Låt en fungerande psykvård bli valfråga

När jag cyklade hem från ett politiskt möte med några moderater i stan i kväll så stannade jag utanför Harrys och pratade med en väninna och hennes vänner. Jag berättade att jag skulle hem och blogga och undrade om de hade några förslag på vad jag borde blogga om. Skriv om självmord och psykiatrin, sade en av tjejerna spontant. Ojdå, suckade jag, det var ett tungt och djupt tema att ta tag i en sen kväll.

Nu sitter jag här och har precis läst Erica Treijs sin krönika "Låt en fungerande psykvård bli valfråga" och känner att jag måste skriva om just det jag tidigare i kväll blev uppmanad att göra; självmord och psykiatri. Hennes ord är så oerhört starka så tårarna rinner på min kind.

Erica Treijs berättar i SvD: "En våtmörk dag i november knackade polisen på dörren och berättade att min man var död. Att han hade valt att ta sitt liv. Han blev 39 år. På ett sätt var ingen av oss i den närmaste kretsen överraskad – samtidigt kom beskedet som en absolut chock. VARFÖR? Svaret på den frågan fick jag och vi aldrig. Men vi fick veta att han besökt psykakuten bara några timmar innan, men inte blivit inskriven. Deras bedömning var att han inte var suicidal. Vetskapen om att han stod där ensam i regnet, utan riktning och bevisligen utan hopp, skär fortfarande, efter alla år, som en kniv i själen. I samvetet. Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Var det mitt fel?"

Erica Treijs berättar om sin förlust och sorg för att den svenske regissören Malik Bendjellouls har tagit livet av sig. Han blev 36 år. Så många som fyra personer om dagen väljer att ta sitt liv i Sverige. Det skall nog mycket till för att få en fungerande psykvård i Sverige och det finns också mycket annat som kan göras för att förhindra att människor tar sitt liv. Att arbeta för ett mer tolerant samhälle och genom det förhindra mobbning är en sak. Förhindra utanförskap. Flera kuratorer i våra skolor. Listan kan göras lång.