På fredag morgon vid 05.29 åker jag med tåget till Arlanda. Jag skall åka till Lanzarote. Jag åker hem till byn så att säga. Jag arbetade som inkastare på disco på Lanzarote 1985. Det är lite konstigt, i Sverige har man utkastare på våra uteställen, i de mera vänliga länderna har man inkastare:-). Vi har mycket att lära! På denna fantastiska ö, som vissa finare människor bara ser som simpelt chartermål, hittade jag mig själv. Jag var 18 år, nyfiken på livet, på rymmen från de sociala myndigheterna i Norge, då hittade jag vänner för livet.
Nu åker jag dit igen, skall skriva på min bok. Just nu heter boken "Flickan som fick lära sig sluta slåss". Vi får se vad det blir till slut. Jag hoppas att min historia, om maskrosbarnet som överlevde trots alla övergrepp och elaka tungor, skall vara till hjälp för andra. Jag har fostrat tre fantastiska barn; Margarita, Benjamin och Emil. Oavsett vad som händer så finns de kvar. Inget är större än kärleken; inget är viktigare och inget är vackrare!
Till mina vänner vill jag säga, jag kommer tillbaka på bloggen om en vecka. Till mina antagonister vill jag lova, ni blir inte av med mig i första taget! Jag kommer tillbaka! Take care allihopa.
