Moderaterna har fått sin första kvinnliga partiledare

Det har hänt mycket i svensk politik. När jag invandrade till Sverige från Norge för 22 år sedan fick jag höra att mitt nya hemland var världens mest jämställda land. Det tog mig inte särskilt lång tid att förstå att det inte var helt korrekt. Akkurat! I Norge fick vi vår första kvinnliga statsminister 1981. Mitt parti, Moderaternas systerparti, det norske Høyre fick sin första kvinnliga partiledare Kaci Kullman Five 1991 (hon var tillförordnad ordförande 1988).

Att gå från norsk till svensk politik kändes på många sätt som att byta (politisk) planet. När jag började i Strängnäspolitiken på 90-talet fick jag för första gången, under min politiska karriär, uppleva att bli klappat på huvudet och kallad för lilla vän. Jag beskrevs, av andra politiker, som kontroversiell för att jag var en frispråkig politiker med egna åsikter och för att jag tog plats. Jag var i tjugoåren och hade lång politisk erfarenhet. Men det räknades inte; jag var kvinna och invandrare först och främst och efter de två handikappen så var jag liksom politiker också.

Det var stjärnpolitikern Carl Bildt (M) som var statsminister i Sverige när jag kom hit. Året efter, valet 1994, blev Socialdemokraternas Ingvar Carlsson statsminister. I augusti 1995 berättade Ingvar Carlsson att han ville avgå som partiordförande och svensk statsminister. Efterträdaren ansågs länge vara dåvarande jämställdhetsminister och vice statsminister Mona Sahlin. Men till följd av den så kallade Tobleroneaffären blev hon tvungen till att ta tillbaka sin kandidatur. Göran Persson blev ny partiledare för Socialdemokraterna och han blev Sveriges nya statsminister 1996. Någon kvinnlig statsminister i världens mest jämställda land kunde vi fortsatt bara drömma om.

Många av mina politiska systrar inom Moderaterna hade fått lära sig att kompetensen var och är det allra viktigaste; kompetens går före kön. När jag hävdade att om det verkligen var på det viset borde flera kvinnor redan ha fått tunga politiska poster på alla nivåer över hela landet, blev både kvinnor och män inom partiet provocerade. Jag trodde faktiskt inte att mitt parti skulle få en kvinnlig partiledare under min livstid. Nu vet jag ju inte om jag någonsin kommer att få uppleva att Sverige får en kvinnlig statsminister. Men genom att mitt parti nu äntligen har valt sin första kvinna, Anna Kinberg Batra, till partiledare så ser det mycket ljust ut; ljusare än någon gång tidigare.

Så till valet 2018 gäller det! Det kommer sannolikt att bli borgerliga väljare och genom det borgerliga partier (Alliansen) som ger Sverige sin allra första kvinnliga statsminister! Det är min gissning och min förhoppning!