måndag 29 december 2014

"Alla mot Sverigedemokraterna"

Många jublar över att den rödgröna regeringen och den borgerliga Alliansen har gjort en överenskommelse, "Decemberöverenskommelsen", om hur landet skall styras. Lika många är djupt oroliga för vad det här beslutet kan komma att innebära för landet Sverige i framtiden.

Daniel Wiklander skriver: "Detta kommer med all sannolikhet att – om man nu lyckas hålla ihop – både minska valdeltagandet och öka SD:s väljarstöd 2018. Läget ser allt annat än ljust ut bortom innevarande mandatperiod."

Stefan Löfven (S) fick behålla statsministerposten, men till vilket pris? Socialdemokraten Johan Westerholm skriver på facebook: "Min partiledare Stefan Löfven fick behålla jobbet men jag anser att det skedde till ett pris på demokratin. Ja, jag är socialdemokrat men i första rummet är jag faktiskt hängiven demokrat. Som hyllar parlamentarismen."

onsdag 17 december 2014

Jakten på Marcus Birro vad handlar den om?

Den kände debattören, skribenten och författaren Marcus Birro hamnade i blåsväder och onåd när han på twitter uttalade sig kritiskt om islam.

En tänkvärd artikel i den svenske tidningen Dagen vill jag länka till samt en tänkvärd artikel i den norske tidningen Dagen. Artiklarna har olika perspektiv.

Vi gör alla mindre kloka val under livets gång men alla blir inte offentligt "hängda" så som Birro har blivit. Jag träffade Birro 2010 och har alltid tyckt att han är en frisk fläkt i den svenske offentliga debatten.

Den norske tidningen Dagen skriver: "Sverige har noe i nærheten av det trangeste ytringsrommet i hele den vestlige verden. Vi skal være sjeleglade for at vi ikke har svenske tilstander her hos oss."

Jag tycker att det finns en stor brist på tolerans för olikheter och oliktänkande i Sverige. Jag tycker det är rätt skrämmande. Vad tycker ni?

lördag 13 december 2014

Det är skillnad på att prata med och förhandla med SD

Under hela valrörelsen kom det folk bort till Moderaternas valstuga i Strängnäs och ifrågasatte hur vi andra partier behandlar Sverigedemokraterna. Påståenden om att vi mobbar och fryser ut Sverigedemokraterna kom ofta upp. Flera valarbetare från andra partier berättade att även de fick besök av människor vid valstugorna som ville diskutera hur andra partier betedde sig mot SD.

När jag läser Lena Anderssons artikel i DN "Förhandling är inte prat" tänker jag äntligen är det någon som klokt formulerar det som flera av oss försökte säga under hela valrörelsen men kanske inte lyckades lika bra med som Lena Andersson här gör.

Lena Andersson skriver: "Att efterhöra andras uppfattningar och insikter, att debattera och diskutera är inte att kompromissa med sin övertygelse och är således något annat än förhandling. Man mister inte sina ståndpunkter för att de möter andras. Tvärtom är det intellektuellt fruktbart. Dessutom hör det till god demokratisk ton. I en förhandling däremot mister man något. Själva förutsättningen för en förhandling är att man gör sig av med något man helst hade velat ha kvar, i utbyte mot något annat. Det har med andra ord en kostnad. Alltså gör man det enbart när man måste."

Det är nog den största orsaken till att politiska partier i många svenska kommuners fullmäktigeförsamlingar numera samarbetar över blockgränserna; man vill inte förhandla med Sverigedemokraterna. Man vill slippa göra våld på sina egna humanistiska värderingar. Det är både nödvändigt och anständigt att göra så.

Kom ihåg Lena Anderssons ord: "Prata med missnöjesmänniskor och sverigedemokrater bör man göra, samtala, debattera, spegla, försöka övertyga, gå i dialog, bete sig hövligt och anständigt – men inte förhandla."

måndag 8 december 2014

Sverige är äntligen på väg mot sin första kvinnliga statsminster

Jag kommer så väl ihåg valnatten 2002. Mitt parti Moderaternas valresultat blev så katastrofalt dåligt så att vi som var på partiets valvaka här i Strängnäs egentligen bara ville gråta. Moderaterna i Strängnäs tappade tre mandat i kommunfullmäktige; från 13 till 10 mandat. Moderaterna hade gjort sitt sämsta val i stort sett över hela landet på evigheter; fick strax över 15 procent av rösterna, en nedgång på nästan 8 procent. Året efter fick vi en ny partiledare, Fredrik Reinfeldt.

Jag kommer så klart ännu mer ihåg valnatten 2014. Inte nog med att vi (Moderaterna) ramlade ner från över 30 procent (valet 2010) till 23,33 procent så meddelade vår partiledare Fredrik Reinfeldt redan på valnatten att han härmed eller därmed skulle avgå. Jag grät! Nästan alla som var på vår valvaka grät. Inte nog med att vi hade förlorat valet; vi förlorade vår fantastiska partiledare också. Jag kände äkta sorg inombords. Vi var många som gjorde det. Jag kände en enorm tomhet i hela min kropp, precis som om en stjärna hade fallit och inte skulle lysa igen.

Nu i onsdags förra veckan när den rödgröna regeringen, med socialdemokraternas Stefan Löfven i spetsen, förlorade budgetomröstningen i Sveriges riksdag mot alliansens budget så tänkte jag att nu äntligen får vi en kvinnlig statsminister i Sverige. Äntligen! Jag såg framför mig att mitt partis Anna Kinberg Batra blev landets nya statsminister därför att jag var övertygad om att Stefan Löfven nu kom att gå till talmannen med sin avskedsansökan. Men maktfullkomligheten vann! Tyvärr! Löfven ville inte lämna Rosenbad. Makten framför allt blev hans signum.

Jag står på tågperrongen på Stockholm central och ler utav glädje. Tanken att vi skulle få en kvinnlig statsminister gjorde mig upprymt glad. Vänsterpartiets högste höns i Strängnäs kommun, David Aronsson, kommer bort till mig med mobilen i handen. Han berättar för mig att statsministern Stefan Löfven har sagt att han skall utlysa nyval. Nyval! Min dröm om att Sverige äntligen skulle få en kvinnlig statsminister blev alltså än så länge bara en dröm.

Men mina vänner det blir ju nyval den 22 mars nästa år om inte något oförhappandes händer och det lär förmodligen inte ske. Så nu börjar det hårda arbetet för att Sverige som sista land i Norden sent omsider skall få sin första kvinnliga statsminister. Sverige vill inte längre vara så in i norden sämst!? Mitt fosterland Norge har fått sin andra kvinnliga statsminister. Den första kvinnliga statsministern fick Norge redan 1981, alltså för 33 år sedan; Gro Harlem Brundtland blev Nordens första kvinnliga statsminister. Nu är det Sveriges tur.

tisdag 2 december 2014

När ångesten parkerar i kroppen

I dag vaknade jag gråtande. Jag vaknade med en stark panikångest/panikattack. Hela kroppen skakade, jag svettades och frös på en och samma gång och det stack i alla mina fingrar. Det var fruktansvärt, jag kommer inte ihåg senast jag hade så svår ångestattack. Jag kunde knappt andas. Min ena vuxna son var hemma och jag gick och pratade med honom. Efter ett tag skrattade vi båda två. Jag både grät och skrattade. Min son hade suttit en stund och försökt vädja till mitt förnuft: - du vet du har mycket att leva för mamma, du är duktig, du har oss, du har många goda vänner och så vidare och så vidare. Både han och jag vet att det inte år så stor idé att tala till förnuftet när det är känslorna som har tagit över... men min älskade son var där! Jag älskar den ungen av hela mitt hjärta. Mina underbara barn!

Min grundsjukdom är/kallas utmattningssyndrom och/eller posttraumatiskt stressyndrom, kärt barn har många namn, som jag har slitit med under många år. Många år av/med negativ stress ligger bakom min hälsostatus. Mitt hälsotillstånd kan inte medicineras bort. Samtal hos psykolog eller samtalsterapeut hjälper inte särskilt mycket heller. Under de senaste tre åren har jag parerat mycket av smärtan och lidandet genom att gå eller springa en mil minst fem dagar i veckan. Nu orkar jag inte det längre, inte just nu, viljan och orken finns inte. För några veckor sedan försvann orken; luften gick ur mig helt enkelt. Jag har "burit" så många medmänniskor under mitt liv så jag orkade inte bära någon längre, allra minst mig själv.

Förra helgen var jag i Norge i fyra dagar. Jag hälsade på min dotter Margarita som bor i vårt gamla hemland. Jag träffade även min bästa vän och kurator/terapeut Tore. Han hjälpte mig når min dotter Veronika dog. I dag är Tore och jag goda vänner. Varje gång jag är hemma i Molde i Norge så påminns jag om vad jag lämnade när jag flyttade till Sverige för snart 22 år sedan. Jag flyttade ifrån ett stort tryggt nätverk och kom hit till konservativa Strängnäs. Det finns inget jag har ångrat mer än det. Under bra och goda dagar så spelar det inte så stor roll var du befinner dig. När sorgen och smärtan tar över så är just var du är och vem du har runt dig det absolut viktigaste. Vem har du runt dig? Hur ser ditt sociala nätverk ut? Sådant är viktigt när man inte mår bra.

Jag läser för tillfället en grundläggande utbildning i Psykoterapi med inriktning mot Kognitiv och Beteende-inriktad psykoterapi Steg 1. Det är både spännande och mycket utvecklande att läsa dessa ämnen. Jean Peaget, Sigmund Freud, Sokrates, Platon och andra herrar fyller min vardag numera. Jag kan stå ut med dem. Mycket här i livet handlar om konsten att samtala och det är just det vi lär oss mer om på denna kursen. Det mest lärorika och fängslande vi har läst om hitintills är anknytningsteorier. Personlighetsstörningar var också mycket intressant. Vem har inte haft en psykopat till chef?

