fredag 26 november 2010

Gutta-boys Karlsson och Svensson

Nu har gutta-boys Gösta Karlsson (C) och Anders Svensson (FP) åter en gång slagit ihop sina huvuden och skrivit en debattartikel. Gösta Karlsson är före detta riksdagsledamot och Anders Svensson är kommunfullmäktigeledamot. Herrarna skriver alltså en debattartikel om att Sverige behöver ett nytt mittenparti. Fast det de egentligen vill förmedla är någon form av logik kring varför Centerpartiet och Folkpartiet i Strängnäs kommun valde att bilda en ohelig allians tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet efter valet. Gutta-boys säger: "Det rör sig mot mitten i politiken. Inte bara i Strängnäs där Centerpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna efter valet fått med sig Miljöpartiet på en mittenpolitik som vunnit majoritet hos väljarna."

Mittenpolitik? Jag blir lite fundersam här. Vilken politisk mitt menar de? När blev Socialdemokraterna ett mittenparti? Och när fick de en mittenpolitik? Menar herrarna Karlsson och Svensson att Socialdemokraternas motstånd mot alternativa driftsformer inom äldrevården är en typisk mittenpolitik? Eller tänker de på Socialdemokraternas vägran att göra något med SEVAB? Det kanske är Socialdemokraternas ångest gentemot friskolornas framväxt som är mittenpolitik?

En mening i debattartikeln är särskilt intressant. Gösta Karlsson och Anders Svensson skriver: "Ideologin försvinner och ersätts av ren kamp om makten." Är det inte just detta vi har fått se? Att ideologi sätts tillbaka och att makten sätts i första rummet? Människor som var involverade i förhandlingarna efter valet har berättat att Centerpartiets Jens Persson var mycket tydlig; han och hans parti skulle bara regera tillsammans med partier som var beredda att ge honom ordförandeposten i kommunstyrelsen. Hur vill herrarna beskriva detta? Är det en kamp om makt? Eller är det ideologi?

torsdag 25 november 2010

Moderaterna borde "visa" sina betalare!

Jag skulle aldrig gå med i ett LO-förbund. Mycket för att de sponsrar ett politisk parti; Socialdemokraterna. Jag vill att mitt eventuella fackförbund skall vara opolitiskt. Ingen vet vem som sponsrar Moderaterna; de vill inte redovisa vilka människor eller organisationer som pumpar in pengar i partikassan. Varför då? Inte vet jag. Vi kanske har ett regeringsparti som sponsras av några riktigt fula fiskar. Det vet ju ingen. De kanske får pengar från Ku Klux Klan eller någon annan läbbig organisation. Jag respekterar att enskilda individer inte vill skylta med vilket parti de röstar på och/eller skänker pengar till. Det är däremot svårare att acceptera att vi har ett öppet och demokratiskt politiskt parti i Sverige som inte är beredda att tala om varifrån de får sina pengar. Hur öppet är det?

DN skriver: "Alla partier måste lägga korten på bordet om var de får sina pengar ifrån. Nu vänder sig till och med de mindre allianspartierna mot Moderaterna. Den känsliga frågan förhandlas just nu bakom kulisserna. En överenskommelse som tvingar alla att öppet redovisa sina bidrag kan vara klar nästa vecka." Korten på bordet; visa pengarna! Hur svårt kan det vara? Om man inte har något att dölja så att säga?!

Ledaren på Eskilstuna-Kuriren skriver: "Moderaternas motstånd har hittills motiverats med att valhemligheten är överordnad. Och visst, det är en invändning som inte bara kan avfärdas. Men att ge pengar till ett parti är helt frivilligt. Den som inte vill få sina partisympatier exponerade kan avstå från att skänka större summor. Det är viktigare att medborgarna får veta vilka särintressen som har kopplingar till den politiska makten än att enskilda personer i tysthet kan ägna sig åt omfattande politisk sponsring. Till saken hör förstås att Moderaterna är det parti som tar emot allra mest pengar från privatpersoner." Fredrik Reinfeldt (M) brukar hävda att han och hans parti företräder allmänintresset och inte särintressen. Upp till bevis Reinfeldt, upp till bevis!

Ledaren i DN påpekar klokt: "Moderaterna borde byta perspektiv. Frågan om öppen redovisning av privata partibidrag handlar inte främst om deras egen kassa utan om demokratins bästa."

onsdag 24 november 2010

Ett mycket bra beslut!

