tisdag 31 maj 2011

Visholmen skall bli allas vardagsrum!

Tidningen berättar: "Kulturen och vattnet ska lyfta Visholmen. Nu är förslaget på hur Visholmen ska utvecklas klart. På tisdag visas det upp på plats i det gamla vattenverket. Man skulle kunna säga att förslaget går ut på att utveckla det som redan finns på Visholmen. Badet bevaras och utvecklas. Aktivitetsmöjligheterna som redan finns i och med lekparken, utomhusgym och minigolfbanan utvecklas med skateboardpooler, klättring och platser för kanoter och jollar. I stället försvinner tennisbanorna. På Visholmens östra sida ska kulturen få sin plats med parker men också lokaler i det gamla vattenverket".

Jag var på Visholmen i dag och tittade på förslaget. Det ser jättebra ut. Mikael Rojek förklarade pedagogiskt och entusiastiskt hur det kommer att se ut. Jag är jätteglad för att politiken till slut lyssnade på vad invånarna i kommunen vill med denna stadens pärla: Visholmen. Det har varit många turer, det skall Gudarna veta. Allt i från ett stort hotell till flera bostäder har diskuterats och planerats. Nu behöver vi inte oroa oss över det längre. Visholmen är och kommer att förbli en kultur- och rekreationsplats för kommunens invånare. Allt det som många av oss länge har kämpat hårt för att det skall bli. Ett bevis på att det verkligen hjälper att säga ifrån. Tack för det!

måndag 30 maj 2011

Eskilstuna-Kuriren borde skämmas!

Det var nog många som höll på att sätta kaffet i vrångstrupen i morse när de läste insändarsidan på Eskilstuna-Kuriren. Den annars så sansade Karl-Yngve Åkerström går till attack mot Mats Werner på ett sätt jag aldrig har sett på insändarsidan förut. Debattartikeln borde inte ha fått tryckas överhuvudtaget. Debattören Åkerström insinuerar att Mats Werner inte får skriva insändare till tidningen. Tre frågor dyker upp. Har tidningen en lista över oönskade debattörer som de visar upp? Är det i riktig liberal anda (tidningen påstår att de är liberala) att stänga folk ute från debatten? Och slutligen, om det är så att Mats inte får skriva på insändarsidan, är det i så fall moraliskt rätt att låta någon hänga ut honom med namn och allting, när han inte får försvara sig? Ledarskribenten Alex Voronov har svarat: "Vi utestänger ingen från debattsidan. Ett klargörande av detta publiceras i morgon". Bra!

söndag 29 maj 2011

Miljöpartist vill förbjuda rökning i hela Sverige

En miljöpartist som vill förbjuda rökning i hela Sverige. Vad kommer härnäst? Han kanske vill förbjuda fet mat också? Eller varför inte alkohol? Jag tror på hälsokampanjer och bred information. Politiker som vill agera rökpolis tror jag definitivt inte på! Så skrev jag på facebook i går och länkade till Miljöpartisten Jonas Paulsson insändare i Eskilstuna-Kuriren "Begränsa cigarettförsäljningen". Detta resulterade i nästan 100 kommentarer på min logg. Meningarna går i sär. Några tycker att i och med att rökning är hälsoskadligt skall det självklart förbjudas överallt.

Jonas Paulsson (MP) skriver: "Regeringen bör fastslå målsättningen att förbjuda rökning i Sverige senast 2020. Ett första steg är att begränsa cigarr- och cigarettförsäljningen till systembolaget redan under denna mandatperiod. Därefter bör cigarettförsäljningen flyttas till apoteken enbart för de personer som kan visa läkarintyg på att de är rökare. Vid varje förnyat läkarintyg bör rökaren erbjudas avvänjningsprogram och hjälpmedel". Läs dessa rader noggrant. Det har jag gjort. Jag fick rysningar varje gång. Är detta Miljöpartiets linje att folk skall gå runt med läkarintyg på att de är rökare? Några flera frågor dyker upp. Vad skall alla de som inte har slutat röka innan 2020 göra? Skall de söka rökasyl i mer toleranta och liberala länder då? Man kan faktiskt hålla sig för skratt.

DN skriver: "Det kan bli förbjudet att röka i lekparker och på tågperronger. Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD) har gett Folkhälsoinstitutet i uppdrag att hitta fler miljöer som kan göras rökfria. – Jag tycker att det är viktigt att barn inte exponeras för rök. Lekplatser är ett exempel där rökförbud skulle vara bra, säger Maria Larsson till SVT:s Aktuellt". Att folk inte skall röka på lekplatser handlar väl lite om sunt förnuft, jag har aldrig sett någon röka på en lekplats. Det svenska folket är nog bland de mest hänsynsfulla individer i hela världen. Säger du till någon att de skall släcka sin cigarett vid en busskur eller annat för att rökningen stör dig så gör folk det. Jag tycker det finns en gräns för hur långt vi kan gå för att förhindra att folk röker. Som sagt hälsokampanjer och information är bättre än förbud.

fredag 27 maj 2011

Litt om Norge!

AUF i Norge, Arbeiderpartiets ungdomsförbund, har polisanmält en politiker från det norske Fremskrittspartiet, Christian Tybring-Gjedde. De hävdar att han är rasist. Under Fremskrittspartiets landsmöte i maj skall Tybring-Gjedde har sagt: "I Groruddalen blir blonde jenter mobbet og farger håret sitt mørkt, barn blir truet med juling fordi de har salamipølse på brødskiven i matpakken, gutter med innvandrerbakgrunn truer norske gutter med juling dersom de ikke får mer spilletid på fotballaget".

Man kan ha åsikter om Tybring-Gjeddes argumentationsteknik där han använder sig av mycket provocerande ord och uttryck. Men att polisanmäla honom för rasism är patetisk. Det är bara ett sätt för AUF att få medial uppmärksamhet. Christian Tybring-Gjedde kommer aldrig att fällas för rasism. Om han skulle dömas får vi snart bura in halva befolkningen både i Norge och Sverige. Tybring-Gjeddes uttalanden är osmakliga, men knappast rasistiska och definitivt inte kriminella.

Den norske regeringen har beställt en utredning "Velferd og migrasjon – Den norske modellens framtid" som nu har kommit. Så här skriver SvD: "Där konstateras att invandrare från Afrika och Asien har så låg delaktighet i arbetsmarknaden att det ger en allvarlig ekonomisk belastning. Halva vinsten med pensionsreformen – 30 miljarder norska kronor – kanske äts upp. Handlingsutrymmet begränsas av internationella överenskommelser och av Europasamarbetet, men utredningen rekommenderar en arbetslinje där det är möjligt. Staten bör försöka locka högkvalificerad arbetskraft, och utredningen menar att det är särskilt viktigt att reglera tillströmningen av invandrare med låg kompetens, så att de som kommer får möjlighet att delta i arbetslivet".

Ledarskribenten på SvD, Per Gudmundson, undrar varför det inte blir några skriverier om Norge kring denna utredning och dess resultat. Han tror att det beror på att Norge styrs av Arbeiderpartiet vars motiv är svåra att ifrågasätta. Det hade nog varit ett annat ljud i källan om det var norske Høyre som hade beställt denna utredning och presenterat den. För att inte tala om det norske Fremskrittspartiet!

Biblioteket i Mariefred kan hamna i rådhuset

Strengnäs Tidning berättar att biblioteket i Mariefred kan hamna i det tomma rådhuset. Det är ett förslag som majoriteten nu kör fram. Jag tycker det låter som ett mycket klokt förslag. Kommunstyrelsen kommer att fatta beslut i frågan på nästa kommunstyrelsesammanträde den 31 maj. Jag kommer att rösta för förslaget om det som framkommer i tidningen stämmer. I dag finns Mariefreds bibliotek inhyrd i en extern lokal. Hyreskontraktet går ut 30 september nästa år. Hoppas kontraktet sägs upp i tid så det inte blir som med Drotthuset.

Alla tycker dock inte att detta är ett bra förslag. Dag Bremberg i Mariefredspartiet går så långt att han kallar det hela för idioti. Tomas Fors (C) däremot är mer positiv. Jag håller med honom. Rådhuset ligger centralt i Mariefred och ägs av kommunen. Alla partier har varit överens om att kommunen så långt som möjligt skall undvika att hyra externa lokaler så länge kommunen har egna lokaler som står tomma. Logiskt och bra!

torsdag 26 maj 2011

Kommunen betalar både hyra och underhåll för samma lokaler!

I både Tidningen Måsen (vecka 21) och Strängnäs Tidning (24 maj 2011) lyfts det fram att majoriteten i Strängnäs kommun nu satsar 100 miljoner kronor över en treårsperiod, för att fräscha upp kommunens kommunala grundskolor. Det låter jättebra. Fast några frågor dyker onekligen upp. Det var i samma veva, som kommunens ledning bestämde sig för att flytta skattebefriade skollokaler in ett bolag, som ekonomichefen Carmen Cornelyn fick sparken. Carmen Cornelyn var motståndare till förslaget. Hon tyckte det var en oklok tanke. Den dåvarande kommunchefen Jan Heimdahl och det dåvarande finanskommunalrådet Ulf Kristersson (M) uppskattade uppenbarligen inte Cornelyns ärliga och kunniga synpunkter i ärendet och hon fick gå.

Torgny Jonsson (C) var dock den största anhängaren till beslutet. Hans huvudargument var att kommunen själv hade varit så dålig på att underhålla lokalbeståndet och att renoveringsbehoven därför hade blivit så stora. Detta skulle i framtiden kunna undvikas om ett bolag skötte underhållet, hävdade Torgny Jonsson. Detta är nu flera år sedan och jag har under tiden frågat Torgny Jonsson, som sedan 2007 har varit ordförande i fastighetsbolaget, om det verkligen var ett klokt beslut. Varje gång har han påstått att bolaget sköter underhållet av kommunens lokaler mycket väl. Är det verkligen så? Kommunen betalar hyra till fastighetsbolaget. Kommunen betalar hyra för ändamålsenliga lokaler.

VD:n för fastighetsbolaget Lars Keyser säger indirekt att han har suttit med armarna i kors och inväntat besked från kommunen om vad man skall göra med Vasaskolans lokaler. Den skolan som är i störst behov av upprustning. Samtidigt säger Lars Keyser till tidningen: "Behovet av underhåll är stort. Men underhåll av fastigheterna var inte prioriterade under tiden som kommunen själv hade hand om sina lokaler. Det var också en av anledningarna till att man beslutade att lägga över ansvaret på oss..." Frågorna kvarstår alltså. Var det klokt att lägga skollokalerna i bolaget? Och vad går hyrorna för skollokalerna till egentligen?

Patrick Baltatzis skriver på sin blogg: "100 miljoner kronor satsas på renovering av skolorna i Strängnäs kommun, meddelar majoriteten. Barn, ungdomar och personal ska givetvis ha en dräglig arbetsmiljö. Men är det en satsning på att nå högre kunskapsmål eller är det en satsning på fastighetsbeståndet, och om det är det senare är det då inte något som våra kommunala fastighetsbolag ska sköta i sina ordinarie verksamhet?" Bra fråga!

Mats Werner ställer denna befogade fråga på sin blogg: "Är det inte dags att lösa upp fastighetsbolaget och låta rektorerna basa - och ansvara - för sina egna fastigheter och lokaler!" Som det är nu så är det svårt för de kommunala skolorna att konkurrera med friskolorna. Det är lättare för friskolorna att anpassa "kostymen" efter intäkterna (elevpengen) på grund av att de kan styra skolans lokalfråga, om de inte har för långa och dyra hyreskontrakt så att säga. För de kommunala skolorna är det nästintill en omöjlighet. De sitter fast i en tungrodd organisation; mellan ett kommunalägt bolag och politiken. Ett bolag som gissningsvis inte arbetar särskilt hårt för att hitta andra hyresgäster till tomma skollokaler när elevantalet i en skola minskar. De får ju in hyran ändå.

tisdag 24 maj 2011

Thomas Bodström (S) med ny bok!

Jag träffade Thomas Bodström (S) för flera år sedan. Han skulle i egenskap av justitieminister hålla ett föredrag. Jag tror det var om jämställdhet och våld mot kvinnor. I alla fall så hade jag avtalat, via kansliet på justitiedepartementet, att få prata med honom under kafferasten. Det fick jag också när alla nyhetshungriga reportrar hade fått sitt. Detta var under de åren jag arbetade på Mariefredsanstalten och jag hade med mig en fråga till justitieministern från en intagen. Mitt intryck av Thomas Bodström var mycket positivt. Han var påläst och kunnig. Jag tycker fortfarande illa om hans beslut att bygga superfängelser samt hans mindre lyckade val av generaldirektör för Kriminalvården Lars Nylén.