En av mina underbaraste föreläsare på kursen pratar mycket om att det är viktigt att en terapeut ser, lyssnar på och bekräftar sin klient/patient. Efter att hon hade upprepat detta flera gånger frågade jag henne helt spontant när terapeuter började lyssna på sina klienter? Det har vi alltid gjort, svarade en elev, som arbetar inom psykiatrin. Jag visste inte om jag skulle börja skratta eller gråta. Vad då alltid gjort?! Det är det mest fascinerande påståendet jag har hört på mycket länge. Jag håller på att återhämta mig fortfarande :-)

Mina vänner, det är en tuff värld vi lever i, ingen tvekan om den saken. Den har dock aldrig varit så bra för så många som den är nu. Det allra bästa är att vi är många som törs prata och berätta om vår största folksjukdom någonsin; nämligen psykisk ohälsa. Andas ut och ta dig tid att se dig själv och din medmänniska. Det skall jag försöka göra igen, igen och igen! MEN först skall jag ta hand om ångesten för den här gången åtminstone...

onsdag 26 november 2014

Moderater röstade på Sverigedemokraterna

Adam Cwejman och Peter Santesson skriver i DN: "Vi ser även att väljare som lutade åt SD i riksdagsvalet prioriterar politikområdena invandring, integration, lag och ordning samt försvarspolitiken. Den potential SD har att ytterligare få tillökning att väljare således sker på bekostnad av det borgerliga blocket och i synnerhet från Moderaterna. Moderaternas rörelse mot mitten har, av utfallet i valet att döma, resulterat i att väljare längre ut till höger ser sig om efter alternativ. När partiet nu ska utse en ny partiledare efter Fredrik Reinfeldt är detta en knäckfråga. Kan man, och vill man ens, locka tillbaka de väljare som i senaste valet gick till SD?"

Det är ju inte så konstigt att Sverigedemokraterna får väljare från Moderaterna. Moderaterna har alltid attraherat först och främst män och det är i huvudsak män som är Sverigedemokraternas väljarbas också. Försvarsfrågor intresserar män. Främlingsfientlighet och intolerans är också mer utbrett hos det första könet. Varför är det så?

Moderaten Dick Bengtson svararhär på frågan om vi i M vill locka tillbaka våra väljare från SD: "Så mitt svar på Timbros fråga är alltså både och. Jag vill inte ha tillbaka de få som faktiskt har en rasistisk och främlingsfientlig människosyn. Däremot tror jag att det med öppna diskussioner och högt i tak går att övertyga övriga SD-väljare att de är på fel spår. Lyckas vi med det kommer SD att efter nästa val vara det treprocentsparti det förtjänar."

Bengtson har helt rätt; Sverigedemokraterna borde inte ha fått mer än 3 procent i valet. SD har kidnappat försvarsfrågan från Moderaterna. Dags att vi tar tillbaka denna angelägna fråga. Många Moderater tycker att Sverige skall gå med i NATO. Det är det enda rimliga att göra med grannar som Putin.

Religiös intolerans och religiösa fördomar

Jag läser Bengt Helds artikel i Sydsvenskan "Kampen mot främlingsfientlighet och hbtq-fientlighet bör föras samtidigt" och tänker att han har så rätt i mycket av det han skriver.

Bengt Held skriver: "Forum för levande historia gjorde en enkät bland gymnasieelever 2009–2010. Andelen som var negativa till homosexuella hade följande sammansättning: pojkar 30 procent och flickor 6 procent, elever med svensk bakgrund 15 procent och elever med utländsk bakgrund 32 procent; 13 procent av kristna i Svenska kyrkan var negativa till homosexuella, övriga kristna 30 procent, muslimer 40 procent, elever med annan religion 23 procent och personer utan religion 17 procent."

Jag har ofta funderat över varför pojkar/män verkar vara mera fördomsfulla än tjejer/kvinnor. Jag har också undrat över varför tex kristna och andra religiösa/troende människor dömer andra så lätt. Jag är född protestant och är aktiv kristen och har alltid märkt av de moraliska fördomar som faktiskt finns hos ganska många kyrkliga medmänniskor. På grund av den ingrodda och förkastliga konservatism som finns i kristna miljöer har jag under långa perioder i mitt liv valt att hålla mig undan Guds hus. Gud finns ju överallt. Min erfarenhet av bokstavstrogna religiösa miljöer har gett mig insikter jag förmodligen inte hade haft annars.

Sedan snart tre år tillbaka har jag börjat gå på/till Gudstjänst igen. Jag går nästan varje söndag till vår vackra domkyrka i Strängnäs, lyssnar på Guds ord förmedlad av en präst och går hem fylld av kärlek och hopp. Saknaden efter den samhörighet som också eller trots allt finns i en kristen församling blev för stor. När jag var barn sjöng jag i en kyrkokör och gick till söndagsskolan varje söndag under många år. När jag var tonåring tillhörde jag en mysig liten kristen församling i en kommun i Norges "bibelbälte".

Jag kommer ursprungligen ifrån en mycket trångsynt kristen norsk släkt där domedagsprofetierna och fördomarna blommade fritt där tex homosexualitet betraktades som en styggedom. Det var mycket snack om att man skulle brinna i helvetet vid minsta tillstymmelse till synd! I dag är jag stolt över att de allra flesta av oss har vaknat upp och blivit upplysta humana medmänniskor precis så som resten av västvärlden har blivit. Det är faktiskt mycket annorlunda för de som kommer från länder utanför västvärlden; där blommar tyvärr fördomarna fortfarande fritt. Det är något vi måste våga prata om i alla fall om vi vill att det skall bli en förändring!

På Mariefredsanstalten hade jag en kollega med arabiskt ursprung som försvarade könsstympning av kvinnor. På Hallanstalten hade jag en kollega från Sydasien som tyckte att alla kvinnor i Skandinavien betedde sig som horor. En praktiserande muslim i samma arbetslag vägrade ta mig i hand då jag är kvinna. De manliga kollegorna kunde han däremot hälsa normalt på. Mina chefer tordes självklart inte ta tag i frågan då de var rädda för att bli stämplade som rasister. Vem kan döma de för det? Vi bor i Sverige!

Jag har arbetat tillsammans med människor med arabiskt ursprung som tycker det är OK att plåga/mobba människor med alternativ stil tex emos och punkare. 40 procent muslimer, i den undersökningen som är gjord i Sverige, är negativa mot homosexuella. 30 procent av pojkarna var negativa. Det var gymnasieungdomar som svarade på enkäten, gymnasieungdomar! Vår framtid! Skall vi ta det på allvar?! Jag tycker det.

Många väljer att ta avstånd från religion på grund av vad några religiösa idioter hittar på. Faktum är att fundamentalism finns överallt även hos ateister. Det är maktfullkomliga människor som söndrar världen; inte fromma kristna eller andra troende. Det är min övertygelse.

tisdag 18 november 2014

"Öppna era hjärtan"

Finns det blod i vattnet kommer hajarna, skriver Moderaten Mats Johansson i en artikel lång som en halv bok på NEO. Den före detta journalisten berättar om sina 8 år som riksdagsledamot för Moderaterna. En knapptryckares bekännelser kallar han alltihopa. Alla politiknördar borde läsa hans text. Kok en stor kopp te, se till att du har god tid och sätt dig i godstolen och läs. En tänkvärd och läsvärd artikel som jag varmt kan rekommendera.

Ett citat som är viktig för oss som är Moderater att tänka på: "Vad kommer att stå i historieskrivningarna från epoken? Att alliansen vann två val. Att Hövdingen höll ihop fyra partier med den äran. Att han har botat homofobin i högern, en gång för alla. Att han var en skicklig analytiker. Att en del reformer är bestående. Att ekonomin sanerades innan efterträdarna började förslösa arvet. Men efterfrågan på en konkretisering av arbetslinjen för utlandsfödda består, en vit elefant i valstugan. Nya moderaterna är ännu i ett formativt skede och kan spricka om ett nytt ledarskap inte bibehåller kvalitet i omvärldsanalysen, om kommunalrådspartiet får makten över problemformuleringarna. Skulle dessutom alliansen upplösas som sammanhållande kitt färdas partiet 40 år bakåt i tidsmaskinen."

onsdag 29 oktober 2014

Sportsliga norrmän

Det är ingenting jag beundrar mer än människor som har förmågan att resa sig efter en kris; resa sig och kämpa vidare trots motgångar. Därnäst beundrar jag de som med öppna armar tar emot en slagen människa; att de inte slår på en som ligger men istället hjälper medmänniskan att komma tillbaka. Jag blir så stolt över dessa norska skidlöpare som hälsar Petter Northug tillbaka efter domen. Svenskarna koncentrerar sig på annat.

Men det är klart vi bor i ett land där man aldrig får börja om. Ett land där moralismens vakter har bestämt att bara perfekta individer skall få ha makt. Ursäkta mig men ibland längtar jag faktiskt hem till Norge; landet där till och med en statsminister får bli deprimerad!

söndag 26 oktober 2014

Politikerlöner i Strängnäs

Jag vet inte om alla kommer ihåg vad som hände när Centerpartiet och Folkpartiet slängde ut Moderaterna, Kristdemokraterna och Strängnäspartiet från maktens korridorer 2008? Jo de höjde sina egna löner omoraliskt mycket. Centerpartiet och Folkpartiet plockade in Socialdemokraterna i en ohelig politisk allians och höjde kostnaden för politiken med 750 000 kronor per år. När de fortsatte att regera tillsammans efter valet 2010 så höjdes politikerkostnaderna ytterligare.

Nu har mitt parti Moderaterna äntligen kommit tillbaka till maktens grytor i kommunen och kan om de vill rätta till dessa orimligheter. Jag fick mitt första politiska uppdrag för Moderaterna 1996 och har sedan dess haft bra insyn i hur saker och ting går till i småstadens politiska salonger. Allt kan jag inte berätta och allt vill du garanterat inte heller veta. Det jag har noterat som oroar mig en hel del är hur mycket politikerlönerna har ökat.

För några år sedan införde man gruppledararvoden på 20 procent av riksdagsmannaarvode till alla partiers gruppledare förutom Socialdemokraterna och Moderaterna som i egenskap av sina storlekar fick ännu högre arvoden. Att vara fritidspolitiker är ett ideellt samhällsengagemang. Ersättning för sammanträden och förlorad arbetsförtjänst är OK. Vill partierna arvodera sina tjänstemän får de ta det ur egen kassa, alltså från partistödet.

Alla politiska partier i Strängnäs kommun, som har folkvalda i kommunfullmäktige, får partistöd utifrån antal ledamöter i densamma. Det är också skattepengar. Alla partier har dessutom betalande medlemmar som också ger en hel del pengar i partikassan.

