fredag 31 juli 2009

Peo Wågström 45 år!

Margit Urtegård och Peo Wågström.
















Pontus och jag överraskade vår goda kompis Peo på hans 45 årsdag den 30 juli. Vi våldgästade honom och hans underbara fru Ann-Sofie. Vi hade läst på face-book att de skulle vara hemma, så vi tog bilen till Eskilstuna. I födelsedagspresent fick Peo en bok om Anna Lindh, köpt på bokhandeln i Strängnäs. De serverade underbar god mat och dryck!

onsdag 29 juli 2009

Strängnäs kommun på 14 plats i skuldligan!

Dagens industri skriver: "Många kommuner går in i lågkonjunkturen med tunga skulder i bagaget. Di.se listar kommunskulden per invånare i din kommun."

Vi kommer alltså på 14 plats, med kronor 98.371 i skulder per invånare. Ingen uppmuntrande läsning precis.

tisdag 28 juli 2009

Problem i Strängnäs – och för Strängnäs!

I dagens tidning har två kommunpolitiker, Anders Svensson (FP) och Gösta Karlsson (C), skrivit en insändare "Problem i Strängnäs – och för Strängnäs". En intressant insändare, fast det är något svårt att förstå vad skribenterna är ute efter, att kommunen har problem det vet vi alla. Anders Svensson (FP) är ordförande i kommunfullmäktige och ingår således i den styrande majoriteten i Strängnäs kommun. Svensson och Karlsson skriver: "Att den nuvarande majoriteten får läsa i insändare att den ingenting gör, kan den förmodligen ta med ro. Strängnäsborna vet att den mitt under den ekonomiska krisen tvingats rätta till vad som skedde under moderat ledning."

Här gör Svensson och Karlsson det enkelt för sig; att skylla på andra kan alla göra. Men, Strängnäsborna är klokare än vad skribenterna tror. Det är mer än ett år sedan den sosseledda majoriteten tog över makten i kommunen. Vad har hänt sedan dess? Fast tidningen har varit något mindre benägen att bevaka makten nu, än vad de gjorde när den förra alliansen styrde, så finns det ändå en uppsjö av tidningsartiklar, som visar på hur eländigt kommunen styrs i dag.

Dessa två makthavare skriver: "Privatiseringsideologin, starkt upphaussad på flera håll, har orsakat inte bara personskiften utan främst skolkrisen för Strängnäs, till exempel försöken att sälja Karinslundsskolan till en privat huvudman." Den förra majoritetens hantering av skolfrågan, läs Karinslundsskolan, var inte bra. Där är vi överens. Men, det som har hänt sedan den sittande majoriteten tog över är rent av förskräcklig på alla sätt och vis. Det kaos och den osäkerhet som råder nu på grund av dåliga beslut hit och dit, med planer om att flytta skolbarn och förskolebarn hur som helst i kommunen, mår ingen bra av. En skollokalsutredning som helt har spårat ur och dåligt insatta politiker, som inte begriper sig på vare sig det ena eller det andra när det gäller de kommunala skolorna vi har kvar, gör föräldrar och barn oroliga. Om det är beslutsångest eller ren okunskap bland dagens styrande politiker i kommunen, som är orsaken till allt elände är svårt att svara på. Illvilja kan det ju inte vara?!

Svensson och Karlsson skriver: "Det är problem i Strängnäs. Just nu koncentrerade till äldreboendet i Stallarholmen och turerna kring läraren, som förgripit sig på en elev. För kommunstyrelsen tillkommer ekonomin med kännbara minskningar av statsbidrag till skolan och sviktande skattekraft." Det är bra att skribenterna berättar att de ser dessa problem. Det är mindre bra att de försöker att skylla problemen på partier som inte har haft makten på mera än ett år. Och det är ännu sämre att de inte lyssnar på goda råd från oppositionen när de så tydligt inte har några bra förslag själva. Svensson och Karlsson skriver att de förmodligen kan ta kritiken med ro. Så säger bara maktfullkomliga politiker, som uppenbarligen har glömt att det är val om ett år!

måndag 27 juli 2009

"Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar?"

Margit Urtegård och Siv Tyldum.
















