onsdag 29 oktober 2014

Sportsliga norrmän

Det är ingenting jag beundrar mer än människor som har förmågan att resa sig efter en kris; resa sig och kämpa vidare trots motgångar. Därnäst beundrar jag de som med öppna armar tar emot en slagen människa; att de inte slår på en som ligger men istället hjälper medmänniskan att komma tillbaka. Jag blir så stolt över dessa norska skidlöpare som hälsar Petter Northug tillbaka efter domen. Svenskarna koncentrerar sig på annat.

Men det är klart vi bor i ett land där man aldrig får börja om. Ett land där moralismens vakter har bestämt att bara perfekta individer skall få ha makt. Ursäkta mig men ibland längtar jag faktiskt hem till Norge; landet där till och med en statsminister får bli deprimerad!

söndag 26 oktober 2014

Politikerlöner i Strängnäs

Jag vet inte om alla kommer ihåg vad som hände när Centerpartiet och Folkpartiet slängde ut Moderaterna, Kristdemokraterna och Strängnäspartiet från maktens korridorer 2008? Jo de höjde sina egna löner omoraliskt mycket. Centerpartiet och Folkpartiet plockade in Socialdemokraterna i en ohelig politisk allians och höjde kostnaden för politiken med 750 000 kronor per år. När de fortsatte att regera tillsammans efter valet 2010 så höjdes politikerkostnaderna ytterligare.

Nu har mitt parti Moderaterna äntligen kommit tillbaka till maktens grytor i kommunen och kan om de vill rätta till dessa orimligheter. Jag fick mitt första politiska uppdrag för Moderaterna 1996 och har sedan dess haft bra insyn i hur saker och ting går till i småstadens politiska salonger. Allt kan jag inte berätta och allt vill du garanterat inte heller veta. Det jag har noterat som oroar mig en hel del är hur mycket politikerlönerna har ökat.

För några år sedan införde man gruppledararvoden på 20 procent av riksdagsmannaarvode till alla partiers gruppledare förutom Socialdemokraterna och Moderaterna som i egenskap av sina storlekar fick ännu högre arvoden. Att vara fritidspolitiker är ett ideellt samhällsengagemang. Ersättning för sammanträden och förlorad arbetsförtjänst är OK. Vill partierna arvodera sina tjänstemän får de ta det ur egen kassa, alltså från partistödet.

Alla politiska partier i Strängnäs kommun, som har folkvalda i kommunfullmäktige, får partistöd utifrån antal ledamöter i densamma. Det är också skattepengar. Alla partier har dessutom betalande medlemmar som också ger en hel del pengar i partikassan.

Om vi räknar lite på det här med gruppledararvoden. Vi har SD, SP, MFP, KD, FP, V, MP och C som alla enligt den gamla modellen skall ha gruppledararvoden på 20 procent av riksdagsmannalönen. Det blir kronor 11 960 per månad per parti som är 8 stycken. Det blir kronor 95 680 kronor i månaden, kronor 1 148 160 på ett år och lite över 4,5 miljoner på en mandatperiod. Till vilken nytta för skattebetalarna? I tillägg skall Moderaterna och Socialdemokraterna ha gruppledararvoden på minst 30 procent och det blir sammanlagt kronor 1 722 240 under 4 år.

I tillägg skall vi kanske fortsätta ha ett oppositionsråd på 100 procent, som har hela riksdagsmannalönen på kronor 59 800 per månad. En kostnad för skattebetalarna på nästan 3 miljoner på en mandatperiod. I vår kommun är det traditionellt det största oppositionspartiet som har den rollen. I vår kommun skulle det alltså bli Sverigedemokraterna. Men nu har de 7 andra oppositionspartierna gått ihop i en samverkan och aspirerar därför på oppositionsrådsposten. Kommunen behöver inte ha ett oppositionsråd. Man kan om man vill prioritera annorlunda; för skattebetalarnas skull. Uppdaterat 27 oktober: Alla kommunalråden i Strängnäs har haft 80 procent av en riksdagsmannalön, alltså inte 100 procent som jag har skrivit.

Om vi slopar gruppledararvoden och oppositionrådsposten den här mandatperioden ger det i rena skattepengar minst kronor 9 185 280; över 9 miljoner kroner! En tredjedel av vad socialnämnden beräknar med att gå back i år. Vi kan inte be verksamheterna och tjänstemännen spara om vi inte är beredda att göra det själva. Det är omoraliskt.

fredag 24 oktober 2014

Korruptionsanklagelser mot kommuntoppen i Strängnäs

Dagens Strengnäs Tidning skriver om misstänk korruption i kommunledningen i Strängnäs. Chefen för teknik- och servicekontoret Lázló Némedi misstänker att någon eller några anställda i kommunen har hämtat totalt 700 ton halkbekämpningssand och använt det för privat bruk.