Om vi räknar lite på det här med gruppledararvoden. Vi har SD, SP, MFP, KD, FP, V, MP och C som alla enligt den gamla modellen skall ha gruppledararvoden på 20 procent av riksdagsmannalönen. Det blir kronor 11 960 per månad per parti som är 8 stycken. Det blir kronor 95 680 kronor i månaden, kronor 1 148 160 på ett år och lite över 4,5 miljoner på en mandatperiod. Till vilken nytta för skattebetalarna? I tillägg skall Moderaterna och Socialdemokraterna ha gruppledararvoden på minst 30 procent och det blir sammanlagt kronor 1 722 240 under 4 år.

I tillägg skall vi kanske fortsätta ha ett oppositionsråd på 100 procent, som har hela riksdagsmannalönen på kronor 59 800 per månad. En kostnad för skattebetalarna på nästan 3 miljoner på en mandatperiod. I vår kommun är det traditionellt det största oppositionspartiet som har den rollen. I vår kommun skulle det alltså bli Sverigedemokraterna. Men nu har de 7 andra oppositionspartierna gått ihop i en samverkan och aspirerar därför på oppositionsrådsposten. Kommunen behöver inte ha ett oppositionsråd. Man kan om man vill prioritera annorlunda; för skattebetalarnas skull. Uppdaterat 27 oktober: Alla kommunalråden i Strängnäs har haft 80 procent av en riksdagsmannalön, alltså inte 100 procent som jag har skrivit.

Om vi slopar gruppledararvoden och oppositionrådsposten den här mandatperioden ger det i rena skattepengar minst kronor 9 185 280; över 9 miljoner kroner! En tredjedel av vad socialnämnden beräknar med att gå back i år. Vi kan inte be verksamheterna och tjänstemännen spara om vi inte är beredda att göra det själva. Det är omoraliskt.

fredag 24 oktober 2014

Korruptionsanklagelser mot kommuntoppen i Strängnäs

Dagens Strengnäs Tidning skriver om misstänk korruption i kommunledningen i Strängnäs. Chefen för teknik- och servicekontoret Lázló Némedi misstänker att någon eller några anställda i kommunen har hämtat totalt 700 ton halkbekämpningssand och använt det för privat bruk.

Bland personer som har hämtat finns kommunchef Peter Lundberg samt kommunstyrelsens ordförande Jens Perssons (C) pappa. Pappan till Jens Persson berättar att han fick höra om hanteringsproblemet och en tjänsteman informerade honom om hur han skulle gå tillväga för att hämta sand. Varför fick han höra om hanteringsproblemet? Varför fick han instruktioner om hur han skulle gå tillväga? Hur gick det till?

Kommunchefen Peter Lundberg är upprörd över det han kallar grova anklagelser och anlitar en egen utredare. Vem skall betala för den utredaren? Vi skattebetalare? Vi som redan har betalat för kommunchefens sand som han har använt på sin privata mark. Vi är nog många som skall vara upprörda! För det är ju inte första gången Persson och Lundberg är ute i tassemarken!

En politiker som är väl insatt i hur saker och ting går till i Strängnäspolitiken berättade för mig hur kommunchefen blev tillsatt. Enligt hen så var Jens Persson och Peter Lundberg ute och jagade tillsammans. Under jakten så frågade Jens Persson Peter Lundberg om inte han ville bli kommunchef. Det ville han uppenbarligen. Fast inte riktigt på riktigt inte för det ville ju inte Peter Lundberg. Han ville vara konsult.

Avslutningsvis måste jag säga att jag är mycket imponerad över Lázló Némedi som har slagit larm. Jag brukar skämtsamt säga att det måste en utlänning till för att gräva fram eländet. Det är oftast bara vi utlänningar som törs göra det. Kanske för att vi inte har fostrats upp i en konflikträdd konsensuskultur? Eller för att vi inte har samma rädsla och respekt för överheten och eliten i samhället? Jag vet inte. Jag vet bara att det kostar mycket att vara sanningssägare.

måndag 13 oktober 2014

I Sverige talar man svenska

Vi bor i ett mycket märkligt land eller hur? Lyra Ekström Lindbäck tycks i alla fall tycka det. Hon skriver på DN Kultur att vi borde göra arabiskan till nationellt minoritetsspråk i Sverige. Att inte göra det är enligt henne rasism.

Hon skriver: "Så varför ligger inte arabiska högre upp på den utbildningspolitiska dagordningen? Svaret är förstås: rasism. Arabiska är islams konfessionella språk, och islamofobin är en av de starkaste rasistiska ideologierna i Sverige. Kvinnor får sina slöjor avryckta och glåpord skrikta efter sig på tunnelbanor och bussar, flera misshandelsfall rapporteras in årligen, rasismen är ett utbrett fenomen på arbetsmarknaden och fyra av tio muslimska församlingar har drabbats av hatbrott. Nu när nästan 50 rasister tar plats i riksdagen har många plötsligt insett att det här är ett land i kris, där hundratusentals människor känner sig otrygga så snart de går utanför dörren."

Professor i statsvetenskap Maria Demker säger i SvD: "Den invandringspositiva attityden är utbredd samtidigt som Sverige är bland de länder inom EU som tar emot flest flyktingar per capita." Hon påpekar att rasism och främlingsfientlighet minskar i Sverige. Att påstå något annat är lögn.

Rasism och främlingsfientlighet har jag debatterat ganska flitigt helt sedan jag kom från Norge till Sverige på 90-talet. Mycket för att jag upptäckte att man använde begreppet rasism lite hursomhelst. Kreti och pleti kunde kalla vem som helst för rasist. När jag gick på Mälardagens högskola fanns det en lärare där med utländsk ursprung som älskade att stämpla människor som rasister. Han skrev många debattinlägg i tidningar om utanförskap, diskriminering av invandrare och främlingsfientlighet.

Jag frågade honom i en debattartikel vilka han ansåg vara invandrare? Var det utomnordiska medborgare eller utomeuropeiska medborgare han syftade på? Eller var det hudfärgen som var kriteriet? Om det till exempel kommer två inflyttare till Sverige från Frankrike där den ene är färgad och den andra är vit, är den färgade mera invandrare än den vita då?

Han svarade så här: "Den arbetslösa somaliern är absolut en invandrare. Den iranska pizzabagaren är också en invandrare men hans landsman som är läkare eller ingenjör är mindre invandrare. En arbetslös finländare anses av många vara invandrare medan det nog skulle vara annorlunda om han vore bankdirektör och pratade utan brytning. Begreppet invandrare har knappast någon entydig definition för gemene man. Födelseort, religion, utbildningsnivå, hårfärg, social klass och färdighet i svenska språket är exempel på faktorer som vägs in i hur mycket invandrare man anses vara."

Alla faktorer han nämner är viktiga. Men oavsett var du befinner dig i världen så är kön och klass viktigare än hudfärg. Kön nämner han dock inte med ett enda ord.

Under de nio åren jag arbetade inom kriminalvården var ordet rasist ordet jag hörde absolut oftast. Var det en intagen med utländskt ursprung som inte fick som han ville av en myndighetsperson så kom rasistanklagelsen som ett brev på posten. Likadant var det med anställda med utländsk bakgrund. Flera av dem kallade Gud och var man för rasist så fort det passade. Vid minsta motstånd eller konflikt så var någon rasist så klart. Det var en horribel situation.

De flesta som arbetade på min avdelning på Hallanstalten var invandrare. Två av dem talade alltid till varandra på sitt eget språk när jag arbetade tillsammans med dem. Det gjorde de även när intagna med samma etnisk bakgrund kom in i kontoret. Där satt jag på en arbetsplats som hade svenska som arbetsspråk och förstod inte ett ord av vad mina kollegor sade. Arbetspass på 12 timmar i 5 års tid utan att förstå ett enda ord var rätt påfrestande.

Min kvinnliga chef var så rädd för att bli kallad rasist av dessa två herrarna så hon tordas inte agera när jag berättade hur mina kollegor behandlade mig. När frågan togs upp på våra arbetsplatsträffar så erkände min ena kollega att han använde sitt eget språk för att jag inte skulle förstå vad han sade till sin landsman. De av er som tror att min chef gjorde något åt problemet kan jag rätt och slätt kalla naiva. Vi är i Sverige nu. Förutom min kvinnliga chef så var jag under många år enda kvinnan på avdelningen. Det gjorde inte saken enklare för mig törs jag påstå.

Så bästa Lyra Ekström Lindbäck du gör ingen i Sverige något större tjänst genom att ta fram rasistkortet. Inte den här gången heller!

söndag 12 oktober 2014

Nyfikenhet är Guds gåva till mänskligheten

Jag har åter en gång läste boken "Hur man botar en fanatiker" skriven av den israeliska författaren och debattören Amos Oz. Hur många gånger jag har läst boken vet jag inte, men jag är absolut helt säker på är att jag kommer att läsa den igen. Mitt i allt det allvarliga han skriver om så får han mig att le, inte bara en gång, många gånger får han mig att skratta gott och hjärtligt helt ifrån botten av min själ och mitt hjärta.

Jag satt på tåget här om dagen och kom på mig själv där jag satt och fnissade högt och ljuvligt av hans underbara berättelser. Jag kände plötsligt hur den svenska kvinnan bredvid mig stirrade på mig som om jag var knäpp på riktigt. Jag hade helt glömt bort att jag satt på ett svenskt tåg på väg till Stockholm. Jag var så inne i Amos Oz underbara tankar och värld så jag glömde att bete mig som man förväntas göra i ett svenskt offentligt rum som kollektivtrafiken faktiskt är. Men jag skärpte till mig snabbt och damen bredvid lugnade ner sig och slutade glo.

Boten till allt ont är enligt Amos Oz inlevelseförmåga, humor och nyfikenhet och jag håller fullständigt med honom i det. Vi har för få komiker i politiken. Vi saknar filosofer bland de folkvalda och vi har tagit död på deras nyfikenhet redan i grundskolan. Och de som mot förmodan skulle ha överlevt skolgången och fortsatt tänka själva har de politiska organisationerna/partierna omprogrammerat och omskolat på vägen in i finrummen. Låter det dystert? Det är faktiskt så illa rätt ofta kan jag lova.

