söndag 30 december 2012

Hon vågar utmana Saudiarabiens könsapartheid

Det är oftast ganska tyst i svensk media om hur kvinnor har det i länderna med könsapartheid. I bland dyker det dock upp någon informativ och viktig artikel. Aftonbladets "Kvinnornas hopp" skriven av Nedjma Boucheloukh är en av dessa angelägna artiklar. Den handlar om den saudiska författaren Badriya al-Bishr. Hon har skrivit romanen "Hind och soldaterna" och den är en nagel i ögat på regimen i Saudiarabien. Badriya al-Bishr slåss nämligen emot det fruktansvärda könsapartheid som råder i landet. I Saudiarabien blir en kvinna aldrig myndig, hon måste leva under en manlig förmyndare hela livet. En kvinna erkänns inte som medborgare av staten.

Den verklighet som Saudiarabiska kvinnor lever i är så hemsk att vi har inte rätt att blunda. Men, vad gör vi? Vad gör våra politiker? Är det någon politiker i den svenska regeringen som har frågan utrota könsapartheid på sin dagordning? Knappast!

tisdag 18 december 2012

Rätt till heltid

Norske Alf Prøysen skrev sången "I bakvendtland" och jag tänkte på den när jag under kommunfullmäktigesammanträdet i går kväll fick höra på debatten om Kristdemokraternas viktiga motion "Rätt till heltid". Det vi fick bevittna där var otroligt bakvänt om man får säga så. Kristdemokrater är inte kände för att vara jämställdhetsivrare. I går kväll var de just det. Och Socialdemokraterna, hör och häpna, röstade tillsammans med sina majoritetsbröder FP, C och MP ner motionen. Makan! 

Ja i landet där allt är bakvänt där är öst inte alls öst men väst och fem är två och Socialdemokrater är allt annat än Socialdemokrater! En Socialdemokrat berättade för mig efter debatten att facket Kommunal inte heller kämpar för att kommunanställda inom vården skall få rätt till heltid därför att deras medlemmar inte alls vill arbeta heltid. Ja, det är en underlig värld vi lever i. Jag undrar vad facket Kommunal säger om detta? Är det så att de inte unnar sina medlemmar inom offentliga omsorgsyrken, som till största del är kvinnor, rätt till heltid? 


KD skriver i sin motion: "Det finns inget annat land i världen som har en så könssegregerad arbetsmarknad som Sverige. Kvinnor arbetar övervägande i offentlig sektor och många har deltidsanställningar, män väljer i högre grad att arbeta i privata sektorn och arbetar heltid. Som arbetsgivare inom offentlig sektor har vi ett stort ansvar för att se problemet och åstadkomma en förändring. Hur många arbetar ofrivilligt deltid? Att vara ensamstående förälder och arbeta deltid innebär att vara utsatt. Att få ekonomin att gå ihop är jobbigt varje månad." 


Det var tyvärr inte många i vårt kommunfullmäktige i går kväll som begrep detta. Kanske för att de är för långt ifrån verkligheten. Det som åstadkoms i går kväll var alltså en utredning. Ynkligt och fegt! I snart 20 år har vi pratat om att våra anställda skal ha rätt till heltid. KD har vaknat, de andra har somnat. Sorgligt!  


I Bakvendtland der øst er vest og fem og to er ni

Er alle barna sjelegla' når feri'n er forbi
De tropper opp på skolen for å ta et skippertak
Med skolesekk på magen sin og lueskugga bak

Ja i Bakvendtland der kan alt gå an
Der er de like tøysete og rare alle mann

Den første timen pleier de å synge lite grann
Da tar de siste verset av en sang de ikke kan
Og er det no'n som kan den skjenner lærer'n frykteli'
Og de må stå i skammekrok til timen er forbi

Ja i Bakvendtland der kan alt gå an
Der er de like tøysete og rare alle mann

Og sliter de med brøkregning og ikke får det til
Så kan de ta opp maten sin og spise hvis de vil
Og har de loff med sirup på blir lærer'n veldi gla'
Og skriver i anmerkningsboka pluss og meget bra

Ja i Bakvendtland der kan alt gå an
Der er de like tøysete og rare alle mann

Når tannlegen skal komme synes barna det er gøy
For han plomberer tenne med knekk og sukkertøy
I hjemmelekse skal de bare synge trallalla
Og varebind på bøkene har ingen lov å ha

Ja i Bakvendtland der kan alt gå an
Der er de like tøysete og rare alle mann

Når barna første dagen går til skolehusets grind
Så starter de i sju'nde klasse når de skrives inn
Så blir de flyttet nedover i klasser pø om pø
Og går ut ifra første klasse dumme som et brød

Ja i Bakvendtland der kan alt gå an
Der er de like tøysete og rare alle mann

Ja slik er det i Bakvendtland slik er det ikke her
Her starter vi i første klasse alle og enhver
Med skolesekk og varebind og sanger som vi kan
Blant annet denne nye vi har lært om Bakvendtland

Ja i Bakvendtland der kan alt gå an
Der er de like tøysete og rare alle mann 

onsdag 12 december 2012

Snusministern Ewa Björling (M)

Jag har funderat en del över det faktum att en svensk minister, vår handelsminister Ewa Björling (M), använder mycket av sin tid för att kämpa för att tobaksbolagen skall få exportera snus till resten av EU. Björling deklarerade: "Vi har ägnat oss ett lågskaligt krig några år, men om det inte kommer något förslag om öppning av snusförbudet blir det fullskaligt krig. Det sa jag till Tonio Borg!"

Innan Björling tog fighten var det en annan minister, barn- och äldreminister Maria Larsson (KD), som tog tonen i frågan. Varför? Varför tar eller tog regeringen strid för att snusföretagen skall ha rätt till att exportera det beroendeframkallande snuset? I tidningarna får man läsa rubriker som "Svenskt snus hotas av nya tuffare regler" och "Sverige förlorar striden om snuset".

Enligt Ewa Björling så är snuset mobbat på EU:s inre marknad. Man tar sin för pannan! Eskilstuna-Kurirens kloka ledarskribent Åke Wredén har också reagerat över denna snushysteri och totala felprioriteringen. Han skriver: "Snusfrågor är struntfrågor och bör förbli det. Handelsminister Ewa Björling (M) borde tänka på att Sverige har viktigare intressen. Statsråden bör välja sina strider och sina ord. Ewa Björling tycks ha svårt där. Hon är annars regeringens mest anonyma statsråd. Men nu har hon verkligen lyckats dra uppmärksamhet till sig." Björlings snussak har blivit huvudsak; en huvudlös prioritering.

Miljöpartiets Carl Schlyter säger till Aftonbladet: "De enda som tjänar på att snuset släpps fritt är tobaksindustrin, det skall inte politiker kämpa för." Han påminner oss om: "I Sveriges anslutningsavtal med EU så lovades att vi skulle få ett permanent undantag för snuset så länge vi inte marknadsförde det som livsmedel. Men i avtalet fanns också ett löfte om att vi inte skulle exportera, vilket regeringen helt tycks ha glömt bort."

måndag 10 december 2012

"Politikerna visar förakt"

Clas Lennartsson har skrivit insändaren "Politikerna visar förakt" därför att han uppenbarligen är, som så många andra är, upprörd över trafiksituationen i Strängnäs. Ett trafikkaos som den sittande majoriteten ledd av kommunalrådet Jens Persson (C) har förorsakat. Jens Perssons eftergift till Miljöpartiet kommer mest sannolikt att ge oönskade effekter på centrumhandeln.

