Påven har visst en lustig mössa

Sanna Rayman skriver klokt: "Alla religioner är maktstrukturer för den som tror och sagor för den som inte gör det. Visst, religion är mer än makt, den är också troende människors hopp och tröst, men maktinslaget är obestridligt såtillvida att religionen också syftar till att styra och påverka människors val och sätt att leva. Det är med andra ord ingen liten maktfaktor vi pratar om." Nej, det är ingen liten maktfaktor vi talar om. Makten måste tåla granskning och även kritik. Därför är det ett litet konstigt och snarstucket inlägg Erik Helmerson har skrivit i DN i dag "Har påven en lustig mössa? Nej, inte särskilt".

Han vill enbart ha en seriös och djup nyhetsrapportering om påvens avgång. Han hävdar vidare att det finns antikatolicism i Sverige. Det kanske det gör då det finns ett utbrett anti allt som har med religion att göra i Sverige. Men, att just katoliker skulle vara särskilt utsatta betvivlar jag starkt. Islamofobin och judehatet är nog mycket mer utbrett och påtagligt. Det är i alla fall det som det rapporteras om i media samt det man hör och möter bland allmänheten. Som politiker möter jag många människor och får höra folks åsikter, fördomar och annat. Aldrig har jag hört något negativt om katoliker, förutom rapporteringar i media om våldtäkter inom den katolska kyrkan som några katolska präster har blivit misstänkta för. Då har också frågan om celibat kommit upp. En katolsk väninna av mig funderar på att lämna kyrkan på grund av att denna typen av brott ofta mörkas av katolska präster. Påven har dock bett offren om ursäkt.

Helmerson skriver: "Det är naturligtvis inte förbjudet att skoja om katoliker, men kanske kunde man först ägna åtminstone någon tanke åt hur kul det hade varit om samma sak sagts om, säg, muslimer. Den svenska antikatolicismen, med sina månghundraåriga rötter, är där­emot inget skämt." Har han glömt rondellhunden? Har han glömt hur judarna blir behandlade i Malmö? Har han glömt Uppdrag gransknings avslöjande av mörkermännen? Det kan han omöjligt ha gjort då han själv precis har skrivit om det.

Sverige är ett kristet land. Det var länge sedan det var katolskt. Men att det skulle finnas särsklit stora fördomar mot katoliker i Sverige är befängt att tro. Förolämpningarna, som jag snarare skulle kalla skämt, handlar om påven och hans konservatism.

Tina Zenou skriver: "Under sin tid som kardinal, innan han blev påve, kallades han 'Guds Rottweiler'. Under sin tid som påve har han stundtals hamnat i konflikt med såväl judar, muslimer och andra kristna. De största stötestenarna är hans ställningstagande kring abort, homosexualitet och skilsmässa där han alltid stått för konservativa åsikter." En ledare med sådana trångsynta åsikter får räkna med hård kritik. Ett sätt att kritisera är att skämta. Påven är inte vilken människa som helst, påven är en institution med en oerhörd stor makt över andra människor.