Jag blev full i skratt på ett politiskt möte härförleden. När ett förslag lades fram kom det ett motförslag och reaktionen var faktiskt rätt rolig att beskåda och betrakta. Ingen hade förväntat sig att någon skulle ha mage att komma med något annat förslag. En liten anekdot bara. Man får inte bli så fanatisk att man tappar sin humor. Man får inte bli så hjärntvättad att man blir intellektuellt blind. Kompromisser är livet!

fredag 3 oktober 2014

Sverige borde förbjuda jihadresorna

Under valrörelsen diskuterades frågan att jihadresorna borde förbjudas. Nu har vi fått en rödgrön regering med en minister Mehmet Kapland (MP) som jämför svenska jihadister som strider i Syrien med svenska frivilliga som stred i finska vinterkriget 1939-1940 mot Sovjetunionen. Numera har vi även en folkvald i kommunfullmäktige i Strängnäs som tycker likadant som Mehmet Kaplan i den här frågan. I det här bakväntlandet går visst allting an! Inte nog med det så har vi en vicetalman i Sveriges riksdag från Sverigedemokraterna. Han bytte från järnrör till talmansklubba. Man kan hålla sig från skratt!

Om någon blir förvånad blir jag överraskad. Sverigedemokraterna har en folkvald politiker som poserar i nazistmössa!

tisdag 30 september 2014

Ytterligare en spik i kistan för Thomasgymnasiet

I dagens Strengnäs Tidning kan vi läsa att den före detta småskoleläraren och politikern Anna Zachrisson, numera rektor på Thomasgymnasiet, har lagt fram ett tjänstemannaförslag om att lägga ner det naturvetenskapliga programmet på Thomasgymnasiet. Det skall barn- och utbildningsnämnden ta ställning till i kväll under nämndens sammanträde. Jag har talat med två av mina partikollegor i Moderaterna och uppmanat de att begära bordläggning av ärendet. Det är vad Socialdemokraternas ledamöter också har tänkt att begära.

PS: Fick precis veta att tjänstemannaförslaget inte kommer upp till/för beslut på nämndens sammanträde i kväll då förvaltningen inte har haft central samverkan med fackförbunden i ärendet. Det blir ett informationsärende :DS

Thomasgymnasiet i Strängnäs är Sveriges näst äldsta gymnasium. Deras traditioner sträcker sig 400 år tillbaka i historien. Mandatperioden 1998 till 2002 hade kommunen en gymnasie- och utbildningsnämnd. Jag satt i den nämnden och jag var kontaktpolitiker för Thomasgymnasiet under samma period. Två av mina tre barn har gått på Thomasgymnasiet. Mitt yngste barn tog studenten på Europaskolan för två år sedan.

Under flera år har det talats om att Thomasgymnasiet borde bli en yrkesskola. De som har nämnt detta har oftast haft starka kopplingar till Europaskolan. Man behöver inte vara en Einstein för att förstå att det skulle gynna Europaskolan om de fick monopol på de studieförberedande gymnasieprogrammen i kommunen.

Anna Zachrisson säger till tidningen: "Det är med sorg i hjärtat vi gör det här. Vi har fantastiska lärare och otroligt välrustade lokaler, vi har egentligen alla förutsättningar för naturvetenskapliga programmet. Men konkurrensen från Europaskolan är för stor." Hon säger även att Strängnäs aldrig haft så få 16-åringar som nu. Men det kommer att vända inom några år. Enligt uppgift hade Europaskolan också få sökande till det naturvetenskapliga programmet i år. Så det är nog alldeles för tidigt för den anrika kommunala gymnasieskolan att slänga in handduken.

Det får vara slut på särintressen inom skolpolitiken för att använda min partiledares Fredrik Reinfeldts (M) ord. Fredrik Lundgren (FP), som nu avgår som barn- och utbildningsnämndens ordförande, var tidigare vicerektor på Roggeskolan/Europaskolan. Flera av hans beslut under den här mandatperioden har direkt gynnat hans tidigare arbetsplats/skola. Nu får vi en Moderat som ordförande i barn- och utbildningsnämnden. Jag både tror och hoppas att vi äntligen får en ordförande som tar väl hand om skolfrågorna på ett öppet och ärligt sätt.

Det tillhör historien att det faktiskt "kostar" pengar att gå på Europaskolan om man räknar med de utlandsresor skolan gör med sina elever varje år. Resorna betalar eleven för. Vi betalade flera tusen kronor varje skolår för dessa resor för vår son. Resan läggs under en studievecka och det sägs att det är frivilligt att följa med. Men hur frivilligt är det egentligen? Hur många elever vill sitta på skolan och arbeta med skolarbeten under den veckan alla andra på skolan är i utlandet? Jag frågade en gång Fredrik Lundgren om vad de gör om en elev säger att hen vill följa med men familjen har inte råd. Lundgren berättade att det vid sådana tillfällen har hänt att skolan har betalat elevens resa. Detta faktum kan säkert anses vara en bagatell. Men i och med att alla skolpolitiker inte är medvetna om detta så ville jag skriva om det.

Det kanske finns för få människor med kunskaper om hur det kan se ut i verkligheten i politiken? Det kanske är för många från övre medelklass vid maktens grytor? Det kanske saknas folk från andra villkor och med annan bakgrund i partiernas maktkärnor? Kevins mamma hade inte råd att köpa skidskor till sin son. Är det någon som tror att hon hade haft råd med Europaskolans resor? Är det någon som tror att hon är ensam om att ha det knapert?

Min partikamrat Thomas Axelsson (M) som är rektor på Europaskolan gör ett fantastiskt jobb. Han tror på Europaskolan och lyfter den. Han skulle aldrig slå en endaste spik i kistan för sitt gymnasium. Anna Zachrisson borde kämpa lika hårt för vår kommunala gymnasieskola som han gör för Europaskolan. Man måste tro på det man gör för att få bra resultat.

söndag 28 september 2014

Moderaterna och Socialdemokraterna går ihop i Strängnäs

Strängnäsborna ville inte längre ha Jens Persson (C) och Fredrik Lundgren (FP) till att styra kommunen. Båda partierna tappade var sina 2 mandat i kommunfullmäktige. Folkpartiet förlorade hälften av sina platser. Tydligare än så kan inte väljarna tala. Flera av oss trodde ändå att Moderaternas Jacob Högfeldt skulle satsa på en minoritetsallians bestående av M, KD, FP och C. De fyra partierna har 25 mandat, en majoritet kräver 28 mandat. Moderaterna och Socialdemokraterna tog 31 av fullmäktiges 55 platser. Det är en stark majoritet.

Framlidne LO-basen Pelle Lantz (S) och jag diskuterade möjligheten till/för samarbete mellan Moderaterna och Socialdemokraterna i Strängnäs kommun redan för många år sedan. Vi satt båda i kommunfullmäktige och även i kommunstyrelsen om jag inte kommer ihåg fel. Det här var på slutet av 90-talet. Redan då var FP och C i någon sorts symbios med varandra. Problemet var inte symbiosen. Avsaknaden av ödmjukhet var så tydlig redan då. Nu får Folkpartiet och Centerpartiet fyra år i opposition. Fyra år till/för eftertanke och reflektion.

Jag har roat mig med att läsa gamla bloggartiklar. 31 mars 2012 skrev jag om "Blårött i Strängnäs?" Mycket i min dåvarande analys stämmer med hur det blev. Vänsterpartiet gick fram. Mariefredspartiet tappade hälften av sina mandat.

fredag 26 september 2014

"Reis hjem partysvensker!"

Susanna Alakoski har skrivet en gripande och tänkvärd artikel i SvD om tiggare och tiggeri. När jag bodde i Molde i Norge för 21 år sedan fanns det inte några tiggare i stan. Det var nästan inga invandrare överhuvudtaget i några städer utanför Oslo på den tiden. Det var inga tiggare i Strängnäs heller när jag emigrerade hit 1993. Det fanns invandrare från hela världen i Strängnäs 1993 till skillnad från den homogena norska staden Molde.

Mitt mellanbarn Benjamin, som då var 4 år, ropade med glädje när han såg två svarta unga män komma emot oss på trottoaren: "Titta mamma, två engelskmän!" Han var sprudlande lycklig över att få se personer som påminde honom om Eddie Murphy. Mina barn hade växt upp med Eddie Murphy filmer. Det var det närmaste de hade varit svarta personer innan vi flyttade hit. Benjamin trodde alltså att alla svarta var engelska på grund av att han endast hade sett färgade personer i amerikanska filmer. Barn är både logiska och roliga.

Själv såg jag min första invandrare i Norge när jag var 13 år. Det var en adopterad tjej från Korea. Världen ser olika ut. Vi har olika erfarenheter och genom det olika "glasögon" och referensramar. Det jag gillade allra mest de nio åren jag arbeta inom kriminalvården var att jag fick träffa människor från hela världen på min arbetsplats varje dag. Det gav mig perspektiv. Det var spännande att höra om andra kulturer. Det var roligt att möta människor med andra livserfarenheter, andra livsvillkor och genom det få höra om andra synsätt och tankegångar. Det var utvecklande för både hjärta och hjärna.

Jag har alltid varit oerhört nyfiken. Min standardfråga redan som barn var varför då? Varför är det så? Varför tycker du så? Varför gör du på detta viset? I mitt nya hemland Sverige har jag förstått att min nyfikenhet och uppriktighet ofta provocerar folk. Den erfarenheten delar jag nog med många andra invandrare. Svenskar är ett försiktigt folkslag.

Det jag vill komma fram till är att vi har ett parti i Sverige som ställer grupper mot varandra. Vi har ett parti i Sverige som vill förbjuda tiggeri. Vi har ett parti i vårt land som tycker det är OK att trampa på de svaga.

Susanna Alakoski skriver: "Människan förflyttar sig när hon är i nöd. Förföljda romer söker sig till våra gator för att de knappt överlever i sina hemländer. Svenska ungdomar tog sig till Norge på grund av ungdomsarbetslösheten i Sverige. När tidningen Faktum nyligen åkte ner till Costa del Sol för att rota i ett ouppklarat mord visade det sig att det kryllar av utförsäkrade fattigsvenskar i Spanien. De lever som hemlösa och tigger på stränderna." När Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson fick frågan om hur han skulle göra om han och hans familj kom i nöd lät han bli att svara. Han undvek frågan.

Ossi Carp skriver i DN: "Varför särbehandlar bedömare SD?  – Det handlar om Sveriges minst populära riksdagsparti och flera av deras företrädare är rasister. Jag tror att många inte vill tro på att det finns en så stor opinion för dem, så man söker bortförklaringar." Vi vill inte tro att människor i ett av världens bästa länder kan vara rasister. Jag är ledsen mina vänner jag har aldrig stött på så många rasister som jag har i  i Sverige någon stans förut och då är Sverige mitt tredje hemland. Det finns människor som hävdar att svenskar är mer rasistiska än andra nordbor just för att Sverige har tagit emot så många flera invandrare än vad de övriga nordiska länder har. Jag kan inte bedöma det.

