Sebastian Sundel, statsvetare och liberal skribent, skriver i Eskilstuna-Kuriren: "Fördelen med avdrag för hushållsnära tjänster såsom städning är att detta bidragit till att göra en svart sektor vit, vilket gynnat alla dem som arbetar i denna bransch. Med läxhjälp förhåller det sig annorlunda. I den mån det finns en svart marknad för läxhjälp är den knappast av den storleken att det motiverar statliga ingripanden."
Maria Crofts skriver: Trenden de senaste åren är att statens stöd till barnfamiljer med låga inkomster minskar medan stödet till dem med höga inkomster ökar." Hennes artikel handlar om något helt annat än läxhjälp, men det hon skriver ådalägger en viktig sak som även har med läxhjälpen att göra; nämligen jakten på medelklassväljarna.
Alla partier vet att den stora och växande gruppen medelklassväljare i en allt större utsträckning ser till sin egen plånbok och ekonomi när de röstar. Skall man locka till sig denna stora väljargrupp så måste man lägga förslag som gynnar just dem. Om inte väljarna flyttar fokus.
Johannes Åman på DN påminner oss om att politik handlar om värderingar. Han skriver: "En av de mest centrala i utbildningspolitiken är att det finns ett kompensatoriskt uppdrag. Skillnader ska inte utplånas. Men för barn med sämre förutsättningar än andra har skolan ett särskilt ansvar. Sundel är inne på detsamma när han påpekar att: "När staten aktivt subventionerar läxhjälp i hemmet innebär detta i stället att den modell där utbildning är gratis och där skolan ska utjämna sociala skillnader i samhället utmanas." Sundel har helt rätt i det han skriver.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar