söndag 27 augusti 2017

Moderater har aldrig varit särskilt snälla mot varandra

En tid innan valet 2002 så dök plötsligt Ulf Kristersson upp i Strängnäs och skulle ta över rodret i partiet. Jag gissar att det var på uppdrag från hans goda gamla barndomsvän Henrik Landerholm. Partiet hade mobbat ut vårt kvinnliga kommunalråd Kia Hjelte något tidigare.

En dag kom Ulf in på mitt kontor på kommunhuset med armarna i kors och tittade argt på mig. Jag hade då en deltidstjänst som biträdande gruppledare för Moderaterna i Strängnäs kommun. Ulf hade hört att jag hade haft synpunkter på honom och hans arroganta ledarstil. Jag erkände att jag hade åsikter om hur han hade klivit in likt en elefant i ett glashus och förväntat sig att röda mattan skulle kablas ut och att vi alla skulle dansa efter hans pipa. Jag är dock sämst på underkastelse!

Inte många dagar senare fick jag ett argt mejl från min partikamrat och vän Henrik Landerholm, jag tror jag har mejlet kvar, där han ifrågasätter hans och min vänskap på grund av att han har hört att jag har haft kritiska synpunkter på Ulfs ledarskap eller brist på detsamma. Åter en gång erkände jag att jag faktiskt hade åsikter om hur Ulf betedde sig.

I samma veva träffade jag Fredrik Reinfeldt i Flen på en seminarium om vår kriminalvårdspolitik. Fredrik var då ordförande i riksdagens justitieutskott. Han frågade mig om det var jag som var tvåa på moderaternas kommunfullmäktigelista i Strängnäs? Den listan där Ulf Kristersson var etta. När jag svarade ja på Fredriks fråga fick jag veta att jag inte skulle få det lätt. Det skulle tydligen vara svårt att vara en stark kvinna med ambitioner i närheten av Ulf. Även det kan jag bekräfta!

När Anna Kinberg Batra blev Moderaternas första kvinnliga partiledare i januari 2015 blev jag mycket förvånad över att hon bland andra behöll Ulf Kristersson i partiets innersta krets. Ulfs maktfullkomlighet och benägenhet till fult maktspel borde inte varit en hemlighet för henne. Man skall inte ha wannabes runt sig när man skall leda ett parti. Man behöver lojala lagspelare som vill vara ett stöd och ett bollplank i vått och torrt.

- Moderater har aldrig varit särskilt snälla mot varandra och kan vara mycket skoningslösa, sa Anna Kinberg Batra häromdagen precis dagarna innan hon valde att avgå som partiledare. Ulf Kristersson kan mycket väl vara kuppmakarnas tilltänkta partiledare. Kuppmakarna inom partiet, som har sett till att Anna Kinberg Batra blev tvungen att lämna partiledarposten, har förmodligen en plan även för fortsättningen. Jag hoppas för Guds skull inte att vargarna skall få fortsätta styra partiets framtid.

Innan jag gick på Gudstjänst i morse skrev jag på facebook at jag hade hört att Sörmlandsmoderaterna hade röstsiffrorna 4 för Anna och 4 mot Anna. Man undrar hur det såg ut i de andra förbunden som ville ha bort henne? Det kanske såg likadant ut där? Och då kan ju ingen hävda att det fanns ett massivt stöd för att få bort henne, eller?! Varför kommer inte sådant fram i media?

När jag kom hem från Gudstjänsten var det flera moderater som tog kontakt med mig för att berätta att informationen jag hade fått inte var korrekt. Ett var att det inte vara åtta personer som var på plats när beslutet togs, de hade varit flera. Det andra var att beslutet hade varit enhälligt. Men där fick jag faktiskt olika bud från människor som hade varit på plats. Det är rätt spännande och intressant att män i partiet, som inte har lyft ett finger för att rädda vår partiledare, är så snabba på att reagera när vi vanliga gräsrötter tycker något! Även i det moderata förbundet i Stockholm län hade några gett Anna sitt stöd.

Jag beklagar att Anna Kinberg Batra lämnade partiledarposten och har gråtit i flera dagar över att Sverige förmodligen inte får sin första kvinnliga statsminister 2018! Jag har stor respekt för att hon valde att sluta och jag förstår att hon valde familjen, kärleken, livet och glädjen framför fulspelet i partiet. Vi andra får skämmas! Just nu gråter jag!

fredag 25 augusti 2017

Anna Kinberg Batra avgick i dag

Mitt parti Høyre i Norge har haft flera kvinnliga partiledare. När jag flyttade till Sverige 1993 och gick med i Moderaterna såg det dystert ut på jämställdhetsfronten i partiet på alla sätt om jag får säga så och jag trodde aldrig eller knappt att partiet skulle få en kvinnlig partiledare under min livstid. Men jag hade fel, vi fick till slut en kvinnlig partiledare; Anna Kinberg Batra för två och ett halvt år sedan.

