Lite mer civilkurage tack

Ledarskribenten Erik Helmerson skriver i DN: "Det är tveksamt hur mycket en lag skulle hjälpa. Den stora frågan är varför den skulle vara nödvändig. Varför har vi så lätt att titta bort, så svårt att göra det lilla som krävs för att hjälpa en medmänniska i nöd?" Han syftar på/till Kristdemokraternas förslag om en civilkuragelag. Jag kan hålla med Kristdemokraterna om att det finns alldeles för lite civilkurage i samhället av i dag. Men, jag tror inte på att vi kan lagstifta fram människors empati och engagemang för sina medmänniskor. Det förvånar mig något att KD verkar tro det. Normalt talar de mycket om familjernas roll i samhället. Det är där jag tror saker kan påverkas. Genom att fostra våra barn till ansvarskännande och empatiska individer får vi ansvarstagande individer. Det är familjerna som är samhällets viktigaste grundpelare.

Helmerson ställer frågan varför en sådan lag skulle vara nödvändig? Ja, det kan man verkligen fundera över. Vad är det som gör att det uppenbarligen är så svårt att hjälpa en medmänniska i nöd?

Helmerson skriver: "I den senaste månadens rapportering från Rasmusgatan i Malmöområdet Seved tonar bilden fram av en gata där brottsligheten helt tagit över. Knarkförsäljning sker öppet, boende trakasseras, polisen kommer dit och försvinner därifrån varpå allt fortsätter som förut. Vad skulle hända om Malmöborna samlades på gatan och stod kvar? Det handlar inte om medborgargarden, bara om människor som visar sig, som är villiga att vittna, slå larm eller bara finnas på plats. Som säger 'inte i vår stad'. Kanske skulle civilkuraget kunna spridas från Seved på samma sätt som från Billings, Montana. Ett tiotal som bryter mot lagen är trots allt svagare än hundra människor som lyder den." Han har helt rätt; ett tiotal som bryter mot lagen är trots allt svagare än hundra människor som lyder den. Det får mig att tänka på förebilder. Samhället behöver människor som är goda föredömen. Människor som gör saker som är efterföljansvärt.

Jag tänker i första hand på föräldrar och lärare. Jag tänker även på de folkvalda, att de egentligen borde vara efterföljansvärda individer. Nu är det tyvärr inte alltid så. Titta på Jens Persson (C) i Strängnäs eller Håkan Juholt partiordförande för Socialdemokraterna! Om folks benägenhet till att följa samhällets skriva och oskrivna lagar skall upprätthållas måste åtminstone våra beslutsfattare leva som de lär.