Vem får skriva med egna ord?

I kommunfullmäktige i måndags talade jag nog mest för döva öron när jag pratade om segregationen och fattigdomen i vår kommun. En segregation som antagligen kommer att öka ytterligare efter att folkpartisten Fredrik Lundgren har fått härja fritt som en elefant i ett porslinsskåp inom vår skolorganisation.  Han tog över ordförandeklubban i barn- och utbildningsnämnden efter valet 2010 .

På morgonen hade jag nämligen läst amerikanen Nicholas D Kristofs artikel "Fattigdomsbekämpning lönar sig" i DN (28 januari 2013). Artikeln finns tyvärr inte på nätet då New York Times har copyright på den. Kristof skriver om USA, men det han skriver om gäller även här. Han påpekar klokt: "Den viktigaste investeringen ett land kan göra är att ge alla små barn någorlunda likvärdiga livschanser". Det verkar som den socialdemokratiskt ledda majoriteten i Strängnäs kommun helt har kapitulerat i skolfrågan. Det är marknadsliberalen Fredrik Lundgren som styr skolan med järngrepp och då får arbetarungarna klara sig bäst de kan.

Man får känslan av att många kommunfullmäktigeledamöter bara bryr sig om sina egna ungar och det är i så fall oroväckande. Det är våra barn det handlar om. De är alla vår framtid. Det är kanske ett grindsamhälle som är målet?

Litteraturvetaren Victor Malm skriver klockrent och träffsäkert i DN: "Jag är ganska vanlig. Jag kommer från en mellanstor svensk stad och har skilda föräldrar, den ena har högskoleutbildning och den andra har det inte. Nästan alla jag växte upp med och alla jag kände hade en liknande bakgrund. Innan jag började gymnasiet för sex år sedan tror jag inte att jag kände till tidningen som jag skriver det här i. Och om jag gjorde det hade jag åtminstone aldrig läst den, min dåvarande flickvän drev med mig för att jag hade en kvällstidning som startsida. Jag förstod inget alls: nyheterna var väl desamma? Eller? Samma sak med böcker. Huvudsaken var väl att man läste. Hon blev alldeles chockad när jag inte hade en aning om vem Henrik Ibsen var, eller att han hade skrivit en pjäs som hette 'Peer Gynt'. Hennes uppväxt var nog på sätt och vis lik min, men också väldigt annorlunda. Det satte i gång något i mig, ett ångloks hunger efter kol."

Läs hela Malms artikel. Han formulerar så bra det jag har försökt att förklara för makthavarna i Strängnäs kommun så många gånger under så många år. Skolan skall vara kompensatorisk. Skolan skall förmedla kunskap. Barnen borde få uppleva att bli så som Victor Malm blev; ett ånglok som hungrar efter mera kol (kunskap). Att kunna läsa och förstå vad man har läst är nyckeln till jämlikhet. Att lära sig läsa är att få makt över sitt eget liv. Läskunnighet och läsförståelse skall inte vara en klassfråga. Hur många kan läse en DN-artikel när de har fullföljt grundskolan? Att kunna läsa är en maktfråga. Kunskap är makt, den som har kunskaperna har också tillgång till makten.