20 års jubileum i dag

I dag är det exakt 20 år sedan jag träffade min man Pontus i Molde i Norge. Han var där på nordiskt kadettmöte tillsammans med 5000 andra soldater från Danmark, Finland, Sverige och Norge. Pontus var så stilig i sin marinofficersuniform. Mina norska släktingar tyckte det var roligt att jag föll för en svensk man. De skojade och sa att när jag först var tvungen att välja en svensk kunde jag väl ha valt en greve eller någon annan adlig för sådant hade/har vi ju inte i Norge. Det skulle ju varit mer exotiskt, tillade de skojfriskt.

Det första året pendlade vi mellan Sverige och Norge för att träffas, det är nästan 100 mil mellan Strängnäs och Molde. Året efter köpte vi drömvillan i Strängnäs, som vi fortfarande bor i. I vårt drömhem har vi fostrat tre underbara barn, Margarita, Benjamin och Emil. Benjamin och Emil bor fortfarande hemma. Margarita flyttade hem till Norge igen för flera år sedan och stormtrivs där. Jag valde att lämna ett stort och tryggt nätverk i Molde för att satsa på kärleken. Jag saknar självklart mina goda vänner, min släkt och den vackra naturen. Strängnäs är platt som en pannkaka i jämförelse med Molde. Men, jag valde världens snällaste man. Pontus har aldrig försökt att ändra på mig, han har alltid respekterat och älskat mig precis som jag är. 

Det är dock inte smärtfritt eller problemfritt när två starka viljor, två självständiga människor, skall bygga ett liv tillsammans. Livet är inte en dans på rosor. Livet är en utmaning; en spännande resa. När vi nu ser tillbaka på våra 20 år tillsammans så är vi båda övertygade om att vi valde rätt trots alla motgångar. Kärleken var starkast och är det fortfarande. Tusen tack Pontus för de första 20 åren, jag älskar dig!