Thomas Bodström
har nu kommit ut med en ny bok; "Inifrån - Makten, myglet, politiken". Alltså inte en deckare denna gång, fast den är säkert lika spännande att läsa. Jag är på väg till biblioteket för att låna den. Bodström beskriver kuppen som fällde Mona Sahlin och att en av kuppmakarna var ingen mindre än Håkan Juholt, den nya partiledaren för Socialdemokraterna; en traditionell bufflig Socialdemokrat!

torsdag 19 maj 2011

Tore Andestad; en norsk hjälte!

Margit Urtegård och Tore Andestad i Molde i Norge 2011















Socionomen Tore Andestad är den bästa socialarbetaren jag har träffat i hela mitt liv. Jag gick i samtal hos honom efter att min dotter Veronica dog. Veronica var mitt andra barn. Jag var endast 21 år gammal när jag förlorade henne. Min dotter Margarita var två år när hennes lillasyster föddes.

Hela min barndom och ungdomstid hade socialtjänsten varit involverade i livet mitt. När samhällets omsorgsapparat blir ens motståndare och inte ens hjälpare så tappar man snabbt tron på välfärdssystemet. Jag gick på gymnasiet när jag började gå till Tore. Personalen på gymnasiet hade upptäckt att jag inte mådde så bra. De rekommenderade mig att ta kontakt med hjälpapparaten.

Varje vecka i flera månader satt jag på Tores kontor och spydde galla på hela socialsystemet. Till skillnad från alla andra socionomer jag hade mött så satt han kvar och lyssnade. Alla andra hade blivit förnärmade och kränkta över mitt hat och min ilska och slängt ut mig. Dessutom hade socionomerna kontorstid mellan 09.00 och 16.00. Det var då de var tillgängliga. Blev man ledsen efter kontorstid fick man skylla sig själv.

Tore var inte så. Han brydde sig. Hans engagemang för de behövande var och är beundransvärd. Han borde klonas. Han behövs! 1993 när jag flyttade till Sverige från Norge slutade jag gå till Tore. Men, Tore blev min vän. En vän för livet. Han kom till Pontus och mitt bröllop. Tore har även varit och besökt oss i Sverige flera gånger. Det är till Tore jag ringer när livet blir svårt. Själv säger han att han också har ett stort utbyte av vår vänskap. Han har använt mitt liv som exempel i sin undervisning för andra hjälparbetare.

Jag kan faktiskt inte komma med tillräckligt många superlativ för att beskriva Tore rättvist. Tore är en ängel. En god människa. En medmänniska med ett enormt stort hjärta. Han är min stora förebild. Tore gav mig hopp. Han gav mig tron på mig själv. Fortfarande så ringer jag till Tore när jag behöver goda råd. Han skrattar hjärtligt varje gång jag ringer och frågar honom om jag inte är lite knäpp i alla fall.

Tore var inte alls orolig för mig när jag flyttade till Sverige. Han förberedde mig på att folk alltid kommer att ha synpunkter på min rättframhet, min ärlighet och min öppenhet. Han sa också att jag skulle klara av precis allt jag vill i livet mitt bara jag låter bli att lyssna på de elaka tungorna; de små och avundsjuka människorna. Han förklarade pedagogiskt att min långa kamp mot socialtjänsten för att få behålla mina egna barn skulle påverka mig länge. Men, till slut, omsider, kan jag få lägga försvarsutrustningen från mig, påpekade han noggrant.

Han beskrev min försvarsutrustning som handgranater, bomber och skyttegravar. En dag kan du lägga ner allt det, sa han. I dag pratar vi mycket om vårt arbeta med människor, vårt gemensamma intresse. Under de åtta åren jag har arbetat inom kriminalvården och under mina tre år jag har jobbat på flickhemmet i Eskilstuna har jag använt Tore som rådgivare. Det finns för mycket moral inom hjälpsystemet och för lite etik. Jag kommer att utveckla mina tankar kring detta senare. Nu ville jag bara berätta en av mina många solskenshistorier. Min historia om Tore!

tisdag 17 maj 2011

Gratulere med dagen Norge!