Man skall i rättvisans namn även påpeka när kommunen tar kloka beslut. Annars kan man uppfattas som gnällig och negativ. Nu har kommunens fastighetsbolag bestämt att de inte vill köpa Folkets Hus i Åker. De kommer alltså inte att göra det om inte den sosseledda majoriteten kräver det. Det skulle förvåna mig mycket om rödklövern skulle begära något sådant hos Fastighetsbolaget efter den massiva kritik som har förts fram från olika håll mot detta förslag. Tord Tjernströms (S) inblandning i Åkers Folkets Hus är orsak stor nog för att låta bli. Jävsfrågan och de dubbla stolarnas dilemma talar sitt eget språk.

Strengnäs Tidning skriver: "Kommunalråd Tord Tjernström (S) tidigare ordförande i Folkets hus-föreningen, tycker att historien har tagit en tråkig vändning. - Det känns som att arbetet har stannat av på grund av skriverierna om mig. Det här är inget självändamål för mig men försvinner Folkets hus finns det ingen samlingslokal i Åker längre, säger han." Det kan så vara. Saken är att kommunen äger ett för stort lokalbestånd. Därför har vi inte råd att köpa ytterligare lokaler oavsett hur behjärtansvärt det än må vara.

fredag 19 november 2010

Barnperspektiv på supande föräldrar!

Professor i straffrätt, Madeleine Leijonhufvud, skriver på DN debatt i dag: "Dags att diskutera skevheterna i straff­systemet och de oacceptabla beteenden som inte utgör brott. Att som förälder ha ansvar för ett litet barn och ändå supa sig full är tillåtet enligt vårt straffsystem. Fastän det är fullständigt oacceptabelt och innebär så uppenbara risker för barnet. Varför anses det mindre allvarligt att utsätta ett barn för en stupfull förälder än att köra bil efter tre glas vin, eller att inte ha betalt tv-avgiften."

Jag kan inget annat än att välkomna denna debatt. Frågan är varför det tog så lång tid innan den kom upp? Denna fråga är nödvändig: "Hur kan det anses mindre allvarligt att utsätta ett litet barn för den risk en stupfull förälder, styvförälder eller annan vuxen i dess omedelbara närhet utgör, än att köra bil efter tre glas vin?" Hur är det på midsommar? Den så kallade barnens dag, då åtskilliga svenska föräldrar super skallen av sig medan de dansar med sina barn runt midsommarstången.

Läs artikeln. Den ger perspektiv. Barnens perspektiv!

Jens Persson (C) och sotarhärvan!

I måndags, på kommunstyrelsens arbetsutskott, så berättade tjänstemannen László Nagy Némedi att om snöröjningen hade fått lika bra betyg i en kundundersökning som sotarverksamheten nu hade fått skulle han vara lycklig. Jens Persson (C), som startade förföljelsen av sotarmästaren Bengt Svärd, sade inte ett ljud. Det var ett annat ljud i skällan för ett tag sedan minsann.

Citat från min blogg:"Jens Persson (C) träder fram i tidningen, där han står på ett tak bredvid en skorsten, och säger att han minsann har tagit tag i frågan. Han påminner mest om JR i Dallas. Han säger till tidningen: 'Det handlar om sunt förnuft. Om mätningen visar på en nöjd kundindex är det en sak, men om det visar på annat är det mitt jobb att se till att det blir en förändring, säger Jens Persson.'" Nu visade mätningen på ett nöjd kundindex och Jens Persson (C) blir tyst. Ingen ursäkt, ingenting! Han var med och hängde ut en privat företagare i vår kommun och låtsas nu som om ingenting har hänt.

Och vad gör tidningen? De läser uppenbarligen den beställda mätningen som fan läser bibeln. Tidningen skriver: "Kommunstyrelsen gav tidigare i höstas förvaltningen i uppdrag att titta närmare på hur nöjda eller missnöjda husägare och restauranger är med sotningen och brandskyddskontrollen i kommunen. Uppdraget gick till företaget Samhällsinformation AB. Det har ringt runt till totalt 129 husägare, vilket inkluderar ägare till fritidshus, och till elva restauranger. Men de redan 'missnöjda' kunderna fick inte vara med och svara på några frågor." Tänk om lokalblaskan hade använt samma energi och emfas till att granska makten!