Det jag däremot vill tycka något om och som jag är oerhört stolt över är att min partiledare Fredrik Reinfeldt (M) står upp för våra humanistiska värderingar. Eskilstuna-Kurirens ledare skriver i dag: "Fredrik Reinfeldts (M) antirasism har varit väldigt betydelsefull för Sverige. Under honom har Moderaterna stått upp där Socialdemokraterna tidigare vikt ner sig."

Jag är så stolt över Fredrik Reinfeldt. Jag är stolt över mitt parti. Vi kommer fortsätta att hålla fanan högt för humanism och mänsklighet. Tusen tack Fredrik Reinfeldt för att du visade partiet rätt väg! Erik Helmerson på DN hävdar att Reinfeldt-epoken inte behöver vara över. Det hade varit mycket glädjande! Framtiden får visa...

onsdag 17 september 2014

Får Sverige sin första kvinnliga statsminister 2018?

Funderar! Centerpartiet har redan en kvinna som partiledare. Snart kanske KD byter till Ebba Busch Thor; hon är strålande duktig och skärpt. Moderaterna får sin första kvinnliga partiledare genom Catharina Elmsäter-Svärd som också är helt toppen och Folkpartiet väljer Birgitta Ohlsson som är en duktig feminist utan socialism. Vilken härlig tanke. Då får vi Sveriges första kvinnliga statsminister hösten 2018!

tisdag 16 september 2014

Moderaterna blev valets segrare i Strängnäs kommun

Det var roligt att vara på Strängnäsmoderaternas valvaka i söndags. Vi tog en skrällseger i kommunen. Partiet har med Jacob Högfeldt i toppen fått ett stort förtroende och vi är nu kommunens största parti med våra 17 mandat i kommunfullmäktige. För andra valet i rad så fick Moderaterna störst väljarstöd. Den här gången ser det ut som partiet får ta över ansvaret för kommunen. Jacob Högfeldt berättar i dagens Strengnäs Tidning att det blir maktskifte.

Tre av fyra i Fyrklövern bestående av S, MP, C och FP backar rejält. Miljöpartiet är det enda majoritetsparti som inte tappar några mandat, men de går heller inte framåt. Väljarna har gett sitt tydliga besked. Majoriteten har fått underkänt för den förda politiken och nu är det dags för nya tag.

Ledaren i Eskilstuna-Kuriren skrev innan valet: "Men många är också de medborgare som bekymrar sig om kommunens ekonomi. Många är de som ogillar den fixarattityd och respektlöshet för demokratin som Jens Persson visar än en gång. Många är de som inte vill att Strängnäs kommun ska drivas som en sämre skött bilhandel".

Ledarsidan gjorde en korrekt analys. Jens Persson (C) säger i dagens tidning att han inte vet vad tappet beror på. Kan det vara så att han har underskattat väljarnas förmåga att dra egna slutsatser? Har han varit tillräckligt lyhörd? Vad har brustit? Kan det vara Jens Perssons ledarstil väljarna har tröttnat på? Oavsett vad så tappade Jens Perssons Centerparti 35 procent av rösterna.

Moderaterna fick 31,2 procent av rösterna, en uppgång på 3,7 procent från förra valet. Det är ett starkt resultat med tanke på hur mycket Moderaterna förlorade i riksdagsvalet. Medan Moderaterna blev valets vinnare så blev Folkpartiet med barn- och utbildningsnämndens ordförande Fredrik Lundgren i spetsen valets största förlorare.

Så det är alltså två skadeskjutna ledare, Jens Persson (C) och Fredrik Lundgren (FP), som Jacob Högfeldt nu förmodligen skall bilda ett borgerligt styre tillsammans med. Kristdemokraternas Catharina St Cyr, som gjorde ett relativt bra val, är också en självklar samarbetspartner i en borgerlig koalition. Väljarna får nu en efterlängtad borgerlig "regering" i kommunen. Grattis till oss alla!

lördag 13 september 2014

Låt inte Sverigedemokraterna "ockupera" Sverige

Jag kan inte glömma henne. Jag kan inte sluta tänka på den gamla damen som kom fram till mig vid valstugan, när jag valarbetade för Moderaterna här om dagen. Det tog ett tag innan jag förstod. Hon ställde inga frågor egentligen. Mest en massa påståenden. Men jag svarade ändå så gott jag kunde. Sen kom det. Ni tvingar mig säger hon. Jag har inget val fortsätter hon. Det är ert fel att jag måste rösta på Sverigedemokraterna säger hon trotsigt.

Innan hade hon påpekat att det inte finns tillräckligt med bostäder i vårt land för att ta emot flera flyktingar. Själv hade hon en bostad. Hon hade fått gått i skolan. Hon hade haft ett långt och gott yrkesliv. Hon hade aldrig upplevt svält, våld eller krig. Hon har växt upp i ett land som inte har varit i krig på över 200 år. Här i ett av världens bästa och rikaste länder står denna tillsynes välmående kvinna framför mig och säger att hon vill att vi stänger landets gränser. Vi har inte plats till flera människor enligt henne. Vi har inte utrymme att öppna våra hjärtan för det finns inte plats till flera här är hennes slutsats.

Jag har varit engagerad i många valrörelser i både Norge och Sverige sedan 80-talet. Det här är den första valrörelsen jag har mött på kvinnor som tycker att vi inte skall hjälpa medmänniskor i nöd. Det är första gången jag har hört kvinnor vara så öppet främlingsfientliga. Jag kan inte sluta tänka på det. I alla tider så har det varit kvinnorna som har tagit hand om barnen. Det har varit kvinnorna som har stått för omsorgen om allt och alla. Det har varit min naiva bild.

För två dagar sedan när jag - för vilken gång i ordningen vet jag inte - står där med en väljare som har bestämt sig för att rösta på Sverigedemokraterna svarar jag till slut efter en halvtimmes diskussion från botten av mitt hjärta: -Jag är så stolt över att ingen i min familj, inga av mina släktingar eller några av mina vänner kommer att rösta på Sverigedemokraterna! Hon blev överrumplad. Tittade surt på mig och vände på klacken och gick därifrån.

Jag läser Soran Ismails brev till sin dotter. Jag läser och tänker med kärlek på min egen dotter Margarita med svart hår och bruna ögon. Jag minns de elaka kommentarerna från främligsfientliga personer när jag bar min dotter i min mage. Hennes pappa är inte norsk.

Folkpartiets partiledare Jan Björklund är glad över att Jimmie Åkesson inte var gränsvakt när hans norska mamma var på flykt från nazisterna som hade ockuperat Norge. Jag förstår hans glädje. Mina vänner låt inte Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson få "ockupera" Sverige. Rösta för humanism, kärlek och framtidstro. Rösta på ett humanistiskt parti.




lördag 6 september 2014

Jens Persson (C) tappar rejält

I dagens Strengnäs Tidning berättar de om en väljarundersökning tidningen har gjort. Om nyhetsbladets siffror slår till går Moderaterna mot en storseger i vår kommun. Vårt hårda arbete har inte varit förgäves.

Både Folkpartiet och Centerpartiet straffas för hur de (miss)sköter kommunen. Jens Perssons Centerparti går från 10 till endast 2,4 procent och Fredrik Lundgrens Folkparti minskar från 7,3 till 3,7 procent. Grabbarna har uppenbarligen bekymmer. Om en vecka får vi svar.

Tre partier får bättre siffror än i valet 2010. Det är VänsterpartietKristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Socialdemokraterna ser ut att gå mot ett riktigt katastrofval; att falla från 26,8 till 14 procent måste vara en mardröm för ett stort parti att vakna upp ifrån.

Varje dag i valstugan kommer frågan om hur det kommer att gå i valet upp. Många spekulationer blir det och det är oerhört spännande. Otaliga invånare säger att de vill ha förändring. Vi hoppas!

torsdag 4 september 2014

Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson i Strängnäs

Dagen innan Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson kom till Strängnäs var partiets ungdomsförbund SDU i stan. Jag var en var dem som stod med ryggen vänd emot SDU:s talare i en blocköverskridande tyst protest. Tillsammans tog vi ställning mot främlingsfientligheten som åter växer fram i Europa. SDU:s ordförande den kontroversiella nationalisten Gustav Kasselstrand var en av talarna.

Alla som bagatelliserar Sverigedemokraternas politik och dess företrädare borde börja med att läsa på om den grabben. Alla som skäller på oss som markerar mot Sverigedemokraterna kanske inte tar partiets agenda på allvar? Samtidigt förstår jag att frågan hur man skall agera mot SD är komplicerad. Vid valstugorna diskuteras frågan flitigt. Sverigedemokraterna är snabba med att ta på sig offerkoftan. Detta anti-etablissemangsparti kan framstå som mobbningsoffer när alla andra partier kritiserar de stup i kvarten.

Vi lever i en demokrati är ett argument som används för att förklara varför vi skall lyssna på SD. Vi har yttrandefrihet är ett annat. De är de enda som tar problemen med invandringen på allvar är ett tredje. Ja vi lever i en demokrati och vi har lyssnat på SD, det är därför vi protesterar! Yttrandefriheten är viktig. Sen är det mycket olika hur vi ser på invandring. De allra flesta svenskar är positivt inställda till invandring och det är glädjande.

tisdag 26 augusti 2014

Hej, är du sugen på att rösta SD?

Under den här valrörelsen har jag mött många som säger att de skall rösta på Sverigedemokraterna den 14 september. Flera av dem har snabbt deklarerat att de inte är rasister, men att de är missnöjda med hur de andra partierna hanterar integrationsfrågan.

Det är deprimerande att höra alla dåliga och usla argument för att dela upp människor efter ursprung, etnicitet och religiös tillhörighet med mera. Det finns inga vi och de, det finns bara vi!

Christian Thorén fick mig glad igen. När jag läste hans debattartikel "Hej, är du sugen på att rösta SD?" kom hoppet tillbaka. Till alla er som tänker rösta på det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna i höstens val läs vad Christian Thorén skriver. Han är klockren.

Vi som kämpar hårt för att humanistiska partier skall styra vårt fantastiska land kan läsa artikeln varje gång vi behöver tröst och uppmuntran.

måndag 25 augusti 2014

Demokratins starkaste vapen är ordet!

