Hotfullt med ett feministiskt perspektiv på politiken

Ledarskribenten Susanna Birgersson kan uppfattas som nästintill upprörd över den uppmärksamhet författaren och feministen Maria Sveland får när hon skriver: "Men på tal om luft får man nog säga att det är Maria Sveland själv som fått rejält med luft och utrymme i medierna. Få författare ges tillfälle att breda ut sig så ofta i tidningar, radio och tv. Det har jag inga åsikter om; Sveland har många viktiga saker att säga om hatet mot kvinnor i allmänhet och frispråkiga feminister i synnerhet. Men ihopfösningen av dem som inte bekänner sig till just hennes feministiska analys är bara tröttsam." Den här gången är inte Maria Sveland tröttsam, inte alls.

I dagens DN har Aase Berg skrivit en recension av Maria Svelands nyutkomna bok "Hatet". Jag hittar tyvärr inte artikeln i/på nättidningen så jag kan inte länka till den. Citat från boken: "Hur hade Sverige sett ut om vi i stället fått ett feministiskt parti som vågmästare i riksdagen?(...) Att döma av mediernas bevakning och skildring av dessa två partier ansågs det mer hotfullt med ett feministiskt perspektiv på politiken än ett rasistiskt." Sveland har träffat mitt i prick eller prickat spiken mitt på huvudet eller vad det nu heter. Grabbarna i Sverigedemokraterna har aldrig fått det motstånd som Feministiskt initiativ faktiskt fick. Stålrörsgrabbarna i SD är/var inte lika hotfulla mot/för det politiska etablissemanget. Är det inte märkligt?

Det är nog inte så konstigt after all om man tänker efter. Ett kvinnoparti i riksdagen skulle satt fokus på jämställdhetsfrågorna i större grad än vad som sker i dag. Det är min övertygelse. SD hotar inte männens makt, de snarare främjar den. Kvinnohatet får hjälp att blomma vidare. För tio år sedan tävlade svenska politiker om att komma ut som feminister. I dag är det i stället antifeminismen som tar sig allt grövre och våldsammare uttryck, enligt Sveland. Hennes analys är nog tyvärr helt korrekt.