Lycka är att kunna vara trygg och ärlig

Efter valet 2006 blev jag den första kvinnliga ordförande i Teknik- och servicenämnden någonsin. Det var ett spännande och roligt uppdrag för en samhällsengagerad person som jag. En sak jag kommer ihåg och som jag ofta funderar över är alla de rädda tjänstemän som fanns i organisationen. Något jag absolut inte har någon anledning att tro är annorlunda nu.

Högt uppsatta tjänstemän kunde säga till mig att de höll med mig i mycket av det jag sa. Men att de själva aldrig skulle våga yttra sig så frispråkigt och öppet som jag gjorde därför att de var just tjänstemän. Hur knäppt låter inte det? Vi skall komma ihåg att vi vid det tillfället hade ett kommunalråd som hade sagt till en journalist att tjänstemän skall hålla käften till tidningen. Jag kan skratta åt det i dag, men ingen skrattade då. De flesta höll sig för skratt och var tysta!

Nu har jag själv varit tjänsteman ett år i Strängnäs kommun. Det har varit en lärorik och spännande resa. Så mycket prestige och maktmissbruk som jag har sett under det här året hade jag faktiskt ingen aning om att det fanns i vår kommun. Det är alltså mycket värre än vad jag trodde. Ingen rolig upptäckt dock, men viktigt att veta. Jag vill dock tillägga och starkt poängtera att jag beundrar och stöttar alla tjänstemän och politiker som kämpar på och arbetar hårt som flitiga arbetsmyror för att få till stånd en förändring. Ni vet till slut händer det! Till slut gör vi om och gör rätt!

Många saknar nog centerns kommunalråd Torgny Jonsson. Han var en hederlig och ärlig politiker som verkligen lyssnade på de han företrädde; sina väljare och andra kommuninvånare. När jag arbetade som Moderaternas gruppledare på kommunhuset kunde han komma förbi mitt kontor och testa sina tankar och idéer på mig. Gick jag i "taket" så hade han fått ett besked liksom.

Det farliga är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad. Så sade Martin Luther King och jag är benägen att hålla med honom. I dag har jag lyssnat på Olof Wretling i P1. Han pratar så klokt om rädsla och skam.

Under det här året jag har arbetat som tjänsteman har jag ibland känt verklig rädsla. Den har krupit in under skinnet på mig och gjort mig både sömnlös och orolig. När man kommer in i en organisation utan fasta rutiner och heller ingen utbredd tradition av att hjälpa varandra så är det inte alltid lätt att orientera sig. Att vara skolkurator på en skola innebär oftast att man är ensam i sin roll. Det finns många lärare, assistenter, lokalvårdare med mera, men bara en kurator.

En av domkyrkans församlingsmedlemmar sa till mig nyligen att hon tror att jag lider när någon inte lyssnar på mig. Jag har funderat mycket över de orden. Den maktlöshet jag känner när högt uppsatta politiker inte vill lyssna på oss som arbetar ute i verksamheterna den tynger. Den känsla av maktlöshet gör mig självklart uppgiven, men den gör mig också än mer ivrig efter att sträva efter en förändring. Gladast och snällast vinner!