I en artikel "Missbruket av minnet från Mandela" i SvD berättar Moderaten Mats Johansson om/från sitt minne av hur allt låg till. Han skriver: "Knappt hade liket kallnat förrän svenska oppositionspolitiker började svepa sig i hyllningarna till Nelson Mandela och nyttja den store statsmannen för att slå mot regeringsföreträdare. Hans unika gärning att få politiska motståndare att försonas användes för motsatsen. Vad säger det om dem som missbrukar hans minne?" Det är alltid viktigt att komma ihåg historien. Men när Mats Johansson beskriver sig själv som liberal undrar jag hur mycket sanningshalt det finns i artikeln?
Kampen om att vilja sola sig i glansen av Mandelas minne väckte mitt intresse för att läsa på i/om frågan. Pålästa Fredrik Segerfeldt skriver på sin blogg: "Även om man inte tycker det är helt lätt att välja sida mellan kommunistiska folkmördare och rasistiska förtryckare kan man ha stor respekt och djup vördnad för Mandelas senare period, för hans försonande gärning, för att han med en sådan enorm resning och vishet kunde förhindra att post-apartheid-Sydafrika blev ett blodigt kaos. Han uppvisade att statsmannaskap av i det närmaste messiansk kvalitet. Han hade nog inte gillat den förenklade historieskrivning som syns i den svenska debatten."
På en annan blogg hittar jag dessa ord: "Moderata samlingspartiet, tidigare Högerpartiet, har aldrig verkat för avskaffandet av Apartheid, vare sig i Sydafrika eller i Rhodesia. Det har däremot andra partier i det borgerliga blocket. När Apartheidfrågan på allvar kom upp på den svenska offentlighetens dagordning i mitten av 60-talet, var det inte en vänsterfråga. (På samma sätt som ställningstagandet för de svartas rättigheter i USA inte var en vänsterfråga." Om jag har förstått det hela rätt så har vare sig Socialdemokraterna eller Moderaterna någon orsak eller rätt till att slå sig själva på bröstet och berätta hur duktiga de var. Det var helt andra krafter som slogs emot apartheid än de.
Citat från SvD: "Aftonbladets Åsa Linderborg kritiserar i en artikel på fredagen Moderaterna förflutna, och skriver att partiet 'vägrade erkänna ANC som en legitim politisk rörelse. Den fängslade Nelson Mandela var en ickefråga.' Hon refererar bland annat den dåvarande Moderatledaren Ulf Adelsohn, som 1985 försvarade svenskt företagande i Sydafrika med argumentet att 'de stackars negrerna' annars skulle stå utan jobb." Att Moderaterna inte vill kommentera artikeln är oroväckande, tycker jag. Som medlem i Nya Moderaterna skulle jag verkligen uppskatta om min partiledare Fredrik Reinfeldt nu stod fram och tog avstånd från gammelmoderaternas idioti.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag ställde den här frågan till en folkpartist på facebook: "Var det många flera Moderater än Burenstam-Linder som var emot apartheid? I och med att du påpekar att just han var en motståndare och den pågående debatten om huruvida M var för eller emot apartheid så undrar jag om du har någon uppfattning om hur det egentligen låg till?"
Jag fick det här svaret: "Även moderaterna var mot apartheid. Tror det är svårt att hitta någon som gillade rasåtskillnad. Däremot hade moderaterna en historia av att stödja Frankrike i Algeriet, Portugal i kolonierna etc. Och de var emot sanktioner mot Sydafrika. Men det är - trots att jag tyckte de hade fel - en metodfråga." Jag bodde inte i Sverige på den här tiden. I Norge var alla jag kände emot apartheid.
Skicka en kommentar