Lena Andersson skriver om "Belönad apartheid" på DN i dag. Skönt att det finns några analytiska, kritiska och upplysta skribenter kvar i detta politiskt korrekta landet. Hon skriver om den muslimska mannen i Älmhult som tingsrätten i veckan gav 60 000 kronor i skadestånd för att han blev av med sitt bidrag från Arbetsförmedlingen.
Lena Andersson skriver: "Han tycker att han ska få jobbet eller fortsatt ersättning från Arbetsförmedlingen, fast han börjar med att förnedra en person i mottagningskommittén genom att låta henne stå med utsträckt hand, en uppenbar skymf överallt, och inte tittar henne i ögonen eftersom hon är kvinna. Diskrimineringsombudsmannen och tingsrätten håller med honom. Alla skulle se det rimliga i att den som vägrar ta en svart eller en muslim i hand inte får jobbet. Men när Gud säger att varelser av motsatt kön inte får vidröras har man myndighets-Sverige med sig. I Sydafrika tyckte sig de vita också ha Gud på sin sida när de vägrade befatta sig med svarta. Diskrimineringsombudsmannen borde givetvis inse och anse att könsapartheid är lika oacceptabelt som hudfärgsåtskillnad."
Man borde skratta åt eländet. Men, det är för allvarligt för att kunna göra det. Det kan inte vara DO:s Katri Linnas uppdrag att värna religionsutövning oberoende av vilka diskriminerande idéer den religiösa läran hävdar. Det borde rimligtvis finnas en gräns för vilka dumheter man kan komma med.
Lena Andersson fortsätter: "Rasisters människosyn försöker samhället på olika sätt att förändra i demokratisk riktning, men i fråga om vissa gudsinspirerades förnedrande specialbestämmelser för och gentemot halva mänskligheten saknas alla sådana ambitioner." Dags att något görs. Sverige skall väl inte vara ett paradis för dårarnas dårar?
Min kompis i Eskilstuna, Peo Wågström (S), har också skrivit om detta. Läs på hans blogg. Och så finns det kloka liberaler kvar. Folkpartisten Mathias Sundin påpekar på newsmill: "Domen är en framgång för medeltiden, en framgång för religiös extremism, en framgång för patriarkala beteenden mot kvinnor och det är definitivt ingen framgång för mångkultur."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Desto skönare är det då att tänka tillbaka på de ord mitt barnbarn avslutade religionsprovet med när han talade om "bokens folk" dvs muslimer kristna och judar. När man ser tillbaka i framtiden är det här en parentes lika ofattbar som nazitiden. Män och kvinnor sitter åtskilda nu i synagogor och moskéer. Mitt barnbarn tror det kommer att ändras. Om fler unga tror som han blir det ändring, sanna mina ord! Tro kan försätta berg!
Hej Yvonne.
Kul att höra från dig. Det var länge sedan. Hoppas allt är bra med dig. Ja, du har helt rätt; Tro kan flytta berg!
Kramar
Margit
Vad blir det härnäst? Att inte få markera när någon slår ett barn? Kanske det också är en religiös rättighet enligt DO? Jag håller helt och fullt med det Lena Andersson säger i sin kolumn.
Hej Stefan.
Jag har jobbat ihop med en man som inte tar kvinnor i hand. När jag arbetade tillsammans med honom var jag ensam kvinna i arbetsgruppen. Varje dag blev jag påmind om att jag var mindra värd för att jag var fel kön. Jag har även jobbat ihop med en man som inte ens svarar när kvinnor tilltalar honom. När jag informerade mina chefer om hur det var så gjorde de ingenting. De var antagligen rädda för att någon skulle anklaga dem för rasism om de agerade för en kvinnas skull, då det var muslimska män inblandade.
Alldenstund vi tycker att det var fullständigt naturligt att "mot Guds ord" påtvinga den Svenska Kyrkan att anställa kvinnliga präster och att vi nu också "mot Guds vilja" ansett det som inte bara angeläget utan också lika naturligt, att påtvinga - formellt också muslimska församlingar skyldigheten att viga två människor av samma kön, kan jag inte förstå DOs inställning. Även om hennes utslag i princip inte handlade om just den uteblivna handskakningen utan det faktum att Arbetsförmedlingen därmed gjorde det rätta och tog sin hand ifrån mannen.
Margit, jag tycker det är mer än olyckligt att de som anser sig bli systematiskt kränkta, kvinnor och religiösa bland annat, käbblar om vem som är mest kränkta. Är det vägen framåt så har vi hamnat väldigt snett.
I det här fallet bör en högre instans, som tar större hänsyn till samhälleliga effekter än vad tingsrätten gör, avgöra vad som är rätt och fel. Och så kommer nog också att ske.
Jag läser DO:s pressmeddelande där följande står att läsa:
"Diskrimineringsombudsman Katri Linna välkomnar tingsrättens fällande dom.
– Det är orimligt att beröva en person hans försörjning för att hans religion föreskriver ett visst sätt att hälsa. Sverige är ett mångkulturellt land och vi måste se att det finns flera olika sätt att visa varandra respekt på än att skaka hand."
Vidare säger Linna:
"– Det är viktigt att det allmänna motverkar diskriminering, det uppdraget står inskrivet i den svenska grundlagen."
Enligt DO är det däremot OK att underbygga rasism som DO de facto gör på det här sättet. Det gynnar ingen.
Personligen anser jag att vi inte ska religionsfrihet inskriven i grundlagen, då friheten att utöva och hysa religiösa övertygelser utmärkt täcks in av andra fri- och rättigheter (yttrandefrihet, mötesfrihet, tryckfrihet med mera).
P.
Jag håller med dig Patrick, vi har inget faktiskt behov av relionsfrihet i grundlagen. Risken är att det, som i detta fallet, blir något som kan användas som ett vapen och grogrund för rasism. Tyvärr är den svenska modellen att ha både livrem och hängslen. Kanske en effekt av vår utnötta och feltolkade så kallade trygghet.
Skicka en kommentar