Jag är ett efterkrigsbarn. Mina norska föräldrar är födda på tidigt 30-tal och upplevde in på skinnet tyskarnas ockupation av mitt fosterland Norge under andra världskriget. Nästan all historieundervisning jag fick i skolan bestod av berättelsen om förföljelsen av judarna och de förfärliga koncentrationslägren, där många miljoner judar utrotades. Det var med stor stolthet min pappa berättade för mig om Jo Benkow, en högerman som satt i i det norska stortinget, som är jude. Min pappa som dog 1979 fick tyvärr inte uppleva att Jo Benkow till slut blev stortingspresident (1985–93). Det är det samma som riksdagens talman i Sverige. Min pappa skulle ha blivit så glad. Jag var bara 18 år när Jo Benkow blev vald till stortingspresident. Jag var så stolt. Jag kom så väl ihåg min pappas alla ord om hur illa judarna hade blivit behandlade genom historien, om hur duktiga de var och om hur viktigt det var att judarna fick upprättelse för allt ont världen hade åsamkat de. Hela historien om Israels födelse är om spikat fast i mitt huvud, i mina tankar och i mitt hjärta. Jag är pro-Israel. Det är inte PK i Sverige, jag vet, jag är fortfarande mycket förvånad över detta sorgliga faktum.
Det är därför med stor tacksamhet jag läser den norske tidningsartikeln "Grov forenkling" skriven av norskan Jorunn Sem Fure. Jag kanske inte hade tänkt så mycket på det om jag fortfarande bodde i Norge. Jag hörde aldrig ett ont ord om judar innan jag emigrerade till Sverige 1993. Här är judehatet så påtagligt, det är både osmakligt och skrämmande. Känner man inte till historien? Har ingen berättat? Judar får flytta från Malmö på grund av judehatet. De känner sig inte trygga där. Det är fruktansvärt!
Jorunn Sem Fure skriver: "Jødene hadde før opprettelsen av staten Israel ingen stat eller internasjonale organisasjoner med tyngde i ryggen. Fraværet av en jødisk stat, kombinert med liten numerisk tyngde innebar at jødene aldri har utgjort noen militær, demografisk eller kulturell trussel. Jødedommen er ikke en misjonerende religion, som islam og kristendommen, og har ikke som disse i tidligere epoker ekspandert ved militærmakt og okkupasjon. Tvert om har jøder gitt viktige bidrag til den europeiske stats- og kulturutviklingen. Europeisk vitenskap, kunst og politisk filosofi er knapt tenkbar uten disse. Dessuten er jødisk terror mot europeiske vertsnasjoner historisk sett ukjent."
Avslutningsvis vill jag citera Fure igen: "Integrasjonen av muslimer i Norge og andre vesteuropeiske land har tross alt gått langt bedre enn mange ville ha ventet. Det er all mulig grunn til å advare mot å bygge fiendebilder og særlig mot å inkludere alle muslimer i bildet. Det er imidlertid ingen grunn til å behandle muslimer generelt som en like forfulgt, utsatt og sårbar minoritet som de europeiske jødene. Det er en grov forenkling av virkeligheten og misbruk av historisk erfaring."
Viktigt att komma ihåg, tycker jag. Vi skall inte förfalska historien. Vi skall heller inte acceptera det hat som finns oavsett vilken grupp det riktas emot. Vi skall stå upp för allas lika värde. Jag har muslimska, judiska och kristna vänner. Jag har vänner från alla världsdelar. Det gör mitt liv rikt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Håller inte med om att antisemitism skulle vara utbrett i Sverige. (Givetvis existerar antisemitism i Sverige, men det är inte vanligt.) Israelkritik däremot, som är någonting helt annat. För övrigt kan meddelas att Norge har blivit betydligt mer israelkritiskt de senaste tjugo åren. Det kanske har gått dig delvis förbi, då du inte har bott här. Nu för tiden så är även Kåre Willoch pro-palestinsk.
Det faktum att judarna förföljdes och utsattes för diskriminering och t.o.m. massutrotningar i Europa innebär inte att Israel har rätt att behandla palestinierna omänskligt.
För övrigt så börjar förföljelser genom ord och attityder - och jag instämmer med Høyres Erna Solberg när hon varnar inför stigmatiserande retorik gentemot muslimer i Norge (och Norge är inte ensamt här, det delas med många andra länder, inklusive Sverige och Danmark). Det börjar på det viset, sedan blir det värre. Om vi inte stoppar det i tid. Jag räknar med att du tänker bidra till att stoppa sådan retorik, oavsett om den riktar sig emot muslimer, judar, buddister eller vad det måtte vara.
Hej Johan.
Om du läser mina sista rader i bloggartikeln så skriver jag: "Vi skall heller inte acceptera det hat som finns oavsett vilken grupp det riktas emot. Vi skall stå upp för allas lika värde." Du frågar mig om jag tänker bidra till att stoppa sådan retorik, oavsett om den riktar sig emot muslimer, judar, buddister eller vad det måtte vara. Jag tycker jag är mycket tydlig där; vi skall stå upp för allas lika värde.
Att inte antisemitismen är utbrett i Sverige är i alla fall fel att påstå. Antingen är du blind, döv eller vill inte höra vad som sker. Finnes det någon plats i Norge där judar inte känner sig trygga? Knappast. Finnes det någon plats i Sverige där judar "rymmer" i från. Ja, det finns det.
Du har rätt, jag bor inte i Norge och har inte gjort det på 18 år, men jag åker dit flera gånger om året, jag läser norska tidningar varje dag, jag pratar med norska vänner och släktingar på telefon nästan varje dag, jag har ganska bra koll på vad som händer i mitt fosterland. Och jag har aldrig hört någon norrman någon gång någonsin någon plats säga något ofördelaktig om judar. Mycket ofta, och jag påpekar, mycket ofta hör jag svenskar säga negativa saker om judar, inte bara Israel.
Kåre Willoch får vara pro-palestina om han vill. Det behöver inte vara detsamma som att han inte ser Israels problem. Jag hoppas i alla fall inte det.
Skicka en kommentar