Britta Svensson, på
Expressen, skriver: "Han kallades riksdagens ensammaste man. Nu är William Petzäll, nyss fyllda 24 år, död. En mammas
förtvivlade kamp för sin son är över." Drogerna har åter igen tagit en ung människas liv. Jag tänker på mamman och den bottenlösa sorg som har drabbat henne. Mina tre barn är i samma ålder som hennes son. Det kunde ha varit ett av mina barn.
Britta Svensson frågar: "
Om inte en riksdagsledamot kunde få vård för sina drogproblem, hur går det då för unga människor utan pengar och kontakter?"
En riksdagsman skriver på face-book rörande William Petzäll: "
Han fick ta emot mycket hårda angrepp och grova övertramp i valrörelsen
från olika motståndare, och blev också överfallen vid flera tillfällen.
Tiden i riksdagen var också tuff, inte minst när han hoppade av sitt
parti. Jag var en av de få riksdagsledamöter som alltid hälsade på honom
och pratade lite när vi möttes i korridorerna eller i kammaren, och jag
märkte att han uppskattade det. De flesta andra, inklusive hans egna
tidigare partivänner, behandlade honom som luft, och han utsattes för en
hård hatkampanj från en del personer i sitt eget fd parti. Jag tycker
det var ovärdigt att behandla en politiker så som faktiskt var invald av
svenska folket. Alla förtjänar respekt som människor, oavsett vilket
parti man valt att stödja och även om man hoppar av sitt parti och blir
politisk vilde. Vad som orsakade Williams död vill jag inte spekulera i,
men min bild är att han var en mycket ensam människa vilket säkert
förvärrade hans stora drogproblem."
SvD skriver: "William Petzäll valdes in som riksdagsledamot för
Sverigedemokraterna i
valet 2010.
Han uppmanades dock att lämna partiet och sin riksdagsplats
efter att hans
missbruk blivit känt. Han valde dock att sitta kvar i
riksdagen som så kallad
politisk vilde." Hade det varit en vanlig arbetsplats Petzäll hade arbetat på så hade man inte kunnat begära att han skulle lämna den innan stora ansträngningar för att rehabilitera personen i fråga hade satts in först. Det är en human lagstiftning som ligger bakom den praxisen. Att politiken, som ligger bakom denna lagstiftning, själva skulle visa på humanitet är väl tyvärr en utopi?
Mary X Jensen skriver på face-book: "Det är hårda tag mot de som levererar droger som ska till. De som fastnat i eländet behöver vård och hjälp att komma ur det." Jag håller fullständigt med henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar