Ungdomar blir förtidspensionerade

DN skriver: "Andelen unga och unga vuxna som beviljats förtidspension har ökat under lång tid. En undersökning från OECD om gruppen 20–34-åringar visar en stark ökning mellan 1995 och 2007. I Finland var ökningen 5 procent, i Danmark 10 procent och i Sverige hela 80 procent. I februari 2011 bestod i Sverige gruppen under 30 år av 28 683 personer." Jag undrar varför det är en så stor skillnad mellan de nordiska länderna? Varför ökar antalet förtidspensionerade unga så mycket mer i Sverige än i tex Finland?

DN berättar vidare: "Rapporten visar att låg utbildningsnivå, arbetslöshet och dåliga uppväxtvillkor alltför ofta leder till förtidspension. Men den formella orsaken är många gånger en medicinsk, psykiatrisk diagnos. Hela 73 procent av ungdomarna har sådana diagnoser, bland annat autism, adhd och Aspergers syndrom." Artikeln berättar inte om det är flera unga i Sverige som får sådana diagnoser i jämförelse med unga i de andra nordiska länderna får. Antagligen så skiljer sig även den siffran stort. Min gissning är i alla fall att det kan vara en förklaring till varför så många flera unga blir förtidspensionerade i Sverige i förhållande till andra kringliggande länder. Jag är skeptisk. Det verkar som det har gått inflation i diagnossättande i Sverige. Unga människor mitt i puberteten får alla möjliga diagnoser, allt ifrån olika bokstavskombinationer till Asperger och autism med mera. Om det är så att psykiska sjukdomar bland våra barn och unga har ökat lavinartat de senaste decennierna måste vi fråga oss varför? Är det en kombination av sämre villkor för barn och unga och en större benägenhet hos landets psykologer och psykiatriker att ställa diagnoser? Den debatten måste nog startas.

Jag arbetade för ett tag sedan tillsammans med en psykolog som gladligen delade ut psykiatriska diagnoser till en drös med ungdomar. När han märkte att jag var ifrågasättande så undrade han varför. Jag förklarade att jag är kritisk till att man ställer "tunga" diagnoser på människor mitt i puberteten. Av olika orsaker så klart. För det första så ser jag ingen mening i att "stämpla" unga individer på det här sättet. I alla fall inte om det inte samtidigt medföljer en massa resurser från samhällets sida för att hjälpa individen. Det är ju också så att det händer saker med personer i puberteten. Som jag tidigare har sagt, det borde stå i alla tonåringars panna; "tillfälligt ur funktion då ombyggnad pågår". Puberteten är en belastning i sig, att samtidigt belasta unga människor genom att diagnostisera de tycker inte jag är bra. Självklart finns den unga som är psykiskt sjuka. De skall få rätt diagnos och rätt hjälp. Men, diagnossättande skall inte ske lättvindigt. Slarviga psykologer och psykiatriker är vi inte betjänta av.