Siv och jag var bundisar i sjuan och åttan. Vi kom samtidigt till ön Giske utanför Ålesund i Norge. Hon var ett skilsmässobarn, jag var föräldralös. Det fanns inga andra barn i vår situation på ön. Vi hittade varandra; utanförskapet vi både upplevde förenade oss. Vi tappade dock kontakten efter åttan och först nu efter 26 år har vi äntligen återförenats. Vi skulle rymma till Amerika tillsammans när vi var 14 år. Vilka drömmar, vilken fantasi! Jag skrev en krönika om Giske 2005, läs nedan.

Perspektivspalt i Eskilstuna-Kuriren 9 november 2005:

Segregering finns många i former.

När jag som barn blev föräldralös placerades jag som fosterbarn hos släktingar på ön Giske utanför Ålesund i Norge. Min farbror och faster hade sex egna barn. I somras besökte jag min släkt där. Vi pratade om hur det hade varit under de år jag var deras fosterbarn. På ön Giske bodde det ca 600 personer och den enda fastlandförbindelsen, som fanns där då, var en färja mellan Giske och staden Ålesund samt till de andra öarna i kommunen. Nu finns det broar samt tunnlar under havsytan, som binder ihop öarna med fastlandet.

Medan färjan fanns var den öarnas nyhetscentral och allt skvaller spreds på de dagliga turerna. Befolkningen på ön var uppdelade i två grupper; de kristna och hedningarna. Midsommarafton firade de kristna runt en brasa på ena sidan ön och hedningarna eldade sin brasa på andra sidan. På färjan till och från staden satt de kristna tillsammans och hedningarna höll sig på sin sida av salongen.

Det fanns två samlingslokaler på ön, församlingshemmet och idrottsföreningens klubbhus. Dessa låg självklart på var sin sida om ön. Jag som alltid har haft svårt att inrätta mig i ledet och acceptera regler och normer som jag uppfattar som idiotiska och förkastliga vistades i båda miljöerna. Min farbror, som var en av ledarna i församlingshemmet, uppmuntrade mig till att sjunga i kören och min idrottslärare fick mig att börja träna wolleyboll.

Genom kören och idrotten hade jag ett naturligt tillträde till de båda lägren. Mitt sociologiska intresse väcktes av denna tydliga segregering.

Min farbror var bekymrad över att jag vistades så mycket i klubbhuset och därför fick jag inte arbeta i klubbhusets kiosk på kvällarna. Jag arbetade i kiosken ändå tillsammans med en väninna (Siv Tyldum) och när det kom någon som kunde tänkas skvallra till min farbror, gömde jag mig under disken. Predikanterna, som talade i församlingshemmet flera kvällar i veckan, predikade ofta om vad som var syndigt att göra. Om man trots allt syndade skulle man brinna i helvetet och domedagen vara nära.

Många med mig tyckte, att allt det här om synden och domedagsprofetior var rätt skrämmande. Varje sommar kom ett frälsningstält till öarna. Det slogs upp och flyttades till olika platser. Där hölls det frälsningsmöten med karismatiska och starka predikanter ungefär som pastorer från Livets ord.

När man stod där mitt i mellan människor som sjöng, grät och fäktade med armarna framför en suggererande ledare som skrek och ropade halleluja, blev man nästintill berusad av alla känslor inom sig och runt omkring. Det sägs att Helge Fossmo, den livstidsdömda pastorn från Knutby, kommer från en kommun i samma län som Giske. Det skulle inte förvåna mig om det stämmer. Saker har dock hänt på ön sedan jag rymde därifrån som tonåring.

I dag samlas alla på ön runt samma bål på midsommarafton och folk har börjat umgås över gränserna. Tack vare bron har integreringen mellan de kristna och hedningarna börjat. Min slutsats blir: Vi får börja bygga flera broar i samhället; mellan samhällsklasserna, generationerna, regionerna, religionerna och folkgrupperna. Så kan vi alla i framtiden sitta runt samma brasa.

PS: Jag skrev en artikel om Siv förra året på min blogg:DS

lördag 18 juli 2009

Ska SVT och Newsmill gå extremisters ärenden?

Ska SVT och Newsmill gå extremisters ärenden? Den frågan ställer Paulina Neuding, ledarskribent på SvD. Det är en relevant och berättigad fråga. Omar har vänner som påstår att det är judarna som kontrollerar media och han har publicerad en intervju med Ahmed Rami, grundare av antisemitiska Radio islam och själv dömd för hets mot folkgrupp, på sin blogg. Hamed Rami säger i intervjun: "Jag betraktar Hitlers rörelse som en intifada mot den judiska makten i Tyskland. Hitler bedrev en motståndskamp på samma sätt som palestinierna gör det i vår tid. Det är samma kamp." Han säger vidare att "För oss [muslimer och araber] symboliserade Hitler det goda. Han var en hjälte. Och det var en stor besvikelse att han förlorade."

