Marcus Birros ord om nederlag och sorg.

Man undrar ibland varför? Man frågar sig ibland varför? Varför händer detta mig? I dag behöver jag inte hitta orden själv. Marcus Birro gav mig dem. Jag grät av både sorg och glädje när jag läste Birros gudomligt vackra text i Expressen.

Här kommer ett citat: "Sorgen är en grundlag i mitt liv. Jag har accepterat det. Jag skäms inte längre. Jag märker också att allt det som hotade mig till livet är sådant som nu bygger mig. Det som gör mig sårbar gör mig också stark. Min rädsla är min styrka. När en sorg gått över, stillat sig som en storm, är den magiskt vacker att ha i sin hand. När en höststorm stillar sig och löven ligger vid dina fötter som ett eldrött hav är luften som klarast, tankarna som lättast att nå. Förbanna inte din sorg eller dina nederlag. De hjälper dig i genom det här livet. Får du leva länge har du snart ett prisskåp som är din alldeles egna kraftcentral. Vi möts där! Och i det ofrivilliga leendet som bor i all sorg."