Erik Helmerson på DN skriver: "Än en gång står det klart att våldsamma spel inte skapar aggressivitet." Jag är inte beredd att hålla med honom. Hjärnexperten som var med i programmet påpekade att spelen visst påverkar hjärnan. Hur mycket vet man inte än. Erik Helmerson skriver samtidigt: "Slutsatsen är att det finns ett samband mellan våldsamma spel och aggressivitet. Men sambandet gäller mentala processer och inte beteende. Spelaren kan alltså tänka ilskna tankar, men han omsätter dem inte i praktiken. Han, för det är oftast en han, går inte ut och slår folk." Ingen kan komma och inbilla mig att om spelen påverkar de mentala processerna hos människorna som spelar våldsspel att det inte till slut även kan påverka beteendet. Bara för att alla som spelar krigsspel och andra våldsamma våldsspel inte direkt går ut och slår någon på käften så skulle det betyda att faran inte finns. Jag köper inte det.
Samma Erik Helmerson skriver klokt: "Datorspelen sätter stor press på många föräldrar. Det är som om en extremt potent drog letar sig in i precis rätt, eller fel, del av barnens hjärna och biter sig fast. 'Jag försöker verkligen sluta', suckar en av pojkarna i 'Agenda', 'men kroppen vill inte. Det är beroendeframkallande.'" Det är ingen tvivel om att datorspelen är beroendeframkallande. Det vet vi föräldrar som har brottats med detta. Hur många killar har inte ofullständiga gymnasiebetyg för att de har spelat för mycket datorspel och TV-spel? Jag kan inte siffran. Men, jag misstänker att den inte är liten och den kommer förmodligen inte att minska på kort sikt. Sen begriper jag inte hur föräldrar kan låta sina 11-åringar spela datorspel som det är satt 18-årsgräns på. Hur tänkte de?
Jag delar Erik Helmerson önskan när han skriver: "Jag skulle gärna se mer forskning om hur mycket tv-spelandet påverkat det faktum att flickornas skolresultat blir allt bättre än pojkarnas. Går vi mot en situation där pojkarna sitter, fetare och fetare, i soffan och ser sina jämnåriga tjejkompisar jogga förbi i jakt på bättre betyg, bättre jobb och bättre hälsa? Pojkarna spetsar orcher i World of warcraft, flickorna spetsar tentor i makroekonomi." En sådan forskning är nödvändig och det är bråttom. Det finns ett ordspråk som säger: "När orden tryter tar man till nävarna". I det läget har nog inte de blodiga och våldsamma datorspelen gjort särskilt stor nytta. Jag tror att Erik Helmerson håller med mig i det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jonas Thente, spelkritiker på DN, skriver: "Medierådets rapport kommer inte att förändra någonting. Vi kommer att få se ytterligare indignerade reportage med en mamma som intervjuas där hon står i köket, diskande och oroande sig för sina stackars barn. Medan barnen i rummet bredvid sitter och spelar spel med 18-årsgräns och berättar att de drömmer mardrömmar. Det känns som om problemet här ligger på ett annat, betydligt mer jordbundet plan. Skall vi stänga gränserna, klippa av bredbanden och lägga ner den inhemska spelindustrin? Eller skall vi tala allvar med alla dessa oroliga föräldrar och kräva av dem att vara vuxna nog att ta sitt föräldraansvar?"
Kloka ord!
Skicka en kommentar