Norges nationaldag 17 maj 2011














Ja, vi elsker detta landet


Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Elsker, elsker det og tenker
på vår far og mor
og den saganatt som senker
drømme på vår jord.
Og den saganatt som senker,
senker drømme på vår jord.

Dette landet Harald berget
med sin kjemperad,
dette landet Håkon verget
medens Øyvind kvad;
Olav på det landet malte
korset med sitt blod,
fra dets høye Sverre talte
Roma midt imot.

Bønder sine økser brynte
hvor en hær dro frem,
Tordenskiold langs kysten lynte,
så den lystes hjem.
Kvinner selv stod opp og strede
som de vare menn;
andre kunne bare grede,
men det kom igjen!

Visstnok var vi ikke mange,
men vi strakk dog til,
da vi prøvdes noen gange,
og det stod på spill;
ti vi heller landet brente
enn det kom til fall;
husker bare hva som hendte
ned på Fredrikshald!

Hårde tider har vi døyet,
ble til sist forstøtt;
men i verste nød blåøyet
frihet ble oss født.
Det gav faderkraft å bære
hungersnød og krig,
det gav døden selv sin ære –
og det gav forlik.

Fienden sitt våpen kastet,
opp visiret for,
vi med undren mot ham hastet,
ti han var vår bror.
Drevne frem på stand av skammen
gikk vi søderpå;
nu vi står tre brødre sammen,
og skal sådan stå!

Norske mann i hus og hytte,
takk din store Gud!
Landet ville han beskytte,
skjønt det mørkt så ut.
Alt hva fedrene har kjempet,
mødrene har grett,
har den Herre stille lempet
så vi vant vår rett.

Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem.
Og som fedres kamp har hevet
det av nød til seir,
også vi, når det blir krevet,
for dets fred slår leir.

måndag 16 maj 2011

Höj straff för sexualbrott!

DN skriver: "Förre höjdhoppsstjärnan Patrik Sjöberg vill se höjda straff och längre preskriptionstid för sexbrott mot barn. Han tänker fortsätta att engagera sig i kampen mot sexutnyttjande av unga". Det är bra. Vi behöver människor som tar detta stora problem på allvar.

Ledaren på Eskilstuna-Kuriren skriver rörande att präster, åter igen, har förgripit sig på unga människor: "Precis som i vården, skolan eller idrottsvärlden finns det inget sätt att fullt ut garantera att anställda i kyrkan inte missbrukar sin ställning. Därför gäller det att omgivningen är vaksam och aldrig ursäktar eller blundar för när präster eller andra vuxna utnyttjar unga och sårbara personer. Tyvärr måste det, i kyrkan precis som i resten av samhället, finnas en medvetenhet om risken för övergrepp och en vilja att se varningstecken för vad de är. Även en person som uppfattas som trevlig, charmig och karismatisk kan begå allvarliga brott".

Straffen för de som förgriper sig sexuellt på barn och unga måste höjas kraftigt. När det gäller pedofiler måste även frågan om kastrering tas upp. Kemisk kastrering av pedofiler borde vara ett rimligt straff och det skall inte vara frivilligt. Vuxna människor som blir sexuellt upphetsade av barn är inte friska. Det är något elementärt fel på dem. De lärde får tvistas om huruvida pedofili är en sexuell läggning eller en psykisk störning. För mig är det fullständigt ovidkommande i den här diskussionen. Pedofiler skall stoppas och straffas, så att våra barn kan vara trygga. Barn skall skyddas. Det är det viktiga!

måndag 9 maj 2011

Låt inte SD få dominera!