Jag får jämnt höra från både kvinnor och män i partiet att kön inte är viktigt, det är kompetensen som är viktigast. Jag har hävdat att om det är kompetensen som är avgörande borde vi haft en kvinnlig partiledare för flera decennier sedan. Vem försvarar Anna frågade en på min Facebooksida. Mats Gerdau är en av de som gör det och det hedrar honom. När jag lyssnade på Ulf Kristersson på radion i går blev jag bara ledsen. Både de politiska kommentatorerna och jag uppfattade att hans stöd för partiledaren var mycket vagt, nästan obefintligt.

Jag tycker att Anna Kinberg Batra borde ha bytt ut många av sina "närmaste" i partiet för länge sedan. En ledare behöver lojala och starka stöttepelare runt sig. Jag hoppas, jag vet att chanserna är små, men jag hoppas verkligen att Anna Kinberg Batra håller ut och stannar kvar som vår partiledare. Och sen hoppas jag att hon sparkar ut det tafatta gänget hon har runt sig. Byter manskap och kör hårt för att vinna valet nästa år och sen kan vi få vår första kvinnliga statsminster i detta land! Kalla mig gärna naiv, men det är tillåtet att ha drömmar även i Sverige och Yes we can! Tack för ordet.

Så här skrev jag på min status på facebook tidigare i dag. Det var innan pressträffen klockan 09:30 och jag hoppades på att min partiledare skulle stanna kvar. Nu valde Anna Kinberg Batra att lämna Sveriges största gubbparti tyvärr. Vargarna vann kampen. De lyckades smula sönder Anna Kinberg Batra som partiledare. Partiet har just nu ett självskadebeteende sa Anna Kinberg Batra under pressträffen och hon har helt rätt i det. Jag beklagar att de gläfsande ondsinta vargarna, som satte kniv efter kniv i vår partiledares rygg, vann till slut. I dag gråter jag. Vi borde alla gråta i dag!

söndag 6 augusti 2017

Feministen Anders Borg

Jag har med intresse följt mediedrevet och den debatt som uppstått kring före detta finansminister Anders Borgs (M) uppträdande på en fest härförleden. Det intressanta är inte huruvida han har gjort det ryktena säger, utan reaktionerna från alla möjliga håll. Tove Lifvendahl skriver i SvD: "I mitt sociala medier-flöde ser jag tusen grammofonskivor snurra om Anders Borg, i olika hastighet och i olika tonlägen. Somliga har hakat upp sig. Och som så ofta när något oväntat händer, är reaktionerna och diskussionerna som följer nästan mer intressant än själva nyheten."

Jag noterade snabbt att han fick starkt och resolut stöd från ett flertal moderata företrädare, både kvinnliga och manliga. Partiets rättspolitiska talesman Tomas Tobé var en av de första som uttryckte sin sympati och sitt stöd. Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra däremot ser mycket allvarligt på händelsen och hennes reaktion får Anders Borg att gå i taket. Han säger: "Jag kan inte förstå hur en tidigare kollega och nära vän kan välja att göra politiska poänger på basis av rykten. Anna Kinberg Batras omdöme har ofta ifrågasatts, jag kan känna allt större förståelse för det ifrågasättandet." Tala om härskarteknik! Dessutom borde kanske inte en person som dricker så mycket att han får en blackout och inte kommer ihåg vad han själv har gjort uttala sig om andras omdöme eller dømmekraft som vi säger på norska?!

En fråga är om det är etiskt försvarbart att hänga ut en människa i media på grundval av lösa rykten? Den frågan lämnar jag därhän. En annan fråga är om ryktena stämmer, att Anders Borg har betett sig så här, hur kan man då välja att ge honom sitt okritiska stöd? Varför är det plötsligt godtagbart att bete sig illa? Påståenden som att det här kan hände vem som helst och att det närmast händer alla förr eller senare är ju absurda. Jag känner många män som dricker för mycket och har stressiga jobb, men inte skulle de kalla kvinnor för hora eller något annat av det som Borg nu påstås ha gjort.

Sen har vi det här med polarisering: Höger- och vänster, svensk kontra invandrare, kvinna eller man med mera. Om jag tittar i mitt facebookflöde så ser jag att Borg först och främst får stöd från moderater. Skulle samma personer höja rösten om det handlade om en socialdemokrat? Eller en ung invandrarkille? Eller rakt av en person från en annan socialgrupp? Är ett beteende acceptabelt från en person men samma beteende brottsligt från en annan?

