Ett öppet fönster mot döden

Reportern Henrik Holmberg på Strengnäs Tidning citerar Sara Stridsberg i dagens upplaga av tidningen: "Mina barn har öppnat ett fönster mot döden som aldrig kommer att stängas." Holmberg bekräftar att detta är sant, det är nämligen så att bli förälder är att hela tiden oroa sig över sin och andras dödlighet; särskilt barnens dödlighet. Hans lilla krönika finns tyvärr inte på nätet. Jag ryser när han berättar om att han i lönndom har bevakat sina barn när de har använt saxar med mera. Jag känner igen varje känslofiber av oro och ångest när han beskriver hur han stod vid barnens spjälsängar i natten och lyssnade efter andetag. När jag blundar hör jag andetagen. Jag hör min dotter Margaritas andetag, jag hör min son Emils andetag, jag hör min son Benjamins andetag.

Min dotter Veronica dog 1988 på grund av ett allvarligt hjärtfel, hon blev endast 4 dagar gammal, hon skulle fyllt 25 år i år. I fyra dygn hörde jag hennes andetag. Sen blev det tyst. Hon var mitt andra barn. Veronica öppnade bokstavligen fönstret mot döden. Jag har fött fyra barn. Innan jag fick barn var jag aldrig rädd för någonting och innan jag höll min egen döda dotter hårt i mina armar hade ingen riktig ångest hittat mig. Mina underbara barn, som nu är vuxna, kallar mig alltifrån hönsmamma till kontrollpolis. Små barn små problem, stora barn större problem, är ett uttryck som stämmer till 100 procent. Man kan inte skydda sina vuxna barn mot världen; man kan inte skydda de mot smärta och svek. Det gör ont. Det är smärtsamt att se vad som händer när kokongens silkesmaskar inte kan skydda de du älskar längre.

Dogge Doggelito skriver så oerhört vackert: "Min förhoppning som pappa är att mina barn ska vara starka av den kärlek de fått från mig och från Gud. Den kärleken ska ge dem styrka oavsett vad de behöver gå igenom i livet. På den grunden kan man fästa ett bra självförtroende och respekt för sig själv och sitt liv. Med den grunden kan mina barn senare i livet ta emot kärlek från andra. Äkta kärlek. Det är en förälders viktigaste uppgift att bygga upp den grunden." Att lära barn att ta emot kärlek från andra är inte det svåraste. Det är sveken, egoismen och likgiltigheten som ingen kan förbereda någon för. Hur man förklarar för sitt gråtande barn, att svek från personer hen trodde var ens bästa vänner här i livet faktiskt ingår i "paketet" livet, är nästintill en omöjlig uppgift. Om någon av mina läsare har ett bra recept för den uppgiften tar jag tacksamt emot goda råd.

Jag tänker på flickan som här om dagen tog sitt eget liv. Jag tänker på hennes föräldrar och deras bottenlösa sorg och smärta. Sverige ligger högt i självmordsstatistiken. Kalla orsakerna näthat, mobbning eller vad ni vill. Det är först och främst vi vuxna som har svikit. Dags att vi inser det!