Jag sitter och läser en handelspolicy som jag har fått av Jan Nilsson. Han har arbetat många år som tjänsteman på Strängnäs kommun och är numera en frispråkig och orädd pensionär. Han berättar för mig att den handelspolicy som han med flera tog fram omarbetades först av Tf  Näringslivschefen Gunilla Malm och sen av kommunjuristen Oscar Arnell. Då hade handelspolicyn antagligen blivit så urvattnad att den kunde användas hur som helst.

Då blev det ju fritt fram för Miljöpartiets Terese Askerstedt att påbörja sin kamp för att göra Trädgårdsgatan till en gågata. Just nu är gatan det man kallar en halvgågata, men Askerstedt har skrivit på facebook att gatan skall bli en gågata. Hon kanske inte har läst den ursprungliga handelspolicyn där det bland annat står:

"Den nuvarande situationen i Strängnäs stadskärna, med nedlagda butiker, tomma butikslokaler mm, gör att det krävs mycket stor försiktighet när det gäller alla former av förändringar, som kan påverka handeln negativt. Införande av gågata och minskning av antalet parkeringsplatser är definitivt sådana förändringar. Att ta bort alla parkeringsplatser på t ex Trädgårdsgatan skulle kunna innebära att butikerna längs gatan får vidkännas en omsättningsminskning med omkring 10 Mkr."


Socialliberal tystnad om läxhjälp

Sebastian Sundel, statsvetare och liberal skribent, skriver i Eskilstuna-Kuriren: "Fördelen med avdrag för hushållsnära tjänster såsom städning är att detta bidragit till att göra en svart sektor vit, vilket gynnat alla dem som arbetar i denna bransch. Med läxhjälp förhåller det sig annorlunda. I den mån det finns en svart marknad för läxhjälp är den knappast av den storleken att det motiverar statliga ingripanden." 

Maria Crofts skriver: Trenden de senaste åren är att statens stöd till barnfamiljer med låga inkomster minskar medan stödet till dem med höga inkomster ökar." Hennes artikel handlar om något helt annat än läxhjälp, men det hon skriver ådalägger en viktig sak som även har med läxhjälpen att göra; nämligen jakten på medelklassväljarna. 

Alla partier vet att den stora och växande gruppen medelklassväljare i en allt större utsträckning ser till sin egen plånbok och ekonomi när de röstar. Skall man locka till sig denna stora väljargrupp så måste man lägga förslag som gynnar just dem. Om inte väljarna flyttar fokus

Johannes ÅmanDN påminner oss om att politik handlar om värderingar. Han skriver: "En av de mest centrala i utbildningspolitiken är att det finns ett kompensatoriskt uppdrag. Skillnader ska inte utplånas. Men för barn med sämre förutsättningar än andra har skolan ett särskilt ansvar. Sundel är inne på detsamma när han påpekar att: "När staten aktivt subventionerar läxhjälp i hemmet innebär detta i stället att den modell där utbildning är gratis och där skolan ska utjämna sociala skillnader i samhället utmanas." Sundel har helt rätt i det han skriver. 


fredag 7 december 2012

De vågade anmäla sexbrotten!

Jag kan bara säga att jag beundrar dessa starka kvinnor Josefin Bunner, Marie Plosjö, Inka Rodriguez och Cissi Wallin som vågade bryta tabuet och anmälde sexbrotten. De skriver på DN debatt: "Sexualbrott sker varje dag, i vår vardag, mitt ibland oss. Vem som helst kan bli utsatt, och en förövare kan lika väl vara en partner som en total främling. Alla samhällsklasser är drabbade, och alla känner troligtvis någon som blivit våldtagen, sexuellt ofredad eller liknande.Trots detta finns ett stort stigma. Ett solklart tabu. Sexualbrott är inget man gärna pratar om."

Höjdhopparen Patrik Sjöberg blev utsatt för sexuella övergrepp av sin styvpappa och tränare. Det tog honom trettio år innan han orkade berätta om det som hänt. Det att han vågar berätta hjälper andra. Cissi Wallin berättar att det för henne tog två år att sätta ord på det hon hade varit med om. För Patrik Sjöberg tog det trettio år. Jag är rädd för att det är mer vanligt att det tar flera tiotals år innan folk törs berätta om dessa fruktansvärda övergrepp än motsatsen. Ämnet är tabu. Den som utsätts för sexuella övergrepp skuldbeläggs. Det är tabu helt enkelt. Den som våldtas får skämmas. Den som våldtar går fri. Det är normen.  

Tidningen DN har valt att inte visa länkarna till bloggarna som skriver om dessa tuffa tjejer. Tjejerna som vågar bryta tabuet väljer alltså DN att censurera bort. Jag ringde DN i dag och frågade varför de inte visar bloggarnas länkar. De svarade att det finns en risk för att dessa kvinnor som törs berätta om dessa fruktansvärda brott skall bli kränkta av oss bloggare; några av oss kan skriva olämpliga rubriker med mera. Jag köper inte de argumenten. Vilka skyddar DN egentligen? De kanske är rädda för att flera vill berätta? Att välja bort länkar, att dölja de som länkar till artiklarna på DN är faktiskt en form för censur. 

DN började med denna censur för några månader sedan. Jag som är bloggare har ringt de varje vecka för att jag efterlyser länkar. De flesta gångerna har de glömt att pinga länkarna, andra gånger har de valt att låta bli att pinga för att de är rädda för reaktionerna från oss bloggare. Är det sunt? Jag tror inte det. Jag vill veta vad folk tycker. Jag vill själv kunna avgöra om det folk bloggar om är bra eller dåligt. Jag är emot censur överhuvudtaget. När min prenumeration på DN går ut kommer jag inte att förnya den. Jag kommer att välja SvD i stället. SvD har ingen censur på sin nättidning och det hedrar de. Skäms DN! 

söndag 2 december 2012

Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti

Henrik Arnstad, historiker och journalist, har skrivit en informativ och viktig debattartikel i DN "Sverigedemokraterna är ett fascistisk parti".

Citat: :"Men ideologiskt är fascismen fortfarande fascistisk. Rasismen manifesteras – då som nu – utifrån ultranationalismen, i en ständigt pågående förhandling om vilka som inkluderas eller exkluderas. På 1930-talet inkluderades och exkluderades judar skiftande och nyckfullt i uppfattningen om 'nationen' (främsta exemplet är Mussolinis Italien).Tidigare var SD hatiskt antisemitiska och partiledaren pratade om 'judesvin'. I dag inkluderar SD svenska judar i 'nationen', vilket kan förändras i morgon." Det är det vi aldrig får glömma. Människor och partier som är beredda att utesluta någon, allt eftersom det faller de i smaken, kan utesluta dig i morgon! I morgon kan du vara exkluderad. Eller jag. Känns det tryggt och OK att rösta på ett sådant parti? 

lördag 1 december 2012

Rasister finns i alla partier

Läste en intressant ledare i Eskilstuna-Kuriren "Hur kunde de bli FP-politiker i Gnesta?" Två folkpartipolitiker har ertappats med fingrarna långt ner i rasistburken. Hur gick det till undrar ledaren? Ja, hur kan man ställa sådana naiva frågor, undrar jag? Det finns rasister i alla partier. Att tro att folkpartiet skulle vara något undantag är ju märkligt. När jag var ordförande i teknik- och fritidsnämnden blev jag påhoppad av en högt uppsatt folkpartist i Strängnäs just i en fråga som gällde en invandrare. Jag gav ett tillstånd i en fråga som gällde en invandrare, som i sin tur fick en aktiv folkpartist att gå i taket. Att denna folkpartist har främlingsfientliga åsikter kan inte vara okänd för eller inom partiet. Men, de kan nog inte göra något åt saken då personen antagligen inte är ensam om denna inskränkthet och okunskap i partiet.