Hur många andra tycker det var en besvikelse att Hitler förlorade? Jag rekommenderar Er att läsa det Mohamed Omar skriver på Newsmill. Man kan bli mörkrädd av mindre. Han skriver: "Imam Khomeini är både känd och okänd hos oss svenskar. Till namnet vet alla vem han var. De flesta skulle antagligen även känna igen hans ansikte. Men om hans person vet vi knappt någonting. Få, om någon, känner till hans lärda gärning – filosofi, mystisk poesi, politisk teori – eller hur han var som människa – ödmjuk, självutgivande, storsint och förlåtande, ja, men också bestämd och kompromisslös när det gällde att försvara sanning och rättvisa. Han var långt ifrån någon 'bokstavstrogen' eller 'fundamentalist' i vulgär mening." Jaha, så Khomeini var inte fundamentalist eller bokstavstrogen i någon vulgär mening?! Är det därför flera miljoner iranier lämnade sitt hemland under hans styre? På grund av att han var så storsint och förlåtande? Jag tror knappt vad jag läser.

Jag har samma undran som Paulina Neuding. Hon skriver: "Däremot undrar jag hur resonemanget gick på Gomorron Sveriges redaktion när man av alla Irankännare i Sverige valde att bjuda in en uttalad rasist och islamist för att kommentera oroligheterna i Iran. Det har trots allt pågått en pressetisk debatt om hur man ska förhålla sig till Omar ända sedan han kom ut som islamist i vintras. Det är en diskussion som en av Sveriges tyngsta redaktioner inte rimligen kan ha missat. Och man undrar hur Newsmillredaktionen tänkte när den valde att ge honom i uppdrag att berätta personligt om sina känslor."

Paulina Neuding avslutar sin artikel med dessa frågor: "Kan en människa med Omars värderingar ha några värdefulla infallsvinklar att erbjuda i debatten? Och vill SVT, Sveriges radio och Newsmill verkligen gå extremisters ärenden på det sättet?"

torsdag 16 juli 2009

Kustbevakningen dyker i Eskilstunaån.

Tidningen skriver i artikeln "Dykare undersökte objekt i ån" om dykinsatserna, som gjordes i Eskilstunaån i dag. Informationen är begränsad. Det tidningen dock borde ha tagit reda på är att dykarna som dök i ån var från kustbevakningen och inte från polisen. Om ni tittar på bilden i artikeln, som jag länkar till här, så ser ni min man Pontus Wennerberg i dykdräkt på väg upp ur ån. Pontus är räddningsdykare i kustbevakningen sedan många år.

onsdag 8 juli 2009

Klasstillhörighet och klasshat; "vi och dom"!

Sanna Rayman skriver i dagens SvD: "Åsa Linderborg har en gås oplockad med Tomas Ledin. I sin nya låt Medelklassens okrönta kungar , hyllar han dem som bor i radhus, går till jobbet och håller hjulen igång. De står för 'långsiktighet och stabilitet' och är 'samhällets funda-määhnt' sjunger han. Så skaldar man inte ostraffat. Häromveckan ( Aftonbladet 21/6) förklarade Linderborg att Ledin måste ha missuppfattat något. Förmodligen menar han egentligen att arbetarklassen är fundamentet. Förmodligen är det bara hans klassmedvetenhet som fallerar."

Sanna Rayman berör ett intressant ämne; klasstillhörighet. Innan jag kom till Sverige för 16 år sedan hade jag aldrig blivit konfronterad med vilken samhällklass jag kommer i från. När jag gick med i moderaterna 1993 upplevde jag ett förakt från många runt mig, som jag inte kunde begripa varför eller varifrån det kom. Det var även första gången jag började tänka närmare på vilken könstillhörighet jag hade, därför att manliga politiker klappade mig på huvudet och kallade mig för lilla vän. Polariseringen var så total. Jag var 26 år gammal. Som sociolog är jag självklart mycket intresserad av både könsfrågan och klassfrågan.

