"En sång till modet"

I Omar Mustafas avskedsbrev, som finns på Islamiska Förbundets hemsida, står det: "Mitt engagemang (2 länkar till Nima Dervishs blogg) i det muslimska civilsamhället har alltid handlat om att jobba för rättvisa, jämlikhet och mänskliga rättigheter. Ett engagemang som jag hade stora förhoppningar på att fortsätta med i partipolitiken. Partiledningen menar dock att man inte kan förena ett partiuppdrag och ett uppdrag i det muslimska civilsamhället. Partiledningens uppfattning är inte bara beklagligt, det är även en skrämmande signal till muslimer och andra troende socialdemokrater." Islamiska Förbundet är inte direkt någon Rotaryklubb om någon skulle tro det. Den erfarne och respekterade politikern och muslimen Nalin Pekgul (S) berättar i DN: "Vi andra muslimer känner oss omyndigförklarade när vi blir pådyvlade islamisten Mustafa som vår företrädare."

Johan Croneman skriver med en blandning av humor och skärpa i DN: "Henrik Dorsin skall kanske snart byta ut sin bögrefräng: 'Det är sossarnas fel.' Varför leds inte den moderna socialdemokratin av kvinnor som Helle Klein och Karin Pettersson? Det är kanske en lite naiv önskan – men är det inte just den här typen av ideologer och analytiker, den här typen av politiskt skarpsinne som socialdemokratin saknat de senaste 20–25 åren? Lyssnar man på Helle och Karin?" Jag är övertygad om att den Svenska kyrkan verkligen behöver präster som Helle Klein. Men Croneman har rätt, Socialdemokraterna är i stort behov av hennes skarpsinne också. Vi skulle behöva henne inom Moderaterna också. Hennes mod behövs lite överallt.

På tal om mod. Jag beundrar personer som Dilsa Demirbag-Sten. Hon skriver i DN: "Socialdemokratin ville alltså ge en person med kopplingar till Muslimska brödraskapet en plats i partistyrelsen. Att påstå att man som ingående i brödraskapets sfär är aktiv antirasist och demokrat är lika trovärdigt som om en medlem av Ku Klux Klan skulle hävda samma sak. Aftonbladets Jan Helin har offentligt läxat upp krönikören Monica Gunne för hennes text om Mustafas passiva hållning i kampen mot tvångsäktenskap och hedersvåld. För denna åsikt ska hon nu alltså löpa gatlopp. Jag trodde att Muslimska brödraskapets kvinnohat hörde till allmänbildningen?" Lyssnar man på Dilsa Demirbag-Sten? Eller är vi så rädda för att kallas för islamofober att vi duckar huvudet i sanden som strutsen?

Folkpartisten Gulan Avci säger så här: "Som liberal med muslimsk bakgrund kan jag aldrig acceptera att det demokratiska spelrummet riskeras svärtas ner av krafter som har en annan agenda än oss som verkar i demokratins namn. Även om Omar Mustafa bedyrar att han inte står för sådana värderingar, har han fattat ett beslut. Han har valt att lämna politiken och fortsätta i rollen som ordförande för Islamiska Förbundet vars trovärdighet inte står högt i kurs efter alla avslöjanden. På samma sätt som jag som kurd inte kan sägas företräda alla kurder i Sverige i egenskap av riksdagsledamot för Folkpartiet liberalerna, företräder inte Omar Mustafa landets alla muslimer. Men hans öppna brev i Aftonbladet riskerar att ge den bilden. En sådan utveckling är en farlig utveckling. Det är dags att samtliga partier i Sverige slutar leta efter så kallade flockledare till vilket pris som helst. Personer som dessutom i alltför stor utsträckning tillskriver sig själva en mer betydande roll bland vissa grupper än vad de faktiskt har." Törs vi lyssna på henne?

Eller är det Fatima Doubakil som skall bestämma eller sätta agendan? Är det hon som står för sanningen? Hon skriver på newsmill: "Vi har under en veckas tid bevittnat hur osanna och ogrundade anklagelser har varit en motor i drevet som stiftelsen Expo lanserat i samband med att Omar Mustafa valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse. Ett drev som fick ett beklagligt slut inte bara för Omar Mustafa utan för svensk demokrati. Drev av denna sort kan enbart förekomma i en tid då svenska muslimer misstänkliggörs och på lösa grunder kan kopplas till odemokratiska värderingar." Doubakil har fått ett stort utrymme i samhällsdebatten. Det har däremot inte hennes muslimska feministiska "systrar" fått. Hanna Gadban och Bahare Andersson skriver på newsmill: "Vad signalerar det ambivalenta ställningstagandet kring Omar Mustafa? Både från medias framträdande debattörer och från hans socialdemokratiska partikamrater? Handlar det om att försöka förstå den kontext som Mustafa befinner sig i och att se världen utifrån hans synvinkel, eller handlar det om en strävan efter att iscensätta en politisk korrekthet och undvika den fula islamofobiska stämpeln, som vi feministiska, liberala muslimer fick bära?"

Alla som såg SVT Debatt i ämnet måste ju ha reagerat? Sanna Rayman gjorde i alla fall det. Hon skriver: "För med det här upplägget saknades en muslimsk motpart som kunde vara den som säger 'jag ÄR muslim och jag ser ingen islamofobi eller rasism i att ogilla de föreläsare som vi pratar om nu. Tvärtom, jag ogillar dem också!' Bahareh Andersson hade kunnat vara en sådan person. Att hon är impopulär i grupperingarna kring Islamiska förbundet syns inte bara i kraven på att hon inte ska få vara med i debatten, men även i formuleringar som i denna artikel där hon beskrivs som 'en självutnämnd 'muslimsk feminist' med en uttalad islamfientlig syn'. Ja, några muslimer i publiken tog till orda och sade emot Kharraki och Doubakil. Men att man inte gav ett lika stort utrymme åt en huvuddebattör med denna profil är faktiskt en skandal. Därigenom har man låtit Islamiska förbundet kidnappa den muslimska identiteten igen. Jag förstår att Bahareh Andersson med flera är upprörda." Det finns många olika röster i den här debatten som vi borde lyssna till. Det är alldeles uppenbart! .