Politikerparet Wågström på besök!

Margit och Peo.
















Två lyckliga bloggare klockan fyra på morgonen!
















Ann-Sofie och Margit.
















Ann-Sofie och Peo ordnade med ölprovning.
















Moderatmuggar, Margit och Peo.

Skolbeslut får både ris och ros!

I dagens tidning kan man läsa att det är blandade reaktioner bland rektorerna om ny storskola. Mot bakgrund av hur kommunchefen har styrt sitt regemente under flera år, där många chefer som har mopsat upp sig har fått lämna sina tjänster, så är i alla fall inte jag förvånad över rektorernas försiktighet. Man kapar gärna inte grenen man sitter på! Uttalandet att F-9 skolor är överlägsna i sin pedagogiska form kan så vara, jag är dock tveksam till att detta gäller oavsett skolans storlek.

Jag citerar nu en kommentar från nättidningen då jag tror den är representativ för många föräldrar, de behöver ju inte vara rädda för kommunchefen när de yttrar sig: "Är det för mycket knäck i skallen nu? Hoppas verkligen att våra politiker tänker om. Varför ska vi ha 800 elever i en skola mitt i stan där de små barnen tvingas bli "vuxna" fort? Där de ska hänga på stan och göra dumheter? Låt barnen leka så länge som möjligt i den trevliga miljön som finns både på Tosteröskolan och Långbergsskolan. En av anledningar till att vi har valt att bo på Tosterö är just pga av Tosteröskolan. Går det här förslaget igenom så kommer vi att ställa oss i kö till någon av de privata skolorna. Men det är kanske så kommunen vill ha det?!?!" Signerad av en Upprörd Mamma.

Jag har många vänner som har barn i friskolor och deras huvudargument för att ha gjort det skolvalet, förutom pedagogiskt, är att friskolorna är mindre än de kommunala. Nu kommer skillnaden på storleken bli ännu mera påtaglig.

Betongsossarnas tro på centraliseringar och stora enheter går inte hem här i Strängnäs. Det är inte det som efterfrågas. Det borde centern och folkpartiet veta. Nu kommer flera föräldrar och deras barn knacka på dörren hos stans friskolor. Kanske även nya friskolor startas. Var det det tuttifruttialliansen ville med detta beslut? Tala om att skjuta sig själv i foten.

Den brittiska författaren David Tammet.

Den brittiska författaren David Tammet har Aspergers syndrom. Han har skrivit boken "Född en blå dag". Han har blivit intervjuad på INSIDAN i DN. Jag fäste mig speciellt vid det här citatet:

"Samtidigt har jag försonats med mitt annorlundaskap. Just det som är annorlunda kan vara det som hjälper en i livet, fast man tror att det är tvärtom."

Tänkvärda ord. Vi är alla unika. Någon har inbillat oss att vi tidigare har levt i ett homogent samhälle. När gjorde vi det? Är det inte många flera än de som har Aspergers syndrom som har känt sig annorlunda? Vi är alla unika. Vi borde alla få blomma på våra skolor, på våra arbetsplatser och i våra familjer.

En självutnämnd elit styr Strängnäs?

Oppositionen är upprörd över att majoritetspakten inte har informerat oss om skolförslaget, som skall läggas fram på barn- och utbildningsnämnden i kväll. I dagens tidning kan man läsa artikeln: "Majoriteten gjorde upp om skolan utan oppositionen". Arne Arvidsson, moderaternas gruppledare, säger så här till tidningen: "Ett strålande exempel på bristande samarbete. Vi blev kritiserade för ungefär såna här saker, men det som gjordes då var lindrigt mot det här". Dag Bremberg, gruppledare för mariefredspartiet påpekar: "Det är jobbigt med öppenhet och att behöva möta medborgarnas reaktioner, men det hör till".

De som borde vara mest förargade är kanske deras egna representanter; enligt uppgift har den nya majoriteten inte haft vare sig partigruppmöten eller alliansmöte om/i frågan. Nu kanske folkpartiet och centern i Strängnäs snart inser hur det är att sätta sig vid makten tillsammans med det mycket större partiet socialdemokraterna. Ett parti som till rätt nyligen ansåg sig ha, på riksnivå i alla fall, förstfödslorätt till regeringsmakt!

Lyckan är att ha goda vänner!

Margit och Ricky på Malta!
"Hey madmargrit,
Happy new year to you! I still have your email written on toilet paper from the cafe!! memories memories! Ef was not the same after you left and is so much quieter now! All the best for 2009
love Ricky"


När jag kom hem från Stockholm nu hade jag fått detta mejl från min engelska kompis Ricky. Han hade ingen mejladress att ge mig när vi skildes åt på Malta i november och jag var rädd för att vi skulle tappa kontakten; var rädd för att han skulle slarva bort toapappret med min mejladress på. Icke sa Nicke! Ricky höll sitt ord och mejlade mig till slut. Han arbetar för EF, han ordnade de sociala evenemangen för oss studenter när vi inte gick i skolan. Alla fester och guideturer med mera höll han i och det gjorde han med bravur! He is the best!

Pennan är vassare än svärdet!

En god vän sa till mig i dag att pennan är vassare än svärdet. Jag håller med. Det tycker tydligen tuttifruttialliansen också; eller majoritetspakten som vissa kallar den. Kärt barn har många namn! I dag fick vi veta att de styrande i Strängnäs kommun inte vill lämna ut sitt förslag om skolan innan barn- och utbildningsnämndens sammanträde på onsdag, därför att de är rädda för bland andra Mats Werners (kd) och min blogg. Mats Werner har skrivit om det på sin blogg. Dag Bremberg (mfp) har också berört detta på sin blogg. Maria von Beetzen (m) oppositionsrådet berättar om avsaknaden av öppenhet på sin blogg.

Att sätta dolkar i ryggen på några, genom att prata skit bakom ryggarna på enskilda politiker, det går tydligen bra. Men, som redan sagts; pennan är vassare än svärdet!

Kriminalvården belönar avarterna inom vårdarkollektivet!

Under 8 år har jag oförtrutet kämpat på golvet inom kriminalvården för att försöka förändra den till det bättre. Jag har envist ställt frågor kring verksamheten, diskuterat runt/om de olika missförhållanden som finns och ifrågasatt det jag har sett och uppfattat som ren 1800-tals stuk institutionsmässigt. 2004 protesterade jag genom att offentligt berätta delar av vad jag hade sett på isoleringsavdelningen på Hallanstalten. Det blev ett rent helvete för mig rent personligt, jag fick flera ovänner än vad jag kan räkna till. Jag fortsatte dock att arbeta på anstalten och trodde att jag kunde göra skillnad. Jag hade fel, i april 2008 blev jag avstängt på grund av falska anklagelser troligen iscensatt av anstaltsledningen.

Jag har inte fått kommit till tals. Anstalten har gjort en utredning om mig som mest liknar en dålig Se & Hör artikel. Mitt nyårslöfte är att ge min syn på saken; att berätta det som kriminalvårdsledningen inte vill skall komma ut. I bloggartikel efter bloggartikel vill jag sätta ord på de upplevelser och händelser jag har varit med om inom det som kallas svensk kriminalvård. Genom det ger jag förhoppningsvis en röst till de som inte har en röst. En röst till de som allmänheten bara vill se bakom lås och bom.

Jag hade inte varit många veckor på isoleringsavdelningen på Hallanstalten då jag fick se de första övergreppen. En intagen blev en dag misshandlad av minst sex kriminalvårdare, de fortsatte att slå och sparka på honom efter att de hade lagt honom i benlås. Jag stod några meter därifrån chockad och skärrad och trodde inte jag såg rätt. Mina kollegor betedde sig som svin och låtsades som om inget hade hänt efteråt. Jag åkte hem med en klump i magen och frågade mig själv vad gör jag nu?

Dagen efter berättade jag för min närmsta chef vad jag hade sett. Hon blev förfärad så klart, men samtidigt sa hon att man tyvärr behöver sådana alfahanar på isoleringen ifall det smäller. Jag blev desillusionerat över den likgiltighet hon visade och några månader senare blev jag sjukskriven. Ett halvår senare gick jag tillbaka till anstalten, dock till en annan avdelning. Min fackrepresentant och jag gick då till kriminalvårdschefen och personalchefen på anstalten och berättade om misshandeln jag hade bevittnat; jag gav de namnen på de inblandade och hoppades på att de skulle göra något åt saken. Jag ville inte längre vara tyst. Inget hände. Däremot fick jag se att flera av de inblandade blev befordrade.