Jag ringde till sotarmästaren Bengt Svärd när den här förföljelsen startade. Jag ville höra Bengt Svärds version av/i det hela. Ingen annan politiker hörde av sig; inte då och inte nu! Är det så här vi skall behandla företagare i vår kommun? Jens Persson (C) säger att hans företag, kommunen, går bra. För det första så är inte kommunen ett företag. För det andra så kanske Jens Persson borde bry sig mindre om sin farbrors företag Kilenkrysset och bry sig mer om de övriga företagen i kommunen. Han pratar mycket om att förbättra företagsklimatet i kommunen. Gäller det bara Kilenkrysset?

Fredrik Lundgren (FP) och Jens Persson (C) skyr debatten!

Jens Persson (C) har en (sin första?) debattartikel i tidningen i dag. Han försöker svara på Alex Voronovs berättigade frågor; fast Jens paddlar mest. Jens Persson skriver: "Till sist några ord om varför jag inte är särskilt aktiv på debatt- och insändarsidorna. Jag anser helt enkelt att jag är vald för att leverera – inte för att bidra till de bråk och konflikter som historiskt har tagit upp alltför mycket tid av Strängnäs politiker. Tid som i stället borde ha använts för att blicka framåt i Sveriges mest dynamiska idyll!"

Under mina 16 år i Strängnäspolitiken har jag inte sett några vassa tidningsdebattörer eller debattörer överhuvudtaget vare sig från Folkpartiet eller Centerpartiet. När jag arbetade som biträdande gruppledare för Moderaterna mellan 2000 och 2003 så frågade Torgny Jonsson (C) och Anders Svensson (FP) (de dåvarande toppnamnen) mig ofta om hjälp till att skriva allt ifrån insändare, debattartiklar och andra politiska texter. Nu handlar det dock inte enbart om oförmågan att formulera ord ner på papper. Det handlar även om nonchalans, maktfullkomlighet och översitteri.

Alex Voronov påpekar klokt: "Det är medborgarnas demokratiska rätt att höra sina förtroendevalda resonera om aktuella frågor, motivera sina ståndpunkter och bryta åsikter i en debatt. Den politiker som inte håller med bör fundera över sitt val av sysselsättning." Vi får hoppas att herrarna Persson och Lundgren tar åt sig lite av rådet, som den politiska redaktören säkert har gett de i allra bästa välmening.

Fredrik Lundgren (FP) försöker även han att svara på Voronovs frågor. Men, det blir mest ett goddag-yxskaft-svar. Han skriver: "Hållbarheten i argumenten hade jag, vid behov, gärna försvarat i en fortsatt debatt men då min och Voronovs synsätt på det rationella politiska samtalets fundamenta så väsentligt skiljer sig åt såg jag ingen möjlighet att fortsätta samtalet. Det är nu upp till läsarna att avgöra om de förstår vad jag skriver eller om det är lika obegripligt för dem som det tydligen är för ledarskribenten."

Om detta skriver Voronov: "Eller ja, Lundgrens svar är mest en förorättad pose. Mitt 'synsätt på det rationella politiska samtalets fundamenta' får honom att marschera ut ur rummet och smälla igen dörren." Fredrik Lundgren förfaller vara lite mer håröm än vad som är bruklig eller passande för en "demokratikämpe" att vara. Folkpartiet gick till val på öppenhet och demokrati. Nu skjuter de i stället budbäraren. Det är inte snyggt! Någon jävla ordning ska det vara i ett parti...eller?

torsdag 18 november 2010

Grattis Strängnäs kommun!

Nu har Strängnäs blivit länets tredje största kommun!

Tidningen skriver: "Omkörningen blev verklighet när Katrineholm minskade med 59 invånare samtidigt som Strängnäs ökade med 58, från juli till september. Den officiella befolkningssiffran för Strängnäs är nu 32 296. Katrineholms är futtiga 32 281."

tisdag 16 november 2010

Kan man lita på Jens Persson (C)?

Ledarsidan på Eskilstuna-Kuriren kräver svar från Jens Persson (C) och Fredrik Lundgren (FP). Det är bra. Strängnäs tidning har ju uppenbarligen glömt hur man bedriver granskande journalistik, så det hedrar ledarsidan att den åtminstone är vaken.

Ledarsidan skriver: "Majoritetsförhandlingarna var för övrigt inte fria från dramatik. Gunnar Swahn, ledaren för Folkpartiets förhandlingsgrupp tillika ordförande i partiets kommunförening, lämnade förhandlingarna och samtliga sina parti- och kommunuppdrag – ett beslut som bör tolkas som protest mot Folkpartiets val av politiskt sällskap." Förra gången FP och C gick ihop med Socialdemokraterna var det Folkpartiets då starka man Anders Jansson som gick. Det ryktades att även Fredrik Lundgren var på väg att lämna partiet 2008 på grund av denna oheliga allians. Men, det var då det.

