När argumenten tryter åker Hitler och Breivik fram.

Det här är nog första gången jag citerar Göran Hägglund (KD), men det han säger är för viktigt för att ignorera. Hägglund skriver i Aftonbladet: "Vi som arbetar med politik på heltid utvecklar efter hand ganska tjock hud. Förolämpningarna och de hårresande jämförelserna stör mig inte så mycket på det personliga planet. Däremot är det allvarligt att Förintelsens industriella grymhet och Breiviks kallblodiga terrordåd trivialiseras och förringas i utbyte mot en handfull billiga politiska poäng. Med sitt ständiga åkallande av Breivik, fascismen och 30-talet har medievänstern blivit som ett brandlarm som ringer i tid och otid, så att ingen tar elden på allvar när den väl bryter ut. Godwins lag säger alltså att den som först drar in Hitler i diskussionen har förlorat. Men om viktiga ord och begrepp förlorar sin betydelse är vi alla förlorare. Vill medievänstern ha det på sitt samvete?" Min första tanke eller fråga blir; har medievänstern något samvete?

Erik Helmerson gör en bra analys av Maria Svelands med fleras utspel mot "högern". Han skriver i DN: "Nu har vi en ny hegemoni. Högern har förvärvat den politiska makten, vänstern den politiska frustrationen. Ur den känslan av underläge föds konspirationsteorier. Allt som inte är vänster ses som potentiell fascism, liksom allt för 30 år sedan tolkades som öststatskommunismens intåg. Axessarna har blivit vänsterns version av den gamla högerns föraktfulla 'såssarna'. Därför kan man, som Maria Sveland, tycka att Aktuellts programledare är 'extrem' medan Leninpristagaren Mattias Gardell, som hon citerar, för henne representerar någon sorts normalitet. Därför drar vänsterdebattörer, som Aftonbladets Anders Lindberg, paralleller mellan Timbro och Anders Behring Breivik – de delar ju samma 'föreställningsvärld'. Därför väljer samma tidnings Åsa Linderborg att jämföra KD-ledaren Göran Hägglund med – gissa vem – jo då, samme Breivik."

Man brukar säga att när orden tryter åker nävarna fram. Det lika uppenbara är att när de politiska argumentet tryter åker Hitler och Breivik fram. Men, som Hägglund påpekar så har de som drar fram Hitler i diskussionen förlorat debatten. Peter Wolodarski skriver klokt: "Säkert är att all makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut." Vänstern (läs Socialdemokratin) har utan tvekan varit bra för Sverige. Det är sant att högern inte kämpade för kvinnlig rösträtt med mera. Men, allt detta är historia. Vem har tolkningsföreträde i dag? Vem har alla svaren på våra samhällsproblem? Vänstern har haft monopol på sanningen i nästan 100 år. Men, ingen kan leva på gamla meriter, i alla fall inte i all evighet. Så i stället för att komma springande med nazistanklagelser och annat skräp borde mediavänstern ta sig i kragen och komma med konstruktiv kritik och konstruktiva frågor. Den politiska debatten behöver det. Ställ de rätta frågorna, då kan vi tillsammans hitta svaren.