Hanne Kjöller har skrivit en tänkvärd artikel i DN i dag. Hon skriver: "Många tycks eniga om att 2-åriga franska Haddile ska 'få' stanna i
Sverige. Och att strävan, till skillnad från svenska omhändertagna barn,
inte ska vara att hon ska återförenas med sin biologiska mamma."
Haddiles biologiska mamma, som ursprungligen är från Algeriet, sökte uppehållstillstånd i Sverige då hon blev utsatt för dödshot när hon blev gravid. Ganska snart efter förlossningen försvann Haddiles mamma. Haddiles fostermamma Malén Liewehr säger till SvD: "Har man ett sådant här hot mot sig så är det kanske inte så konstigt att man lämnar sitt barn och försvinner." Nej, det är inte alls konstigt. Mamman kanske håller sig borta för att skydda både sig själv och sin dotter? Vi vet för lite för att kunna ha bombastiska åsikter i ärendet.
Mikael Ribbenvik, rättschef på Migrationsverket, säger till SvD: "Lämna ett barn gör man inte utan anledning." Han tycker att mammans perspektiv inte lyfts fram tillräckligt. Han påpekar att både de
sociala myndigheterna i Lund och familjehemmet måste kunna erkänna att
det finns ett behov av att leta efter henne. Man behöver inte ha livlig fantasi för att ana att det kanske handlar om ett hedersrelaterat fall. I så fall är det inte bara Hadille som behöver få en fristad i Sverige. Då borde myndigheterna anstränga sig för att rädda Hadilles mamma. Även Hadilles pappa kan vara i fara.
Jag instämmer i Hanne Kjöllers analys: "Under åren har flera nyheter om övergivna svenska
barn förekommit i medierna. Ingenstans ser jag att dessa historier
renderat något upprop om att barnen bör få stanna i sina jourfamiljer.
De frågor som genomsyrar artiklarna är i stället var föräldrarna är och
vad som hänt. Det är möjligt att några av dessa föräldrar, också på lång sikt, är
oförmögna att ta hand om sin avkomma. Precis som det är möjligt att
2-åriga Haddiles mamma – av ett eller annat skäl – inte kan ta hand om
sin dotter. Men om detta vet vi intet. Och nog är det rimligare att vi
tar reda på det först innan vi bestämmer att återförening varken är
möjlig eller önskvärd." Ja, man borde ta reda på om familjen kan återförenas innan man börjar ge bort andras barn. Det är min uppfattning.
tisdag 25 september 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar