All ståhej och uppståndelse kring Omar Mustafa har varit intressant att följa. En mycket välkommen samhällsdebatt har fötts i Sverige. Folk är folk, sade min avlidne pappa ofta. Det var i Norge det. Här i Sverige har det liksom inte varit så. Jämlikheten lyser ofta med sin frånvaro i detta ofta konflikträdda och konsensusdrabbade land. Det är min uppfattning efter att ha bott i detta land i 20 år. Med stor behållning har jag läst boken "Är svensken människa?", skriven av Henrik Berggren och Lars Trägårdh. Läs den.
Tillbaka till Mustafa. Den alltid lika kloke Erik Helmerson skriver i DN: "På tisdagen skrev också Peter Weiderud, ordförande för S-föreningen Tro och solidaritet, på DN Debatt att Omar Mustafa som muslim inte mäts med samma måttstock som andra politiker.
Men handlar det verkligen om dubbla måttstockar och islamofobi? Det är ingen enskild tabbe som fällt Omar Mustafa. Han har klumpigt försvarat inbjudan av de rabiata talarna, sagt att det inte går att leva muslimskt i en homosexuell relation, twittrat att han vill skicka Jasplan till Israel och varit ordförande för ett förbund som publicerat okommenterade texter om att män och kvinnor bör behandlas olika.
Vilken annan politiker – muslim, kristen eller ateist – skulle komma undan med ett liknande register?" En mycket bra fråga.
Det finns faktiskt en politiker till som har kommit undan med ett liknande register och det är riksdagsmannen och medeltidsprofeten Abdirisak Waberi (M). Bahareh Andersson är muslimsk feminist och rättighetsaktivist. Hon skriver på newsmill: "Trots att jag är nybliven Folkpartist måste jag erkänna att den socialdemokratiska partiledaren Stefan Löfven - efter Mona Sahlins tydliga signaler kring Omar Mustafas dubbla agenda - har han visat en rakryggad hållning i denna pinsamma affär. Det blev alldeles för uppenbart att man inte kan båda äta kakan och ha den kvar. Att förespråka jämställdhet som socialdemokrat och samtidig leda Islamiska Förbundet i Sverige där man inte förespråkar jämställdhet för kvinnor även i deras grunddokument, citerade i tidigare av partikamraten Vivianne Macdisi här på Newsmill, gick inte i längden. All ära åt Sahlin och Lövfen, de vågade inse den obehagliga sanningen i skådespelet. Kvarstår Fredrik Reinfeldt."
Vår statsminister Fredrik Reinfeldt (M) låter en person, som längtar efter Sharialagar, sitta i vår lagstiftande församling. Förklara det för mig den som kan?! Bahareh Andersson ställer frågan: "Vågar Reinfeldt vara lika rakryggad som Löfven mot islamisterna?" Som Moderat hoppas jag på det. Jag vill också stolt kunna säga att min partiledare är rakryggad, orädd och rättvis. Jag vill kunna säga att vår statsminister inte röstfiskar i grumligt vatten och då tänker jag inte i första hand på sjön som Sverigedemokraterna fiskar sina röster i fast likheten är slående.
Merith Wager skriver på sin blogg: "Det finns all anledning att demonisera extremister inom islam. Det finns ingen anledning att demonisera alla muslimer. Det finns stark anledning att lära sig mer om islam och om muslimers bakgrunder. Det finns dessutom anledning för svenskarna att inse att landet har förändrats radikalt på två decennier och att de faktiskt måste bestämma sig för hur de ska ställa sig till den förändringen. Hur ska det bli med den grundlagsstadgade åsikts-, yttrande- och tryckfriheten? Religionsfriheten? Ska Sverige ha olika samhällen för sina knappt 10 miljoner invånare? Omar Mustafa skriver i sitt öppna brev om 'ett muslimskt civilsamhälle'. Ska olika regler och lagar gälla för olika civilsamhällen?" Nej det skall inte gälla olika regler och lagar för olika civilsamhällen. Där måste vi politiker vara mycket tydliga.
Det känns tryggt att läsa Eskilstuna-Kurirens Åke Wredéns ord: "Partiledaren (S) blev tvungen att välja, och nyvalde suppleanten Omar Mustafa tvingades avgå ur partistyrelsen. Distriktet i Stockholms stad som ställt till med situationen tvingades utföra det inte så angenäma hantverket.
En ledsam historia. Men mytbildning bör inte få göra den ännu ledsammare. Omar Mustafa tvingades inte bort på grund av sin tro, däremot fällde han sig själv." Alla kan ju inte ha glömt pingstpastorn Åke Green? Är det någon som skulle vilja se honom i någon politisk församling eller i ett stort partis styrelse? Inom alla religioner finns det extremister. De får självklart finnas, men inte sjutton skall de ges politisk makt! Oavsett huruvida Mustafa Omar själv eller personligen tycker att homosexuella, judar och kvinnor inte är värda någonting så är han ledare för en organisation som diskriminerar just kvinnor, judar och homosexuella. Det är ett faktum han inte lyckades "paddla" sig ur och det skall vi vara tacksamma över.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
När islamister, inbjudna av eller medlemmar i Islamiska förbundet, beskriver hur homosexuella bör hanteras möts varje ansats till ifrågasättande med den förutsebara beskyllningen om islamofobi. När pastor Åke Green, som du nämner om, uttalade sig negativt om homosexualiteten som sådan, angreps han inte minst från kyrkligt håll (med rätta kan man tycka). Men vem beskyllde Green-kritikerna för kristofobi?
Hur platt är de före detta kristna socialdemokraterna (nu Socialdemokrater för tro och solidaritet) beredda att lägga sig som röda mattan för de värderingar som genomsyrar Islamiska förbundet och som man kategoriskt tar avstånd från när de i mindre spektakulära former luftas utanför den muslimska världen?
Hans G Eriksson
Det är skrämmande att en del saker som skrivits om Omar Mustafa (härefter OM för snabbare läsning) fortsätter spridas och därför tolkas som sanning. I din blogg har du en hel hög med faktafel. För att nämna några:
OM är uttalad feminist, trots den kontext han arbetar i.
Han har som ordf för Islamiska förbundet uttalat stöd för homoäktenskap och skrivit artiklar om att även de muslimska homosexuella ska kunna gifta sig och fortsätta vara med i sin församling.
Islamiska förbundet har, med OM som ordf, flera gånger uttalat sig om den skrämmande antisemitismen i framförallt Malmö och kraftigt tagit avstånd från denna.
Ang de rabiata talarna, för att använda dina ord, har några av dessa bjudits in till riksdagen av Mp och till palmecentret. Varför? För att man måste kunna föra en dialog med människor som man inte håller med. Alternativet att INTE kunna föra dialog är ett uselt alternativ. Man kan dock beskylla OM för att inte ha varit tydlig med att det varit syftet med att bjuda in dessa personer.
Angående anklagelsen mot Islamiska förbundet att kvinnor och män ska ha olika status i äktenskapet är det inget som finns i deras stadgar. Däremot har de på sin hemsida ett översatt dokument, bland en hel hög andra översatta dokument som, så vitt jag kunnat hitta information om, är framtaget för att kunna diskutera hur Islams teologi ser ut i olika delar av världen.
Att Islamiska förbundet ska vara kopplade till Muslimska brödraskapet är en tidningsanka som bygger på guilt by assosiation. Islamiska förbundet är medlemmar i en europeisk samarbetsorganisation, där flera andra muslimska förbund också ingår. En av de grupper som samarbetsorganisationen diskuterar med är Muslimska brödraskapet. Det är en av många grupper de för dialog med.
Jag skulle kunna fortsätta med saker som är felaktiga i debatten kring OM och med saker du skrivit i din blogg.
Försvarar jag allt Islamiska förbundet och OM står för och har gjort? Nej, absolut inte. Jag har på tok för dålig koll på vad de gjort historiskt och om det arbete som OM gjort inom Islamiska förbundet faktiskt lett till någon förändring inom organisationen. Det jag vänder mig mot är att OM och Islamiska förbundet tillskrivs åsikter och aktioner som är felaktiga.
Tyvärr finns det en stor islamofobi i Sverige. Har det påverkat diskussionen om OM? Jag tycker mig kunna se mönster och slutledningar som inte dragits om OM inte varit muslim. Det är min subjektiva tolkning. Det finns många fler som har den subjektiva uppfattningen och många som inte delar den.
Jag antar att du börjar förstå min poäng, men för säkerhetsskull tar jag den kortfattat: Ska man granska och kritisera någon, OM i detta fallet, bör man ta reda på vad den personen har gjort och arbetat för. Har man gjort det och kommit fram till att den man granskar faktiskt gjort sig skyldig till vad det nu kan vara, DÅ är det hederligt att anklaga personen för det. Tyvärr har det inte gjorts i fallet OM utan mycket av det som skrivs är rena påhitt och vantolkningar.
Som sosse är det extra sorgligt att se Mona Sahlin och Veronica Palm sprida vidare dessa myter istället för att ta reda på fakta...
Magnus Hallqvist, det ligger en del i det du säger, men det är inte invändningsfritt.
Göran Persson och (alldeles nyligen...) Stefan Löfven har det gemensamt med OM att de överraskat - tycker somliga - med att utropa sig som feminister.
Man ska vara försiktig med guilt by association men också med rädslan för att t ex ta information av att en viss person är medlem hos nynazisterna eller Ku klux klan. Vem har hört någon tala om guilt by association och varna för generalisering om ett sådant medlemskap?
Anta att en falang inom Livets Ord lyckas få hit en av de mest spektakulära hökarna inom den kristna högern i USA. Ser du någon skillnad i ett framträdande hos Livets Ord och en intervju med samma person hos Publicistklubben?
Det är intresseväckande att det som möjligen skulle ses som islamismofobi så lättvindigt används som beskyllning för islamofobi. En fördel med ifrågasättande av t ex den kristna högern är att den kan göras utan beskyllningar för kristofobi.
Hans G Eriksson
Skicka en kommentar