Tidningen skriver: "År 2006 tog Strängnäs kommun sitt då nya förråd i bruk. Investeringen kostade drygt 17 miljoner kronor. Nu säljs allt billigt till ett privat bolag."
2005 fick Kilenkrysset marken vid kvitten av kommunen, som en del av en invecklad uppgörelse som få kan sätta sig in i i efterhand. Kilenkrysset byggde färdigt kommunförrådet som kommunen sedan hyrde och sen köpte loss. Byggnaden var billig att bygga för Kilenkrysset, kanske mest för att byggnaden är dåligt byggt. Jag var ordförande i Teknik- och fritidsnämnden under en del av den tiden som vi har haft kommunens kommunförråd på kvitten. Det gick åt nästan 500 000 kronor om året i bara elkostnader. Direktverkande el är ingen hit i en så stor byggnad.
Kilenkrysset blev vinnare och kommunen förlorare. För vilken gång i ordningen vet jag ej. Ingen skall lasta Kilenkrysset för att de är skickliga på affärer. Det är det de lever av. Det är kommunens ledning som är problemet. Det är där amatörerna får härja fritt, tyvärr.
Min uppfattning i frågan är att man inte borde sälja kommunens mark och anläggning vid kvitten till ett vrakpris. För sex år sedan värderades alltihopa till ett belopp på 20,3 miljoner kronor. Nu säljs det alltså för 7 miljoner kronor till Tysslinge Åkeri. László Némedi, chef för Strängnäs kommuns teknik- och servicekontor, verkar vara nöjd med affären. Själv hittar jag inte ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det var en alldeles för stor och komplicerad affär när den gjordes mellan kommunen och Kilenkrysset. För många fastigheter och för många åtgärder inblandade. T.ex. vägsnutten söder om och utmed motorvägen från McDonalds och österut, nergrävningen av starkströmsledningarna vid Storängskilen, Måsen, Kvitten m.m.
Vi var många som ifrågasatte affären och jag vill minnas att den gick två gånger genom fullmäktige, men som sagt, det var svårt att få grepp om vem som egentligen betalade hur mycket för vad!
En sådan affär som aldrig borde gjorts.
Du har nog helt rätt Mats. Kilenkrysset har duktiga affärsadvokater och andra som kan göra bra affärer. Kommunen har inte det. Därför skall kommunen hålla sig undan komplicerade affärer och avtalsuppgörelser. Tack för att du informerar oss om hur sakerna har gått till.
Den 1 januari 2008 så köpte kommunen fastigheten Strängnäs 2:3 Kvittenvägen 32 av Kilenkrysset för 20 miljoner 385 tusen kronor. En marknadsvärdering gjordes i september 2010 och fastighetens marknadsvärde bedömdes då till mellan 6 och 7 miljoner kronor. På två och ett halvt år så hade alltså fastigheten sjunkit med nästan en halv miljon kronor i månaden.
Kontorsbyggnaden sattes upp av Kilenkrysset med gamla baracker. Mögel upptäcktes ganska snart efter köpet. När vi i oppositionen i dag ställde frågor kring detta på kommunstyrelsesammanträdet undrade Tord Tjernström (S) om vi inte hade läst handlingarna i ärendet. Det hade vi självklart gjort, men vi bedömde informationen i handlingarna som bristfällig och ville återremittera ärendet för att få svar på alla våra frågor. Jens Persson (C) och majoriteten menade att försäljningen inte har något med historien kring fastigheten att göra. Där höll vi inte med.
Jag tyckte också att det var olämpligt att Jens Persson (C) ledde debatten i ärendet, då nästan alla frågorna handlade om Kilenkryssets inblandning i ärendet. Kommunjuristen sa att det inte fanns något jäv nu när det bara var försäljning som skulle diskuteras. Oavsett jäv eller ej jag tycker fortfarande att det är moraliskt fel att brorsonen till VD:n på Kilenkrysset höll i diskussionen runt/kring detta. Jag förstår att man kan ha olika uppfattningar om detta.
Man tar sig för pannan! Det här är för otroligt för att vara sant tror man tills man nyper sig i armen och inser att man är fullt vaken...
Skicka en kommentar