En troende minister, Elisabeth Svantesson (M)

Elisabeth Svantesson (M), ordförande i kristna riksdagsgruppen, presenterades i går som ny arbetsmarknads­minister.  I Aftonbladet kan man läsa: "Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) var under 1990-talet engagerad i Ja till livet och Livets ord, bland annat som lärare inom Ulf Ekmans frikyrka i Uppsala. På presskonferensen tillsammans med Fredrik Reinfeldt i går bedyrade hon att hon lämnat rörelsen." Hon skall visst även ha varit ordförande i Samfundet Sverige Israel. Allt detta är tydligen mycket känsliga saker i Sverige i dag. Troende! Hjälp ministern är troende och hon har varit med i Livets ord! Man skulle kunna tro att hon hade varit med i en terroristorganisation.

Frispråkiga Merith Wager skriver på sin blogg: "I ett fritt och demokratiskt land ska ingen behöva jagas och drevas för sina åsikter, människor från diktaturer över hela världen flyr undan den typen av förtryck, inte minst till – paradoxalt nog – Sverige! Tyck vad ni vill, tyck lika, tyck olika. Men för Höge Farao (eller för Guds skull, om det passar bättre): sluta dreva!

Eli Göndör skriver i Aftonbladet: "Huruvida en religiös politiker styrs av rationella idéer med samhällets bästa för ögonen, eller av apokalyptiska förställningar om jordens undergång och Messias ankomst, vet bara denne själv. Men ett upplyst samhälle kan inte tillåta sig att avfärda religion som något förknippat med enbart outbildade eller svagsinta människor. I samma stund som sekulära röster avfärdar eller försöker förhindra människors utveckling eller karriär på grund av deras religiösa övertygelse, går en central demokratisk tanke förlorad. Idén om att varje individ ska ha rätt till att få göra sin röst hörd och förverkliga sig själv utifrån sina personliga idéer och värderingar. Därtill är det orimligt att betrakta religiösa människor som ett kollektiv med en homogen uppfattning och föreställningsvärld."

Sverige är på många sätt ett märkligt land. Att man i Sverige, i ett land som traditionellt har räknats som ett kristet land, skall behöva försvara sig för att man är kristen är ju helt absurd. Är folk helt historielösa? Vad handlar denna beröringsskräck om? Jag är helt säker på att det i Sveriges riksdag sitter flera ledamöter som är skeptiska till den svenska abortlagstiftningen. Det finns många människor som utifrån sin tro är emot abort. Det finns de som tycker att livet är heligt och okränkbart helt från dess begynnelse; alltså från det ögonblicket ägget blir befruktad. Skall de inte få ha politiska uppdrag?

I SvD får Elisabeth Svantesson några råd från Isabella Andersson, ordförande i Ungdom Mot Rasism.

Kristdemokraternas före detta partiledare Alf Svensson kallar detta för en form av mobbning; det att Elisabeth Svantessons tidigare koppling till Ja till livet och Livets ord ifrågasätts.