels fredspris och ses av hela världen som godheten personifierad.
Apartheid infördes formellt i Sydafrika den 7 juli 1950. En politik som gick ut på segregation mellan vita och svarta. Sharpevillemassakern 1960, där 69 personer dödades och 180 skadades, gjorde att världen fick upp ögonen för apartheid och började fördöma den.

Den 5 augusti 1962 greps Nelson Mandela och 1964 dömdes han till livstids fängelse för högförräderi. Nelson Mandela satt i fängelse i 27 år, han kom ut ur fängelset 1990. Per Wästberg, en av Mandelas närmaste i Sverige, berättar (SvD 2008-07-18): "Ingen har hört Mandela privat eller offentligt yttra ett ord om hämnd - han såg bara framåt. Världen häpnade." Nelson Mandela har ärvt sin orubbliga känsla för rättvisa från sin far. När jag läser om Nelson Mandela, tänker jag på Sokrates, som också var beredd att dö (och dog) för det han trodde på och kämpade för. Frihetskämpen Mandelas huvudtema har under hela hans livstid varit rättvisa och tolerans. Hans självuppoffring och integritet har påmint oss alla om att moralisk storhet kan vara levande verklighet, säger Wästberg. Nyckelordet är förlåtelse och leder mig till nästa person jag vill skriva om här i dag:

Christina Doctare, läkare, författare och samhällsdebattör, hade jag förmånen att få träffa på Gotland under politikerveckan. Hon föreläste om:
"Är förlåtelse möjlig?" Christina Doctare har haft flera internationella uppdrag i krigssituationer och var den som först rapporterade om de systematiska våldtäkterna i krigets Bosnien. När hon, framför sina åhörare på Gotland, berättade att hon ringde hem till sina två söner i Sverige och bad dem förlåta henne i fall hon blev dödad på grund av det hon nu måste berätta för världen, grät många av oss. Det var så starkt och gripande att hon var beredd att offra livet för de våldtagna kvinnorna, som andra läkare tidigare hade missat eller vägrat se. Hon levde under dödshot i flera år efter sitt avslöjande. För henne är förlåtelse och försoning en guddomlig gåva vi alla har i oss. Det gäller att ta fram den. Jag gick på flera seminarier under Almedalsveckan, Christina Doctare gjorde starkast intryck på mig. Smaka på ordet förlåtelse, en nödvändig gåva vi borde använda oftare.

Citat från tidningen Dagen: "Nelson Mandela fyller 90 år i dag. Hans främsta arv är förlåtelse och försoning. Mandela har sagt: - Från det ögonblick resultaten kom in och det var uppenbart att ANC skulle bilda regering, såg jag det som min uppgift att predika försoning, att lägga band på landets sår, att frambringa tillit och förtroende.Det var 1994 som Mandela yttrade de orden. Sydafrika hade just kastat av sig apartheid-oket, och landets befolkning hade närmast yrvaket köat till valurnorna för att för första gången få vara med och bestämma över sitt eget öde."