Avslutningsvis berättar ledaren: "Vi förväntar oss därför att de två partiernas ledare nu förklarar varför de har valt att styra med Socialdemokraterna. Jens Perssons och Fredrik Lundgrens svar kommer att publiceras på fredagens debattsida." Det ser jag verkligen fram emot att läsa. Det blir spännande att se om Jens Persson ger samma svar till tidningen som han har gjort internt här i Strängnäs?! Det blir också spännande att se om Fredrik Lundgren lämnar samma svar som Jens. För då ljuger antagligen en av dem då Centerpartister och Folkpartister har lämnat olika svar tidigare.

måndag 15 november 2010

Trist att Mona Sahlin (S) avgår!

DN:s reporter Jenny Stiernstedt skriver: "Nyfriserad och klätt i grått mötte Mona Sahlin i går pressen i Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen 68 i centrala Stockholm. Med sig hade hon beskedet om sin avgång." Jag studsade till när jag läste detta i DN:s papperstidning i morse. Nyfriserad och klätt i grått? Har ni någon gång läst dylikt om en man som lämnar sitt/sina uppdrag? Antagligen inte då män och kvinnor framställs väldig olikt i/av media.

Här är ett exempel på hur män kan framställas: "Det var inte meningen att Carlsson skulle efterträdas av Göran Persson. När det ändå skedde betraktades Persson både utanför och innanför rörelsen som en brutal landsbygdspåve, en buffel med ett mindervärdeskomplex närt i den sörmländska provinsen." I samma artikel står det att Mona Sahlin fick makten 15 år för sent. Jag håller inte med. Sanningen är nog att arbetarrörelsens parti inte var/är redo för en kvinnlig ledare. För inte tror väl någon att socialdemokraterna skulle ha behandlat Mona Sahlin så här illa om hon var en man? När Mona Sahlin har gått "ut på datum" så dyker en två år äldre herre upp som kandidat. Någon som är förvånad?

lördag 13 november 2010

S-eliten är en snobbig adel

För oss som kommer från lilla Norge så är det ingen nyhet att det finns mycket adel och dylikt i Sverige. Fast det är länge sedan Sverige var störst, bäst och vackrast så lever många svenskar kvar i tron att allt är bättre i Sverige. Detta snobberi har självklart växt sig in i Sveriges tills nu enda statsbärande parti; socialdemokraterna.

Sakine Madon skriver i Expressen: "Det gnabbas om höger eller vänster så här i kristider, när partiet i själva verket borde röra sig uppifrån och ner. Inför partiets 'krismöte' som hölls i går skrev någon raljant på nätet att alla mötesdeltagare i krisgruppen förmodligen är heltidsarvoderade politiker. Det sätter fingret på partiets problem; ledande S-politiker verkar knappt ha varit i närheten av de människor som de påstår sig företräda." I Strängnäs kommun gör socialdemokraterna likadant. De ger flera av sina toppolitiker så höga arvoden att de skall slippa arbeta som vanligt folk.

Sakine Madon fortsätter: "Det behövs fortfarande en bred och pragmatisk vänster som inte tappar fokus och klassperspektiv. Anledningen är enkel: Borgerliga politiker saknar i regel personlig erfarenhet av sociala problem och socialt utsatta områden. Men nu har Moderaterna redan två val i rad snott arbetarväljare som gillar arbetslinjen. Folkpartiet har tagit röster från arbetarföräldrar som tröttnat på flumskolan. Småföretagare och städare, oroliga för att bli av med rut-jobb, lyssnar hellre på Centerpartiet. Och Sverigedemokraterna lockar till sig arbetarkillar. Om inte fler ska fly gäller det att en framtida S-ledning inte beter sig som en snobbig politisk adel."

Problemet är delvis att Sveriges två största partier, Moderaterna och Socialdemokraterna, bemannas till största del av så kallade politiska broilers; människor utan verklighetsförankring. Ett annat problem är att dessa båda partier hämtar eller får sina aktiva politiker direkt från den svenska samhällseliten. Den vanliga arbetaren från golvet är lika ovanlig i partitoppen hos Socialdemokraterna som i partitoppen hos Moderaterna. Sakine Madon skriver så här: "Vänstertyckare som föraktfullt fräser 'skitjobb' när de ska beskriva städjobb och liknande skulle behöva komma ner från sina höga hästar."