Paulina Neuding skriver i SvD en artikel "Grundlurad, sedan utsatt för klasshat" att: "En kvinna med makt kan hävda att hon inte begripit innehållet i de beslut hon varit med om att fatta – och bli trodd. Och dessutom säga att det inte är hennes fel. Kanske är svenskarna fortfarande så fast i förlegade könsroller att vi helt enkelt inte förväntar oss mer av en kvinna än att hon är lite vimsig. Det är sexistiskt om något. Därför är det också rätt bedrövligt att Wanja Lundby-Wedin när hon nu gör bokslut över drevet väljer att känna sig illa behandlad som kvinna. Det var tydligen inte dubbelmoralen och det faktum att hon valde att skylla ifrån sig som upprörde allmänheten och drog igång mediehetsen – det var hennes kön och klassbakgrund."

Jag har alltid hävdat att de individuella skillnaderna är större än könsskillnaderna och ingen eller inget har tills nu övertygat mig om att jag har fel i den frågan. Jag har också alltid trott att vilken samhällsklass personer kommer ifrån har större betydelse än vilken hudfärg, nationalitet, religionstillhörighet och/eller vilket kön individen har. Tillhörighet, i alla former, har dock mycket med identifiering att göra. Vem identifierar vi oss med eller vad identifierar vi oss som? Jag kommer inte från vare sig överklass eller arbetarklass; jag kommer i från vanlig simpel fattig bondklass. Har det påverkat mig? Självklart har det det. Men, vad har påverkat mig mest? Jag har svårt att tro att något annat än personers egna livserfaringar har påverkat de mest.

Så här svarar Tomas Ledin på frågan på Etc.se hur han reagerade på Åsa Linderborgs kritik: "Jag skrattade gott åt det hon skrev. Det kanske inte är vänstern som har förlorat sitt språk, inget parti har väl i dag patent på empati, medmänsklighet och solidaritet. Sången är en hyllning till alla som bidrar och som sällan uppmärksammas."
Sanna Rayman skriver klokt: "Men, det finns ju känslor som aldrig tar slut. Exempelvis den där längtan efter att tolka världen i svart och vitt, utsugare och utsugen. Åsa Linderborgs hjärta lär nog alltid slå för den tolkningen. Men vi andra vet att 'samhällets funda-määhnt' som får hjulen att rulla är alla – tillsammans."

Apropå Wanja Lundby-Wedin klasstillhörighet så skriver Paulina Neuding: "Wanja Lundby-Wedin är en av Sveriges mäktigaste personer. Hon tjänar 680 000 om året och fram tills drevet gick i gång drog hon in cirka en halv miljon årligen på styrelseuppdrag. Men är alltså ändå dubbelt utsatt." När lämnar man egentligen sin samhällsklass? Kan man tjäna multum och fortfarande indentifiera sig med de som arbetar på golvet? Kanske. Men, vad tycker arbetarna?

söndag 5 juli 2009

Fredrik Reinfeldt (M) har ett förkrossande förtroende!

Från lilla Almedalen till stora världen.

Läser med intresse Per Gudmundsons krönika i SvD i dag. Gudmundson skriver: "I analyser av Fredrik Reinfeldts framträdanden det senaste året har man inte sällan efterlyst mer humor och mindre rynkor i pannan. I tidningen Resumés Almedalsupplaga säger Anita Kratz, journalist och författare till Reinfeldtboken Ensamvargen , att hon 'önskar han hade lite mer glimt i ögat'. Knappast. Novus Opinion har mätt vilket förtroende väljarna har för partiledarna, och frågat hur de betraktar deras respektive ledaregenskaper. Man har uppmätt parametrarna ärlighet, tydlighet, lyssnande, kunnighet, resultatinriktad, handlingskraftig samt inspirerande I samtliga kategorier får Fredrik Reinfeldt högre betyg än någon annan partiledare. I jämförelse med Mona Sahlin – för att nu inte tala om Lars Ohly – har Reinfeldt ett förkrossande starkt förtroende."

Gudmundson nämner också att Fredrik Reinfeldt, i likhet med Obama under presidentvalskampanjen i USA, valde att höja sig över det inrikespolitiska och det personliga och i stället tala som en av världens ledare. Så gör bara en äkta statsman.

lördag 4 juli 2009

Emil Zacharias Urtegård.

Emil Zacharias Urtegård.





















Mamma Margit och Emil.





















På måndag kommer Emil äntligen hem till sin mamma igen. Jag har saknat grabben. Jag är så stolt. Först går han ut nian på Paulinska skolan med 16 MVG och 1 VG och sen klarar han av tre veckor på sjövärnskåren. De kliver upp 06.00 varje morgon, uppställning med fysträning 06.10. Alla ungdomar borde åka på något sådant. Helt opolitiskt och utan religiös påverkan. Bara kamratanda och gruppkänsla. Inte som sossarnas Unga Örnar, där indoktrineringen blommar för fullt!

Strängnäsgänget var där!

Maria von Beetzen, Henrik Landerholm, Nina Krogen, Håkan Bertilsson och Ann Landerholm.
















Jag på Slottgrändsgatan där Nina och jag bodde.
















Strängnäsgänget var och lyssnade på statsministern Fredrik Reinfeldt (M) i Almedalen på Gotland i dag.

SvD skriver: "Som på en given signal skingrades molnen över Visby när Fredrik Reinfeldt som sista partiledare på lördagen äntrade talarstolen i Almedalen. Det åskoväder som dragit över ön under natten och morgonen ersattes plötsligt med strålande sol. Så kom också statsministerns tal att handla mycket om just klimatet. Som nyblivet ordförandeland i EU hamnar förberedelserna inför klimatkonferensen i Köpenhamn i december på den svenska regeringens bord".

Det var en trovärdig statsminister som talade i Almedalen i dag. En ödmjuk man som jag hoppas får leda landet länge.

Vad sysslar majoriteten i Strängnäs med?

I gårdagens Eskilstuna-Kuriren hade Erik Berg och jag denna insändare med:

VAD SYSSLAR MAJORITETEN I STRÄNGNÄS MED?

Man kan inte annat än förvånas över hur fel det går för majoriteten i Strängnäs kommun (S + FP + C) i fråga efter fråga. Vi vill bara nämna ett axplock:

Selaöhemmets nedläggning som är helt onödig och felaktig mot framför allt de gamla som bor där. Varför inte ta förslaget från (KD) att i stället använda Thomas blivande äldreboende till ungdomsboende så länge.

Avslag på Strängnäspartiets motion om att på prov ge pensionärer över 70 år fria bussresor inom kommunen, nu när detta med SMS-biljetter och kontantlös hantering genomförs.

Skollokalutredningen som gått i stå och där framför allt (S) försöker skapa en ”skolfabrik” i centrala Strängnäs med mer än 1000 elever. Kommer man att döpa skolan till ”skola nr 137” månne?

Skolresor med buss tycks bli nästa trauma, där man kapitalt misslyckas med att ha en likabehandling av elever så att alla kan få sin skolresa genom kommunen.

Förskolorna som skall flyttas till den numera nedlagda Karinlundsskolan på Tosterö, allt för att skapa mer trafik över den känsliga Tosteröbron och dessutom använda kommunens dyraste skola sett till hyran.

Campus, vi säger bara Campus. Ett ekonomiskt misslyckande som nu alla skolor får lida för och vara med och betala. Obefintlig ekonomisk och projektmässig styrning ger katastrofalt resultat för skolan. Men vem tar ansvaret och konsekvenserna?

Man kan konstatera att inom de två områden som styrs av (S) det vill säga socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden har det gått riktigt snett. Man kan fråga sig hur länge skall (FP) och (C) stå ut med att driva Strängnäs kommun allt längre ut ”mot mossens kant”?

Erik Berg

Margit Urtegård

Strängnäspartiet

Hem kära hem!


































Under tiden jag har varit på politikerveckan i Almedalen på Gotland har min man Pontus slipat och lackat golvet i matsalen. På torsdag skulle vi få de nya möblerna. Men, Pontus ville överraska mig och ordnade så leveransen av möblerna gjordes klockan 19.00 i går kväll. Vilken gullig och duktig man jag har. Nu får du se möblerna Cattis, som jag lovade dig:-). Matsalsmöblerna är köpta på Möbelkvalitén, som ligger mellan Nykvarn och Mariefred. Världens bästa möbelaffär!

fredag 3 juli 2009

Kommunalrådet Tord Tjernström (S).

