"Det existentiella samtalet"

Nu har jag arbetat fem veckor på min nya arbetsplats. Som jag tidigare har berättat så har jag fått jobb på ett behandlingshem som kurator. Jag stormtrivs! I somras tog jag resten av avgångsvederlaget jag fick när jag lämnade kriminalvården och betalade ner banklånet på vår villa. Jag planerade att vara arbetsledig ett par år framåt för att kunna skriva färdig min bok. Jag hade räknat ut att min man Pontus, barnen och jag skulle klara oss bra på en lön. Pontus tyckte att det var helt OK att jag grävde ner mig i mitt författarskap en tid. Så blev det alltså inte. Inte just nu i alla fall. Det fanns andra uppdrag som väntade.

Den frihet, lättnad och glädje jag kände när jag tog beslutet att ägna mig åt skrivandet har jag dock behållit. Jag är fortfarande fri. Så här skrev jag på min blogg den 19 mars 2011: "Jag kommer att skriva om livet, hur det har varit och hur det är. Jag kommer att dela med mig av mina livserfarenheter; både de goda och de jobbiga på ett väldigt generöst sätt. Nu när jag är oberoende politiker och arbetslös är jag inte fångad av någon lojalitet mot någon eller utsatt för någon partipiska. Jag är som rubriken säger; free at last".

Jag kommer fortsätta att skriva om livet på ett väldigt generöst sätt. Jag känner mig fortfarande oberoende och fri. Jag har fått ett arbete jag tycker om och så länge det känns så stannar jag där. Jag tror på ödet, att saker och ting har en mening. Just nu är det meningen att jag skall använda min kraft och min tid till att hjälpa andra människor som har det svårt. Inget i livet kan mäta sig med det. Att vara en hjälpande medmänniska är det vackraste som finns. Det är en stor gåva.

För att kunna hjälpa någon är Sören Kierkegaards ord guld värda:

Till eftertanke

Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.

Søren Aabye Kierkegaard (född 5 maj 1813 i Köpenhamn, död 11 november 1855)

Jag håller på att läsa boken "Det existentiella samtalet" skriven av Emmy van Deurzen. En bok jag varmt kan rekommendera.

Brinn så länge du lever.
Låt ingen få släcka din glöd.
Brinn så vi alla kan se dig.
Vägra vara levande död ♥
Kram, knus og klem ♥