Vi gillar olika?

Veckans mest läsvärda tidningsartikel måste vara Bengt Ohlssons "De tolerantas dolda intolerans".

Bengt Ohlsson skriver: "I min artikel var jag och ryckte i vänsterns allra käraste snuttefilt: övertygelsen om att man står på den lilla människans sida mot övermakten. Att man befinner sig i ett hopplöst underläge. Jag var oförskämd nog att påpeka att det finns sammanhang där väns­tern har makten, tolkningsföreträdet och problemformuleringsprivilegiet, och att alla som har en avvikande åsikt fryses ut, tigs ihjäl eller rullas i tjära och fjädrar. Sånt här tycker man förstås inte om att höra. I synnerhet inte om man ägnar sina arbetsdagar åt att i blommiga ordalag hylla åsiktsfrihet, öppenhet och tolerans".

Jag tycker hela hans artikel är så träffande och då tänker jag inte bara på kulturvänstern. Jag hävdar att det är så här det ser ut i stort sett överallt i vårt samhälle. Vi talar om tolerans, men så fort någon avviker på ett eller annat sätt så sluter gruppen sig och utfrysningen är ett faktum. Dan Jönsson kallar Ohlsson för opportunist. Sven Wollter hävdar att Ohlsson har hamnat i dåligt sällskap. Malin Ullgren menar att Ohlssons attack slår fel. Viktor Barth-Kron undrar vad som kommer i stället för kulturvänstern. Oavsett vad så verkar Bengt Ohlsson vara en katt bland hermelinerna. Eller slaven på vagnen? Han behövs nog där han är. Alla andra människor som törs ifrågasätta gängse normer och kulturer behövs. Vad vore vi utan våra kritiker? Läs artiklarna, de är intressanta.