Det finns även en mycket högt uppsatt centerpartist i Strängnäs som är en riktig islamofob. I små städer finns det allt i alla partier, det tillhör liksom idyllen eller snarare så är det baksidan på trygghetsmedaljen. I den trygga och mysiga gemeinchaften så finns även intoleransen för olikheter. Om det nu skulle vara någon nyhet! Om nu den folkpartistiska tidningen Eskilstuna-Kuriren inte vet hur det ligger till så är det antagligen endast ett tecken på att den inte vill rota i eländet? Man kan ju får svar man helst inte vill ha.

Maria Ferm (MP) skriver på Brännpunkt i SvD: "Men på samma sätt som det finns en risk med att tro att rasismen är koncentrerad till vissa kommuner eller vissa delar av landet är det farligt att tro att endast Sverigedemokraterna, eller deras väljare, är rasistiska. Vi missar i så fall att det finns en utbredd strukturell rasism och diskriminering i hela samhället. Det finns också en risk med att tro att alla som röstar på Sverigedemokraterna gör det av rasistiska eller migrationspolitiska skäl. Vi riskerar då att missa att vi måste adressera de reella samhällsproblem som människor är oroade över, men felaktigt skyller på invandringen; som otrygghet, arbetslöshet och försämringar av välfärd och trygghetssystem. Och vi riskerar att missa det utanförskap vissa känner som är grunden för kritiken mot 'etablissemanget'."

Ja, vill man inte se riskerar man att missa mycket!

fredag 30 november 2012

Vi bör vara olika...

Läs Ulf Nilsons artikel på Expressen: "Vi bör vara olika, tänka olika, tala olika, göra knepiga saker och tro på olika gudar." Yes we do!

Har det fullständigt gått dig förbi?...

Underbart kloka Britta Svensson skriver: "Vad tar det åt er? Har ni glömt Martin Luther King, Rosa Parks och medborgarrättsrörelsen? Har det fullständigt gått er förbi att alla människor är lika värda? Rasism är fult, dumt, trist, ohyfsat och för det mesta olagligt.Det sägs så mycket hela tiden, men ibland tycker jag att det liksom klingar till av en ren ton. En sanning sägs. Någon skrev att 'alla människor är rasister'. Ja, jag tror faktiskt att det är så, mer eller mindre. I stället för att tävla om vem som är mest anti-rasistisk, kan vi utgå ifrån att vi är lika usla allihop, i grunden. Även en inbiten globetrotter kommer någonstans ifrån, och är född med vissa värderingar. Ingen hinner leva i och lära sig förstå varenda lokal kultur som finns på jorden." Alla människor har fördomar. 

Akkurat! Ingen av oss hinner leve i och lära oss förstå varenda kultur som finns på vårt jordklot. Rasism finns överallt. Jag kommer ihåg när jag var på Malta 2008. Infödda malteser var livrädda för svarta människor; människor som kom i flyktingbåtar från Afrika och sökte skydd från fattigdom och förtryck ansågs var farliga på något sätt. Jag minns när jag som liten flicka i Norge läste tidningen. De enda invandrare som beskrevs i tidningen då var finnar och då oftast i artiklar där det stod att någon finne hade druckit för mycket sprit och stuckit ner någon med kniv. 

En pakistansk kollega jag arbetade tillsammans med på Hallanstalten i Södertälje berättade för mig att han hade lärt sig under sin uppväxt i Pakistan att vi nordiska kvinnor var horor. Nordiska kvinnor sprang nakna runt på gatorna och låg med precis alla. Det var vad han trodde också när han som vuxen flyttade till Sverige. Jag tittade på honom som om han var helt dum i hela huvudet när han berättade detta för mig. Sen insåg jag att han inte kunde stå till svars för vad han hade blivit lurad att tro när han var ung. Han visste nu att detta var lögn och förbannad dikt och det är väl det viktigaste? Det att vi kan utvecklas och få nya kunskaper är väl ändå det som räknas? Eller vad säger ni? 

Begreppet rasism täcker inte allt vad det här handlar om. Det handlar om fördomar. Kalla det brist på tolerans för olikheter. Det kan vara olikheter mellan nationer, mellan samhällsklasser, mellan kvinnor och män, mellan generationer osv. Min pappa fick känna på hur det var att vara utböling i en liten bondhåla i Norge. Han blev till slut accepterad och han blev även en respekterad politiker i kommunen innan han dog 44 år gammal. Vi barnen fick känna på hur det var att växa upp utan mamma. Pappa blev änkeman när han var endast 32 år. 

Jag fick uppleva hur många fördomar som helst när jag som 25 år gammal norska flyttade till lilla Strängnäs i Sverige. Nu 20 år senare har jag träffat på flera med mig jämnåriga infödda Strängnäsbor som lämnade stan i samma veva som jag flyttade hit. De beskriver sin egen födelsesort som en död och inskränkt stad. Så upplevde i alla fall de sin stad på 90-talet när de rymde härifrån. Jag kan bara bekräfta deras upplevelse, så var det verkligen 1992, en ganska inskränkt och intolerant stad mötte oss som kom hit. Det var kärleken till min underbara svenska man Pontus som ledde mig hit. Hade jag vetat hur svårt det skulle vara att slå sig in i gemenskapen i Strängnäs så hade jag bett min man flytta till Norge i stället. Det kan jag garantera. 

Britta Svensson frågar: "Vad är det som gör att ni är så många som så gärna offentlig vill spy ut er rasism?" Jag vill ändra lite på frågan. Vad är det som gör att ni är så många som är så förbaskat intoleranta? 


tisdag 27 november 2012

Kortköpen göder bankerna

Bankerna rånar oss som vanligt, nu genom att ta för mycket betalt när vi betalar med våra kort. Jag som ibland arbetar i en butik visste redan om detta och uppskattar att media informerar om denna omoral som finns hos bankerna. Korten har blivit bankernas kassako. De tar betalt i båda ändar av köpet. Först tvingar de oss att ha betalkort som vi betalar minst 250 kronor i årsavgift för. Sen tar de grovt betalt för varje gång vi använder kortet. Deras öppettider är dåliga och de vill helst inte ha några besökare till banken alls. De vill att vi skall ha ett kontantlöst samhälle. Hela samhället vill att vi skall ha ett kontantlöst samhälle och kortbolagen och bankerna tar ut övervinster för detta.

