Modige Malala Yousafzai från Pakistan kämpar för livet

Malala Yousafzai är 14 år och har under de senaste tre åren kämpat för kvinnors rätt till utbildning i Pakistan, eftersom talibanerna vid olika tillfällen har förbjudit flickor från att gå i skolan. Kunskaper gör människor medvetna och genom det kapabla att ta sig ur förtryckande strukturer och det är inte önskvärt hos dem som har makten över andra. Malala Yousafzai blev känd för tre år sedan när hon skrev en dagbok om hur livet begränsades under talibanstyret i Swat. Hennes dagbok publicerades av brittiska BBC och sedan dess förknippas Malala Yousufzai med rätten till utbildning för flickor i Pakistan. Förra veckan blev hon skjuten i huvudet av talibaner. I måndags flögs hon till Storbritannien för att få specialistvård.

Malala Yousafzai var alltså bara 11 år gammal när hon började kämpa för flickors rättigheter. Jag beundrar hennes mod, klokhet, dumdristighet och kampvilja. SvD skriver: "Malala, som attackerades på skolbussen, fick sota för att hon stod upp för kvinnors och flickors rättigheter i Pakistan. Fallet har väckt avsky utomlands och i hemlandet. Ett läkarteam har bedömt att hon behöver långvarig vård för att återhämta sig fysiskt och psykiskt." En ung försvarslös tjej slåss för kvinnors rättigheter. Hon gör det fast hon befinner sig i ett av världens farligaste länder för kvinnor att vara i. Denna begåvade och orädda skolflickan kämpar för jämställdhet och jämlikhet. Vad gör vi? Vad gör hennes landsmän som befinner sig i trygghet i västvärlden?

Jag vet att det är provocerande att ställa frågan. Men jag gör det ändå. Vad gör vi som bor i den fria delen av världen för att hjälpa de som inte är lika lyckligt lottade som vi är? Och framförallt vad gör de som vet hur det är, men som har lyckats komma därifrån? Eldflammorna och morden i mellanöstern efter Muhammedfilmen fick GP att skriva: "Men den stora bryggan av muslimer i Europa och USA som bevisligen både accepterar och i eget intresse stödjer den västerländska synen på yttrandefrihet har ett stort ansvar att göra sig hörda. Det saknas inte organisationer, antingen religiösa eller profana. Vad säger de i dag?" Det blev så klart rabalder. GP förklarade sig.

Jag vill avsluta bloggartikeln med att citera modiga och tuffa Dilsa Demirbag-Sten: "Jag vill hävda att de flesta troende vill ha en sekulär stat som skyddar religionsfriheten men även rätten att inte tro på någon gud. Kampen står inte mellan troende och icke-troende utan mellan dem som vill värna demokratiska fri- och rättigheter för alla och dem som vill instifta lagar mot blasfemi och ta oss tillbaka till medeltiden. Till sist. Du som nu börjar författa ytterligare ett mejl där du önskar mig hemvist på varmare breddgrader – ryt på bara! Utan yttrandefrihet hade du inte kunnat framföra dina tillmälen. Tacka din lyckliga stjärna för att du bor i det sekulära Sverige."