Javisst gör det ont!

Beskriva smärtan, tänker jag, hur kan man förklara den? Hittar man orden eller är det lättare att färglägga det som gör ont? Målar du?, frågar min väninna. Nej, svarar jag. Hade jag vetat hur så hade jag säkert gjort det. Men jag vet inte hur, jag har aldrig haft ett staffli framför mig eller några målarpenslar i min hand. Den tiden kommer nog. Då kan säkerligen den norske målaren Edvard Munchs Skriet slänga sig i väggen. Jag skojar bara, men det har varit bara en liten utvald del av människosläktet som har fått tolka, beskriva, känna och förklara verkligheten. Det har varit bara vissa förunnat att få beskriva smärtan, hopplösheten och kärleken i skrift och färg. Helt fram tills nu. Den nya öppna och digitaliserade världen där varenda kotte kan ha sin egen blogg, sitt eget twitterflöde och sin egen röst är äntligen här. Jisses, hur gick det till? Vad hände? Hur kunde överheten låta detta ske? Kultureliten har fortfarande tolkningsföreträdet. Men de har fått hård konkurrens och det med rätta.

Så här skriver jag på min statusuppdatering på facebook i dag: "Just nu vet jag inte om jag skall skratta eller gråta, faktiskt! Efter många nätter med dålig sömn på grund av oro för en nära anhörigs sjukdom samt ångest över en stor operation jag snart skall genomgå så var det så gott att i morse få gråta ut tillsammans med en gudomligt god person här hemma i mitt egna trygga hem. Att få besök av en sådan underbar människa är alltid gott. Mitt i vårt djupa, andliga och existentiella samtal om Gud och livet ringer polisen på min mobil. Först fattar jag ingenting, samtalet var rätt kryptiskt, men sen förstår jag att det är jag som är misstänkt för brott. Jag skall ha ofredat en mycket god vän! Hur gör man det???!!! Ja, vad säger man, en olycka kommer sällan ensam! Jag hade faktiskt svårt att hitta mitt "ge aldrig upp mantra" och fånga dagen budskap i morse. Nu blev det plötsligt ännu svårare. Men solen skiner mina vänner och under dagen tänker jag fånga dagen i alla fall. Kärleken är starkast och det finns gott om kärlek i min familj och bland mina goda vänner. Så jag envisas med carpe diem gott folk! Ta hand om era medmänniskor. Kram, knus og klem alla rara och snälla ♥"

När jag söker på ordet polisen på SvD:s nättidning är det första som kommer upp artikeln "Hittade katt under motorhuven". Ja är det inte lustigt? En väninna av mig skriver så här: "Tala om att sila mygg och svälja kameler: Polisen (som trots både DNA och tips lät Anders Eklund gå fri efter mordet på Pernilla Hellgren så han kunde mörda lilla Engla) utreder alltså dig..." Ja åter igen utreder alltså polisen mig. Förra gången var det Sverigedemokraterna som polisanmälde mig. Innan dess var det en Strängnäspartist som gjorde likaså. Inte undra på att vanligt folk tycker att vi politiker är underliga varelser som inte kan tala med varandra på vanligt vis. Det är det trubbiga instrumentet polisen som är verktyget. Har inte polisen viktigare saker att göra? Än att bistå kränkta politiker, som uppenbarligen inte har talförmåga när det gäller? Vad är det som gör att politiker inte kan tala i klarspråk med varandra? Vi har då för Guds skull gått på tal- och debattkurser allihopa. I alla fall var det så på den gamla goda tiden.

Karin Boyes ord tränger in i mig: "Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger." Javisst gör det ont! Så förbannat ont! Styrkan hittar jag i Rudyard Kiplings dikt If, på norska Om och på svenska Karldikt. Här är några ord ur denna fantastiska dikt: "Om du kan stå, när alla andra svikta och klandra dig, just för att du står rak, om du kan tro på ditt, när andra rikta sitt välbetänkta tvivel mot din sak, om du kan vänta tåligt och försaka och fast beljugen alltid vara sann och hatad aldrig ge ditt hat tillbaka och ändå inte yvas att du kan." Möta hat med kärlek som ditt svar. Smaka på de orden. Finns det något vackrare?