Bankerna har monopol på betaltjänster och tar orimligt mycket betalt. Enligt undersökningen DN refererar till tar bankerna ut avgifter på sju miljarder kronor per år. De flesta avgifter är dolda för konsumenten och minst en miljard är ren övervinst! Skärpning! Kan inte Borg dra de i öronen?

Norsk polis ber judar om ursäkt

Norsk polis bad på måndagen för första gången officiellt om ursäkt för att ha skickat norska judar till koncentrationsläger i Tyskland under andra världskriget. Totalt deporterades 771 norska judar till koncentrationsläger i samband med naziockupationen av Norge. Bara 34 av dem återvände hem till Norge efter kriget. Den enda av överlevarna som fortfarande är i livet, Samuel Steinman på 89 år, säger: "Jag kan väl tycka att det var på tiden. Men det var fint att höra."

Man kan självklart ha synpunkter på att ursäkten kom väldigt sent. Men den kom i alla fall; bättre sent än aldrig. Den norska kulturministern Fabian Stang säger klokt: "Markeringen er viktig for å minne oss om at all urett skal møtes som om den rammer oss selv. Vi må aldri akseptere gruppehat, og det er viktig å slå ned på hverdagsrasisme som lett kan gi grobunn for mer alvorlige krenkelser." 

Hur är det med Sverige? Har svensk polis eller svensk regering bett judarna om ursäkt? Har tex det norska kungahuset fått en ursäkt för att den norska kungafamiljen blev avvisad vid den svenska gränsen och därmed fick rymma till England i stället? Har någon svensk regering bett norrmännen om ursäkt för att de hjälpte Tyskland att skicka tyska soldater fram och tillbaka till Norge under andra världskriget? Det var först när den svenska regering insåg att nazisterna skulle förlora kriget som de slutade vara nazistvänliga. Har någon bett om ursäkt för det?

måndag 26 november 2012

Gud får inte vara i kyrkan

Skolverkets Anna Ekström och Claes-Göran Aggebo vill inte att Gud skall vara med när skolan samlas i kyrkan. De skriver i DN: "Skolverket har slagit fast att det är möjligt att ha skolavslutning i kyrkan och att en präst kan medverka. Kravet är att det inte får förekomma konfessionella inslag. Men är det då möjligt att över huvud taget ha en samling i kyrkan i advent som ju i sig är en religiös högtid? Vi menar att det är möjligt. En sådan samling får dock inte rymma religiösa inslag som bön, välsignelse, trosbekännelse, predikan eller annan form av förkunnelse. Det är därför inte tillåtet att ha en adventssamling i kyrkan om prästen förmedlar religiösa budskap." Ja, allt är väl möjligt, även att sätta munkavle på en svensk präst. Men är det nödvändigt? Är det önskvärt ?

Henrik Ehrenberg ställer frågan om skolan skall ha luciafirande utan Lucia också? En relevant fråga att ställa i sammanhanget då även Lucia har sitt ursprung i kristna seder. Ehrenberg undrar: "Var det verkligen meningen att skollagen skulle få denna effekt på den offentliga uppfostran av det uppväxande släktet? Jag vägrar tro att riksdagen avsåg att tömma kulturen på innehåll när de ville skydda elever från att behöva uttrycka en specifik trosuppfattning i en undervisningssituation. Det enda rimliga är att ta död på denna bisarra debatt genom att ändra lagen." Jag är benägen att hålla med honom.

Citat från SvD: "Religiösa inslag får inte förekomma i utbildningen - elever ska inte utsättas för religiös påverkan. Men det är okej med skolavslutning i kyrkan om tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron." Religiös påverkan, vad är det? Skall man hårdra det så är det väl religiös påverkan att ta med sig skolbarnen till kyrkan? Det finns ju religiösa symboler i kyrkan som kors och så vidare. Om någon av barnen skulle ställa frågor kring några av symbolerna eller något annat i kyrkan får rektorn, prästen eller någon lärare svara på de frågorna då? Det kan ju tolkas som religiös påverkan. Hela debatten är långsökt. Det finns en beröringsskräck gentemot vårt kristna arv och kristna kultur som är absurd. Ärkebiskopen Anders Wejryd menar att det är svårt att låta skolorna fira advent i kyrkan om man inte samtidigt får berätta vad julen handlar om. Jag håller med! 


fredag 23 november 2012

Naivt och fördomsfullt av en IOGT:are


Replik på Maj-Lis Lööws gästkrönika”Sverige har valt rätt i narkotikafrågan”

Naivt och fördomsfullt

Jag vill börja med att tacka Maj-Lis Lööw (S) för att hon oförtrutet kämpar emot alla former för missbruk, jag har stor respekt för det, fortsätt med det kära du. Däremot har jag några invändningar när du skriver: ”Kanske för att det är så totalt obegripligt hur någon överhuvudtaget kan komma på att stoppa i sig, röka eller injicera något som man vet kan bli ett helvete från dag ett.”

Förlåt mig Maj-Lis Lööw, ditt resonemang i det här fallet låter både naivt, fördomsfullt och moraliserande. Varför dricker Jeppe? Den frågan kanske man borde ställa lite oftare? Om man känner att man redan befinner sig i ett helvete på jorden då kanske det inte är så långt bort att ta till drogerna för att för en liten stund slippa känna smärta, oro, ångest eller vad det må vara. Man kanske måste ha varit där för att riktigt kunna förstå ett sådant val? Vad vet jag? 

Jag beundrar din iver och din enorma vilja till att åstadkomma en förändring i dessa frågor. Och jag delar din uppfattning när du skriver att Sverige har valt rätt väg i narkotikafrågan; nolltolerans på alla nivåer, försäljning och innehav, även för eget bruk. Flera politiker vill legalisera såkallade lätta droger. De drogliberaler jag har pratat med förklarar sin åsikt med att de tror att samhällets moraliserande och fördömanden kommer att minska om man tillåter de ”lätta” drogerna, t.ex. hasch och marijuana. 

Var har de fått det ifrån? Alkohol är en laglig drog. Hur ser gemene man på en alkoholist? Moraliseras det inte över dem? Dömer man inte dem? Jag skulle uppriktigt önska att samhället inte dömde alkoholister. Jag skulle önska att man oftare ställde just frågan varför. Varför dricker du så mycket? Eller varför dricker du så ofta? Ställ dessa frågor utan att döma. Då kan man göra något åt problemen. 

Det är vad jag tror. Därför Maj-Lis Lööw ber jag dig som kämpar så hårt och troget med dessa behjärtansvärda frågor beakta vad jag säger; vad jag försöker förmedla. Jag har arbetat med missbrukare i många år. De har berättat ingående och grundligt för mig om hur de har blivit bemötta, stämplade och misstolkade. Det enda de egentligen begär är att man försöker förstå. 

För att kunna hjälpa någon är Sören Kierkegaards ord guld värda: Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad han gör men först och främst förstå det han förstår. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan mer och vet mer. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.” 

Alla önskar vi att bli sedda och respekterade oavsett vad vi har varit med om.

PS: Här är min replik i sin helhet. På grund av ett mycket begränsat utrymme i tidningen så fick jag kapa min replik ganska kraftigt. Har full förståelse för det. Här kan mina läsare läsa hela min replik: DS 

söndag 18 november 2012

Biskop Hans-Erik Nordin i Strängnäs stift

Jag har sedan länge förstått att Strängnäs stift har en biskop med starka åsikter. Nu har vår biskop Hans-Erik Nordin tillsammans med ärkebiskopen Anders Wejryd skrivit en debattartikel för att påverka konsumentministern Birgitta Ohlsson (FP).

Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman,skriver i Aftonbladet: "Kyrkorna har en mycket viktig roll att spela för försoning och dialog i konfliktområden. Det är därför nedslående att Svenska Kyrkan väljer att lägga all skuld på och söka straffa den ena sidan i en mycket komplicerad konflikt – något som bara fördjupar de befintliga klyftorna i regionen." Erik Helmerson på DN är inne på samma linje. Helmerson påpekar: "Samtidigt är utspelet ytterligare ett exempel på hur Israel hamnar i skottgluggen trots att det finns gott om exempel på andra regeringar och länder som beter sig lika illa eller betydligt värre. Det är lätt att förstå Ulf Öfverberg på Samfundet Sverige-Israel som i torsdagens 'P 1-morgon' frågade vem som kräver märkning av kinesiska varor producerade i Tibet."

Som flitig kyrkobesökare i samma stift som Hans-Erik Nordin är biskop i tillåter jag mig att ha en uppfattning om biskopens åsikt i den här frågan. Även de som representerar de högre makter får tåla kritik. Med tanke på att judehatet sprider sig som svampar ur jorden i detta land så kanske kyrkan skall hålla sig neutral? Antisemistismen har alltid varit och är fortfarande mycket utbredd i Sverige. Se bara på Malmö.

Erik Helmerson skriver: "De dubbla glasögonen märks tydligt även i en annan formulering i biskoparnas text: 'Om inte Mellanöstern kan vara en mångreligiös region, vilket hotas på flera sätt, blir framtidsutsikterna än mörkare.' Visst står det mångreligiösa Mellanöstern under hot, men att i detta sammanhang lyfta fram Israel, och inte fundamentalisterna i länder som Iran, Saudiarabien och Irak, är absurt." Ja det är absurd. Rekommenderar er att lyssna på P1-morgon.

Rasismen är kärnan i SD:s ideologi

När stormen kring Jimmie Åkesson (SD) och hans parti startade för några dagar sedan på grund av filmklipp som Expressen lade ut så slog det mig att människor faktiskt var något förvånade över att SD är rasistiska. Jag begriper inte detta. Oavsett hur många gånger partiledaren Jimmie Åkesson basunerar ut att han minsann har bestämt att partiet skall ha nolltolerans mot rasism och främlingsfientlighet så borde alla veta att så inte är fallet. 

Björn Lindgren, språkrör Grön Ungdom, skriver: "Sverigedemokraterna är ett parti som har rötterna i rasistiska och nazistiska rörelser. Även om de har tagit på sig kostymer och lyckats tvätta bort en del av de värsta uttrycken för sin rasism kommer de inte ifrån att de är ett parti vars hela livslust och drivkraft är hatet och rädslan för de som de ser som osvenska."

fredag 16 november 2012

Politiker skall rädda SEVAB?

Strengnäs Tidning berättar i dagens tidning hur Eskilstuna Energi och Miljö (EEM) skall rädda Sevab. De skriver: "Redan nästa år kan EEM och Sevab gå samman i ett gemensamt driftsbolag. Då räknar man med att 38 tjänster försvinner från de två bolagen och att man skall kunna tjäna 65 miljoner årligen på effektiviseringen." Enligt kommunalrådet Jens Persson (C) skall det här ärendet få en bred politisk förankring. Han påpekar att det här kanske är det största politiska beslut vi tar i Strängnäs.

Jens Persson poängterar att det beslut som kommer tas måste hålla långsiktigt och hålla över valen. Man får ju hoppas att oavsett vilket beslut som kommer att tas att Sevabfrågan verkligen kommer att få en bred politisk förankring. Jens Perssons förtroendekapital har ju minskat avsevärt efter alla hans lögner i och under konsultskandalen som han var pappa till. När han blev avslöjad av tidningen, där han stod med fingrarna långt ner i syltburken, försökte han skylla ifrån sig. Det är både fräckt och ohederligt att göra så. Kan man verkligen lita på Jens Persson (C) efter detta?

Tillbaka till Sevab. Sevab gjorde alltså en förlust på 14,9 miljoner kronor förra året. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet i Strängnäs har alltid hävdat att Sevab är en lönsam mjölkko för kommunen. I år beräknas bolaget gå med hela 27 miljoner i förlust. Både VD:n Lena Lundberg och styrelsen ledd av Leif Lindström (S) sitter kvar, än så länge, trots bristande ledning och kompetens.

Vårt nya oppositionsråd Jacob Högfeldt (M) har lämnat in en motion till kommunfullmäktige där han föreslår att Sevabs styrelse byts ut. Man kan inte annat än att hålla med om det. Styrelsens ordförande Leif Lindström borde ha gått för länge sedan. VD:n Lena Lundberg likaså. Om man inte levererar får man gå, så är det i privata bolag och det borde vara likadant i kommunala bolag. Eller? Ett kantstött bolag som Sevab behöver definitivt en ny ledning och det nu.

onsdag 14 november 2012

Vem eller vad får vi tro på?

Vad händer inom föreningen Humanisterna

Rebecca Hybbinette, fd ordförande Humanisterna Stockholm och Jessica Schedvin, fd ordförande Unga Humanister skriver: "Vi tror att det finns så mycket viktigare frågor för Humanisterna än att försöka övertyga redan troende personer om att det inte finns någon gud. Ateister är de som motsätter sig att det finns en gud. Teister är de som tror på en gud. Humanister bör se längre än så. Vår främsta uppgift borde vara att kämpa för att få ett mer humanistiskt samhälle. Vi har ökad social oro, arbetslöshet, utslagning och ett ökat våld och kriminalisering. Att stärka ett humanistiskt civilsamhälle borde väl vara det centrala i Humanisternas arbete? Som humanister tror vi på ett humant och demokratiskt samhälle med en sekulär lagstiftning. Vi tror på de mänskliga rättigheterna och att alla människor ska få tro på vad de vill. Vad vi inte vill är att dessa trosuppfattningar skall styra samhället."

Erik Helmerson skriver i DN: "En som sammanfattade läget var Sydsvenskans Heidi Avellan i en bloggpost (5/11). Hon fruktar att de amerikaner som har rösträtt 'inte använder den vist'. Dessutom känns det 'tråkigt' att de röstar fel utan rimligare anledning än att de fått det sämre under Obama. Många av väljarna tror också att presidenten är muslim – 'som om det skulle spela någon roll'. En rimlig hållning av Avellan. Synd bara att hon själv inte tillämpar den på motkandidaten: 'att Romney är mormon går inte att inte låtsas om'. Meningen är olustig på flera plan. Hon skulle aldrig skriva så om en, säg, judisk eller muslimsk kandidat. Romney döms här inte efter sina åsikter, enbart för att han tillhör mormonkyrkan och då kan tillskrivas vissa kollektiva egenskaper. Det är ett sorgligt typexempel på religiösa fördomar."