Läser en intressant tidningsartikel från mitt hemland Norge. I Norge har norske muslimer tagit initiativet till en demonstration mot terrororganisationen IS (tidigare ISIS).

Norske VG skriver: "Det er særlig gledelig at dette initiativet kommer fra norske muslimer selv. For det er ikke storsamfunnet som har bedt dem om å ta avstand, men unge troende selv som bruker demokratiets sterkeste våpen, ordet, fordi de vil stoppe ekstremistene som prøver å kuppe troen deres. Og arrangørene har fått med seg mange. Etter noe nølende dager fra paraplyorganisasjonen for 70 000 norske muslimer, har Islamsk råd også gitt sin støtte til demonstrasjonen og gått inn som medarrangør. Under fredagsbønnen denne uken oppfordret dermed ledende imamer sine medlemmer til å mobilisere. Flere av de store moskeene i Oslo sier nå de vil delta."

Skulle något liknande kunna hända i Sverige? Kommer svenske muslimer att ta ett sådant initiativ? Spelar det någon roll? Ja det gör det för att det skulle absolut göra skillnad därför att många skulle lyssna. Det hjälper föga om någon vit kristen skulle säga något. Men om högt uppsatta svenske muslimer skulle ta avstånd från våldet och terrorn skulle folk lyssna. Det är jag övertygad om.

fredag 22 augusti 2014

Olof Palme hade känt igen sig i Fredrik Reinfeldt

Maciej Zaremba skriver i DN: "Just detta sista om SD sade inte Reinfeldt, men det var själva kärnan i budskapet. Och plötsligt handlar inte längre detta val om bara skatter och avdrag utan om en djupare mening med den gemenskap som är Sverige. Och jag tänker att det är fantastiskt, det tog visserligen 70 år, det tog Srebrenica och Rwanda, att lära läxan av Förintelsen, men nu finns det politiker som törs sätta sin framtid på spel med dessa kärva budskap, nu sätts vår humanitet på prov; det kostar på att försvara friheten mot diktaturens kreatur, må de heta Islamiska staten, Putin, eller aspiranten Åkesson. Jag tror att Olof Palme hade känt igen sig i det Reinfeldtska budskapet. Han kunde ha fel i många frågor, men han visste att Sverige inte är en ö och att solidaritet inte är gratis. Däremot tror jag inte att han skulle känna igen sitt eget parti."

Jag är så stolt över min partiledare Fredrik Reinfeldt. Det är så underbart fint och fantastiskt att vi i Sverige har en statsminister som så klart och tydligt tar avstånd ifrån rasism och Sverigedemokraterna. Vi har världens bästa statsminister helt enkelt.

fredag 15 augusti 2014

Jonas Sjöstedt (V) borde läsa om klassresor

Qaisar Mahmood ger i SvD ett utmärkt lästips till vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt, jag har precis läst ut boken. Var tvungen att göra det efter att jag hade tagit del av Qaisar Mahmood text "Lästips till politiker del 5: ideologisk kompass till Jonas Sjöstedt" i SvD.

Det här stycket borde alla skolpolitiker läsa: "Tillgång till kulturellt kapital var lösningen för arbetsklassens under det tidiga 1900-talet, och jag tror att samma sak gäller i dag. Kanske är det därför den senaste Pisa-rapporten är en alarmerande läsning. När läsandet och studiemotivationen minskar slår den hårdast mot dem som inte får de kulturella koderna genom bröstmjölken. När det sociala och kulturella kapitalet inte går att erövra, skapas ett klassamhälle som omöjliggör individens möjligheter att nå sin potential. Statistiken från Skolverket och den omtalade Pisa-rapporten bekräftar min tes. Elever som växer upp i studievana miljöer, eller med föräldrar som har akademiska studier, klarar sig bättre oberoende av kön, hudfärg eller plånbokens tjocklek."

Jonas Sjöstedt skriver att han skall läsa boken efter valet när han får mer tid.

lördag 9 augusti 2014

"Feminism utan socialism"

Folkpartiet lanserade för ett tag sedan sina nya affischer "Feminism utan socialism". Tänk om mitt parti Nya Moderaterna hade med Sveriges fantastiska finansminister Anders Borg i spetsen formulerat detta självklara budskap först. En Moderataffisch med "Feminism utan socialism" ser ni inte det framför er? Anders Borg tycker att det är naturligt att kalla sig feminist. Någon ledarskribent påstår att de borgerliga partiernas feminism är feminism utan feminism och någon professor vid Uppsala universitet hävdar att feminism inte är detsamma som jämställdhet. Båda skribenterna har fel.

Feminism handlar om att skapa ett jämställt samhälle. Anders Borg är en jämställdhetsivrare. Det borde alla borgerliga politiker vara. Han betraktar jämställdhet som en viktig frihetsfråga och han kallar sig feminist. Tack vare feminismen så har vi kvinnor rösträtt i de allra flesta länder i världen.

Ingrid Runsten skriver: "Begreppet feminism bör vara inkluderande. Alla som inser och agerar utifrån att med jämställdhet finns bara vinnare, är med och förändrar. Maria Arnholm kallar sig feminist, Stefan Löfven kallar sig feminist. Rossana Dinamarca kallar sig feminist. Det gör Anders Borg också. Det finns ingen anledning att misstro ambitionen, men det är genom att lyfta jämställdhetsfrågorna som det bevisas i praktiken. Varför inte lägga mindre energi på att diskutera vilken feminism som är den rätta och mer energi på att få till verkliga förändringar."

Det kommer alltid att finnas socialister som vill ha monopol på jämställdhetsfrågorna. Det kommer alltid att finnas borgerliga politiker som ryser bara de hör begreppet feminism. Det får vi nog leva med.

Sakine Madon skriver att det är löjligt när folk applåderar kända män som säger sig plötsligt sett könsroller och orättvisor när de fått en dotter. Hon undrar om David Modiri och Gustav Fridolin har sovit under en sten i flera år? Ann Heberlein berättar att hennes söner har lärt henne att det inte är så lätt att vara pojke. Det är inte lätt att vara människa helt enkelt. Men en jämställd värld gynnar alla. Det är vad jag tror.

fredag 1 augusti 2014

"Det går vitingar på månen"

I sommar har jag bland annat roat mig med att lyssna på ett flertal av sommarpratarna på Sveriges radio P1. Några av dem har jag faktiskt lyssnat på flera gånger; poeten Athena Farrokhzad och prinsessan Anna von Bayern. Dessa två meget priviligerade damer har verkligen rört om i den svenska grytan i sommar. Måste säga att det har varit mycket underhållande.

Farrokhzad höll ett gripande och starkt politiskt brandtal. Den nyliberala debattören Mattias Svensson vill att vi skall lyssna på hennes vrede. Han skriver: "Jag älskade första halvan av Athena Farrokhzads sommarprat. Lyssna igen ni som rasat och skrikit. Lyssna på någon som förbannar rasismen, gränskontrollerna, ojämlikheten. Som mött allt från vardagsfördomar till hot om våld och som hatar det. Sätter ord på en högst rättfärdig vrede. Nej, Sverige är varken genomrasistiskt, utan välfärd eller odemokratiskt. Men heller inte bra nog. Och vem ska påpeka det om inte en poet?"

Mattias Svensson vill att vi skall fundera över hur en person som Athena Farrokhzad, som har ett sådant enormt frihetspatos, kunde hamna hos kommunisterna?  En bra fråga! Hur kommer det sig att så många intellektuella hamnar just hos kommunisterna?

Det är absolut mycket tragik-komiskt att Farrokhzad med flera nu anmäler journalisten Anna von Bayerns sommarprat. De skriver i sin anmälan: "Hon hetsade mot skatt, förordade ett samhälle med ojämlik inkomstfördelning, ifrågasatte aborträtten och pratade om invandring som ett problem. Vi har nu gjort en anmälan till Granskningsnämnden för att få det prövat huruvida denna retorik, som förordar strukturellt våld, strider mot sändningstillståndet." Själv förordar Farrokhzad våld och revolution i sitt sommarprat. Vi skall nog vara glada för att hon är poet och inte politiker.

Det Farrokhzad glömmer eller inte vill ta notis av är att en persons klasstillhörighet är mycket viktigare och mer avgörande än vad personens hudfärg är. Hon kanske borde använda sig av begreppet "klassifiering" framför rasifiering? Vi kanske alla borde göra det? Inom sociologin hanterar vi begrepp som kulturellt kapital; habitus. Farrokhzad har enligt denna teori ett högt kulturellt kapital genom sin utbildning, sin bildning och att hon måste anses mer eller mindre tillhöra kultureliten i Sverige. Hon har dessutom sitt ursprung i Iran, ett land som töms på sina intellektuella som flyr från förtryck och elände. Högutbildade iranier är inte precis kända för att vara svårintegrerade på något sätt. Vem är Farrokhzad talesman för? Vem kan identifiera sig med henne?

tisdag 8 juli 2014

Är du man eller människa?

Jag gillar läsa Tove Lifvendahls artiklar i SvD. Inte för att hon en gång i tiden var ordförande för mitt partis ungdomsförbund MUF. Inte heller för att hon är kvinna precis som jag är. Jag tycker om hennes texter för hon skriver om angelägna saker på ett klokt och genomtänkt sätt. Hennes ord berör helt enkelt.

När jag läser hennes ledare "Är du man eller människa?" tänker jag att den frågan kunde varit ställt på många olika sätt. Är du kvinna eller människa? Är du kristen eller människa? Är du överklass eller människa? Att personer pådyvlar varandra epitet, åsikter och annat utifrån klasstillhörighet, hudfärg, etnicitet och annat händer hela tiden. Särskilt här i Sverige är det beteendet vanligt, törs jag påstå. Jag törs även hävda att vänstermänniskor ofta är experter på detta; de kan dela ut raskort och klasskort ganska frikostigt i debatterna.

Det gjorde Ida Ali-Lindqvist i Almedalen. Hon diskvalificerar Markus Uvell för att han är man och vit. Hon glömde att nämna att han är medelålders och kanske även heterosexuell. Det är ju populärt nu för tiden att ifrågasätta vita, heterosexuella, medelålders män. Ni vet de där som är roten till allt ont här i världen, om man lyssnar på talet till Åsa Romson (MP) i Almedalen så är ju det ett klart och tydligt budskap. Miljöpartiet är uppenbarligen inte ett mittenparti längre, de har blivit extrema; extremt extrema till och med. De har ju Kurdo Baksi, som skrev på twitter att Hanif Bali är Moderaternas Jackie Arklöv, på sin riksdagslista till valet.