Jag sitter på Gotland och läser lokaltidningen på nätet. Tord Tjernström (S) tycker tydligen att rektorn på den skola där en flicka har blivit utsatt för sexuella övergrepp av en lärare och där rektorn har vetat om detta skall få vara kvar som rektor i Strängnäs kommun. Det sägs att den rektorn skall bli rektor för Lotta Grönblads (S) nya stora centrumskola sen.

När tidningen frågar om rektorn kan sitta kvar som rektor efter detta så svarar kommunalrådet Tord Tjernström (S) så här: "I efterhand kan man tycka att han borde ha satt ner foten mer. Men det är svårt att stå vid sidan om och bedöma det, vi vet inte hur hård han har varit i samtalen med läraren. Jag tycker att han ska få en andra chans." Tjernström säger vidare: "Det är också så att man lär av sina misstag. I framtiden kommer han säkert att handla annorlunda". Man häpnar! Medan Tord Tjernströms partikollega Lotta Grönblad, ordförande i barn- och utbildningsnämnden, minglar runt på Gotland så lyckas Tjernström underminera politikernas förtroende i Strängnäs kommun ytterligare. Han kanske skulle ha befunnit sig på Gotland i stället för att ha svarat på tidningens frågor. Hans svar är nämligen helt fel. Ansvar borde utkrävas av de ansvarliga bakom denna tragedi. I stället kör man den vanliga ordningen "kliar du min rygg så kliar jag din".

Kristdemokraternas Hélène Brodin Reindorf skriver så här i en kommentar på nättidningen: " Jag hoppas verkligen att Tord Tjernström är felciterad; 'Man lär av sina misstag, säger Tord Tjernström'. Vuxnas beteende mot barn och ungdomar i skolan är och ska vara glasklart reglerat. Misstag ska man inte lära sig något av - Misstag av det här slaget ska inte göras! Är det för att det är ett barn som blivit utsatt, och inte en vuxen, som ansvaret är så svårt att fördela? Ska inte barnets/elevens bästa alltid stå i första rummet i skolan? Jag blir upprorisk! Ett barns, liksom allas, okränkbara värde måste diskuteras mycket i Strängnäs framöver".

Oppositionsrådet Maria von Beetzen (M) säger till tidningen: "En rektor ska skydda sina elever". Det är sant!

Mingelbilder från Almedalsveckan på Gotland.

Strängnäsborna Håkan, Alexandra, Christian, Monica och Margit.
















Tecknaren Per Lublin och Margit Urtegård på Donners Brunn.
















Jag och kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (M).
















Mikael "Prinsen" Trolin (FP) och Margit Urtegård.

torsdag 2 juli 2009

Vems ansvar är barnen?

Johan Pehrson (FP) och Margit Urtegård.
















Margit Urtegård och Niklas Zandelin (M).
















I dag valde Nina och jag att gå på seminariet "Vems ansvar är barnen?"; det var en duell mellan Johan Pehrson (FP) och Alice Åström (V). När vi letade efter båten som seminariet skulle vara på, så hittade vi Johan Pehrson som också var vilse. Han skulle ju vara med i panelen, det var bra, då missade vi inte något av debatten och vi fann fram till debattplatsen tillsammans. Även Strängnäsbon Niklas Zandelin träffade vi på bland de fina och stora båtarna vid hamnen i Visby denna soliga och varma dag.

Det var en spännande debatt. Frågan intresserar mig mycket. Men, jag blir alltid besviken. På något sätt så representerar vänstern flummet och högern hårdare tag i denna angelägna fråga. Varför finns det ingen därimellan; som är beredda att ta tag i frågan på riktigt?! De skulle fått min röst direkt. Vart tog socialliberalismen vägen egentligen?

Nu tar Strängnäs över Almedalen!

Maria von Beetzen (M) och Margit Urtegård.
















Nina och jag var på Donners Brunn och minglade i kväll igen. Då träffade vi Maria von Beetzen, oppositionsrådet i Strängnäs kommun. Tidigare på dagen mötte vi Håkan Bertilsson, Strängnäspartiet. Han och hans fru, också Strängnäspartist, har kommit till Gotland. Strängnäspartiet är alltså väl representerade här i år igen. Henrik och Ann Landerholm är här också, samt Niklas Zandelin. Det är inte illa, att lilla Strängnäs har så många personer närvarande här. Nina träffade även en annan förälder från Strängnäs Montessoriskola här. Vi är still going strong, med andra ord!