När jag var liten sjöng vi en sång som handlade om att i bakväntland där går allting an. I ett land där Moderaterna lyckats bli det nya arbetarpartiet där är något verkligen bakvänt!

torsdag 11 november 2010

Kostnadsdrivande politiker i Strängnäs

Vi har ett antal kostnadsdrivande politiker i Strängnäs kommun. Den mest kända är Lotta Grönblad (S). När hon tog över ordförandeklubban i barn- och utbildningsnämden, efter Maria von Beetzen (M), på våren 2008 så krävde hon en höjning av arvodet på 10 procent. Lotta Grönblad hade även tänkt sig 20 procent extra som gemensam politisk sekreterare för de tre partierna S, FP och C. Men, där fick hon ge sig efter kraftiga protester.

Nu får hon lämna ordförandeposten i barn- och utbildningsnämnden. Många är nog glada för det. Hon tar i stället över ordförandeklubban i kommunfullmäktige efter Anders Svensson (FP). Men, hon kräver även här en kraftig höjning av arvodesnivån. Anders Svensson, en respekterad och skicklig politiker, fick 20 procent av riksdagsmannaarvodet på 56 000 kronor när han var kommunfullmäktiges ordförande. Lotta Grönblad (S) kommer att få 50 procent! Anders Svensson hälsade på och pratade med alla kommunfullmäktigeledamöter. Alla var lika viktiga för honom. Den rollen kan Lotta Grönblad aldrig ta eller få. Folk är ju livrädda för henne. Lotta Grönblad är dock inte ensam om att vara girig och kanske få för mycket betalt. Vi har flera; ingen nämnd - ingen glömd!

Dag Bremberg, Mariefredspartiet, skriver om detsamma på sin blogg. Jag håller på att räkna på hur mycket man nu höjer kostnaderna för den politiska organisationen i vår kommun. När Jens Persson (C) och company tog över förra gången så höjde de sina arvoden med över en halv miljon svenska kronor. Den här gången blir det nog ännu mera. Detta på bekostnad av våra verksamheter som vård, skola och omsorg!

I huvudet på Jimmie Åkesson (SD)

Jimmie Åkesson säger till DN: "Mina åsikter är normala här i Sölvesborg. Ja, under hela min uppväxt var det normalt i bekantskapskretsen att vara kritisk till invandringen, även om inte alla var på väg att bli Sverigedemokrater. Det är bara i urbana miljöer som det är konstigt. Medier och politiker har svårt att se utanför sin bubbla."

Det var min fjärde valrörelse i Sverige i höst. Under fem veckor var jag i Strängnäspartiets valstuga på Gyllehjelmstorget i Strängnäs varje dag. Aldrig tidigare har jag fått så många frågor kring invandring förut; folk ville veta hur jag och mitt parti ser på invandring. För mig, som själv är invandrare från Norge, känns frågan lika löjlig varje gång jag får den. Dock inser jag att alla demokratiska politiska partier måste ta tag i frågan nu. Om vi inte gör det kommer Jimmie Åkessons parti växa snabbt. Jimmie Åkessons åsikter kan man säga vad man vill om. Men, är de normala i Sölvesborg är de nog normala lite varstans. Titta på Eskilstuna, där fick Sverigedemokraterna 10 procent av rösterna. Dags att agera kanske?

Facebook som klotterplank

Min tidigare studiekamrat, Kristina Emanuelsson, har skrivit en krönika om facebook. Hon beskriver facebook som ett insiktsfullt klotterplank. Kristina skriver: "Vad vi än tycker om saken kan inte dryga 500 miljoner människor ha fel." Akkurat! 500 miljoner människor kan inte ha fel!

För oss som har bott i flera länder så är facebook helt fantastiskt. Vi kan lätt hålla kontakten med vänner från när och fjärran utan större ansträngning. Släkt och vänner som vi sällan ser finns "nära" på ett sätt som aldrig tidigare har varit möjligt. Man borde inte nedvärdera denna stora kontaktmöjlighet och kontaktyta.

Min son Emil på 17 år kom hem en dag och sa att hans kompis hade sagt till honom att jag var hans mest aktiva facebookkompis. De två första åren var jag inte så aktiv, jag hade liksom inte upptäckt fördelarna med nätverket då. Nu gör jag mycket på facebook. Jag bokar tandläkartid, frisörtid med mera. Jag håller kontakten med min släkt och mina vänner. Två av mina tre barn har flyttat hemifrån. Min dotter bor i Norge. Vi håller kontakten via facebook.