Ledarskribenten Petter Birgersson på DN berättar om Folkpartiets framgångar i Landskrona. Folkpartiets starka man där Torkild Strandberg har lyckats lyfta Folkpartiet till 30 procent lokalt samtidigt som Sverigedemokraterna backade från 22 till 15 procent i kommunvalet förra året. Torkild Strandberg (FP) berättar att han tog väljarnas oro för skola, brottslighet och arbetslöshet på allvar. Kärnans i hans strategi löd så här: "Mitt arbete handlar om att göra den här staden bättre att bo i och [jag] ägnar mycket lite kraft åt Sverigedemokraterna på väg till jobbet". Akkurat, Torkild Strandberg har förstått hur man vinner väljare. Man kommer med egna hållbara förslag i stället för att kritisera andra. Man har en dialog med väljarna. Lyssnar på vad som oroar dem och kommer med konstruktiva förslag till lösningar. Det är inte SD som skall formulera vare sig problemen eller lösningarna. Det klarar de redan etablerade partierna att göra själva om de vill.

Integrationsminister Erik Ullenhag
(FP) har inte förstått detta. Han fortsätter att koncentrera sig på SD fast de inte alls förtjänar hans uppmärksamhet. SvD berättar: "Sverigedemokraternas stora framgångar i det senaste valet är, enligt vad SvD erfar, en direkt orsak till att regeringen nu vill skärpa kampen mot främlingsfientlighet. 'Det här är riktat mot SD', bekräftar en regeringskälla för SvD". Man tar sig för pannan. Regeringen borde göra som FP i Landskrona gjorde. Prata om sin egen politik istället för SD och se till att komma med konstruktiva lösningar på invandringsproblematiken som faktiskt finns. Som sagt låt inte SD definiera samhällsproblemen eller lösningarna på detsamma. De kan inte det ändå.

fredag 6 maj 2011

Elev på Paulinska skolan utnyttjad sexuellt av lärare

Eskilstuna-Kuriren skriver: "Något står inte rätt till i Strängnäs skolor och socialtjänst. En flicka har utnyttjats sexuellt av sin lärare som även fungerade som hennes kontaktperson. Trots varningssignaler har det fått fortgå under lång tid. Det är mindre än två år sedan en liknande historia avslöjades i Strängnäs. Ändå verkar kommunen inte ha lärt sig något av tragiken den gången". Förra gången var det Åkerskolan det handlade om. Nu är det Paulinska skolan. Alla mina tre barn har gått där. Den misstänkta sexbrottslingen, född 1970, har varit mina barns lärare också. Jag får gåshud bara jag tänker på det. Paulinska skolan är kommunens största högstadium. En skola med många problem.

Tidningen skriver: "Socialtjänsten gjorde ändå bedömningen att det nog inte låg någon sanning bakom ryktena och flickans ord, och rådde skolan att inte polisanmäla". Socialtjänsten har uppenbarligen misslyckats totalt med sitt uppdrag. Ansvariga tjänstemän borde få lämna sitt arbete bums. Förtroendet borde vara förbrukat vid det här laget. Skolchefen Lillemor Bylund borde också få packa ihop sina saker och tacka för sig. Det är nog nu.

När det hände på Åkerskolan visste rektorn på skolan om det sedan länge. Han blev, enligt vad som sägs, befordrad sen. Om det stämmer så är det en skandal.

tisdag 3 maj 2011

Ännu en strängnäslärare tros ha sexutnyttjat elev

Strengnäs Tidning skriver: "En lärare från Strängnäs åtalas nu för att ha sexutnyttjat en av sina elever. Mannen var samtidigt utsedd som kontaktperson för den 15-åriga flickan. Därför rubriceras brottet som grovt sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning". Tidningen berättar också att det är socialtjänsten som hade förordnat den misstänkte läraren till flickans kontaktperson. Frågan man ställer sig är om socialtjänsten gjorde en utredning på läraren innan han blev utsedd till flickans kontaktperson? Eller om det bara gjordes godtyckligt? Något som antagligen görs rätt så ofta när det handlar om personer med positioner och/eller pengar. Han var ju lärare Gud bevars. De är ju normalt väl ansedda.

En annan fundering jag har är om det nu blir en debatt i Sverige om hur skolvärlden skall hantera problemet med pedofiler. Förra veckan slog Patrik Sjöbergs uppgifter om sexuella övergrepp ner som en bomb i idrotts-Sverige. Frågan debatterades flitigt i flertalet tidningar, radiokanaler och i TV-sofforna. Hur blir det nu? Kommer barns utsatthet att komma upp på den politiska dagordningen?