Om Kurdo Baksis uttalande skriver Tove Lifvendahl: "Hans oerhörda tillmäle där han jämför Hanif Bali med en krigsförbrytare och polismördare framstår som ett föga hedersamt sätt att leva upp till så stolta utmärkelser, men vad vet väl jag? Jag är förmodligen helt diskvalificerad att uttala mig, för ljushyad för att veta bättre, eller för blind för att förstå att jag nog också trots mitt utrikes ursprung är en högerns Arklöv. Hanif Bali ger ytterligare exempel; av Mikael Trolin, som har ett förflutet i Socialdemokraterna och LO, sedermera Folkpartiet och numera är engagerad i Miljöpartiet, blev han kallad 'husneger'. Somar Al Naher, ledarskribent på Aftonbladet, kallade honom 'husinvandrare'."

Ida Ali-Lindqvist tittade på Hanif Bali från topp till tå under debatten på SVT. Kanske för att konstatera att han är lika färgad som henne? Hon kallar honom i alla fall för rasifierad i sin debattartikel. Vad är det egentligen för märkligt begrepp? Hon skriver: "Han som rasifierad verkar inte vilja, eller så inser han inte, att han faktiskt är ett offer för vitheten. Offer i den bemärkelsen att han hjälper moderaterna med att bedriva en politik som slår mot sådana som han själv." På vilket sätt slår frihetspartiet Moderaterna mot sådana som Hanif Bali? Sådana?

Riksdagsledamoten Hanif Bali (M) skriver: "Jag deltog i SVT Debatts program där diskussionen handlade om rasismen minskar eller ökar i samhället. Min motdebattör Ida Ali Lindqvist hoppade direkt på min meddebattör Markus Uvell och tillskrev hans åsikter till hans hudfärg. Hon hade svårare att få sin poäng fram med mig, uppenbart blir det kortslutning i den hudfärgscentrerade vänstern att inte kunna argumentera sakligt för sin sak och inte ha möjlighet att avfärda sina motdebattörer på grund av sin hudfärg."

"Rasifierad – Att vara rasifierad innebär att man fysiskt uppfattas som utlandsfödd och annat än svensk. Det är en person som blir utsatt för rasism på grund av namn eller etnicitet. Även religion bidrar, som till exempel för judar och muslimer. Det är ett bättre ord än icke-vit (som förhåller sig till vit som standard) och bättre än invandrare/utlandsfödd då många som är födda i Sverige också utsätts för samma rasism som de som migrerat hit."

Tänk om vi bara kunde börja se varandra som människor!

måndag 7 juli 2014

Debatt om kungahuset i Norge

För några dagar sedan hamnade jag i en debatt om det norska kungahuset på facebook. Det var rätt roligt och annorlunda. Det var först och främst en debatt-ton som var mycket trevligare än vad jag är van vid här i Sverige. De två tjejer jag debatterade med kände jag som barn. Fram tills jag fyllde 12 år bodde vi i samma bondebygd. En liten kommun på 2000 invånare som heter Siljan i Norge. Båda två försvarade med hull och hår kronprinsparets val att placera deras dotter i privat skola. Jag höll inte med.

I Norge förhåller det norska folket sig inte till monarkin. De förhåller sig till den populära kungafamiljen och kungahuset. Man kallar sig inte monarkist eller republikan, man kallar sig norsk helt enkelt. Människor från alla politiska partier och människor från alla samhällsklasser fyller gatorna med fest och sång på vår nationaldag den sjuttonde maj; ja vi elsker dette landet!

Jag var så stolt när tronarvingen i Norge valde att gifta sig med en ensamstående mamma som även hade befunnit sig i tveksamma miljöer med mycket fest, sprit och droger som det sades. Folkligare än det kunde det ju knappast bli! En tjej som många kunde identifiera sig med fick prinsen och halva kungariket! Det är folket som bestämmer och folket det är vi, berättade min pappa för mig när jag var liten. Kronprinsen bevisade genom sitt val av fru att detta vara sant. Om vem som helst kan bli prinsessa då kan vem som helst bli vad som helst i mitt fosterland Norge.

Nu har kronprinsparets val att placera sina barn i privata skolor skapat debatt. Om det mest folkkära kungahuset i Europa faller vad händer då? Det kommer självklart inte att ske i när framtid, men när det mest folkliga kungahuset i världen ifrågasätts kommer antagligen de andra också att bli det.

tisdag 1 juli 2014

Järnrörspartiet söker socialdemokraternas väljare

När man läser Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons debattartikel i SvD i dag är det ganska tydligt var han letar sina väljare. Han vill locka socialdemokraternas väljare till sig. Han angriper S samtidigt som han kör deras retorik och vallöften. Han höjer Socialdemokraternas bud till landets pensionärer med många miljarder. Frågan är om våra pensionärer låter sig köpas? Jag hoppas att våra gamla fortfarande tänker på vilket land de vill lämna över till sina barn och barnbarn.

Sverigedemokraterna, numera känd som järnrörspartiet, har på många sätt redan kommit in i de politiska finrummen; de har normaliserats. Finkostymen har tagits fram och järnrören har gömts i skåpet tillsammans med kängorna. Stefan Löfven (S) påminde oss häromdagen att SD är ett rasistiskt parti med nazistiska rötter. Men vi får inte glömma att Tysklands Hitler fick makten genom demokratiska val. Vi får inte glömma att Sverigedemokraterna är ett parti som växer.

En person inom Kommunal i Strängnäs blev jätteförbannad på mig när jag sade att det är rätt korkat att rösta på Sverigedemokraterna. Jag har funderat mycket över varför det var så provocerande för vederbörande? Är det för att S och SD i stor utsträckning har samma väljarbas? Att använda ord som korkad beskriver självklart inte fullt ut vad jag menade så det var inget bra val av begrepp. Jag erkänner det. Val vinns ju inte genom att idiot-förklara motståndarna. Att peka på en Sverigedemokrat och ropa rasist gör inte att folk slutar rösta på dem. Jag tror dock inte att någon på allvar vill bo i ett sådant samhälle som SD vill ha. De som tror de vill det har nog inte tänkt färdigt.

Socialdemokraten Johan Westerholm skriver: "Invandringsfrågan växer i folkmedvetandet. Och den gör det utan rasistiska förtecken, oavsett vad Lindberg påstår och det finns en rad med fakta som vi faktiskt inte kommer undan. För samtidigt som beredvilligheten att ta emot nya grupper och kulturer är stor så finns det en oro för att de trygghetssystem vi har idag inte räcker till." Vi kan inte längre ducka för dessa frågor oavsett hur rädda vi är för att någon meddetsamma skall ta fram rasiststämpeln. Som redan sagt de allra flesta som röstar på SD är inte rasister. Men de har en verklighetsbild politiker måste ta på allvar.

Jag läser artikeln "Fi skrämmer väljare i alla läger" i SvD och förstår åter en gång hur missvisande en rubrik kan vara! Läser man noggrant så kan man se att 73 procent av väljarkåren tycker illa om SD medan 46 procent ogillar Fi. Så många som 45 procent tar avstånd från KD. Man kan ju fråga sig vad SvD ville med den här rubriken? Ärligt talat så borde SvD och deras läsare vara mer oroliga över att SD växer än att Fi kanske kommer in i riksdagen. Kontroversiella feminister kan ju omöjligt vara lika farliga för samhället som förklädda rasister?

Min partiledare och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) var mycket tydlig i sitt tal i Almedalen förra året rörande Sverigedemokraterna: "De för in hatet i svensk politik".

söndag 29 juni 2014

Brev till sju partier

Jag läser Tove Lifvendahls krönika "Brev till sju partier" flera gånger om. Hon vill att de sju partier, som inte har intolerans som livsluft, skall svara på de frågor som tillströmmande SD-väljare har. Risken är annars stor för att Sverigedemokraterna fortsätter växa som parti. Hon påpekar att det är viktigt att signalera motstånd mot rasismen och främlingsfientligheten. Men det är inte samma sak som att ducka för de problem och baksidor som rörligheten över gränserna också för med sig.

Tove Lifvendahl skriver: "Men det finns frågor, som på olika sätt kan kopplas till rörligheten, som behöver diskuteras och hittas lösningar på. Om detta borde talen i Almedalen handla om. Ni har redan ganska färdigtänkta uppfattningar om vad ni vill med skolan, sjukvården, försvaret, miljön. Men vi vet inte vad ni tänker om det här. Vi förväntar oss därför att ni börjar prata om de här sakerna, ända fram till valet. Annars är risken att ett parti som har en bedövande enögd syn på migration får ytterligare framgång bara för att ni inte orkade eller vågade."

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven var tydlig under sitt tal i Almedalen i kväll om hur han ser på Sverigedemokraterna. Han sade att SD är ett rasistiskt parti med nazistiska rötter. Men alla som röstar på Sverigedemokraterna är inte rasister och det är där vi måste börja någonstans. Vad är det som gör att en hel del människor röstar på SD fast de inte är rädda för främlingar? Om vi skall förhindra att flera röstar på SD måste vi börja lyssna mer noggrant på de frågor som ställs kring invandring med mera. Vi kan inte bara avfärda den problembild Sverigedemokraternas väljare har. Vi måste helt enkelt börja lyssna. Vi måste våga svara.

måndag 23 juni 2014

Vem är ond, vem är god?

Den kände liberala bloggaren Torbjörn Jerlerup har skrivit artikeln "Några ord om Per Gudmundson" som jag reagerade över/på. För det första ber han nästintill om ursäkt för att han länkar till journalisten Per Gudmundson. Varför skall han behöva göra det? För det andra så kan det utifrån texten uppfattas som om att det bara är vänsterfolk som är antirasister. Även Socialdemokratin är en homogen rörelse där maktpositioner och de främsta företrädarna i stor utsträckning inte representerar befolkningen.

Jag kommenterar så här på Torbjörn Jerlerups facebook-sida: "Antirasister? Är det bara vänsterfolk som är antirasister? Skall de ha monopol på det också? Märkligt tycker jag. Jag är antirasist, det är säkert Per Gudmundson också plus merparten av resten av Sveriges befolkning. Jag läser också mycket vad Per skriver och jag tycker att han skriver bra. Han tar upp frågor som andra inte törs beröra."