Ses på feijan är ett vanligt uttryck i dag. Sociala medier skall inte underskattas. Facebook har blivit det telefonen en gång var. Det har blivit för dyrt att ringa. Många har inte längre fast telefon och mobilsamtal är dyrt, särskilt till utlandet. Den tiden jag tidigare använde på ICQ (på engelska homofon till I seek you, ett program för att skicka direktmeddelanden) använder jag nu på facebook.

Jag klottrar på facebook varje dag!

Varför ökade klyftorna också när S hade makten?

Ardalan Shekarabi och Anna Johansson från den socialdemokratiska kriskommissionen har i en debattartikel i DN ställt denna fråga: "Varför ökade klyftorna också under socialdemokratins tid vid makten och hur kan den utvecklingen vändas?" En bra och en mycket relevant fråga. Man kan också fråga om de svenske socialdemokraterna någonsin har haft ett klassperspektiv? Hur ofta hör man en socialdemokrat tala i klasstermer? Det finns stora klassklyftor i Sverige. Med stora klasskillnader ökar kriminalitet och utanförskap.

Det blir spännande att se om Shekarabi och Johansson kommer fram till något vettigt svar på sin fråga.

Gunnar Hökmark (M) skriver på sin blogg: "Det socialdemokratiska folkhemmet förutsätter just att det är ett folkhem med sina egna lösningar, inte att medlemmarna i hemmet kan röra sig som de vill."

Sluta psykologisera sexsäljarna - köparna är mer intressanta

Hanne Kjöller skriver i DN: "Att det i länder som Thailand och Kambodja finns ett stort mått av inhemsk prostitution minskar inte de västerländska männens moraliska ansvar. Eget beteende kan inte försvaras med argument om andras. I stället för att psykologisera kvinnorna i prostitutionen tycker jag det är mer intressant att psykologisera män som inte lider av sexnöd men som ändå väljer prostituerade. Vilket mervärde erbjuder dessa lydiga och undergivna kvinnor männen med breda tatuerade bringor, kamouflagefärgade shorts, rakade skallar och spända käkar (jo, det var faktiskt så huvuddelen såg ut)? Vad gör männen med dem – är det rätten till sex eller att våldföra sig på någon de är ute efter? Och vad säger i så fall det om männens mentala beskaffenhet och förmåga till empati?"

Jag har ofta funderat över vad det är som rör sig i huvuden på de män (och kvinnor) som konsumerar andra människor; som köper en annan människas kropp. Min fördom är att det måste vara något fel på dem. I debatten om prostitution så ställs sällan dessa frågor. Därför är det bra att Hanne Kjöller gör det.

När jag arbetade som kriminalvårdare på Mariefredsanstalten studsade jag till när jag skulle visitera en intagens cell. Han hade tapetserat alla väggarna med nakenbilder på thailändska flickor. Fången såg min förskräckta min, tittade på mig med stolthet i blicken och sa att bilderna föreställde olika tjejer och att han hade haft sex med allihopa. Det var flera hundra bilder. Jag tittade på min manliga kollega. Han sa inget. Han gick bara närmare den ena väggen för att titta mer noggrant på bilderna. Jag mumlade något om brandrisken med att ha en massa bilder på väggarna och påpekade att han helst borde använda endast uppslagstavlan, som hängde på ena väggen i cellen, för att ha bilder på. Sen tog jag med mig min överförtjuste kollega och gick därifrån. Jag tog upp frågan om brandrisken och våra regler rörande var man får hänga bilder i cellen med min chef. Min chef gjorde aldrig någonting åt saken och jag kommenterade aldrig mer bilderna. Fängelserna är en manlig värld där matchokulturen får frodas. Det var ingen idé att säga något om vare sig brandrisk eller svårigheten att visitera en cell som såg ut på det här sättet. Säkerhetsrisker och annat var liksom inte så viktigt på en anstalt med landets näst högsta säkerhetsgrad?!