Bland personer som har hämtat finns kommunchef Peter Lundberg samt kommunstyrelsens ordförande Jens Perssons (C) pappa. Pappan till Jens Persson berättar att han fick höra om hanteringsproblemet och en tjänsteman informerade honom om hur han skulle gå tillväga för att hämta sand. Varför fick han höra om hanteringsproblemet? Varför fick han instruktioner om hur han skulle gå tillväga? Hur gick det till?

Kommunchefen Peter Lundberg är upprörd över det han kallar grova anklagelser och anlitar en egen utredare. Vem skall betala för den utredaren? Vi skattebetalare? Vi som redan har betalat för kommunchefens sand som han har använt på sin privata mark. Vi är nog många som skall vara upprörda! För det är ju inte första gången Persson och Lundberg är ute i tassemarken!

En politiker som är väl insatt i hur saker och ting går till i Strängnäspolitiken berättade för mig hur kommunchefen blev tillsatt. Enligt hen så var Jens Persson och Peter Lundberg ute och jagade tillsammans. Under jakten så frågade Jens Persson Peter Lundberg om inte han ville bli kommunchef. Det ville han uppenbarligen. Fast inte riktigt på riktigt inte för det ville ju inte Peter Lundberg. Han ville vara konsult.

Avslutningsvis måste jag säga att jag är mycket imponerad över Lázló Némedi som har slagit larm. Jag brukar skämtsamt säga att det måste en utlänning till för att gräva fram eländet. Det är oftast bara vi utlänningar som törs göra det. Kanske för att vi inte har fostrats upp i en konflikträdd konsensuskultur? Eller för att vi inte har samma rädsla och respekt för överheten och eliten i samhället? Jag vet inte. Jag vet bara att det kostar mycket att vara sanningssägare.

måndag 13 oktober 2014

I Sverige talar man svenska

Vi bor i ett mycket märkligt land eller hur? Lyra Ekström Lindbäck tycks i alla fall tycka det. Hon skriver på DN Kultur att vi borde göra arabiskan till nationellt minoritetsspråk i Sverige. Att inte göra det är enligt henne rasism.

Hon skriver: "Så varför ligger inte arabiska högre upp på den utbildningspolitiska dagordningen? Svaret är förstås: rasism. Arabiska är islams konfessionella språk, och islamofobin är en av de starkaste rasistiska ideologierna i Sverige. Kvinnor får sina slöjor avryckta och glåpord skrikta efter sig på tunnelbanor och bussar, flera misshandelsfall rapporteras in årligen, rasismen är ett utbrett fenomen på arbetsmarknaden och fyra av tio muslimska församlingar har drabbats av hatbrott. Nu när nästan 50 rasister tar plats i riksdagen har många plötsligt insett att det här är ett land i kris, där hundratusentals människor känner sig otrygga så snart de går utanför dörren."

Professor i statsvetenskap Maria Demker säger i SvD: "Den invandringspositiva attityden är utbredd samtidigt som Sverige är bland de länder inom EU som tar emot flest flyktingar per capita." Hon påpekar att rasism och främlingsfientlighet minskar i Sverige. Att påstå något annat är lögn.

Rasism och främlingsfientlighet har jag debatterat ganska flitigt helt sedan jag kom från Norge till Sverige på 90-talet. Mycket för att jag upptäckte att man använde begreppet rasism lite hursomhelst. Kreti och pleti kunde kalla vem som helst för rasist. När jag gick på Mälardagens högskola fanns det en lärare där med utländsk ursprung som älskade att stämpla människor som rasister. Han skrev många debattinlägg i tidningar om utanförskap, diskriminering av invandrare och främlingsfientlighet.

Jag frågade honom i en debattartikel vilka han ansåg vara invandrare? Var det utomnordiska medborgare eller utomeuropeiska medborgare han syftade på? Eller var det hudfärgen som var kriteriet? Om det till exempel kommer två inflyttare till Sverige från Frankrike där den ene är färgad och den andra är vit, är den färgade mera invandrare än den vita då?

Han svarade så här: "Den arbetslösa somaliern är absolut en invandrare. Den iranska pizzabagaren är också en invandrare men hans landsman som är läkare eller ingenjör är mindre invandrare. En arbetslös finländare anses av många vara invandrare medan det nog skulle vara annorlunda om han vore bankdirektör och pratade utan brytning. Begreppet invandrare har knappast någon entydig definition för gemene man. Födelseort, religion, utbildningsnivå, hårfärg, social klass och färdighet i svenska språket är exempel på faktorer som vägs in i hur mycket invandrare man anses vara."

Alla faktorer han nämner är viktiga. Men oavsett var du befinner dig i världen så är kön och klass viktigare än hudfärg. Kön nämner han dock inte med ett enda ord.

