Ja, hur bildat är egentligen Sverige?

Det är med stor behållning jag läser Björn Wimans artikel i DN "Också i Almedalen får ordet bildning en renässans". Wiman skriver: "Men att det lite gammaldags begreppet 'bildning' har fått något av en pånyttfödelse står helt klart. För bara några år sedan hade ordet varit lika otänkbart till både vänster och höger – å ena sidan var det ett elitistiskt kodord för att hålla massorna nere och å den andra något antikverat som inte rymdes i takboxarna hos den blankslipade nya borgerligheten. Och visst, gärna en renässans för bildningen – så länge man är medveten om att ordets grundläggande innebörd står i strid med vår tids mest karaktäristiska rörelsemönster: snabbheten, tillgängligheten, anpassligheten. Bildning tar tid. Och tid är – som även de mest obildade direktörer vet – pengar."

Wiman har rätt i att bildning har blivit i fokus igen. Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund tog upp frågan i sitt partiledartal i Almedalen i kväll.  Katrine Kielos skriver i Aftonbladet: "I Paris finansvärld drar man lott om vem som ska träffa svenska affärsmän, ­berättade Jan Gradvall i Dagens Industri 2011. Det fanns inget att prata med svenskar om tyckte de franska bankirerna. 'Ingen har läst romaner, ingen har sett konst, ingen har någon religion.'" Björn Wiman tar upp detsamma: "Ja, hur bildat är egentligen Sverige? I en granskning av effekterna av den borgerliga regeringens kulturpolitik som Sveriges Radios 'Kulturnytt' gjorde i veckan citerades en fransk affärsman om hur man i Paris drar lott om att slippa äta lunch med kulturlösa svenskar, vilka på sin höjd kan prata om pengar och i bästa fall golf."

Erik Axel Karlfeldt skrev i en sång att man skall tala med bönder på bönders vis och med de lärda på latin. När jag läste sociologi pratade vi ofta om det uttrycket och vad det betydde och/eller hur det kunde tolkas. En bildad människa kan umgås med alla. En bildad person klarar det Karlfeldt beskrev i sin visa "Sång efter skördeanden".