Jag gjorde samma misstag när jag var i USA under valet. Jag tittade med mina blå/gröna skandinaviska ögon in en republikans ögon och frågade om han verkligen vill ha en president som är mormon? När han undrade varför jag frågade så hade jag egentligen inget bra svar att ge honom. När jag testade argumentet att mormoner är väl lite konstiga, så svarade han att ja det var de nog för så där 20 år sedan, men de har ju också utvecklats tillade han och tittade på mig som om han tyckte lite synd om mig. Han tänkte nog att det kan ju inte vara helt lätt att komma från de där små länderna där uppe i norr. Här uppe som vi tror att vi vet allting så himla bra. Eller vad tror ni? 

Och vad skall jag säga jag som bor i en kommun som styrs av ett ohederligt kommunalråd som myglar fritt när det passar honom och hans förbundsförvanter. Är det förresten någon som har kollat upp vad Jens Persson (C) tror på? Hade det spelat någon roll vad eller vem han tror på? Det viktigaste är väl att han gör ett hederligt och bra arbete, vilket han definitivt inte gör! En person som betraktar kommunen som sin egen firma är vi inte betjänta av oavsett vad denna konstiga filur månde tro på. 

Kan tillägga att jag är glad för att Barack Obama vann presidentvalet. Jag tror att han är bra för USA trots att han är kristen protestant och trots att många av hans belackare tror att han är muslim. Han är svaret på den amerikanska drömmen. Han kom från ingenstans och blev president i världens mäktigaste land förr andra gången i rad. "The American dream come true". Jag noterade via facebook att gammelmoderaten Ann Landerholm var i USA tillsammans med några moderatkvinnor och knackade dörr för Mitt Romney. När jag väl kom hem från USA kunde jag med glädje konstatera att vår statsminister Fredrik Reinfeldt (M), som lade grunden för de nya moderaterna, höll på demokraterna och Barack Obama. 

lördag 3 november 2012

Hela världen valvakar den 6:e november

Ett spännande presidentval närmar sig med stormsteg; bara några dagar kvar nu tills amerikanerna skall välja mellan Mitt Romney och den sittande presidenten Barack Obama.  Jag bor för tillfället i ett medelklassområde i delstaten Illinois. De flesta jag har träffat här kommer att rösta på Mitt Romney. Förra valet röstade flera av dem på Barack Obama fast de är republikaner. De är besvikna på Obama och kommer därför inte att rösta på honom igen. Alla kommer dock att bli mycket förvånade om inte Obama vinner valet på tisdag. Obama har ju varit favorit hela vägen. Svenska medier har dock varit duktiga på att skapa spänning kring presidentvalet genom att försöka få det till att se ut som om Romney och Obama står nära varandra opinionsmässigt. Men så har aldrig varit fallet. Spännande är det anyway!

Benjamin Katzeff Silberstein skriver i SvD: "Omvärlden har ingen röst i det amerikanska presidentvalet. Ändå är valet årets viktigaste politiska händelse för många andra länder än USA. Den amerikanska utrikespolitiken spelar en marginell roll i valrörelsen – för landets egna väljare vill säga, men en potentiellt framtidsavgörande roll för andra länder. Ta en sådan sak som handel och protektionism. Det är smått fascinerande att svenskars intresse för amerikansk politik verkar fullt fokuserat på sociala frågor som dödsstraff (en icke-fråga i valrörelsen), homosexuellas rättigheter och kandidaternas syn på abort. Frågorna är på intet sätt oviktiga, men de spelar ingen stor roll l i valrörelsen. Där dominerar i stället landets ekonomiska politik – något som borde intressera även svenskar betydligt mer eftersom den påverkar oss direkt."

Jag skrattar gott när jag läser Silbersteins artikel. För det är precis vad jag har gjort den veckan jag har varit här i USA; jag har diskuterat abortlagen, homosexuellas rättigheter och dödsstraff. Frågor som egentligen inte har någon större betydelse i valrörelsen, precis som Silberstein påpekar. Jag har dessutom inte träffat på en enda republikan som vill förbjuda abort. Däremot är det mycket känsligt att ifrågasätta eller ställa frågor kring långa fängelsestraff och dödsstraff. Folk skall göra rätt för sig helt enkelt. Några förmildrande omständigheter, om det mot förmodan skulle finnas några sådana, finns knappast om jag har förstått det hela rätt. Oavsett vad så är frågor kring abort, dödsstraff och homosexuellas rätt till att gifta sig eller ej inga frågor som påverkar våra länder. Det gör däremot handelsfrågorna och utrikespolitiken. Det är också dessa politiska områden som intresserar de amerikaner jag har mött allra mest.

Norska våfflor med amerikansk sirap på, gott men farligt!

fredag 2 november 2012

Halloweenfirande i USA

Här skall det handlas pumpkin (pumpa)

Familjen är snart klara med sina pumkins (pumpor), stor koncentration råder.

Här är våra pumpor klara och ljusen i de tända.

Min första pumpa någonsin.


I onsdags firande jag Halloween för första gången. Dagen innan fick jag "fixa" till min egen pumpa, det var roligt. Det är spännande med nya traditioner och det är extra roligt att få uppleva en tradition i ett land där den mer eller mindre har sitt ursprung. Ingen firar Halloween som amerikanerna gör, det är jag tämligen säker på. Här är Halloweenfirandet barnens och familjens dag först och främst, det är i alla fall hur jag har uppfattat det hela. Precis så som det norska nationaldagsfirandet på 17 maj är barnens dag.

Citat från Wikipedia: "Halloween är en högtid som i sina ursprungsländer firades den 31 oktober. Halloween har sitt ursprung på Irland och delvis i Skottland. Via USA, dit många irländska emigranter kom under 1840-talets svält- och nödår, slog den igenom i Sverige under 1990-talets andra hälft. Där firas den inte sällan även på andra dagar, som helgen före Allhelgonadagen eller Allhelgonaafton. Även andra dagar kan förekomma. En Halloweentradition bland barn är att klä ut sig i spökkostymer, och gå runt i kvarteret för att be grannarna om bus eller godis, liknande den påsktradition med påskkärringar som finns i Sverige. Det svenska Halloweenfirandet kan ses som etablerat, och omsätter varje år cirka en miljard kronor i Sverige."

Det var i alla fall underbart att få vara tillsammans med en amerikansk familj under Halloween. Nästa år skall jag lära min familj hur man skär pumpan och hur man gröper ur pumpaköttet. Pumpafröna blir jättegoda efter några timmar i ugnen på låg värme. Min väninna Beth skall även lära mig att baka pumpapaj.

Johan Wennström skriver i SvD: "Hur det än blir med Halloween, det vore synd om den helt trängde ut Alla helgon. Det betyder ändå en hel del om även nya generationer får uppleva den uppmärksamma tystnad som råder på kyrkogårdarna i kväll och värmen från brinnande lyktor. Det är en fin erfarenhet och en lång tradition att föra vidare." Jag håller med om det.

måndag 29 oktober 2012

United States of America

Jag och Dean i St Peters kyrkan i Antioch, USA


Jag har sedan barnsben av drömt om att få åka till USA. Nu är jag äntligen här. Jag hälsar på min amerikanska väninna Beth som bor i Antioch, Illinois. När jag som ung var ordförande för en MUF-förening i den norska staden Molde hade jag NATO-märken på min portfölj. När jag växte upp fick jag veta hur mycket USA gjorde för Europa under andra världskriget och om den ekonomiska hjälpen bland annat Norge fick från det amerikanska folket för att bygga upp vårt land igen. Sådant gör intryck på en liten flicka.