Under de nio åren jag arbetade inom kriminalvården var ordet rasist ordet jag hörde absolut oftast. Var det en intagen med utländskt ursprung som inte fick som han ville av en myndighetsperson så kom rasistanklagelsen som ett brev på posten. Likadant var det med anställda med utländsk bakgrund. Flera av dem kallade Gud och var man för rasist så fort det passade. Vid minsta motstånd eller konflikt så var någon rasist så klart. Det var en horribel situation.

De flesta som arbetade på min avdelning på Hallanstalten var invandrare. Två av dem talade alltid till varandra på sitt eget språk när jag arbetade tillsammans med dem. Det gjorde de även när intagna med samma etnisk bakgrund kom in i kontoret. Där satt jag på en arbetsplats som hade svenska som arbetsspråk och förstod inte ett ord av vad mina kollegor sade. Arbetspass på 12 timmar i 5 års tid utan att förstå ett enda ord var rätt påfrestande.

Min kvinnliga chef var så rädd för att bli kallad rasist av dessa två herrarna så hon tordas inte agera när jag berättade hur mina kollegor behandlade mig. När frågan togs upp på våra arbetsplatsträffar så erkände min ena kollega att han använde sitt eget språk för att jag inte skulle förstå vad han sade till sin landsman. De av er som tror att min chef gjorde något åt problemet kan jag rätt och slätt kalla naiva. Vi är i Sverige nu. Förutom min kvinnliga chef så var jag under många år enda kvinnan på avdelningen. Det gjorde inte saken enklare för mig törs jag påstå.

Så bästa Lyra Ekström Lindbäck du gör ingen i Sverige något större tjänst genom att ta fram rasistkortet. Inte den här gången heller!

söndag 12 oktober 2014

Nyfikenhet är Guds gåva till mänskligheten

Jag har åter en gång läste boken "Hur man botar en fanatiker" skriven av den israeliska författaren och debattören Amos Oz. Hur många gånger jag har läst boken vet jag inte, men jag är absolut helt säker på är att jag kommer att läsa den igen. Mitt i allt det allvarliga han skriver om så får han mig att le, inte bara en gång, många gånger får han mig att skratta gott och hjärtligt helt ifrån botten av min själ och mitt hjärta.

Jag satt på tåget här om dagen och kom på mig själv där jag satt och fnissade högt och ljuvligt av hans underbara berättelser. Jag kände plötsligt hur den svenska kvinnan bredvid mig stirrade på mig som om jag var knäpp på riktigt. Jag hade helt glömt bort att jag satt på ett svenskt tåg på väg till Stockholm. Jag var så inne i Amos Oz underbara tankar och värld så jag glömde att bete mig som man förväntas göra i ett svenskt offentligt rum som kollektivtrafiken faktiskt är. Men jag skärpte till mig snabbt och damen bredvid lugnade ner sig och slutade glo.

Boten till allt ont är enligt Amos Oz inlevelseförmåga, humor och nyfikenhet och jag håller fullständigt med honom i det. Vi har för få komiker i politiken. Vi saknar filosofer bland de folkvalda och vi har tagit död på deras nyfikenhet redan i grundskolan. Och de som mot förmodan skulle ha överlevt skolgången och fortsatt tänka själva har de politiska organisationerna/partierna omprogrammerat och omskolat på vägen in i finrummen. Låter det dystert? Det är faktiskt så illa rätt ofta kan jag lova.

Jag blev full i skratt på ett politiskt möte härförleden. När ett förslag lades fram kom det ett motförslag och reaktionen var faktiskt rätt rolig att beskåda och betrakta. Ingen hade förväntat sig att någon skulle ha mage att komma med något annat förslag. En liten anekdot bara. Man får inte bli så fanatisk att man tappar sin humor. Man får inte bli så hjärntvättad att man blir intellektuellt blind. Kompromisser är livet!

fredag 3 oktober 2014

Sverige borde förbjuda jihadresorna

Under valrörelsen diskuterades frågan att jihadresorna borde förbjudas. Nu har vi fått en rödgrön regering med en minister Mehmet Kapland (MP) som jämför svenska jihadister som strider i Syrien med svenska frivilliga som stred i finska vinterkriget 1939-1940 mot Sovjetunionen. Numera har vi även en folkvald i kommunfullmäktige i Strängnäs som tycker likadant som Mehmet Kaplan i den här frågan. I det här bakväntlandet går visst allting an! Inte nog med det så har vi en vicetalman i Sveriges riksdag från Sverigedemokraterna. Han bytte från järnrör till talmansklubba. Man kan hålla sig från skratt!

Om någon blir förvånad blir jag överraskad. Sverigedemokraterna har en folkvald politiker som poserar i nazistmössa!