söndag 5 februari 2012

Det finns så många kloka människor

Ingen kan ha undgått debatten om Malmö och vad som händer där. Det finns så många kloka människor som uttalar sig. Olle Fjordgren är en av dem. Han citerar Margaret Hilda Thatcher:

"Jag tror att vi har gått igenom en tid när alltför många barn och människor har invaggats i tron 'Att jag har ett problem, är det regeringens uppgift att ordna det!' eller 'Jag har ett problem, jag söker ett bidrag för att klara det!' 'Jag är hemlös, regeringen måste ordna husrum åt mig!' Så de kastar sina problem på samhället och vem är samhället? Det finns inget sådant! Det finns enskilda män och kvinnor och det finns familjer, och ingen regering kan göra något utan att människor och folk ser till att ansvara för sig själva först. Det är vår plikt att ta hand om oss själva och sedan hjälpa till att ta hand om våra grannar, livet är en ömsesidig affär och människor har för mycket rättigheter i åtanke utan att beakta skyldigheter."

En annan är Kristian Lundberg. Han skriver: "Min farmor brukade berätta för mig om fabriken Strumpan. Hon bodde på Finlandsgatan. Hon brukade underhålla mig med berättelser om bordellerna på Gamla Väster. Sjömanskrogarna. Nu för tiden finns där bara arkitektkontor och revisionsbyråer. Hon ville dela med sig av sitt minne. Hon ville göra sina erfarenheter öppna. Vad gör det med en stad som Malmö att förneka sin historia, sitt ursprung? Hur kommer det sig att det är av sådan vikt att påstå att Malmö inte längre är en arbetarstad, för det är så det sägs. Det sägs också att det har varit en lyckosam transformation. Det sägs att vi numera är en kunskapsstad. Det är bara ett problem med det resonemanget. Ett avgörande problem. Det är inte sant."

Peter Wolodarski på DN påminner oss om att hatets väg är fel väg att gå: "Som människor har vi en nedärv biologisk benägenhet att tänka i kategorier. Den gör det lättare att ta sig fram i ett komplext samhälle och knyta band för överlevnad med närstående. Men samma instinkt, samma kategorisering i 'vi' och 'dom', stimulerar också misstänksamhet mot dem som befinner sig utanför våra inre cirklar. Gemenskapens baksida är grupphatet, som finns frestande nära hos oss alla. Naturligtvis är det i sin ordning att som analytisk term tala om 'klasser', på samma sätt om man kan tala om 'arbetsgivare', 'invandrare' eller 'löntagare'. Men det förrädiska är när sådana termer används för att stämpla verkligheten snarare än att ge ett perspektiv på den. Det är lika primitivt att avfärda invånarna i Saltsjöbaden som överklass som att tala om invandrare som brottslingar eller Malmö som gangsterstad."

Professor Jerzy Sarnecki skriver: "Det är ingen hemlighet att många av de som är inblandade i den organiserade brottsligheten i Malmö är invandrare och/eller tillhör etniska minoriteter. Detta kommer helt säkert att utnyttjas i den efterföljande politiska debatten. Så var det dock också när forskarna i Chicago undersökte brottsliga gäng på 1920-talet. På den tiden insåg forskarna emellertid att de problem de studerade hade mycket litet med etnicitet att göra, men desto mera med de förhållanden under vilka människor levde i de socialt desorganiserade områden som hade övergetts av det etablerade samhället. Risken för brottslighet hos dem som levde i dessa områden ökade när de flyttade dit, men minskade med ökade möjligheter att kunna vara en del av det etablerade samhället. Utbildning och arbete var och är fortfarande grundförutsättningar för en sådan utveckling."

1 kommentar:

Patrick Baltatzis sa...

Och många av dem har inte ens varit där eller som i fallet Lundberg har en episk och distanserade "fin"-hållning till stan.
My take? Malmö kan nog inte betraktas från ovan utan bör upplevas på plats. Och så länge Malmös stora samtida poet Zlatan inte ges typ Augustpriset, inte för hans bok men för hans artisteri, så är draporna från Stockholm inte värda dasspappret han torkar sig med.