Jag ser fram emot halloweenfirandet på onsdag nästa vecka. Jag har aldrig firat halloween förut. Mina egna barn var nästan vuxna när den traditionen på allvar började komma till Sverige. Jag antar att ingen firar som amerikanerna gör. Eller vad tror ni? En Thanksgiving dinner skall jag också få uppleva, det har Beth lovat mig. Jag njuter av varje minut jag är här. Det är nästen som att vara med i en film. I går var jag på konsert i Chicago och i dag var jag på Gudstjänst i en katolsk kyrka för första gången i mitt liv.

Den 6 november väljer amerikanarna sin president. Jag är så lycklig över att jag är här då, vilken förmån! Jag skall följa med min väninna Beth till vallokalen där hon skall rösta. Alla jag har mött här i USA är imponerade över européernas (vårt) stora intresse för presidentvalet. När de frågar mig vem jag gillar, Romney eller Obama, svarar jag att det är bäst att amerikanerna får välja sin president själv.

Trick or Treat!

söndag 28 oktober 2012

All form för diskriminering är fel.

Katrine Kielos skriver i Aftonbladet: "När ett videoklipp av Julia Gillard nu sprids som en löpeld över världen är det med andra ord inte för att miljoner människor plötsligt har drabbats av ohejdbar entusiasm för australiensiska parlamentsdebatter. De femton minuterna där Gillard metodiskt skäller ut oppositionsledaren Tony Abbott för sexistiska kommentarer går inte att beskriva. De måste ses. Gillard är en kvinna som vanligtvis brukar hålla sig utanför diskussioner om jämställdhet, en vanlig överlevnadsstrategi för kvinnor på den absoluta toppen, men som nu bara har fått nog."



Kielos skriver: "41 procent av kvinnliga kolumnister och ledarskribenter får ofta ta emot kommentarer riktade mot sitt kön. Samma siffra för män är fem procent. Sexismen blir i praktiken ett yttrandefrihetsproblem." Problemet är inte oss som är medvetna om hur det ser ut, problemet är alla de som inte vill se, de som vägrar vakna upp. Att inte vara medveten om den könsdiskriminering som finns i vårt samhälle måste vara nästintill omöjligt om man inte är totalt avstängd från det eller varit utsatt för indoktrinering. Maktstrukturer finns. Är du inte medveten om det så är det för att du inte har upptäckt de än eller att du helt enkelt vägrar att se de. All form för diskriminering är fel!

lördag 20 oktober 2012

"Våga kalla rasismen för rasism"

Åsa Petersen har skrivit en mycket bra gästkrönika i Eskilstuna-Kuriren. Hon skriver: "Mindre bra är att Agenda börjar hela flyktingdebatten med frågan: "Hur mycket invandring tål Sverige? Att låta Sverigedemokraterna komma till tals och stå till svars är inte samma sak som att anamma deras retorik. Att låta deras världsbild bli den fria televisionens. Frågan är givetvis inte hur mycket invandring, utan hur mycket främlingsfientlighet, som Sverige tål. Det är inte rimligt att ett parti på 6-7 procent får sätta tonen för hela den svenska flyktingdebatten. Ändå är det vad som har skett i Europa, gång på gång. Både medier och andra partier har tagit över högerextrem retorik, ibland av populism och ibland av dumhet, vilket bara har lett till ännu mer främlingsfientlighet." Vad är det som händer? Vart är vi på väg?

Dilsa Demirbag-Sten skriver i DN: "Just nu sker förskjutningar i Europa. I Ungern och Grekland växer nynazismen. Invandrare och papperslösa förföljs och misshandlas i de flesta länder i den fria världen. Vi i vårt land kan inte svära oss fria, något håller på att hända även här. Små förskjutningar som väcker anstöt och upprörda röster en kort stund. Sedan går livet vidare. Vi har andra saker som går före. Barn ska hämtas från förskolor, arbeten skötas och boenden underhållas. Samtidigt som livet blir allt svårare för vissa folkgrupper går vårt eget vidare som om att allt vore oförändrat. Var det så det gick till före och under andra världskriget?" Om vi tar över Sverigedemokraternas retorik och låter dem definiera människovärdet för oss så är vi farligt ute. Ingen tvekan om den saken.

När rektorn på Paulinska skolan samt skolchefen i Strängnäs kommun lade skulden för dåliga slutbetyg i nian på de ensamkommande flyktingbarnen, fast inget flyktingbarn gick ur nian då, så använder de sig av Sverigedemokraternas retorik; allt är invandrarnas fel. Häromdagen träffade jag på den nytillträdde rektorn på Thomasgymnasiet (Campus) Anna Zachrisson. Då passade jag på att ställa några frågor, bland annat hur många elever hon har och hur många av de som går på det individuella programmet, numera kallad introduktionsprogrammet.

Hon berättade att det gick ca 480 elever på Thomasgymnasiet och att mer än 100 av de fanns på introduktionsprogrammet. Det var många konstaterade jag och frågade hur det kom sig? "Vi tar emot så många invandrare", svarade Zachrisson resolut. När jag undrade hur många av dessa invandrade elever som gick just på introduktionsprogrammet stod hon svarslös. Det hade hon ingen aning om. Jag påpekade hur olämpligt det var av henne att använda sig av samma argumentation/retorik som rektorn på Paulinska skolan samt skolchefen hade gjort. När den främlingsfientliga retoriken breder ut sig på det här sättet så måste vi protestera. Vi måste agera. Vi får inte blunda.

Åsa Petersen skriver: "Främlingsfientligheten har normaliserats så till den milde grad att det kontroversiella inte längre är rasismen i vår vardag, utan att någon dristar sig att kalla den vid sitt rätta namn. Vi måste våga tala om rasismen som finns inbyggd i vårt samhälle. Vi måste våga kritisera när språket och samhällsdebatten smyger iväg i främlingsfientlig riktning."Det kan vara obekvämt att säga ifrån, men vi får inte vara tysta.


torsdag 18 oktober 2012

Folkets röst försenas igen!

I dag berättar Strengnäs Tidning att folkomröstningen åter igen drar ut på tiden.Den sittande majoriteten, som består av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Folkpartiet och Centerpartiet, har ingen respekt för demokratin. Det är sorgligt. Folkpartiets Fredrik Lundgren har gått så långt att han sedan länge har deklarerat att han inte kommer att följa resultatet av folkomröstningen; han kommer alltså att förespråka att majoriteten skall strunta i folkviljan.

Har man ett kommunalråd, Jens Persson (C), som kallar kommunen för sin firma så förstår man att han sedan länge har slutat bry sig om vad folket vill. Makten har uppenbarligen gjort honom fullständigt blind.

Mariefredspartiets gruppledare Dag Bremberg är med rätta skeptisk och säger till tidningen: "Jag tror faktisk inte att någon inom majoriteten bryr sig. Titta bara på Miljöpartiet som säger att de är för folkomröstningar, förhalar den för att sedan rösta emot. De står inte för sitt vallöfte och definitivt inte för sina principer." Man kan inte annat än att hålla med honom.

