Youre in the army now

För 26 år sedan gick jag in i armén i Norge, fyra dagar efter min 18-årsdag. Vi var 160 pojkar och fyra tjejer. Vi fyra tjejer som anmälde oss till frivillig värnplikt var banbrytande. Det var inte många som hade gjort detta före oss. Vi bodde i samma kaserner som killarna, vi duschade i samma duschar som grabbarna. Vi hade gröna uniformer gjorda för män och vi hade militärstövlar som knappt passade våra små damfötter med fullt av tidningspapper i; då blev passformen bättre och vi frös mindre. Vi lärde oss vapenexercis, marschera i trupp, skjuta samt sätta upp tält i snöstorm i minst 20 minusgrader. Och allt detta gjorde vi frivilligt. I dag sitter jag här med min gamla lumparkompis Åse. Vi pratar gamla lumparminnen och skrattar gott åt allt det roliga vi har varit med om tillsammans. Vi har inte sett eller hört från varandra på 26 år. När Åse kom med bil från Norge i går kväll så var det precis som om vi aldrig hade tappat kontakten alls. Det är så skönt, tryggt och trevligt att äntligen få träffas igen. Filmen tillbaka till framtiden får plötsligt en helt egen dimension. Åse ser akkurat ut som hon gjorde 1985, det är bara den gröna uniformen som saknas. Jag kan inte tro att det är sant. Nu sitter vi här i min trädgård och bara är. Vi lever i nuet. Det har livet lärt oss. Tusen tack till ödet som såg till att återföreningen nu är ett faktum! Den här sången spelade vi i vår kasern dagligen. Vi var soldater på samma villkor som killarna.