Det finns ingenting som förvånar mig mer än den "uppdelning" av goda och dåliga människor, utifrån personernas partitillhörighet, som man har här i Sverige. Det hände någon gång i Norge också att människor kunde ha frågetecken kring att jag som föräldralös och ensamstående mamma var ordförande i en stads Unge-Høyre-förening (Muf-förening). Som föräldralös och ensamstående förälder blev jag placerad i ett offerfack och offer skall vara vänster. Men det var aldrig någon som slutade att hälsa på mig efter att min de fick veta min partitillhörighet.

Det var först när jag kom till Sverige som jag blev klar över att samhällsklass är viktigt. Jag upptäckte även att Sverige var ett u-land i förhållande till Norge när det gäller jämställdhet, men den frågan behandlar jag inte nu. När människor lärde känna mig och förstod att jag inte direkt hade fötts med en guldsked i munnen ifrågasattes mitt val av parti; Moderaterna. Det var här i Sverige jag fick uppleva att folk slutade hälsa på mig på grund av min partitillhörighet. I det "toleranta" Sverige upplever jag detta.

I det här landet verkar det som om vänstersidan inom politiken har monopol på solidaritet, humanitet och vanlig mänsklighet. Det är ju så dumt att det är svårt att beskriva. En sak är att Socialdemokrater och andra vänsterpolitiker tror att de har ensamrätt på godhet. Värre är det att de tycks ha lyckats indoktrinera andra att tro på dumheterna. Det är ju något Jason Diakité kanske kan rappa om i riksdagen någon gång i framtiden? När han väl har bestämt vilket vänsterparti han vill företräda. Värva Timbuktu eller dö sotdöden, hälsar Karin Pettersson på Aftonbladet till partierna.

Måste även nämna den uppenbara och något cementerade rädslan i Sverige för allt som har med kristendom att göra. Det är ju rätt konstigt att man i ett land som i grund och botten har en lång kristen historia bakom sig har politiska reportrar som agerar som Margit Silberstein gör. Hennes uttalande är rätt anmärkningsvärda.

Socialdemokraten Ulf Bjereld skriver klokt om detta: "Pressa gärna Lars Adaktusson och arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson och andra politiker - kristna eller icke-kristna - på deras uppfattningar i politiska sakfrågor som till exempel rätten till fri abort eller rätten att ingå samkönade äktenskap. Men det är deras ståndpunkter och deras ställningstaganden som är politiskt relevanta - inte huruvida de intar dessa ståndpunkter utifrån religiösa eller på sekulära överväganden." När jag ser hur styvmoderligt Kristdemokraterna ofta blir behandlade av media så är det kanske inte så konstigt after all att Silberstein gick för långt?!

Vi väljer parti oftast utifrån födsel och ohejdad vana. Fast många av oss numera reser runt i hela världen så gör vi inte så långa ideologiska resor genom livet; om vi överhuvudtaget gör en ideologisk resa alls så är den oftast kort. Vi är ofta det som Eberhard kallar för trygghetsnarkomaner.


torsdag 19 juni 2014

"Alla har en plan tills man slår dem på käften"

Det går inte så bra för mitt parti Moderaterna i opinionsmätningarna nu för tiden. Det är bara ett par månader kvar till valet i höst. Vad kan statsministern Fredrik Reinfeldt och resten av vårt parti göra för att vända opinionssiffrorna? Kommer vi att lyckas med det?

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö skriver i artikeln "Alla har en plan tills man slår dem på käften": "Borgerlighetens dåliga självförtroende i vår tids stora samhällsfrågor är obefogat. Såväl segregation som klimat och jämställdhet handlar ytterst om individuell frigörelse. Det som förenar samtliga fem utom- och inomparlamentariska oppositionspartier är strävan efter ett mindre frihetligt Sverige. Kollektivistiska abstraktioner – Nationen, Klimatet, Jämställdheten – anförs som motiv för högre skatter, fler statliga regleringar och mer politisk styrning över människors liv. Detta är klassiskt anti-liberal politik."

Miljöpartiet växer trots att de nu har blivit ett parti som står mer till vänster än i mitten i svensk politik. Hade de hållit sig i mitten hade de snart kunnat bli Sveriges största parti, är min gissning. Enligt en artikel i SvD dansar de två elefanterna i svensk politik, Socialdemokraterna och Moderaterna, en tryckare för förlorare. Göran Eriksson skriver att trenden är att väljarna överger maktpartierna.

Jag kommer ihåg valet 2002. Moderaterna i Strängnäs tappade tre mandat i kommunfullmäktige och gick från 13 till 10 mandat. Nu är vi tillbaka på Bo Lundgren-nivå i riket och måste börja arbeta för att få tillbaka väljarnas förtroende. Helst innan valet.

måndag 16 juni 2014

SD talar till bönder på bönders vis...

Under kommunfullmäktigesammanträdet i kväll kommer Sverigedemokraternas motion om att säga upp avtal om flyktingmottagande upp. Motionen kommer självklart att avslås precis så som socialnämnden föreslår kommunfullmäktige att göra. Innan klubban slås i bordet kommer många av fullmäktigeledamöterna gå upp i talarstolen.

SD skriver i sin motion: "Strängnäs har under en längre tid tagit emot flyktingar, vilket övriga partier var överens om skulle vara gynnsamt för kommunen." Jag har läst den meningen flera gånger. Vi tar emot flyktingar för att de behöver skydd oavsett om det är gynnsamt för kommunen eller ej.

Sverigedemokraternas åsikter är inga smörblommor läser jag i Elisabeth Hjorts krönika "Låt oss först säkra demokratins grund" i SvD. En mycket läsvärd och tänkvärd artikel. Demokratin måste försvara sig.

Tidigare i sommar skrev Marcus Birro artikeln "SD talar på ett språk som väljarna förstår" i Expressen. Birro skriver: "Medan den övre medelklassen håller valvakor på Söder Mälarstrand och applåderar sig själva som den nya goda kraften i svensk politik, röstar underklassen på Sverigedemokraterna, om de röstar överhuvudtaget." Sverigedemokraterna har på många sätt blivit de unga arga männens röst.

Hur skall vi möta SD i debatten? I Strängnäs har vi partier som på allvar har diskuterat att använda härskartekniken osynliggörande; att låtsas som SD inte finns på riktigt genom att låta bli att bemöta dem i debatten. Det är ett dumt förslag. Om vi låter SD klä sig i offerkoftan får de bara flera röster till valet i höst.


måndag 26 maj 2014

Moderaterna fick en käftsmäll

Både Moderaterna och Socialdemokraterna fick historiskt låga valresultat i går. Jag är självklart ledsen över att mitt parti Moderaterna gjorde sitt sämsta val till Europaparlamentet någonsin. Jag återkommer till detta i en annan bloggartikel när jag har kommit över den värsta chocken.

Jag var en av dem som inte trodde att Feministiskt Initiativ skulle komma in i Europaparlamentet. Jag hoppades från botten av min själ att Sverigedemokraterna inte heller skulle komma in. Nu lyckades båda dessa partier komma in i parlamentet.

Per Gudmundson skriver i SvD: "Socialdemokraterna och Moderaterna, lyckas aldrig få bra resultat i EU-parlamentsvalen. I stället ger väljarna utrymme åt uppstickare. Men där vi tidigare har sett mittpartier – som Junilistan och Piratpartiet – skörda framgångar av väljarnas otrogna beteende, ser vi i år mer extrema yttringar kliva fram. Till valets vinnare hör radikalt nationalistiska Sverigedemokraterna och även det djupröda Feministiskt initiativ."

En man skriver på sin facebook-sida: "Skrämmande att 5,3% av Sveriges befolkning måste vara totalt efterblivna, man får helt klart skämmas (och skrämmas) att någon röstar på ett parti vars partiprogram inte kan finansieras utan massiva skattehöjningar samt vill diskriminera hälften av landets befolkning." Han syftade på Feministiskt Initiativ (Fi).

Statsvetaren Henric Oscarsson berättar i Aftonbladet att hans analys är att kvinnor är rödare, grönare och mer toleranta än män och det har gynnat Fi och Mp i årets EU-val. Professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet, Lena Wägnerud, är inte förvånad över Fi:s framgångar i tex södra Stockholm.

Lena Wägnerud säger: "Det är inte oväntat. De uppdelningar som har gjorts före valet visar att partiet har störst stöd bland kvinnor i storstäderna. Att Schyman drar på Södermalm är inte förvånande. Under hela våren har det skett en mobilisering kring jämställdhetsfrågor och mycket har skett i Stockholm. Det handlar om unga och högutbildade väljare som ofta jobbar inom kultursektorn och inte tillhör den ekonomiska eliten."

Expressens ledare berättar att vänsterherrar nu larmar om att Fi kan komma att stjäla röster från röda partier i riksdagsvalet till hösten och om Fi inte kommer in i riksdagen skulle det vara en "bortkastad" vänsterröst och det skulle slutligen gynna alliansen, enligt vänsterherrarna. Samma ledare beskriver Fi som ett flummigt initiativ och det håller jag med om.

Expressens ledare skriver: "FI är ett parti i tiden, fyllt med identitetspolitik och den typ av idealistiska ställningstaganden som människor gärna retweetar och lajkar. Och levde vi i ett grovt patriarkat där kvinnor knappt hade rösträtt, vore en röst på FI en god idé. Men det gör vi ju inte."

Författaren och kulturskribenten Ann Heberlein har en helt annan uppfattning. Hon skriver i DN: "Starka högervindar blåser över Europa. I land efter land vinner islamofoba, invandringskritiska och EU-skeptiska partier mark. Och samtidigt: Ett parti som gått till val på feminism och antirasism, med en romsk kvinna på 56 år som toppnamn, tar sig in i europaparlamentet. Fis Soraya Post är de högerextremas mardröm. Hur ska vi förstå denna paradox? Fis framgång skulle inte vara möjlig utan de högerextremas framfart. Jag tänker att varje pol har sin motpol, varje rörelse en motrörelse – och Fi, menar jag, är de högerextremas absoluta motsats."

Jag delar Heberleins oro för de främlingsfientliga vindarna som blåser i Europa. Jag är ledsen över att de radikalt nationalistiska Sverigedemokraterna kom in i EU-parlamentet. Det är ingen positiv utveckling att SD växer. Jag är däremot inte lika orolig över att Fi kom in och jag tror inte att de kommer att lyckas komma in i riksdagen till hösten. Men de har satt jämställdhet och jämlikhet på politikernas dagordning och det behövs nog.