Parken Zoo i Eskilstuna

Emanuel Karlsten skriver i DN: "Alla älskar ett bra drev. Den där känslan av stark vind i ryggen när vi är överens som grupp. När vi har hittat en syndabock, ett problem så stort och oöverkomligt att förändring måste till." Scoopjagande och blodtörstiga journalister får numera även sällskap av oss bloggare, twittrare och andra som hanterar de sociala medierna. Det kan inte vara lätt att vara dagens byte. Nu är det Parken Zoo i Eskilstuna som ligger mycket risigt till.

Gårdagens Kalla Fakta i TV4 innehåller upprörande avslöjanden om att utrotningshotade djur har blivit avlivade av oklara skäl och slängda huller om buller in i ett frysskåp. Eskilstuna-Kurirens ledarsida ställer frågan: "Varför dolde Parken sanningen?" En berättigad fråga att ställa. Det finns en gyllene regel; ljug aldrig för en journalist! Djurparkchefen Helena Olsson har ljugit. Jag såg programmet och det är ingen tvekan om den saken. VD på Parken Zoo Torbjörn Bergvall säger i dagens tidning att han fortsatt har förtroende för sin djurparkchef. Det var då det, inte nu. Nu säger han att han vill prata med Helena Olsson först. Han vet att medierna har fått blodvittring; han vet att någon måste offras, någon måste gå. Allmänheten vill ha en syndabock. Eller kommer stormen att lägga sig utan ett offerlamm denna gång?

Eskilstuna-Kuriren spekulerar: "Och så finns det en aspekt till i denna avlivnings- och mörkläggningshistoria. Parken Zoos ägarförhållanden är en av de mest brännande politiska frågorna i Eskilstuna. Motståndare till privatisering har just sett ett av sina främsta argument raseras: Kommunalt ägande av djurparken är ingen garanti för anständighet." Ingenting är en garanti för anständighet om det är fel människor som leder verksamheten. Det är konservativt att tro att det skulle vara en anständighetsskillnad mellan människor som arbetar inom privat sektor och de som arbetar inom den offentliga sektorn. Det är väl ingen som i anständighetens namn, som tror att det som har hänt på Parken Zoo har något med ägandeformen att göra?

Henrik Berggren skriver så klokt i DN: "Om sjuttiotalets falska löfte var att allt skulle bli bättre om det var statligt är vår tids illusion tron på att marknadsstyrning alltid ger de bästa resultaten. Det har lett till en urholkning av en viktig princip: allmännytta. Om man utgår från att de som arbetar inom den offentliga välfärden – lärare, läkare, sköterskor och så vidare – bäst styrs med ekonomiska incitament och drakonisk utvärdering eroderas också långsamt professionalismen, stoltheten och ansvaret hos dessa yrkesgrupper." Jag kan inget annat än att hålla med.

Nu uppmanar folk på facebook att vi skall bojkotta Parken Zoo. Man skall definitivt protestera mot det som har hänt på Parken Zoo. En bojkott kommer bara att leda till ännu sämre ekonomi för djurparken. Är det någon som tror att det löser problemen? Eskilstuna-Kuriren har en tänkvärd fundering: "Sedan kan man fundera på om små djurparker av Parken Zoos typ, med stora djur i trånga utrymmen, överhuvudtaget ska finnas i Sverige på 2000-talet." En bra fråga. 

En klok vän skriver på facebook: "Jag har en olustig känsla av att vissa människor (absolut inte alla så ta inte åt dig i onödan) njuter av att 'hata' och se andra misslyckas. Mycket olustig känsla. Just i det här fallet kanske jag har fel och flocken rätt men det känns lite som om tigerflocken ligger och kalasar på antilopen för att i morgon eventuellt upptäcka att det kanske var en ogenomtänkt idé att äta upp den sista honan på savannen. Det är liksom för sent att ångra sig när drevet och jakten satts igång. OM chansen finns att det är den sista honan man jagar så är det nog klokt att vara lite skeptisk och försiktig innan man stämmer in i jakten. Men ledaren i flocken är nöjd. Den här dagens krav på prestation och fångst är avklarad. I morgon är det en ny dag och en ny jakt."

Modige Malala Yousafzai från Pakistan kämpar för livet


Malala Yousafzai är 14 år och har under de senaste tre åren kämpat för kvinnors rätt till utbildning i Pakistan, eftersom talibanerna vid olika tillfällen har förbjudit flickor från att gå i skolan. Kunskaper gör människor medvetna och genom det kapabla att ta sig ur förtryckande strukturer och det är inte önskvärt hos dem som har makten över andra. Malala Yousafzai blev känd för tre år sedan när hon skrev en dagbok om hur livet begränsades under talibanstyret i Swat. Hennes dagbok publicerades av brittiska BBC och sedan dess förknippas Malala Yousufzai med rätten till utbildning för flickor i Pakistan. Förra veckan blev hon skjuten i huvudet av talibaner. I måndags flögs hon till Storbritannien för att få specialistvård.

Malala Yousafzai var alltså bara 11 år gammal när hon började kämpa för flickors rättigheter. Jag beundrar hennes mod, klokhet, dumdristighet och kampvilja. SvD skriver: "Malala, som attackerades på skolbussen, fick sota för att hon stod upp för kvinnors och flickors rättigheter i Pakistan. Fallet har väckt avsky utomlands och i hemlandet. Ett läkarteam har bedömt att hon behöver långvarig vård för att återhämta sig fysiskt och psykiskt." En ung försvarslös tjej slåss för kvinnors rättigheter. Hon gör det fast hon befinner sig i ett av världens farligaste länder för kvinnor att vara i. Denna begåvade och orädda skolflickan kämpar för jämställdhet och jämlikhet. Vad gör vi? Vad gör hennes landsmän som befinner sig i trygghet i västvärlden?

Jag vet att det är provocerande att ställa frågan. Men jag gör det ändå. Vad gör vi som bor i den fria delen av världen för att hjälpa de som inte är lika lyckligt lottade som vi är? Och framförallt vad gör de som vet hur det är, men som har lyckats komma därifrån? Eldflammorna och morden i mellanöstern efter Muhammedfilmen fick GP att skriva: "Men den stora bryggan av muslimer i Europa och USA som bevisligen både accepterar och i eget intresse stödjer den västerländska synen på yttrandefrihet har ett stort ansvar att göra sig hörda. Det saknas inte organisationer, antingen religiösa eller profana. Vad säger de i dag?" Det blev så klart rabalder. GP förklarade sig.

Jag vill avsluta bloggartikeln med att citera modiga och tuffa Dilsa Demirbag-Sten: "Jag vill hävda att de flesta troende vill ha en sekulär stat som skyddar religionsfriheten men även rätten att inte tro på någon gud. Kampen står inte mellan troende och icke-troende utan mellan dem som vill värna demokratiska fri- och rättigheter för alla och dem som vill instifta lagar mot blasfemi och ta oss tillbaka till medeltiden. Till sist. Du som nu börjar författa ytterligare ett mejl där du önskar mig hemvist på varmare breddgrader – ryt på bara! Utan yttrandefrihet hade du inte kunnat framföra dina tillmälen. Tacka din lyckliga stjärna för att du bor i det sekulära Sverige."