Folk är folk sa min framlidne centerpartistiska pappa alltid. Han hade inte läst sociologi :-) I den bästa av världar är vi i alla lika inför lagen. I verkligheten är polariseringen stark och vad du har för kulturellt kapital, socialt nätverk med mera spelar stor roll. Den eller de som tror något annat är bra naiva. De flesta som i dag försvarar Anders Borg skulle förmodligen inte gjort det om inte Borg tillhörde det samhällsskikt han faktiskt gör. Det är jag tämligen övertygad om.

Man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Anders Borg är en av de bästa finansministrar Sverige någonsin har haft. Han var en förebild för många av oss. Han var oerhört modig som tordas kritisera bankerna och han vågade även att kalla sig feminist. Det är beundransvärd att han gjorde detta. Inget snack om den saken.

Diskussionen om huruvida skandalen har ett nyhetsvärde därför att Anders Borg inte längre skulle vara en offentlig person är ju bara dum. Det kommer alltid vara medialt intressant med kändisars skandaler oavsett om det är riktiga kändisar, b-kändisar eller före detta kändisar. Ingen kan påstå att de inte vet detta. Man kan inte bli en grå mus som går i ett med tapeten efter att ha varit en av Sveriges mäktigaste personer. Det är bara ett önsketänkande.

onsdag 5 april 2017

Kom ihåg att du är värdefull

Delar av Nelson Mandelas installationstal i Johannesburg, Sydafrika, 1994: "Den största äran i livet är inte att aldrig falla, utan av att resa sig varje gång vi faller. Vår djupaste rädsla är inte att vi inte räcker till. Vår djupaste rädsla är att vi är mer kraftfulla än vi förstår. Det är vårt ljus inte vårt mörker som skrämmer oss. Vi frågar oss, vem ska jag vara? Lysande, fantastisk, talangfull, underbar? Frågan är egentligen vem jag inte ska vara? Du är ett Guds barn. Att låtsas vara liten tjänar inte världen. Det finns ingenting upplyst i att gömma Din storhet för att andra människor inte ska känna sig osäkra.Vi föds för att visa den gudomliga skönhet som finns inom oss. Det finns inte i några av oss utan i alla. Och när vi låter vårt ljus stråla, ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra detsamma. När vi befrias från vår egen rädsla, befriar vår närvaro automatiskt andra."

Förra lördagen var min goda väninna Marie-Louise Forslund Mustaniemi och jag och lyssnade på prästen Mikael Bedrup i Munkhagskyrkan i Mariefred där han föreläste om sin väg genom livet. Han berättade helt öppet och naket om sin resa från fest till präst. Mikael bytte ut spriten mot Gud. Han började sin gripande och utlämnande berättelse med att citera Nelson Mandela. Det var vackert, det var sorgligt och det var äkta. Jag är glad för att jag åkte dit. Det var mycket kärlek och mycket värme i församlingen.

Pastorn i Munkhagskyrkan Ulrika Fridborg Doyle inledde frukostmötet med att prata om vårens hoppfulla tecken och påminde oss om att det finns alltid en vår - en ny chans - det finns alltid en ny vår för alla. Som sagt den största ära består inte i att inte falla, den största ära är att resa sig igen. Att du låtsas vara liten tjänar inte världen. Tro på dig själv; du vet väl om att du är värdefull!

Senaste veckorna har jag av olika anledningar funderat på att stänga ner min blogg. Under de åren när jag var mest aktiv bloggare var min blogg en av de mest besökta politikerbloggar i hela Sörmland. Bloggen var välbesökt, omtalad och även fruktad. Ibland, kanske rätt ofta, blev någon makthavare som hade gjort något mindre bra nämnda i en artikel på denna blogg. Även högt uppsatta tjänstemän kunde bli omtalade om de hade gjort någon fadäs. Ibland har jag varit för hård i min kritik. Jag ber om ursäkt och hoppas på förlåtelse för det. Ibland har jag bara skrivit det många tycker och tänker men inte törs framföra eller stå för. Att ta strid för dem och det man tror på kostar. Att vara frispråkig, ärlig och öppen har ibland ett mycket högt pris.

Nu tar min blogg en ny vändning. Jag kommer att skriva mer om de nära ting så som meningen med livet med mera och mindre om politisk käbbel och maktmissbruk. Jag vill skriva om alla de änglalika kärleksfulla medmänniskor jag har träffat och träffar på min väg här i livet. Jag kommer fortfarande att bevaka och försöka ha koll på vad våra makthavare håller på med. Men de kommer inte att få ha en lika stor plats eller utrymme på denna blogg längre. Världen behöver mera kärlek helt enkelt!