Att vuxna utnyttjar utsatta barn är inget nytt. När jag själv bodde på flickhem 1982 träffade jag flera flickor som hade blivit utnyttjade sexuellt. Vuxna som de hade varit i beroendeställning till hade missbrukat dem sexuellt. Under mina 8 år som anställd inom kriminalvården fick jag höra många fruktansvärda berättelser från intagna. Flera av de hade blivit utsatta för hemska övergrepp som barn. Pratar man med anställda inom SIS (statens institutionsstyrelse) kan de berättade om pojkar och flickor de möter och har mött, som har blivit utsatta. Ibland kan man tro att det mer är regel än undantag att barn i behov av hjälp blir utnyttjade. Lördagen den 7 oktober 2006 hade jag den här krönikan i Ekilstuna-Kuriren:

Livets berättelser överträffar dikten.

Som barn utsattes Yvonne Domeij för sexuella övergrepp av en man som arbetade åt Stockholms kommun. Trots att han inte hade någon läkarexamen arbetade han som läkare för Stockholms Stads Barnavårdsnämnd under åren 1958 till 1983. Han skulle ta hand om trasiga barn. Domeij tar oss på en resa i sitt liv fylld av sexuella övergrepp, skam, förnedring, trakasserier och lidande. En mardrömsfylld resa, där de sociala myndigheterna stod för det största sveket. Myndigheterna har aldrig gett henne någon form av upprättelse. En form av revansch har hon gett sig själv genom att skriva boken "Trasdocka" (Ordfront, 2006). Hennes fruktansvärda och gripande berättelse visar oss mest av allt, att det finns en väg tillbaka.

Domeijs bok kastar mig tillbaka i tiden, till 1982, då jag själv bodde på ett ungdomshem för flickor i Norge. Vi var samhällets styvdöttrar; flickor mellan tolv och arton år som ingen stod direkt i kö för att ta hand om. Personalen på hemmet var snäll och duktig. De lyssnade på allas berättelser, ingen av oss blev misstrodd. Vi fick lära oss hur vi skulle överleva trots att vi var i de sociala myndigheternas försorg.

Föreståndarinnan påminde oss ofta om, att vi skulle skriva upp allt som socialsekreterarna från våra respektive kommuner sa till oss, när vi hade möten med dem. Hon var inte särskilt omtyckt av socialcheferna, då hon alltid stod på vår sida. För henne var vi barn, som behövde omsorg, kärlek och hjälp. Domeijs historia fick mig att tänka på flera av dessa flickor, som jag bodde tillsammans med.

Jag tänker på Elisabeth som några år senare träffade en man som hon fick två barn med. På grund av att hennes man misshandlade henne tog de sociala myndigheterna barnen ifrån henne. Jag vet inte om hon lever idag. Vilket liv får man när man förlorar sina barn på det sättet? Elisabeth hade blivit utsatt för övergrepp och kränkningar hela livet. När hon bad om hjälp, för att hennes man höll på att slå ihjäl henne, tog de sociala myndigheterna hennes barn.

Jag tänker på Elsa, som hade växt upp på gatan i Bergen och skaffade sig pengar till droger och mat genom prostitution. Hon hade alltid fått gå i specialklass och blev stämplad som obegåvad redan i lågstadiet. Senast jag hörde om henne var hon gift och hade fått två barn. Hon hade också tagit igen all sin förlorade skolgång. Jag tänker på Caroline, som hade blivit sexuellt utnyttjad av sin farfar. Det tog lång tid för oss att få kontakt med henne, hon litade inte på någon.

När Yvonne Domeij beskriver alla sina rädslor, att hon var rädd för allt, känner jag igen mig. Att sluta vara rädd för allt har tagit mig ett halvt liv att arbeta bort. På ungdomshemmet pratade vi mycket om varför vi var så rädda. Alla hade vi blivit svikna av en eller flera vuxna under uppväxten och det gjorde att vi hade svårt att känna förtroende och tillit till andra människor. Moder Teresa har sagt: "Vi kan bota fysiska sjukdomar med medicin, men den enda hjälpen mot ensamhet, förtvivlan och hopplöshet är kärlek. Det finns många i världen som saknar bröd men det är många fler som saknar kärlek". En sak vet jag ändå alltid, att livets berättelser överträffar dikten!