Smil og vær glad for hver dag som går

När jag sitter här hemma och skriver på min bok "Kampen för min dotter" så flyr tankarna i väg. Jag minns, jag känner, jag tänker och jag tillåter alla minnen att komma över eller till mig. Några minnen är rätt bleka, andra är färgstarka och nära, några av minnesbilderna gör fruktansvärt ont. Jag skrattar, jag gråter, jag andas både tungt och lätt. Jag lever, jag är fri och det är skönt. Orden ger mig frihet och lycka. Jag tänker, alltså lever jag fortfarande. Jag skriver, alltså har jag modet kvar. Slagen fick mig inte tyst. Hoten skrämde min inte för evigt. Jag tänker på de som lever kvar i våldet, på de som fortfarande blir utsatta för hot. De som känner smärtan och skammen är de som är tysta.

I dag kom jag på en sång vi fick lära oss i skolan. Texten är enkel, den är så här: "Smil og vær glad for hver dag som går, så skal du se hvor mange venner du får. Selv om du glemmer at en og en er to, Så må du aldri glemme å være snill og god." Barnslig kan man tycka, men den sitter kvar i minnet. Den betydde uppenbarligen något för mig. Den gav visioner, den gav ett gott råd, den gav drömmar och den gav hopp.

Øyne kan smile, munnen kan le, sorgen i hjertet kan ingen se. Just sorgen kan ingen se. Fast det är inte helt sant. De som känner dig kan se dig, hela dig. Du behöver inte förklara något för de som har lärt känna dig akkurat som du är. Et smil koster ingenting, men gir mye. Det beriker den som får uten at giveren blir fattigere. Det varer bare et øyeblikk, men minnet om det kan du ha for alltid. Dessa ord får mig att tänka på Stefan Einhorns bok "Konsten att vara snäll". En underbar bok som jag varmt rekommenderar.

Stefan Einhorn säger: "Vi lever i en värld där många människor mår dåligt och är otrygga. Jag är inte säker på att mänskligheten överlever om vi inte på allvar lär oss mer om hur människan fungerar i relation till sig själv och till andra. Det är en ödesfråga." Att visa medkänsla och vara empatisk räcker långt. Empati handlar om att förstå andra människors känslor. Det är knappast en medfödd egenskap. Jag är ganska övertygad om att det är något vi lär oss under uppväxten och under livet. Det är sannolikt så.

Citat från tidningen Dagen: "Undvik inte den som drabbats av sorg. Genom att hålla dig undan ökar du ytterligare sorgens börda. Oroa dig inte för orden, att bara närvara och visa sin medkänsla räcker långt. Ta den tid som behövs, sorgen kräver tid, och var inte rädd för att röra vid människor. En kram ger både värme och gemenskap." Några citat och ord från mig mitt i natten. God natt.