Klasskamp och klassresor

DN skriver: "Överklassafari är ett tecken i tiden. Arrangörens motiv – att fokusera på samhällets klasskillnader – är också tidstypiskt, enligt forskare som DN.se har talat med".

Som sociolog tycker jag att klassperspektivet alltid är intressant. Först några ord om begreppet; klassidentitet är inom sociologin en subjektiv kategori baserad på individens egen uppfattning om vilken samhällsklass denne uppfattar sig tillhöra. Inom samhällsvetenskaplig forskning gör man ibland en åtskillnad mellan objektiv och subjektiv klass. Objektiv klass avser den klassificering av människor som görs utifrån mått såsom utbildningsnivå, inkomst och bakgrund. Subjektiv klass beror däremot utifrån en persons upplevda klasstillhörighet. Enligt denna uppdelning kan en person således objektivt sett tillhöra till exempel övre medelklass, men subjektivt anse sig tillhöra arbetarklass. Jag är dock ganska säker på att de Moderater som numera kallar sig arbetare normalt inte tillhör arbetarklassen vare sig objektivt eller subjektivt.

Socialdemokraten Peter Andersson skriver på sin blogg: "Har begreppet 'klasskamp' kommit åter till svensk politik? Frågan är onekligen relevant efter den gångna veckan. Ett stort utrymme har ägnats i medier åt att beskriva det Överklassafari som en liten grupp revolutionärsstinna unga från 'Allt åt alla' gjorde till villakvarteret Solsidan i Nacka. Syftet beskrivs som att en resa till rika områden ska ge människor möjligheter att odla sitt klasshat".

Oavsett vad som diskuteras så är kunskaper att föredra framför rena dumheter. Folkpartisten Martin Lundqvist, som är nämndordförande i Haninge, säger: "Jag ser det som ett medvetet och individuellt val vilken klass man vill leva inom". Ett mycket okunnigt uttalande. Kristdemokraten Patric Rylander funderar på att arrangera underklassafari med vanartiga barn, socialbidragstagare och nedlagda butiker". Man skall behandla sina medmänniskor med respekt och värdighet. Det glömde Patric Rylander helt bort.

Johan Ingerö påpekar klokt: "Den som minns morden på två svenska toppolitiker och på fackföreningsmannen Björn Söderberg, kravallerna i Göteborg eller de otaliga mindre skärmytslingar som på senare år förpestat den politiska debatten har dock anledning att protestera. Hat förtjänar inget utrymme i det demokratiska samtalet". Han har också rätt i att det är genom utbildning man kan göra något åt problemet. Genom utbildning kan man göra det som man inom sociologin kallar för klassresa. Det kallas även för social rörlighet; alltså att man kan byta socialklass. Men, att klass inte alls skulle ha en koppling till inkomst håller jag inte med Johan Ingerö om. Peter Andersson skriver: "Att det finns samband mellan utbildning, inkomst, hälsa, ohälsa, aktiv fritid, kraften att påverka demokratiskt och höja sin röst och mycket annat är i all forskning solklart". Jag håller fullständigt med honom.

Henrik Berggren på DN skriver: "Denna slutsats bygger på statistiska jämförelser mellan ett antal av världens rikaste länder när det gäller faktorer som utgör rimliga mätare på välbefinnande: livslängd, drogmissbruk, tonårsgraviditeter, fetma, våldsfrekvens, skolresultat, fängelsestraff, social rörlighet. På nästan alla områden blir utfallet detsamma. I länder med relativt låga inkomstskillnader – främst Skandinavien och Japan – är människor över lag friskare, nyktrare, smalare, bättre utbildade och lyckligare än i länder med stora sociala klyftor, i första hand Storbritannien och USA". Tesen eller slutsatsen, som författarna till boken "Jämlikhetsanden" driver, är att ekonomisk ojämlikhet har en negativ påverkan på människors fysiska och mentala hälsa.

Min gode vän Peter Andersson säger att han inte tillhör dem som skulle ta begreppet "Klasshat" till sitt språkbruk. Det vill inte jag heller göra. Jag delar också Peters åsikter om att klassklyftor inte är bra och att politiken skall ta beslut för att förhindra att klyftorna ökar samt beslut för att få större jämlikhet och rättvisa. Skillnaden är att jag inte tror att hög beskattning på arbetarnas inkomster är rätt väg att gå. Peter påstår att borgerligheten inte ser minskade klyftor och utjämning som något önskvärt. Det finns fortfarande mörkblåa Moderater som bara ser till de rika. Vi har de även här i min kommun. Men de allra flesta inom Moderaterna vill bygga ett gott samhälle för alla precis som de flesta andra politiska partier i Sverige vill. Målet har vi gemensamt. Det är vägen dit vi inte har samma uppfattning om.

När det gäller samhällsklass och hur det påverkar människors förutsättningar och livsvillkor så är okunskapen generellt mycket låg hos de folkvalda. Det är både trist och oroväckande. Därför är det bra att klassfrågan nu debatteras. Samtidigt kan jag berätta att det först var när jag kom till Sverige 1993 att jag blev medveten om min klasstillhörighet. Kanske för att vi inte har någon överklass att tala om i Norge? Norrmäns "överhet" var under många år danskarna och sen svenskarna. Och de blev vi ju som alla vet av med:-). Det var förresten en snobbig och arrogant Strängnäsmoderat som informerade mig om att jag inte var "fin" nog; att jag kom från fel samhällsklass för att kunna bli en av dom!