Tillbaka till de sexköpande männen. När man läser artiklar om sexköp så låter det som om hur många män som helst köper sex. Om det är så många så borde vi alla känna en sexköpare eller i alla fall ha träffat någon. Hursomhelst så kan man fråga sig vad är det som gör att vissa väljer att köpa sex? Dags att börja psykologisera torskarna!

onsdag 10 november 2010

Tord Tjernström (S) sitter på dubbla stolar

Gårdagens inpass blev dagens insändare:

Tjernström sitter på dubbla stolar

Mats Werner (KD) skriver klokt på sin blogg: "Kritiken mot Tjernström är alltså högst berättigad så fort han i sin maktposition sätter särintresset före allmänintresset."

tisdag 9 november 2010

Dagens inpass: De dubbla stolarnas dilemma

Dagens inpass i Eskilstuna-Kuriren:


De dubbla stolarnas dilemma


"Kan vilken enskild verksamhet som helst räkna med kommunalt stöd när den inte klarar sin ekonomi? Eller gäller det bara verksamhet med toppolitiker i ledningen? Dessa planer och Tord Tjernströms (S) dubbla stolar påminner allt för mycket om de ökända intressekonflikterna runt Europaskolan 2007 som Socialdemokraterna kritiserade så hårt i opposition."

Dessa frågor och funderingar hade ledarredaktionen på Eskilstuna-Kuriren på ledarsidan den 3 november. Så vitt vi kan se har inte vare sig Tord Tjernström (S) eller något annat kommunalråd velat bemöda sig om att reda ut dessa angelägna frågor. Skandalen kring Europaskolan var känslig och ifrågasatt och det med rätta. Socialdemokraternas Lotta Grönblad kallade till exempel det hela för ”korruption”.

Vad skall då det här förfarandet kallas? Det socialdemokratiska kommunalrådet Tord Tjernström skriver på Facebook den 27 september 2010: ”Nu känns det som om ingen vill rädda Folkets hus annat än på Facebook, praktiska lösningar saknas. Ser nu fram mot ett positivt svar från Strängnäs fastighets AB så vi kan sätta oss ner och förhandla. En epok är på väg i graven.” Samma Tord Tjernström säger till tidningen den 4 november att han inte har varit med i majoritetsförhandlingarna. Så kanske är fallet. Men, samtidigt finns Tord Tjernströms entusiastiska kamp för att rädda Folkets Hus i Åker väl dokumenterat.

Det väcker än en gång frågan huruvida det är lämpligt att sitta på dubbla stolar när man är i maktposition. Den viktigaste frågan är dock huruvida kommunen skall äga och driva en lokal, som är så starkt förknippad med ett enskilt politiskt parti? En kommun som redan i dag har för mycket lokaler och därför har anställt en lokalsamordnare för att hantera det stora och dyra lokalbeståndet. Det är många frågor som kräver tydliga svar avseende de dubbla stolarnas dilemma och framför allt för att undvika misstankar om korruption.

Margit Urtegård
Jan Eriksson

Kommunfullmäktigeledamöter för Strängnäspartiet

onsdag 3 november 2010

Tord Tjernström (S) köper Folkets Hus med skattebetalarnas pengar

Tidningen berättar den 17 mars 2010: "Det är en katastrof för Åkersborna om Folkets hus måste säljas, säger Tord Tjernström, ordförande i Folkets husföreningen i Åker. Men vi har inte råd att ha den kvar. Fastigheten har funnits i föreningens ägo sedan 1952." Nu har Tord Tjernström (S) fått den nya majoriteten med på att köpa Folkets Hus i Åker. Hur gick det till? Vad gör MP? Sover de redan?

I dagens ledare står det
: "Och så innehåller majoritetsförklaringen ytterligare en intressant nyhet: Strängnäs kommun ska köpa Folket hus i Åker som är nära konkurs. Här kan man ställa ett par frågor: Kan vilken enskild verksamhet som helst räkna med kommunalt stöd när den inte klarar sin ekonomi? Eller gäller det bara verksamhet med toppolitiker i ledningen? Dessa planer och Tord Tjernströms (S) dubbla stolar påminner allt för mycket om de ökända intressekonflikterna runt Europaskolan 2007 som Socialdemokraterna kritiserade så hårt i opposition."

Påminner om? Javisst! Fast detta är mycket värre! Detta är väl korruption i ordets rätta bemärkelse? Kommunen har för mycket lokaler och nu skall kommunen köpa socialdemokraternas "klubbhus" i Åker! Och ingen mindre än självaste kommunalrådet Tord Tjernström (S) satt som ordförande i Folkets husföreningen i Åker så sent som i mars i år. Det skulle inte förvåna mig om han fortfarande sitter som ordförande i föreningen. Fast det spelar ingen roll. Det är fortfarande hårresande att kommunen köper Folkets Hus i Åker. Tala om korruption!

Vänta med omdömet skriver Fredrik Lundgren (FP) så käckt i tidningen för ett tag sedan. Det vägrade dock ledarskribenterna på Eskilstuna-Kuriren att göra. Folkpartiets huvudförhandlare tillika ordförande, Gunnar Swahn, gav också den nya majoriteten en rejäl känga och lämnade både förhandlingarna (innan de var klara) och samtliga politiska uppdrag han hade i protest mot att FP valde att gå ihop med S igen. All heder åt honom.

Nya samhällsbyggnadschefen Marie Jonsson

Byggnadsingenjören Marie Jonsson har blivit Strängnäs kommuns nya samhällsbyggnadschef. Hon är dotter till det tidigare kommunalrådet Torgny Jonsson (C). Ett mycket bra val, tycker jag. Det har i bland diskuterats huruvida det är lämpligt att attraktiva och tunga tjänster ges till centrala politikers släktingar, i det här fallet förra kommunalrådets dotter. Marie Jonsson är en mycket kompetent, lyhörd och duktig tjänsteman som vill arbeta för en hållbar samhällsutveckling. Hon är född och uppvuxen i kommunen. Jag tror på henne och hennes känsla för kommunens bästa. Dessutom är Marie Jonsson mycket ödmjuk; en bra egenskap hos en ledare. Jag vet inte om hon är medlem i centerpartiet. Jag vet inte om det skulle ha någon betydelse heller för den delen.

När jag var ordförande i Teknik- och fritidsnämnden hade jag en hel del kontakt med Marie Jonsson. Hon var alltid korrekt, sympatisk och kunnig i sitt sätt att arbeta gentemot oss politiker. Under plan- och byggnämndens sammanträden, där jag är ledamot, får vi alltid bra redovisningar och svar från Marie Jonsson. Hon kan det som både tjänstemän och politiker ofta har svårt att lära sig; skillnaden mellan politikerrollen och tjänstemannarollen. Politiker bestämmer vad som skall göras och tjänstemännen hur det skall genomföras. Det var den tidigare kommunchefen Jan Heimdahls paroll. Mycket kloka ord, dock svåra att leva upp till.

Grattis till tjänsten Marie Jonsson! Grattis till en solid chefstjänsteman Strängnäs kommun!

måndag 1 november 2010

Samarbete så in i Norden!

Jag har tjatat mycket om hur trist jag tycker det är att kunskaperna om mitt gamla hemland Norge är så begränsade här i Sverige. I bland påpekar även svenska journalister hur illa det är. Journalisterna är de som kan göra skillnad. De kan ju faktiskt skriva mer om Norge och norrmän i sina artiklar. De svenska mediernas bevakning av de övriga nordiska länderna är tyvärr ytterst bristfällig; i långa perioder till och med helt obefintlig. I går hade DN en ledare, som på ett roligt och informativt sätt beskriver drömmen om en framtida nordisk förbundsstat.

Ledaren skriver: "Slutligen är tidpunkten gynnsam av interna skäl. De nordiska länderna är mer jämspelta än någonsin. Framför allt bubblar Norge av självförtroende medan Sverige inte längre ser sig som samma självklara storebror. Men frågan är vilken kraft dessa argument har när de konfronteras med verkligheten på marken. Möjligheterna för ett nära samarbete mellan Norge och Sverige är förstås större än någonsin." Är det verkligen så? Jag säger bara telenor-telia-affären. Kommer ni ihåg den?

Att försöka sig på kunskapsspridning är nog mer harmlöst och även mer realistiskt än att kämpa för att få ihop en nordisk union. Tobias Brandel skriver i SvD: "I Norge finns det svenska inslag överallt, sitter man på kafé hör man folk som pratar om Sverige och man hör svensk musik i högtalarna. Sverige märks av mycket mer i Norge än Norge märks i Sverige, säger SR-journalisten och före detta Oslokorrespondenten Beatrice Janzon, som skrivit ett av kapitlen i en ny bok om förhållandet mellan de två länderna, I takt och otakt, som ges ut med anledning av kulturcentret Voksenåsens 50-årsjubileum. Storslagna svensk-norska samarbetsprojekt har notoriskt svårt att slutföras, men nämnda antologi är ett som faktiskt blivit av. Under publicisten Arne Ruths och SvD:s Oslokorre Björn Lindahls redaktörskap deltar 32 författare, bland andra Henning Mankell, Beate Grimsrud, Ulrika Knutson och Jan Erik Vold."

Jag skall läsa boken, har precis börjat läsa den. Återkommer med en recension när jag läst klart. Alla svenskar som vill förkovra sig lite om Norge och norrmän borde gå och köpa den direkt! Kunskaper har då aldrig, mig veterligen, någon dött av.